Oj, va fort tiden gick. Det är snart slutet av maj. Tja, det brukar väl vara så när man har roligt...
Allt går jättebra och vi har en underbar liten fyrbent familjemedlem. Det är väldigt konstigt, men det känns helt normalt att ha honom här. Visst, det har ju bara gått några månader egentligen, men nu kan jag inte tänka mig att vara utan honom. Va ensamt och tyst och tomt det skulle bli! Knasigt!

Vi har fortfarande inte börjat någon kurs... hehe... Det känns lite segt att ta sig iväg, och allt går ju så bra. Dåliga ursäkter till höger och vänster... men vi har så mycket att göra hela tiden, men vi borde väl ta tag i det, bara för att ha något konkret att göra tillsammans med honom. Det finns ju inget specifikt som jag kan komma på som vi behöver lära honom.

Folk frågar hela tiden om han kan några tricks. "Nä... kan du?" brukar jag tänka då... Vad behöver han kunna egentligen, och varför är det alltid så kul att se en hund göra konster så man kan ge honom godis? Hm... nä, det får nog vara...