Det känns inte alls så positivt. Igår var jag riktigt negativ och idag är det visserligen lite bättre men långt ifrån att jag ska kunna tro på syskon i november.

Jag känner absolut inte mycket, inga bröst, mol/mensverk som kommer och går och ... nej just det inget mer.

Det jobbiga är att man hela tiden undrar hur i helvete vi ska lyckas få syskon när vi inte kan lyckas nu när vi fått bästa möjliga förusättningar. Hatar verkligen denna tiden. Vill bara lägga mig ner och sova ett par dygn tills man vet på riktigt och kan ta tag i sitt liv igen.