Nitlott. Var till kliniken idag för ultraljud. Massor med äggblåsor men ingen som såg ut att mogna fram. Doktorn som gjorde undersökningen idag hittade inte heller igen min vänstra äggstock så jag börjar undra om jag över huvudtaget har någon? Men slemhinnan såg i alla fall tjock och fin ut 9,3 mm Doktorn trodde att det kanske var lite för tidigt för ultraljudet och sa åt mig att vi ändå skulle göra ett försök nästa vecka. Så då blir det väl hårdkörning enl. varannandags principen.

Nästa steg blir blodprov den 3/12 för att se om det varit någon ägglossning.

Kliniken stänger över jul och nyår så om jag inte mot alla odds faktiskt blir gravid blir inte nästa försök förän i januari. Men det är ju det vi sagt. Självklart ska vi bli gravida i januari eftersom alla fyller år i oktober

Var och handlade idag och såg att de hade plockat fram julpynt på "affärn" mysigt, mysigt. Håller på att sy min tomteröda plyschkjol jag ska ha till Jul och håller på att välja vilket pepparkakshus vi ska baka. Har lånat boken "Pepparkakshus" på bibblan och helst skulle jag vilja baka allihop men jag får nog ta en modell/år. Längtar till Jul

Dag 10 i cykeln och tog igår den sista Pergon för den här svängen.

Jag har gått tillbaka till jobbet efter att bara ha legat hemma i soffan och tyckt synd om mig själv i 6 dagar. Känns rätt okej att vara tillbaka. Tog mod till mig och berättade för min närmsta arbetskompis och chefen om varför jag var borta. Det har varit tufft på jobbet hela hösten men inget jag inte skulle ha klarat i vanliga fall. Känns LITE skönt att ha berättat på jobbet, då slipper jag smussla med att jag ibland försvinner en timme eller två och kommer tillbaka med ett brett leende eller tårar i ögonen. Förmodligen har de trott att jag har haft heta dejter i något förråd

Jag har faktiskt inte känt så mycket biverkningar av Pergo, jag har bara tagit en halv så det börde ju inte vara så mycket. Jag har varit nere (vad är hönan och vad är ägget?) och är lite öm i brösten men i övrigt har det inte varit något. Jag kanske är immun? Blir i alla fall spännande med ultraljudet imorgon *håller tummarna men vågar inte hoppas*

Inne på dag 6 i cykeln och dag två med Pergo. Har inte direkt känt några bieffekter men jag tar ju bara en halv tablett om dagen så det brde ju inte bli så mycket problem. Har tid för ultraljudsundersökning 19/11 för att se om det är några blåsor på väg att mogna fram eller om jag får en doshöjning till nästa gång. Jag fattar inte riktigt hur min fertilitetsdoktor tänker. Hon sa att jag hade en så tydlig PCO att jag ska börja med halv dos. Borde det inte vara tvärt om, Mycket PCO= mycket hormontabletter?

I övrigt mår jag inte så bra. Det har varit jättemycket och jobbiga saker hela hösten på jobbet så jag har varit sjukskriven onsdag-torsdag-fredag. Min chef ringde igår och ville ha lite uppgifter för planeringen inför nästa år men efter det samtalet hade jag hjärtklappning, skakningar, overklighetskänslor resten av dagen. Pratade med min syster i telefon och hon började prata om min arbetssitation och jag blev verkligen jätteirriterad. Hur ska jag kunna börja jobba igen på tisdag om jag inte ens kan tänka på jobbet utan att bli aldelens snurrig och flipprig? Är hur osocial som helst, svarar bara i telefon om det är någon jag vill prata med (dvs. mina närmaste). Vi ska tillbringa helgen hos svärmor och svärfar, något som kan vara lite ansträngande i vanliga fall men nu bara känns oöverstigligt. Älsklingen måste åka och jag vill inte vara ensam hemma så det är lite svårt att lösa.

När min chef ringde för det obligatoriska "du är sjukskriven, hur kan vi göra på jobbet så du kommer tillbaka så snart som möjligt"-samtalet fiskade hon jättemycket om det var något problem hemma också. Självklart spelar det in att jag är totalt livrädd inför att sätta igång processen kring barnskaffande. men det känndes inte riktigt rätt att prata om det med en chef som jag inte riktigt känner.

En sak som jag tycker är jättejobbig är faktiskt att jag arbetar med barn, något som jag normalt avgudar men just nu inte riktigt orkar med. Jag är så vansinnigt rädd för att det här ska misslyckas att hals livet är vänt upp och ner. Jag orkar knappt se barn på stan. Det är ju helt strålande att alla hormonpreparat dessutom har psykologiska biverkningar. Provera: depression, Pergo: humörsvängningar, nervositet, sömnsvårigheter. Precis vad jag behöver för att komplettera min minidepression...

Jusdt nu känns allt bara så svart, men det vänder nog snart.

Vi har fått en tid!!!!!!

Efter att ha ringt till fertilitetskliniken flera gånger på måndag och tisdag så höll jag och Älsklingen på att ge upp. Jag hade lovat att ringa idag men det blev mer att göra på jobbet än jag trodde så jag skulle just ringa till Älsklingen och be honom fortsätta telefonterrorn när han ringde på min sökare, jag hann just till kontoret för att ringa när han ringde på min mobil. "Vi har fått en tid idag kl 14.45, passar det för dig?" GISSA!!!!! De hade fått ett återbud och klämde in oss istället. Jag ringde direkt för att bekräfta tiden och sköterskan lät jätteförvånad över att jag ringde så snabbt. När det nästan är det enda man tänker på är 5 min inte jättesnabbt.

Pirrigt, pirrigt. Jag går bara omkring och ler här på jobbet

-------------------------------------------------- ----------------------

Då var det gjort!

Nu har vi varit och träffat doktorn, tagit anamnes, nytt vaginalt ultraljud och PERGORECEPT utskrivet. Jippie!!!!

Egentligen får de inte kalla några nya (landstinget betalar bara en viss kvot) men eftersom de fått ett återbud fanns det plats för oss

På ultraljudet hade hon väldigt svårt att hitta min vänstra äggstock, den högra (som jag tidigare sett på bild) var väldigt stor och lätt att hitta men den vänstra var väldigt mycket mindre och hon fick leta länge innan hon bestämde sig för att det var den hon såg. Jag frågade vad det innebär att det är så stor storleksskillnad men det visste hon inte, vågade inte fråga om det skulle spela någon roll i fertilitetssyfte.

I kväll påbörjar jag Provivabehandlingen (gestapuran) och om ungefär två veckor är det dags för 1/2 tablett Pergo om dagen.

Pirrrrrr

Så var 30-årsdagen avklarad

Efter alla bekymmer på jobb, lägenhets och barnfronten var jag allt annat än sugen att fira dagen. Jag visste att min familj skulle hitta på något bus och så blev det. Vi tillbringade hela dagen på ett badhus med varma bassänger, vattengympa, bastus, massage och annat mys. Efter 6 timmars avslappning kändes hjärnan rätt mosig. Efter badet åt vi hämtad kina o. thaimat hemma hos oss. Mitt i middagen cyklade Älsklingen iväg och fick ett provisoriskt lgh. kontrakt påskrivet av våra nya köpare, puuh. Jag håller på att sälja min gamla lägenhet och förra köparna drog sig ur, 10 dagar innan inflyttning. Genom någon högre makts försyn har vi lyckats få den såld igen och vis av förra svängen har vi skrivit ett provisoriskt kontrakt i väntan på att skriva under Riksbyggens papper.

Efter middagen började folk droppa in och det blev en trevlig fest, lugnt och stilla med ett 15-tal kompisar. Jag fick många platta paket, presentkort osv. Jag fick en JÄTTEFIN symaskin av mamma och pappa så mycket gick i sömnadens tecken.

Men, det jag egentligen skulle skriva var att vi i fredags fick Älsklingens testresultat som var invändningsfritt Svenska kvalitets sp*rmier! Tur att nåt funkar

Väntetider gör mig vansinnig!!!!

När vi var till min gyndoktor 25/8 sa hon att om vi inte hört något från frtilitetscentrum inom två månader skulle vi ta kontakt och höra vart remissen tagit vägen.

När jag pratade med urologen en månad senare gick urologsköterskan in i min KK-journal och såg att det var en remiss skickad och att det nämndes i journaltexten att Älsklingen skulle lämna spermaprov. Hans remiss hade de glömt att skriva men i och med att det stod i texten testade de honom ändå.

Nu börjar jag bli otålig. Jag vet att det inte riktigt gått två månader ännu men jag ville veta så jag ringde till fertilitetsklin. De hade fått remissen i måndags!!!!!! Vart den varit i tre veckor skulle jag gärna vilja veta, grrrrrr.

Nu ska den bedömas av en doktor och sedan ska vi sättas på VÄNTELISTA!!!! Visst är det helt underbart att vi efter två månader inte ens har kommit på väntelistan, jag tror jag får spunk! Hur långa skrivtider och remissskickningsvägar får det vara egentligen.

Jag som hade hoppats att vi skulle få sätta igång med Pergotimebeh. 5/11 när jag har tagit mina förbannade gestapurantabletter fem dagar, men inte. Då har vi knappt kvalat in på listan.... Det har känts så hoppfullt hela hösten och nu känns det bara pannkaka.

Jag ska ringa till fertilitetscentrum om en eller två veckor och höra hur det går. Kan de inte lägga all tid med mig i telefon på ett riktigt besök istället? Jag vill inte ringa och veta hur långt bak i kön vi står om två veckor. Då vill jag träffa en doktor och få mitt j*vla recept utskrivet.

Jag tog en ledig eftermiddag för att njuta och ta det lugnt men nu känns det som om jag bara vill deppa ihop på TV-soffan.

Någon som säljer ett pergo-recept så här på eftermiddagen?

Då var det gjort!

Min fantastiska älskling har idag varit och lämnat sin "donation" på fertilitetslab.

Jag fattar inte att han klarade det. Om någon låste in mig på en toalett på sjukhuset, alla visste vad jag gjorde därinne och jag inte fick komma ut föränn jag gett mig själv org*sm skulle jag få sitta till jag svalt ihjäl Hade han gjort samma sak i något annat sammanhang skulle han bli anmäld för förargelseväckande beteende Jag var lite rädd att han inte skulle kunna prestera på kommando, men han verkade till och med tycka att det var lite spännande och hade inte alls några sådana problem.

Nu tar det ett par veckor innan de har analyserat klart och vi får svar. Känns faktiskt inte alls nervös. Det finns inte ens i min föreställningsvärld att det skulle vara dålig sprutt på simmarna. Det här testet känns mer bara som en formalitet för att komma vidare, till hormonbehandlingen

Nu börjar det hända grejer!

Jag som är lite otålig av mig hade lite svårt att bara sitta och vänta på att älsklingen skulle bli kallad för "simmartestet" Ringde förra veckan och hörde om remissen kommit fram. De letade länge men hittade ingen remiss. När de gick in i min journal såg de att min remiss gått iväg till fert.centrum och att det skulle skrivas en remiss på älsklingen också. Tanten jag pratade med (enl ryktet är det två mysiga pensionsfärdiga kvinnor som jobbar där, så jag använder tant i allra vänligase mening) skulle prata med doktorn och se om de kunde kalla honom ändå.

Igår damp brevet ner hemma "välkommen till fertilitetscentrum". Instruktionerna var precis så klara som vi ville. "Mannen får inte haft utlösning på min 3, max 4 dagar... Provet måste lämnas i ett förändamålet avsedd förpackning... Kommer inte hela mängden med måsta detta meddelas" så nu är planen klar. På fredag em ska älsklingen förlusta sig hemma innan jag kommer hem och vi stressar vidare. Vi ska bort i helgen så sexförbudet spelar ingen större roll.

Ska bli så spännande att se om gubben har "svenska kvalitetsspermier" eller om jag på bästa Sverker maner måste kasta honom i soptunnan

Vi hörs!

Ett barns närvaro.

När min syster och hennes sambo hade bestämt sig för att skaffa hund och letade bra uppfödare så upplevde hon ibland hundens närvaro så intensivt att hon nästan hörde klorna mot parkettgolvet.

Förra helgen när vi var i stugan och kopplade av hände det för mig. Jag kände en liten flickas närvaro så starkt att jag nästan trodde att hon skulle ta min hand om jag sträckte ut den. En liten tjej på 3-4 år som kom fram och sa "mamma". Jag vill så gärna tro att det var en föraning och att allt kommer att gå bra i bäbisverkstaden i höst.

Jag har haft varsel tidigare men det som förvånade mig mest var att det var en tjej, jag har alltid trott att jag ska få två pojkar. Alla gånger jag blivit spådd och folk fått föraningar har det alltid handlat om två pojkar.

När jag läser igenom anteckningen själv ser jag hur flummig jag låter. Jag är väldigt jordnära och håller egentligen inte på med varsel och spådomar, utom när dom kommer till mig

Dags att gå och lägga sig och se om jag kan sova den här natten. Älsklingen är i Frankrike och det känns så tomt i sängen...

Att starta en ny dagbok känns alltid lite högtidligt, oavsett om det är en i papper eller i datorn.

I dag har det inte hänt något speciellt utan jag tänkte bara summera ihop var vi står idag.

För ett par veckor sedan var jag och Älsklingen till min (eller snarare vår ) gynekolog. Vi bestämde gemensamt att det nu var dags att remittera oss vidare till ett Fertilitetscentrum för fortsatt handläggning, vi har provat Metformin 6 månader utan större resultat. Jag fick väga, mäta längd och midjemått och lämna blodprover. Hon skrev också en remiss för min Älskling att lämna en helt annan sorts prover. Man måste ju veta att simmarna funkar innan man startar på riktigt, he he...

Jag fick också Provera (gulkroppshormon?) att ta tio dagar/månad eftersom min PCO ger mig ökad risk för livmodercancer. I måndags började jag den första av förhoppningsvis inte så många perioder. Min kropp tycker inte riktigt om hormontillsatser, mina bröst kliar och jag svettas om nätterna. Hur ska det bli när vi tar fram det tunga artilleriet och börjar äggstimulera? Att man mår fysiskt dåligt är väl en sak, men jag jobbar med människor. Vad skulle folk på jobbet säga om jag börjar stortjuta för att jag inte hittar den penna jag behöver? *ler i smyg som dramaqueen jag är*

Så nu sitter vi här och väntar på att bli kallade, jättepirrigt! Vår gynekolog trodde att vi skulle bli kallade inom två månader, vissa dagar känns det jättesnart, ibland känns det som om det är evigheter kvar.

Skriver igen när det hänt något intressant i "projekt-bebbe-2004"