Idag är första riktigt milstolpen. Fr.o.m idag säger vårt sjukhus att de kan rädda barn som är förtidigt födda men mina små hjärtan får gärna stanna 10-15 veckor till.

Självklart har vi haft andra hållpunkter tidigare som v12 och UL men det känns lite extra stort att det faktiskt finns en chans om de skulle få för sig att titta ut.

Tror jag har världens bästa dagis. Känns som det iallafall för inget är krångligt allt går att lösa.

Igår hade vi föräldrarmöte och då gicks reglerna igenom av nya rektorn. Det stora problemet är att det inte finns någon parkering till dagiset utan man får parkera på skolan som ligger på tomten brevid (alltså inget jätteproblem igentligen förutom att man är livrädd på morgonen när det är 1000, känns det som, barn där man ska köra). Det finns typ 3 platser vid dagiset och alla använder dessa såklart men de är till för leveranser och det är brandvägen = får ej blockeras (så varför man få ha leveranser där förstår jag inte).  Är detta det största problemet som finns på ett dagis med 45barn när det är fullt ska man inte klaga.

Mitt problem är att sonen numera springer ifrån mig och om jag parkerar där jag inte får har jag typ 10m till grinden = kan lyfta ur sonen och bära honom till säkert område. Annars är det över skolgården och även om det inte är långt så orkar jag inte bära honom hela vägen till säkert område. Vill inte släppa ner honom heller då han sticker = stor risk med tanke på barn, cyklar, bilar och allt virrvarr som är där på morgonen.
Så i morse tog jag upp det med dagis och de är så gulliga så nu har jag fått tillåtelse att parkera på den "vanliga" platsen och de sa till och med att de kan komma ut och möta oss så att jag slipper kånka och krångla med L. Blev så lättad över att de är så flexibla och snälla och vill verkligen hjälpa till att jag grät en skvätt och då kramar de om en med den stora famnen. Puss på er ni är verkligen ett föredömme för hur jag vill att dagispersonal ska vara. (vet ju också att sonen trivs för han har inte tid att säga hejdå när man kommer på morgonen och vill inte hem på kvällen).

Denna vecka har mannen varit borta så jag har varit ensam med L. Det ska bli skönt att få hem mannen ikväll både för att jag längtar efter honom men också för att jag längtar efter avlastning. Vi får se hur det går i dec när han ska vara borta ti-to igen för del två på denna utbildning, kanske får flytta hem till svärmor så att jag får lite avlastning.

 

Har haft ont i fogarna denna vecka förutom i tisdags när jag sov lunch med L. Kanske ska inse att jag inte är super women utan kanske måste varva ner jobbet lite så att jag kan få möjlighet att vila lite mer, men det känns så tidigt.... ska ju inte ha förrens 6/3 det är ju en evighet dit. Har en läkartid 1/12 så vi får se då hur jag mår, kanske ber jag att få bli sjukskriven halvtid då.

 

Var hos BM i tisdags mina blodvärden var bra men lite konstiga urinvärden så det provet åkte iväg på odling. Glömde dock fråga hur långtid det tar innan man får något besked (har för mig att det bara är om det är något de hör av sig.

Efter BM besöket var det dags för första träffen med Tvillinggruppen. Gruppen som har BF i jan skulle också vara med (de är 3 och vi 4 par). Från Jan-gruppen var det bara ett par där ett par hade redan fått och det tredje som jag lärt "känna" här på FL visade sig få sina döttrar dagen efter (Grattis). Det blev lite verkligare att det kanske inte är mars vi pratar om innan de små är här.

Själva träffen var ok. Kul att få ställa lite frågor och höra en tvillingmammas perspektiv på det hela. Några nyttiga tips kom men sedan kände jag att vi var rätt olika så att visa tips kommer inte funka hos oss, men ändå bra att höra.

 

Igår när jag hämtade L på dagis sa personalen att L hade pratat jätte mycket och med "rena" ord. Kändes otroligt skönt att höra att någon utvecklinga har skett och att de tror att han är ett sådant barn som håller orden inom sig tills att han verkligen kan dem. Han hade också härmats mycket vilket de flesta gör när de är 1,5-2år men jag är bara glad att han gör det nu för det betyder utveckling och jag kan slappna av lite. Dessutom hade han snyggt och prydligt räknat till 10 flera gånger igår. Varje gång han skulle kasta bollen eller åkar rutchkana etc.... sötnos... du blir nog ingenjör som mamma och pappa för räkna tycker du om.

Det verkar som att L har börjat förstå att det är något i magen. De senaste dagarna har han stått och klappat den fint om jag bara står i underkläderna. Han är också mycket mildare i sina attacker mot mig (för att gosa några andra attacker har ännu inte kommit tack och lov).

Börjar oroa mig mer och mer för L:s språkutveckling som verkar stannat av helt. Dagis säger att jag inte ska oroa mig men det är mitt jobb som mamma. De sista veckorna har han inte använt många ord alls och det är svårt att få honom att säga även de ord han kan. De ord han använder är glass, nappi och kaka vet inte hur jag ska tolka det . Jag hade hoppas på att sommaren och tidiga höstens utveckling hade fortsatt så att man kunde känna en trygghet med att kunna kommunicera med honom när twinsen kommer. Ibland undrar jag om han verkligen hör ordentligt men samtidigt är han inte högljud och de ord han pratar är rena och om han tycker att ett avsnitt av tex Pingu är tråkigt så springer han när han hör vinjeten för att nästa börjar vilket borde tala för att han hör.

Mannen är på resande fot och jag var hemma ensam med L igår, tur att han var på värsta myshumöret igår = inga problem att umgås det var mysigt. I morgon är det min tur att ha med fika till jobbet så jag tänkte att vi skulle ta och baka lite ikväll så det ska nog gå bra att sysselsätta plutten då med.
Fogarna känns mest hela tiden nu men det är ändå hanterbart eftersom jag har insett att de gör ont om jag gör vissa saker och där med undviker det. Städningen i helgen skötte jag i arbetshöjd och mannen tog lågt och högt så det finns ju lösningar på allt.
Det som är lite jobbigare är att jag är inne i en felaktig spiral där jag har svårt att sova på nätterna = jag somnar garanterat om jag sätter mig i soffan på kvällen = jag kan inte sova den natten heller.

På fredag ska jag och mannen ner till Malmö och titta på Spamalot och sova på hotell det ska bli skönt, hoppas bara mannens förkylning är på bättringsvägen så att han inte väcker mig.

Då var man halvvägs på riktigt. Undrar hur stor magen ska bli? Börja tycka synd om mannen för jag känner mig så gnällig över höfterna. Vill inte rikitigt visa utåt hur mycket foglossning jag har så då blir det stackars mannen som får ta allt gnäll hemma när man inte orkar hålla masken + att man gjort mer än vad man klarat under dagen så det bara gör j-vla ont när man kommer hem.

vad det käns i fogarna idag. Kanske inte ska vara ute och gå 1,5h längre  får nog inse att man inte är helt allert även om man mår bra.

Dessutom rymde L två gånger igår från mig han bara stack rakt ut på gatan. När vi var hemma är det ingen katastrof eftersom det inte är en trafikerad väg men hos min arbetskamrat kl 16 utanför ett dagis... sådär bra.... var helt övertygad om att nu dör han för han kommer bli överkörd, han var bara lycklig och sprang och sprang.

Annars var det superbra att träffa arbetskamraten hon hade ett planerat snitt i v35+1 så hon kunde svara på många frågor som jag hadde om snitt och prematurbarn. Hon kunde också visa bilder från hur det ser ut på NEO-avdelningen och hur barnet ser ut när de är uppkopplad mot massa apparater.

L var super intresserad av bebisen. Den var verkligen jättespännande. Först vågade han bara titta på den, det gick över till att vagga den i vagnen, till att klappa försiktigt på magen till att kittla den. Det sista var väl inte så populärt hos någon utom hos L. När bebisen var ledsen och kom upp i sin mammas knä gick L helt utan anledning bara fram och slog till den så det känns som att vi kommer ha fullt upp med passa L så att han inte ger sina småsyskon för mycket tjuvnyp.

Eller mer än halvvägs om man ska gå på snittet för tvillingar kommer de runt v35-36 så då är jag ju på nedräkningshalvan nu

Sedan RUL har jag varit i Frankrike ett par dagar på tjänsteresa och det är definitivt ett bra land att vara gravid i så omhändertagen man blir Dessutom var mötet jättebra.

Jag är inne i en period just nu när jag njuter väldigt av att vara gravid. Visar stolt upp min stora magen som ännu inte blivit tung. Vist har jag foglossning och vissa dagar är den jobbig men de dagarna har jag mig själv att skylla för då har jag gått mycket eller gått på ojämn mark. Annars är det enda symptomet just nu extremt varma fötter vilket jag kan bli tokig på om nätterna. För att överhuvudtaget kunna sova är nu mera mina vetekuddar bosatta i frysen. Den ena åker fram när jag går och lägger mig så har jag mina fötter där på, den andra kommer fram när jag vaknar på natten för då behöver jag byta kudde.

Idag är en perfekt föräldrarledighets dag när solen skiner. Vi ska åka och hälsa på en arbetskamrat som har en 3månaders. Det blir första gången som L träffar en bebis sedan vi vågat börja tro på denna graviditeten det ska bli kul att se hur han reagerar och om det blir lättare att förklara att det är en bebis i mammas mage.

Idag var det dags för RUL.
Det första hon frågade var om vi ville veta könet och det var ju inget vi var emot. Den första tvillingen visade snällt upp en snopp. Så då viste vi att minst en pojk till. Den andra tvillingen var inte lika hjälpsam men vid första kollen syntes ingen snopp men man såg tre tydligs streck (som jag har läst ska indikera flicka). Hon mätte lårben, huvud och mage. Tittade på inälvor och var mycket nöjd men eftersom det var lätt att komma över på fel tvilling ville hon att kollegan också skulle komma in. Hon kom in och mätte och kollade lite snabbt på dem. Hennes första kommentar var oj vad fina de är. Henne tycker vi om . Men när hon kollade så hade "flickan" snopp men killen ville inte visa upp sig så helt säkra är de inte på vad det är.
Tvillingarna belev daterade att vara 17+6 resp 18+1 gamla vilket stämmer bra med att vi är 18+0 idag.
Förstår inte hur jag ska kunna vänta 10v innan vi får se dem igen. Men det är lite lyx att veta att vi kommer få se dem 3ggr till minst om de stannar kvar tiden ut.

Allt rullar på och på måndag är det dags för RUL. Känna som en evighet sedan vi såg dem sist.

Idag blev vi med barnvagn som söta svärmor betalat det blev en Teutonia. Det känns stort men samtidigt så när man hittar den vagnen man vill ha till ett bra pris är det väl bara att slå till.

Har varit iväg istort sätt hela veckan med jobbet och känner mig rätt matt nu och jag vet att det är en vecka till som är såhär så jag längtar till nästa fredag. Det känns rätt mycket i fogarna eftersom det varit mycket gå denna vecka.

Sonen har varit för söt nu när jag varit borta natten mellan ons och to vaknade han runt 4-tiden på morgon och tvingade upp mannen för att leta efter mig. De gick runt i huset och han pekade och frågade mamma? Manen svarade nej mamma är inte hemma och när det sökt igenom hela huset så gick det bra att lägga sig och sova igen. Stackars mannen men det gör gott i mamma hjärtat att veta att han saknar en (lite ont också när han verkar olycklig).