Jag har börjat få lite annan mat än kulor nu! Äntligen har matte och husse förstått att jag hellre vill ha människoföda än de där torra små bitar jag fått tidigare. Jag får dem också, förstås, men det händer oftare nu i alla fall att jag får människoföda.
Som för några dagar sedan. Då fick jag tre olika sorters människoföda! Det var jättegott! Fast - till slut blev det lite för mycket, även för en stor och glupsk hund som jag. De sista varmkorvarna kändes inte lika lockande som de första. Men det är ju så i vår flock att det som ledaren äter vill de andra väldigt gärna ha....och jag vill lova att de tittade längtansfullt på maten jag hade kvar! Så det var bara för mig att bevaka mina intressen, dvs maten som var kvar. Det kändes rätt jobbigt att behöva truga ner varmkorv efter varmkorv bara för att människorna i min familj annars hade ätit upp allt. Men vad skulle jag göra?
Till slut var det bara en varmkorv kvar. Jag hoppades att ingen skulle försöka ta den. Det hade ju varit bra om jag haft kvar den till i morgon. Nästan alla i min flock verkade hålla på med annat, ingen tittade på min matskål. Men - jag hade inte räknat med att höra ljud utifrån. Inkräktare som inte tillhör min flock får ännu mindre ta min mat! Jag markerade med skall och sedan försvann ljudet. Ja, ja, så ska inkräktare skrämmas iväg!
När matte sedan erbjöd mig en liten kvällspromenad var jag ändå på min vakt. Jag tog med mig varmkorven ut, bar den i munnen, medan jag markerade mitt revir på alla buskar jag såg. När jag kom in igen lade jag varmkorven på hallmattan tills jag och matte skulle gå till våra bäddar. Då tog jag med mig varmkorven i munnen igen, ville inte släppa den ur sikte. Inte förrän jag lagt mig på min bädd och matte släckt ljuset kunde jag slappna av litegrann. Då kände jag att det hade blivit lite godare att äta människoföda igen och jag åt upp korven. Mums!