Mormor och morfar har kommit tillbaka från kusin A som nu bor i en fotbollstokig europeisk stad. Mormor och morfar hade med sig lagkepsar och fotbollskort till killarna. Jag och pappa S förklarade att staden har två mycket bra fotbollslag och Mario bestämde sig för att han skulle åka dit och spela. Vi berättade att man måste träna mycket och om man är jätteduktig och kan alla regler och kan skjuta rätt så kan man spela där. Samtalet fortsatte kring basala fotbollsregler: man är två lag, man gör mål på andra laget, man får bara sparka på bollen och man får aldrig knuffas. Efter ett tags tänkande säger han:
- Man får inte leka på planen.
- Helt sant bekräftar vi.
- Man får inte blunda och dansa på planen, för då krockar man.
Ahhh, det är min pojke det!!!

Funderar och funderar och funderar. Tänker mycket på vad som ska hända i framtiden, tex när han blir stor. När vi satt och åt lunch berättade han att han ska bo hos oss när han blir stor också. Jag förklarade att fastän man älskar sin mamma och pappa vill man flytta hemifrån när man blir stor, han fortsatte att säga att han ville bo hos oss. Då frågade jag om hans fru och familj skulle bo hos oss också. Då tittade han på mig i panik och svarade "det är ingen som vill gifta sig med mig".

Och förstod idag rim för första gången. Vi har förklarat och förklarat "det börjar på olika bokstäver och sedan låter det lika i slutet" Vi har inte hittat något annat sätt att beskriva det på. De rimmar på Bollis, vi har ett dataspel där man bla ska rimma men det har inte fallit på plats. Imorse satt han och lillebror och småbråkade och jag sa "du får inte puttas" så hör jag plötsligt "men det rimmar ju" "vadå?" "pruttar och puttar" Helt rätt och även om det kanske inte var de finaste orden så var det ju väldigt välanvända ord

och storkille. Världens mysigaste kille. Jag och han var på cirkus i förra veckan och det var så kul. Han ville sitta i mitt knä och mysa, vi åt popcorn och drack läsk, ibland var det så spännande att han inte kunde titta. I pausen såg han längtansfullt på alla barnen som hade fått en grej som lyste och snurrade. När killen som sålde dem kom tittade han på mig och frågade "mamma, har du några pengar kvar?" Supergulligt att han inte längre skriker "en sån ska jag ha" När det var riktigt medryckande musik och spännande var han "bara tvungen att dansa lite"

En middag utbrast Mario helt förskräckt. "Luigi (hans 7-mån trinde lillebror) har tappat halsen", "nej, sa pappa, han är så tjock att hans huvud..." "har sjunkt ner" fortsatte Mario mycket nöjt.

En dag i julas var vi på skolan och lekte, där har de däckgungor där även en rumpa i stl. 38 rymms så jag brukar passa på att gunga när vi är där. När Mario såg det sa han "nej, mamma du får ju inte gunga" " nehe, varför inte då?" "du måste ju titta på dig" jag trodde att jag hade hört fel och sa "men jag kan titta på dig fastänn jag gungar2 "nej, du månste titta på DIG. Titta på din kropp, den är ju så stor". Jag försökte förklara att gungan med en kontstruktion av timmerstockar, kedjor och bildäck tål mer än våra smågungor hemma man han var orubblig, mammor får inte gunga!

I veckan tittade han ner i vår nästan nytömda komposthink och utbrast lite lätt skärrad "mamma, soporna håller på att ta slut!" jamen, då måste jag genast köpa lite nya

Han har också löst gåtan med varför dinosaurierna har dött ut "någon har skjutit alla"

Mario har svårt med tidsangivelser. Det finns : timme, minut, stund och så en angivelse som är för länge sedan och den heter "innan du fanns" nu har han börjat använda den också och berättar gärna om "innan ni(jag och pappa S) fanns..."

Julen har passerat och nu är det nytt år.

Mario tycker att allt som har med presenter och pakTet att göra är mycket intressant och tomten är en mycket intressant vän för tillfället. Förra året var han jätterädd och vågade knappt ta paketet som tomten kom med men i år var inte det några som hels problem. han kunde knappt slita blicken från sina nya leksaker. favoritsånger nu är "salta lucia" och "we wish you a merry christmas" den ska man sjunga på "engleska"
Vi har provat julklapps skidorna en gång men det var inte någon succe, de var så halkiga. Sparken som han har fått ärva av mig far han hellre omkring med, den är röd och heter naturligtvis Blixten, vi har också en blå och en grön spark och de heter naturligtvis Kungen och Chick Hicks. Mario älskar fortfarande Bilar-filmen och fick en Blixtentröja och några bilar i julklapp av tomten, vilken succé.

Morgnarna har blivit allt tidigare och för att han ska vakna på rätt sida om kl.6 harvi nu slutat med sovvila på dagen. Vi har hållit på en vecka ocdet är segt, en jättespeedad kille som kräver en persons hela uppmärksamhet för att hålla sig nöjd och glad. Om han sover lägre på morgonen är väl fortfarande oklart. om det inte ger sig får vi gå tillbaka till kort sovvila igen.

Nu har vi firat hela helgen. Mario är nu tre år och en storkille, tycker han själv i alla fall. Bästa födelsedagspresenterna var en legolåda med vanligt lego (duplo är visst för småbarn) en batteridriven grävskopa som man kör runt på och kör armen med två joysticks samt en traktorgrävare som man kan ta av skopan och grävarmen från. Han fick också ett enkelt spel och det är så kul att kunna spela spel med honom. Vi har pratat en del om 6-års och storskolan eftersom vi har kompisars barn som börja där. Vi har sagt att när man är 5 år får man börja på förskolans 5-årsgrupp och när man är 6 år får man börja på 6-års. I går på väg hem från badet frågade han om han fortfarande fick gå på förskolan nu när han var 3 år

Vi har varit på treårskontroll och allt verkade bra. Lite smal, 14,5 kg och 100 cm. Men det är ju definitivt inga problem med språket, förutom att vi inte hittat volymkontrollen ännu

Trotset börjar nog ge med sig och han är riktigt go mot mig periodvis. Ofta är han som ett plåster och det är dagliga bråk när jag ber honom gå till sitt rum och leka någon minut så jag jag kan amma och söva världens nyfiknaste lillebror så att jag och Mario sedan kan leka tillsammans.

Vi misstänker starkt att Mario ärvt sin pappas färgblindhet så han förstår inte vitsen med att ha två ord för samma färg (grön och röd) och har därför börjat kalla saker "gröd"

Potträningen börjar dessutom fungera, ett par misstag då och då men det är alltid när vi gör något som är så kul eller spännande att han inte kommer ihåg att känna efter.

Jag tror att trotsen håller på att ta slut. Jag äter bättre och vi slipper mata Frukostarna är fortfarande ett kapitel för sig och det är svårt att få i honom något på morgonen men nu när han bara har syskontimmar på förskolan får han ju ingen frukost där så det är bara att försöka och truga och kämpa.

Igår var vi och åt "hajburgare" undrar om han verkligen tror att det är haj i hamburgarna? Han har dessutom kommit på superordet cemtong. Vad är det egentligen för skillnad mellan betong och cement? varför då ha två ord? Han har också slagit ihop tack och varsågod till superordet tacksågod.

En dag satt vi och snackade och jag sa att han var smal som en orm. Sedan gjorde jag misstaget att fråga "som vad är mamma smal som?" "mamma är smal som en grävskopa" ja de är små, smala och nätta jag är u änn inte uppe i 20 ton oc får ta det som en komplimang att bli jämförd med favoritgrerna.

Nu har Mario varit storebror i snart två månader. Omställningen har varit stor, att inte längre vara det enda barnet och alltid få den uppmärksamhet man önskar är inte lätt. men hela tiden har han varit så snäll och stolt över sin lillebror. Inte ett enda tjuvnyp eller liknande. Ibland har han gett honom olämpliga leksaker eller velat vara snäll och gett honom en kudde och det är ju inte så säker med en traktor eller kudde över ansiktet.

fortfarande har Mario episoder av "plötslig dövhet" och senast igår sa han att han tyckte att det var så tråkigt att jag bara tjatade hela tiden. Men efter det att han sa det så log han så jag undrar om han bara provade något han hört någon annan säga.

Maten är fortfarande ett kapitel för sig. Han har börjat äta en del själv här hemma också men nu matar vi igen. att kräva att han både ska vara toatorr, äta själv och bli storebror på en enda gång är för mycket att begära har vi insett. När vi slutade tjata om maten började det gå bättre med toaträningen även om det fortfarande sker olyckor i stort sätt dagligen. Men nu är vi på det sista steget. Nu är han blöjfri hela dagarna även om vi ska vara hela dagen på stan eller liknande. Vi påminner honom inte heller, om vi inte gör något jättespännande och vi vet att det var länge sedan han gick senast.

Motoriskt har det inte hänt så mycket så sista tiden, han har lärt sig gunga i en vanlig gunga även i hög fart. Trehjulingen är fortfarande bara en dekoration på infarten Hans språkutvecling går fortfarande i en rasande fart och han älskar att läsa böcker, allt från lätte böcker som han kan utantill till "vem kan trösta knytet". Hans förståeldse och uthållighet har verklingen utvecklats det senaste 6 månaderna. Bilarna-filmen har stått orörd länge och för någon vecka sedan tog vi fram den och nu orkade han se hela filmen igenom, utan att spola fram och tillbaka.

Han går nu 15 timmar på förskolan och det behöver han. Han behöver få umgås med andra barn och få den stimulansen. varje morgon säger han "jag vill inte fara" och varje eftermiddag får jag bära ut honom från förskolan och pressa ner honom i vagnen

På måndagar är det familjesim på simhallen och nu har vi varit två veckor i rad. Mario är lite försiktig från början men i slutet av de två timmarna far han runt som en fisk i stora bassängen med en flythästsko. Efter badet är han urtrött och det är en kamt att hinna ahem och få i honom mat innan han somnar.

Han behöver fortfarande otroligt mycket sömn. Han sover från 20 till 6-7 på morgonen och 1,5 -2 timmar efter lunch.

Idag när vi var ute och fixade sa Mario "kom kom, en myra med jacka" Såklart var det en liten flug-insekt som satt med hopfällda vingar som han såg En solklar beskrivning