Jag sitter inte här längre då behovet av stöd har minskat. Livet går vidare och allt blir vardag. Våran son Kian blir snart 3 månader och kan bara inte sluta pussa på honom... underbart att få hålla något så litet i min famn igen.

Kom precis hem från Skara Sommarland och haft kanon väder, tänk att livet kan kännas så bra även att ens ängel inte är här. Jag längtar efter henne och vill inget hellre än att ha henne här, att hon fått träffa sin lillebror och han sin andra storasyster.
Och snart så kommer ju även deras lilla Kusin (antagligen en Levi) till världen... min lillasyster Evelina ska bli mamma för första gången, det är ju sååå... stort första barnet, underbart!


Idag blir det att kolla till Felicias grav och ägna  tankar åt henne lite extra för en stund, får som någon klump i magen när jag inte varit på graven på länge, som man skulle glömt bort henne... men det kan man ALDRIG!

Senare idag blir det hamnfestivalen...

Tack, alla som tänker på oss... man blir starkare.