På to är de små 4mån så idag bestämde vi oss för att börja med smakisar. M som vi trodde skulle vara mest skeptisk acepterade detta nya utan något igenligt bu eller bä. F var betydligt mer skeptisk. Nu börjar helt klart en ny spännande tid.

Dock fick jag lite ångest när jag kom på att jag aldrig mer skulle ha en 3 månaders bebis de är jiu så goa.

i måndags blev de små 3mån jag fattar inte vart tiden tar vägen.

F väger nu 6805g och är 61 cm. M väger 5720g och är 59cm så lilebror drar ifrån. L är verkligen en super storebror till dem och hans språkutveckling är just nu inne i en kättefas det är så kul att se hur både hans ordföråd ökar och hans förmåga att förstå och anväda språket blir bättre för varje dag.

 

Just idag är jag annars ganska arg. Riktigt arg blir jag om det jag tolkat stämmer. Alla barn på L:s dagis som är födda jan-aug 08 ska flyttas till de stora barnen dagiset i aug sep-dec 08 flyttas i jan. Jag tyckte detta var helt ok med tanke på att L inte har språket och ska han göra sig förstådd mot 5-5,5åringarna gäller det att kunna prata. MEN nu såg jag en lapp på en av de som ska flytta att alla barn från L:s dagis skulle hamna på samma avdelningen och nu tycker jag inte att detta är ok längre. Det innebär att det blir en hel avdelning med bara 08:or = L:s språk skulle definitivt må bra av det (istället för att vara kvara och vara älst på dagis som han blir nu). Dessutom blir detta en mycket stark grupp vilket kommer vara en nackdel för övriga 08:or när de senare börjar skolan. Känner att jag blir arg för att L får betydligt sämre förutsättningar för att han är född 00:30 den 1 sep. Hade han varit född 31min tidigare skulle han altså flyttats. Måste kolla upp om detta stämmer och protestera högljud för detta skapar inte bara nackdelar för L det skapar faktiskt en grogrund för framtida mobbning att göra en grupp så stark, denna grupp kommer då bli en liten elitgrupp som alla vill tillhöra och gör du inte det är du mobbingoffret, för att visa att du tillhör kan du lätt bli mobbaren. Inget av det vill jag ska hända...... grrrrrrr.....................

Igår natt hade de små ett sovpass på 4,5h och i förrgår ett pass på 5h. Hoppas detta håller i sig och att de små sover då i förrgår ville nämligen inte M sova då så det blev ingen mer sömn till mamma och pappa inte.

Nu ler och skrattar båda två och de börjar prata lite. Det är mysigt att hör dem när de vakna.

Igår var vi på läkarbesök och båda mår bra om man bortser från förkylningen. Det var skönt att denna tid var inbokad för båda har fått en besvärlig hosta så det var skönt att få det kollat med tanke på historiken. F är nu 5440g tung och M är 4690g lätt. F växer mycket och har ökat ytterligare en kurva medans M håller sig till sin kurva.

Idag skrattade M sitt första ljudlösa skratt. Det var så underbart att se hur lycklig hon var efter maten och att sitta och prata med sin mamma. Det bästa med att ha tvillingar är att jag har en gång kvar att få uppleva detta underbara.

Annars är det numera två mycket mer nöjda tvillingar. Tillslut knäckte vi koden. De var helt enklelt hungriga, vi gjorde för lite ersättning men nu är det justerat och de små är glada när de är vakna. = vi är glada. Dessutom sover de bättre och de sista nätterna har de sovit i sin egna säng hela natten (undantaget matningarna).

eller det räcker kanske med att sälje den ena då problemet är att de vägrar vara synkade på nätterna. När det gäller mat är de jättesynkade och alla böker som säger att de då även blir synkade på vakentid ljuger.

Natten till idag såg ut som följande:
23,00 Mat
23,20 Lägger båda i sängen. F somnar inom 5min, M somnar efter 1h och 45min.
02,20 Mat
02,40 Lägger båda i sängen. M somnar innan hon hamnar på kudden, F somnar efter 1h och 30min.
05,15 Mat
05,45 Båda somnar i sängen
06,30 L vaknar och tycker att det är dags att gå upp. Suck!!!!

Natten till to såg ut så här:
21,00 Mat
21,30 Alla går och lägger sig
21,30-05,00 Tvillingarna leker om jag fiser och tappar nappen så sover du sedan byter vi. i halvtimmespass med 30min mellanrum (+mat paus vid 02) = mamma får sova 30min åt gången hela natten lång.
05,00 Alla sover
07,00 L vaknar och vi har mysstund innan de små vaknar
07,40 Mat för de små och frukost till L som mer leker med den än äter.
08,00-08,45 5 bajsblöjor och en nedkräktbebis bytes och ändå lyckas vi komma iväg i tid till dagis jag är lite förvånad över det

Vissa dagar är det lättare än andra att vara tvillingförälder idag är det en sådan dag. Natten var bra med sömn mellan 23,15 och 07,30 (mat 02 resp 05). Första delen av natten sov de till och med båda två i sin säng.

F var sedan lite kinkig på förmiddagen men inte värre än att man kunde ha hon i knät. Mycket pluttrande från magen och vem kan vara nöjd om man har massa gaser? Efter Lunch var vi ute i solen och de små sov gott så nu är iallafall en rabatt rensad . Eftermiddagen har de ängnat åt att sova. Hoppas att de har lite vakentid i kväll så att de kan sova i natt.

I veckan fick två av L:s dagis kompisar (den ena är vår granne) små syskon. Även om L nu mera inte har de yngsta syskonen har han fortfarande de minsta syskonen. Måste nog vara något med vattnet för den ena bebisen var 54cm och vägde 4985g och den andra var 57cm och vägde 4950g. Vad är oddsen att två bebisar från samma lilla ort föds samma vecka och väger över 4900g???

Funderade på att lägga ner denna blogg och starta en ny men vågar helt enkelt inte. Vist är man löjlig men förra gången jag gjorde det tog det bara ett par veckor sedan fick vi veta att Pyro dött och MA var konstaterat, drömen gick i kras. Vågar helt enkelt inte göra något som kan förstöra vår härliga dröm.

Livet som tvillingmamma går sakta framåt i trötthetens tecken. Det är mycket sällan som jag har mer än 1,5-2h sömn i stöten. Det gör att dagarna och nätterna går åt mycket till att försöka sova/vila för att klara av det hela. Tvillingarna äter oftast var 3:e-timme men det har varit några nätter när de sovigt 4-4,5h men då har självklart storebror vaknat mellan två mål.

Än så länge har de små inga sovrutiner vilket också gör det svårt att justera sina rutiner efter det. Morgonrutinerna fungerar dock bra så vi kommer iväg med storebror till dagis. Måste säga att det är helt underbart att kunna ha honom på dagis 3dagar a 5h. Både för honom och oss. Han hade dock mått bra av att ha 5h varje dag. Jag är väldigt glad över att vi inte har 3h per dag för det hade jag inte klarat av att hantera med alla matningar, kläder på etc. I sommar kommer det vara så men då har vi förhoppningsvis kommit in i lite fler rutiner = det kommer fungera bättre.

F är mycket stadig liten kille. Det är kul att se hur han strävar efter att titta över axeln och han är stadig för att vara så liten. Han är även stark i benen och vill gärna stå och man behöver "bara" balansera honom. M är lite sladdrigare och har inte riktigt styrseln i nacken ännu. Men hon har ärvt min långa hals så det kanske inte är så konstigt att hon inte lärt sig hålla upp den helt ännu även om även hon försöker.

Tvillingarna är inte ens 3v gamla och vi har hunnit ha magsjuka och RS-virus (inlagda 4,5 dygn) och nu är det dags igen. Blir så trött... L har blivit jätte lös i magen igen och det verkar dessutom som att twinsen fått en släng av det då de fiser ruttna ägg. F har ganska mycket besvär av det så nattsömn är det inte tal om. I natt sov jag mellan 23 och 02 (tack och lov)sedan var jag vaken till 04,30 sov till 05,30 vaken till 07,15 sov till 08,45. Längtar så efter att få sova mer än ett par timmar i stöten.
I natt var det pojkarna som var så oroliga i magen att de hade problem att sova så det känna som att om vi bara kunde få vara friska hade vi faktiskt haft en chans att få vättiga sovtider typ 23-02 och 03-06.

Den 23 Februari 2011 bestämde sig Molly och Felix för att det var dags att komma till världen. Ganska precis 1 dygn efter att doktorn gjorde en retning av kanterna började krystvärkarna.

22/2: Under dagen kom några förverkar som var lite mer intensiva men ändå inget jätte ont. Tänkte i mitt stilla sinne att de kommer nog till helgen och detta kommer nu att öka i styrka. Min pappa får kanske rätt i sin gissning 25/2. Tidig kväll så hade jag nog en förverk som var lite mer som en verk men tänkte inte mer på det för det var ju bara en.

23/2 Förlossningsdagen
ca: 02,00: Vaknade av en förverk som kändes rejält och kunde inte somna om för att jag var så täppt i näsan.
ca: 04,00: Hade kommit tillrätta med täppan med hjälp av kraftig över dosering av nässpray och började fundera på att gå och lägga mig igen ville ju bli så frisk som möjligt innan förlossningen.
ca: 04,30: Är törstig och ska gå och dricka. Känner hur det börjar rinna läng med bena. Shit är det vattnet som gått? In och snor en av L:s blöjor för det kommer jag ihåg att man ska göra. Blir lite förvirrad och vet inte riktigt vad jag ska göra. Puttar på mannen och säger att vattnet har nog gått men jag vet inte säkert för det verkar inte komma mer men du får nog inte åka till jobbet innan vi pratat med förlossningen. Men jag har inga verkar så vi kan ju vänta lite till. Passar på att svabba av golvet och så att vi inte skulle hitta fostervatten dagen efter.
ca: 05,30 Nej det verkade vara falskt alarm. Hade ju dubbla hinnor med liten vatten avgång men sedan kom det inte mer för den riktiga hinnan var ju intakt. Då kom det en verk och det sipprade ut mer. Hmmm.... Jag lägger mig och vilar mannens väckar klocka ringer ju om 30min så kan vi kolla då. Slemproppen har iallafall lossnat.
05,50: Säger till mannen att nu kommer det verkar hela tiden jag vill klocka dem och du får hoppa in i duschen. Får en telefon att klocka och mannen duschar och jag inser att det är mellan 4-6min mellan verkarna och de varar minst 45s.
06,10: Mer eller mindre skriker jag till mannen att ta sonen och få in honom på dagis för vi måste åka in det är verkar "hela tiden".
06,20: Mannen lämnar in sonen på dagis och ringer förlossningen medans jag står i duschen det gör inte lika ont där och jag funderar på hur jag ska få på mig kläderna och ta mig ut i bilen åka 20min innan jag får någon smärtlindring. Stannar till på soffan för att vila igen om verk och känner att jag måste spy efter det får jag bättre kontroll och får på mig kläder och skriker ut order till mannen om vad han ska packa som det sista.
07,00: Äntligen kommit så långt att jag är i bilen. Undrar vem i helvete som planerat in rondeller och svängar där jag har verkar. Dessutom kan jag nu tala om vilka vägar mellan oss och sjukhuset som har dåligt underlag för det är inte kul i bilen med verkar.
07,22: Inskrivna på förlossningen öppnat mig 4cm vill bara ha smärtstillande inte bli undersökt.
08,01: Får lustgas och får hjälp att få den att fungera. Iallafall lite men det gör fortfarnade sjukt ont.
08,47: EDA läggs (de sa någon gång mellan 08,01 och 08,47 att det är bara säga till när du vill ha EDA så fixar vi det och mitt snabba svar var NU!!!!). Det gjorde sjukt ont. De ville att man skulle krypa ihop till en boll när magen var ivägen. Dessutom försökte de få mig att fytta mig i sängen. Inte kul och jag tänkte bara nej de kommer inte komma åt och bet ihop, skrek och gjorde allt för att kunna göra som doktorn ville.
10,05: Full effekt av EDAn och jag tänkte att jag skulle sova lite. Mannen gick för att ringa lite samtal så att någon annan kunde hämta L på dagis.
ca: 10,30: Kom BM in och frågade mig om jag kände några verkar och jag sa nej inte direkt men ibland trycker det liksom på bakåt mot ändtarmen. Hon undersökte mig och konstaterade att jag var helt öppen. Dessa tryck bakåt blev mer och mer intensiva och jag blev beordrad att andas igenom dem och jag tyckte det tog en evighet för dem att komma i ordning med allt jag ville bara börja krysta dessutom var karl helvetet fortfarande borta.
ca: 10,45 var mannan tillbaka
10,57: Etablerade krystverkar
11,05: Föddes Molly (2860g och 49cm). När de sa att det var en flicka var min kommentar. Precis som jag önskade .
11,08: Läkaren kontrollerar Tv2 läge och ser till att huvudet kommer rätt och tar sönder fosterhinnorna. Hade förväntat mig att detta skede skulle ta längre tid och vara jobbigare men allt gick så lungt till.
11,11: Etablerade krystverkar
11,15: Felix föddes (3185g och 50cm). Kommer ihåg att det var på den andra krystverken. Det var en helt obeskrivlig känsla nu var liksom med på ett annat sätt och kommer ihåg allt mer. Vet att de ville att jag skulle krysta mer redan på den första verken med det gick inte och fick då andas lite och så tog jag i på den andra och han var redan ute. Otroligt men sant.

Läkarbesök på förlossningen.

Idag var vi på första besöket på förlossningen (tillhör dem istället för MVC sedan igår). Vi gjorde ctg, tul + flödesmätning och tappkontroll.

Alla värden såg bra ut. När det sedan var dags för tappkontrollen visade sig att det inte var mycket att kontrollera då den är helt utplånad och jag är öppen 2-3cm. Blev helt paff. Har ju inte haft mycket till verkar. Med sonen hade jag ju väldigt mycket verkar i ett dygn innan vi åkte in till förlossningen och då var jag öppen 1cm. 3-4 cm öppen var jag efter 8h på föllossningen förra gången dessa timmar har jag alltså redan klarat av utan att ha speciellt ont. Ja snacka om att varje förlossning är unik.

Efter diskussion med läkaren är planen följande att fredag är det ny kontroll och senast på måndag verkar det bli igångsättning med att vi tar hål på hinnorna för ettan. Dvs det är en vecka kvar sedan har vi våra bebisar här. Känns helt underbart att få korta ner graviditeten en vecka och att kroppen har jobbat på så bra själv.

Nu ger jag upp.

 

Kroppen orkar inget mer jag blir snare sjukare än friskare. Nu är jag så genomförkyld att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag är täppt, Ögonen klibbar igen om jag blundar, torr i halsen så att det gör riktigt jävla ont. Dessutom är jag fortfarnde inte helt 100 i magen efter magsjukan som jag nu haft i 1,5v. Kroppen orkar inte kämpa mot allt helt enkelt.

Kroppen är konstant öm. Men inte en enda jävla känning på att förlossningen skulle vara på gång.

Jag vill bara ha ut dem nu. Ser inte längre fram mot att få tillskott i familjen bara att få möjlighet att få tillbaka min kropp som räknas. Känner mig så otacksam när vi nu fått värdens gåva av att få många barn (för 3,5år sedan trodde vi ju knappt att vi skulle få ett) så vill jag inte vara med längre. Vill bara gömma mig och glöma omvärlden ett tag.

och fortfarande gravid........

Är så trött på detta nu. Det börjar kännas som att jag är på övertid nu. Trodde nog att det skulle vara mer på gång nu men jag är och stampar på samma ställe som för 1-2 veckor sedan. Jag är glad att jag vet att det är inte ens 3v kvar nu men ändå.....

Snälla kropp... snälla bebisar kom ut nu.

Samtidigt som jag är trött på det hela inser jag att jag är verkligen påväg mot slutet av denna gravidetet och jag kommre inte var gravid igen.... någonsin.

På fredag har jag sista mötet med BM + en läkartid. Där efter skrivs jag över till sjukhuset som ska ta hand om mig och de små tills de kommer ut. Det känns lite konstigt men ändå bra på något sätt. Då händer något nytt. Man har tagit ett steg till så att säga.

Idag är det max 4v kvar av denna graviditet. Den sista graviditeten och det retar mig lite att jag inte kan få njuta av slutet pga alla krämpor. 4:a ynka veckor kvar det ska jag klara även om jag stundtals inte tror det men från sprutstart tills man får sitt plus är också minst 4v och det har jag klarat flera gånger så detta ska också gå.

Idag har jag haft lite känningar men inte så mycket att jag tror att bebisarna kommer inom de närmaste dygnen är nog inställd på 2-3 veckor till.

Enda problemet just nu är att både sonen och mannen har insjuknat i magsjuka under dagen. Sonen med diare och mannen med kräkningar. Känner inte för att bli smittad just nu, känns faktiskt som en mardröm. Får försöka hålla mig ifrån dem.

Idag var det BM-besök och TUL. Allt såg bra ut och de små växer. De väger ca 2600g vardera nu så jag har nästan 5,2kg bebis i magen konstigt att det är tungt??????
Ettan ligger med huvudet nedåt och är mellan ruckbar och fixerad medans tvåan ligger på tvärsen. Vi kommer att sattsa på en vaginal förlossning vilket känns skönt, vill bara att den ska komma igång nu.

Inga nya förverkar efter fredagen. Känns lite tråkigt för nu börjar jag känna att jag längtar efter de små.

Jag träffade mamma både dagen innan och efter förverkarna och fick spontant kommentaren "jösses vad magen sjunkit" innan jag hade berättat om förverkarna så jag antar att det är det som hände i fredags. Ska bli kul att se vad BM säger på fredag, då vi också har nästa TUL.

Jag tror också att mannen börjar vilja gå hemma. Han började prata om att nu kan de faktiskt få komma. Fick en liten känsla av att han vill vara ledig från jobbet .

Börjar också fundera på att om de väljer att stanna 5v till hur jag ska klara av L de sista 2v är ju bara sjukskriven till 38+0. Om jag inte är sjukskriven så får ju L bara vara på dagis 15h/vecka. Tror att jag måste ta upp  med mannen så att han inte jobbar heltid utan tar lite dagar på L då.

Idag har jag haft förverkar från 12-tiden och tills iallafall nu (14,30) som kommer med 15min mellanrum.
Känns konstigt att det kan vara på G men samtidigt ändå vara så mycket som 5,5 veckor kvar.
Bebiskläderna är i tvättmaskinen så nu ska snart BB-väskan packas. Tror det blir mycket fix i helgen.

Bara 41dagar kvar nu. Hoppas att jag snart på riktigt inser att de små kan komma när som. Det börjar gå upp för mig men ändå inte är så mycket lungnare denna gången. När jag vänta L så var jag supper och allt skulle gärna vara fixat nu och vist allt är i princip köpt till twinsen men thats it. Har inte börjat med mat till frys, städning, tvätta kläder bäddat sängen eller packat BB-väskan än. Och då är det ju troligare att de kommer inom 41dagar än efter.
Hade förra veckan en dröm som sa att de kommer nästa lördag så vi får väl se om man drömmer sanndrömmar eller inte.

Jag mår bra när jag vilar men jag förstår inte hur mycket man kan sova. Jag sover lätt 2h på förmiddagen och 2h på eftermiddagen och 8-10h på natten (men jag vaknar till och från hela tiden). Om jag inte tar det lungt får jag sammandragningar och t.o.m onda sammandragningar så det känns bra att vara sjukskriven även om jag tror att jag snart är trött på det.

I helgen hade jag min första förverk så då började det gå upp för mig att twinsen kommer snart och jag har börjat göra upp måste listor i huvudet.

Det är helt otroligt. Att drömmen om en familj med barn snart är vår verklighet och ingen dröm. Att det är 9-10år sedan vi började denna resa på riktigt med "säkra" perioder och utan p-piller. Nu är vi snart 3 barns föräldrar.

Känner mig lycklig över att se slutet på denna resan men också lite rädd. Det har varit vårt tydliga mål så lände och nu ska vi gå över till att vara en "vanlig" familj, med vanliga mål och göra vanliga saker med våra barn. Hur gör man då? Är faktiskt också lite rädd för att lämna hela IVF-karusellen bakom mig för i all ovisshet har det ändå varit vår trygghet (om man nu kan säga så). Det känns jättekonstigt att ha en känsla av att man kommer sakna läkarbesök, mediciner och tester men på ett sätt kommer jag det.

Det jag önskar mest av allt är att mina goda vänner här i från FL ska lyckas på sina nya försk som är på G. Jag vill att de ska ta steget med mig ut i den vanliga värden.
Jag hoppas också att alla nya IVFare som kommer hit hittar samma trygghet och att ni också får uppleva detta stora med att bli föräldrar.

Ännu en milstolpe är avklarad. Nästa mål 23/1 så att vi hinner med premiären på revyn den 22/1 och den tillhörande premiärfesten. Det känns som att revyn blir bra i år och äntligen börjar publiken fatta att vi finns vi har sålt bra med biljetter såhär långt (jämfört med tidigare år). Fast den verkliga milstolpe är 5v bort när de inte räknas som prematura längre.

Jag mår bra och SD har minskat under julledigheten men sedan kan jag få superont i höfterna om jag hittar på förmycket så det gäller att lyssna på kroppen. Jag fortsätter att sova dåligt då höfter förkylning och magen samverkar för att inte låta mig sova längre stunder i sträck.