Den 22 januari var det äntligen dags att träffa kirurgen. Micke fick följa med mig. Jag ville inte missa någon information, 4 öron är ju bättre än 2.
I bilen hann jag tänka en massa olika saker, bara att visa mig utan kläder för kirurgen var hemskt, bara tanken på det gav mig kalla kårar.
När vi sen kommer fram till Kliniken så möts vi av ett stort slottsliknande hus precis nere vid vattnet. Vi parkerar bilen och hittar snabbt dörren vi ska gå in i. Vi kommer in i en foaje, där vi hittar dörren in till kliniken. Belysningen var dämpad och det fanns tofflor som man skulle byta ut sina skor till. För att komma till själva kliniken får vi åka hiss. Jag trodde först att jag kommit in i ännu en hall, och letade efter hissdörren, när jag tittade mer nogrannt så såg jag att vi var i hissen. Det stod en blockljus på ett litet bort och det satt gardiner på hissväggen.
När vi stiger ur hissen så möts vi av en mysig hall, väntrummet har högt tak och stora takfönster, vita tunna gardiner finns i rummet och det finns ljus här och var. Hela atsmofären är så ombonad och man känner sig redan väl omhändertagen. En kvinna kommer fram och hälsar oss välkomna. Jag får ett papper att fylla i och sen latté medan jag väntar på kirurgen. Jag får lite information av kvinnan inne på hennes kontor. Om hur det går till den dagen det är dags för operation och lite andra praktiska saker.
Vi får sitta i väntrummet en stund till innan kirurgen kommer ut och presenterar sig. Han är väldigt lugn och inger stort förtroende, jag gillade honom med en gång. Min rädsla för att ta av mig kläderna hade försvunnit redan i hissen på väg upp, och nu var jag inte orolig för något.
Vi pratade lite om vad jag ville förbättra, vad jag hade för förväntningar. Sen fick jag klä av mig, ställa mig framför de hemskaste speglarna jag sett (mycket värre än i provrummen). Läkaren ritade på min mage och förklarade vad han skulle göra. Vilket i slutändan blev full bukplastik, fettsugning av magen (Om jag inte lyckas gå ner själv innan OP), fettsugning av ryggen. Han förklarade varför han ville göra ryggen, och det var självklart, hur skulle det se ut med mindre mage men ha kvar valkarna på ryggen???
Han frågade om jag ville fundera och återkomma och boka tid. Men jag hade redan bestämt mig. Det här ska jag göra. Jag tittade på Micke och fick hans stöd. Det kändes underbart att han förstår min längtan efter att få bort min hemska mage och stöttar mig i detta.
Ingreppet är stort och jag måste ligga kvar på Kliniken i 2 dagar efter OP. Det blir nog det värsta, att vara borta från Albin i 2 dygn, men han kommer ju att få en gladare mamma efter ingreppet.
Eftersom jag driver ett familjedaghem så tar jag operationen i samband med semestern, vecka 26 var sista veckan de opererar, så då är det dags.
De här 5 månaderna kommer att kännas som 5 år, men det ger mig en chans att gå ner i vikt mer innan det är dags, kanske jag tjäna en hacka på det :)
skogshyacinter