Sista hej då, ovan jord.

Startsidan

Logga in med Facebook

Du är här:
Familjeliv.se
Bloggar
Hälsa & vård
Sjukdom
Våran älskade Felicia!!!
Medlemmarna ansvarar för det de skriver i bloggarna

Hälsa & Vård - Sjukdom

Windflower

Våran älskade Felicia!!!

Detta är en pinglänk/permalink till ett specifikt inlägg i bloggen, se hela bloggen här: http://www.familjeliv.se/Bloggar-4-7/b120444.html

mars 5

av: Windflower

(2010-03-05)

Idag så sa vi hej då för sista gången till Felicia, ovan jord. Det tuffaste var inte att hissa ner henne tyckte jag utan det var när vi hämtade unan. Att få sitt barn i en "pappkartong" med ett stort svart kors på kändes så fruktansvärt hemskt. Unan med askan där i, mitt barn som jag hållt i mina armar... vår älskade Felicia.
Kommer nog aldrig kunna beskriva den känslan så man förstå, bara om man själv varit med om det kan man förstå.
Bara jag och Johnny var där när vi jordfäster unan (den var målad rosa precis som vi bett om), Millie skulle inte förstå hur mycket vi än skulle försökte förklara för henne att Flisan ligger i unan. Hon tror redan att Felicia ligger där vid graven ändå, så varför göra det mer "lustigt" för henne?

Efter att vi gått ifrån möter vi tre barn i 10års åldern. Vi vet att dom kommer gå förbi precis vid graven, och ber för att dom inte ska stanna. Men dom stannar och tittar ner i hålet där unan ligger och läser kortet. Samtidigt som jag blir lite irriterad så försöker tänka att jag hade varit precis lika nyfiken som dom i deras ålder. Johnny går ur bilen och går tillbaka till graven och förklarar lite för dom, deras fråga hade varit "varför ligger det en "duk" där? (den man lägger runt hålet) Ja, efter det så går dom iaf.
Sen ringer vi han som ska gräva igen att han får nog göra det med en gång eftersom det går förbi nyfikna skolungdommar. Skulle han göra, skönt!
Men Felicia var säkert glad för att barn tittade förbi henne en stund! :)

Vi älskar dig Felicia och saknar dig av hela våra hjärtan, ikväll kommer vi göra fint och tända många ljus vid dig.

Fick en dikt länkad och den var så fin att jag vill att ni läser den.

Fotspår

En natt hade en man en dröm.
Han drömde att han gick längs en strand
tillsammans med GUD.

På himlen trädde plötsligt scener från
hans liv fram.
Han märkte att varje scen började med spår
i sanden av två par fötter: det ena spåret
var hans det andra var Guds.

När den sista scenen av hans liv framträdde,
såg han tillbaka på fotspåren i sanden.
Han märkte att under vissa delar av sitt liv
bara fanns fotspår av ett par fötter.
Han märkte också att detta inträffade under
sina ensammaste och svåraste perioder av sitt liv.

Detta bekymrade honom verkligen och han
beslöt att fråga Gud om detta:
"Herre, du sa den gången när jag bestämde mig
för att följa dig, att du aldrig skulle överge mig
utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att i de svåraste stunderna
i mitt liv, finns det bara ett par fotspår.

Jag förstår inte varför, när jag behövde Dig
som mest övergav Du mig".

Herren Gud svarade: Mitt älskade barn.
Jag älskar dig och skulle aldrig överge dig.
Då du led och hade dina svåraste perioder
i ditt liv, och du såg bara ett fotspår.

Då bar jag dig.

~Margaret Fishback Powers~

${#lang_emotions_heart}$

kommentarer

2010-03-05 17:00:24

MoSv74

vILKEN FIN DIKT.... Vet inte vad jag kan säga....måste varit fruktansvärt jobbigt med unan.... Kram på er.....

2010-03-06 11:07:32

ODS

Många kramar till er!

2010-03-06 19:31:40

ellenwesterlund

Vilken fin dikt!

2010-03-07 16:01:22

Kaosmamma

Satt och tittade på kort av Felicia.. klappade på henne genom skärmen och sa att det är så orättvist... och att jag inte kan förstå den enorma sorg o saknad som ni går igenom. Sen gick jag in på bloggen och då skriver du lite om det.. jag kan ju förstå att det gör ont, men inte hur ont för jag har aldrig förlorat ett barn... att inte få hålla sitt barn i sina armar.. jag finner inga ord för det ni har gått igenom och det ni går igenom. Tårarna rinner såklart också. Kämpa på och glöm inte att gråta. Stor kram

2010-03-07 22:02:02

kattochbebis

Det var en fin dikt. Det är en tröstande tanke att någon bär en när allt känns outhärdligt. Det finns alltid någon där som bär en. Vill man inte föreställa sig en gud så kan man tänka att det alltid finns någon därute som vill hålla ens hand, hjälpa en bit på vägen även om det bara hjälper lite litegrann.

2010-03-12 18:27:51

jennijen

Nej, det går inte att beskriva, du har rätt, bara om man själv varit med om det kan man förstå. Jag lider med er. Skickar kramar från en änglamamma till en annan

2010-03-14 15:35:21

annahs

Tänker på er !

2010-03-16 11:14:09

antitanten

Så fantastiskt du har beskrivit urnsättningen av Felicia. Just det momentet kring en begravning är nog det mest jobbiga faktiskt, allt blir så ultimat på något sätt. När du skrev om barnen som gick förbi blev jag alldeles varm inuti av hur du så fint förstod och beskrev att barn är barn och självfallet har frågor. Det är ju precis så det är. Att urnan fick färgen rosa är fantastiskt, visste inte att man fick välja så och det är ju helt underbart att man får det. Självklart skulle Felicia ha rosa urna. Dikten du lagt in är en så vacker beskrivning över hur livet är. Felicia är med dig och familjen hela tiden Malin. Bredvid er, framför er, bakom er, ovanför er. Överallt. Många många tankar och styrkekramar från oss. Lena m familj

2010-03-20 07:57:17