Så kändes det direkt jag klev upp. Trött var bara förnamnet på hur jag kände mig. John Blund hade glömt att gå och lägga sig utan roat sig med att kasta sand i mina ögon hela natten eller nått.

Jag kom 10 min försent till skolan. Jamen så bra med en ny lärare, verkligen ett gott första intryck. Not!!!! Mobilen ringde och jag fick inte av den....och det uttryckligen sagt till om att de skulle vara av. Fint ännu mera bonuspoäng till mig.

Ämnet var ett av mina favoriter men samtidigt var jag för trött för att orka göra mitt allra bästa. Pluspoäng igen......

På vägen hem hämtade jag lillan och hunden hos mina underbara föräldrar som tagit hand om dem i två dagar. Hipp hurra inga missöden där i alla fall. Hem och förbereda mig för ett möte. Två på rad utan fallgrop. Yeha!!!

Hem och göra lite nytta på datorn innan jag nu ska sova.

Som alltid i slutet av en termin är det hur mycket som helst på skolan. Känns tufft och ändå roligt.

Kroppen har varit så där förra veckan. Ryggen är egentligen det som har strulat. Den ömmar då jag lägger mig. Det har krypigt högre upp mot nacken så jag har sett ut som en eldgaffel ett par dagar.

Nu är jag bättre och ska försöka nyttja tiden till plugg och familj till nästa skov.

Fyra fantastiska veckor har gått av praktiken. Den är precis lika bra fortfarande. Jag kommer att vara riktigt ledsen när jag ska sluta. De tre första veckorna var som första. Allt flöt bra och jag kom i gång med springandet men så förra helgen hände något..eller hände, det började blåsa och nu är jag som en gammal gumma. Ont så in i h-vete. Jobbar, hem och tackar min lyckliga stjärna att maken är på plats så han kan göra maten för jag LIGGER. Hur kul är det?

Vi skulle fixa höst på gården förra helgen. Ja men hur bra gick det? Inte vidare värst bra. På lördag fram till kl. 11 orkade jag ta bort sommarblommor, i alla fall något,  sen låg jag i stort sett till måndagmorgon. Hela denna vecka har varit en kamp. Orkar jag upp? Klarar jag dagen? Massor med kamp. Nu är den gjord och jag vet faktiskt inte om jag kommer att orka göra mer än ligga i helgen heller.

Lillan ska på kalas i morgon och det ska jag fixa för maken är i älgskogen men sen undrar jag hur det blir med middagen på kvällen hos govännerna?. Som det känns nu men vaknatt så borde jag om jag är smart ligga hemma.

Kroppen är, eller om det är kroppen eller någon förkylning som gör det ,helt sunkig.
Jag fryser och svettas, helt orkeslös. Går i trötthetsbubblan och känner mig absolut inte närvarande i denna världen. Peppar, peppar har inte humöret farit än. Snälla, snälla låt det få vara kvar. Det gör mig bara sämre att inte orka vara "bra" mamma.

Just nu känns det mer än frustrerande att vara "utvald" till att ha denna ständiga följeslagare. Jag vill så mycket och orkar INGENTING. Allt jag vill göra i huset, med barnen, för mig själv och med hunden.

Jag och maken har tackvare svärmor fått till två helger bara för oss. Jag har följt med honom till älgskogen på dagarna och sen har vi fått två fantastiska kvällar bara för oss. Lovely! Tur jag, familjen, har dessa fantastiska människor runt oss som hjälper och stöttar. Både våra familjer och våra vänner.

Förra helgen började i alla fall bra även om jag sen inte orkade mycket mer. Jag och Thea tillsammans med 8 andra var och såg Grease i Luleå på Coop arena. Jätte trevligt och super bra. Nu planerar vi nästa musikal som går den 5 mars i Piteå. Ska bara kolla vilka som ska med. Bollen ligger hos dem att bestämma sig. De har fram till nästa helg sen beställer jag biljetter.

Om jag skulle lägga mig under täcket igen och läsa lite i stället för sitta här. Kanske, kanske John Blund kan tränga bort värken.

Tre dagar har gått av första veckan praktik snart är det bara 7 veckor kvar. Jag vill verkligen vara klar och få börja på allvar. Känns så himla kul och det har varit en kanon vecka både hemma och på praktiken.

Jag har lagt mig 21 varje kväll vilket har medfört att jag har varit hur pigg som helst kl.05.00 då klockan har ringt. Två morgnar på raken har jag "sprungit" med hunden. Springa är kanske att ta i men jag har börjat försöka mig på att ta något löpsteg då vi går morgonpromenaden.

Jag har ju varit träningsfreak en gång i tiden så det känns bra OM jag skulle klara att komma igång igen. Mest nöjd är jag att de dagar jag har gjort detta har jag varit själv med barnen och ändå hunnit med alla bestyr. Iof de större fixar sig själv och far senare men ändå.

Kroppen känns ok just nu om det är för att jag rör lite extra på mig eller om det bara är den perioden har jag ingen aning om. Inte så lätt att veta då den inte följer något mönster. Nä nu vill hunden ut och kissa kväll och sen ska jag sova så jag orkar upp 05.00.

Från och med måndag är det LIA= lärande i arbete, som gäller. Känns spännande att få testa på yrket igen och se om jag har blivit någe klokare sen sist.

Hösten har gått bättre än förra året. Gissar att vi alla i familjen är mera vana och ett år äldre. De större åker själva till skolan de morgnar jag far tidigt. En väldig skillnad att bara föra ett barn till dagis/fritids i stället för tre. Skolan har gjort lite ändringar som bara är till det bättre. Världens bästa skola har mina barn.

Kroppen är det si och så med. Maken har haft en period med bortavaro och det har varit en hel del fotboll för min del så stressen runt vardagens alla måsten bygger på framför allt tröttheten. Just i dag har jag faktiskt varit ovanligt pigg trots att fingrarna har varit ovanligt onda. Även ryggen har varit sämre idag. Annars har ryggen varit rätt ok de sista två veckorna. Knäna har däremot inte alls velat vara med så jag har tagit hissen en del på skolan eller valt att inte gå ner till caféterian. Sista träningarna med fotbollen stod jag bredvid och kollade. De andra tränarna fick ta det. Jag har iof mest kört målvaktsträning så någon större skillnad blev det inte egentligen mer än för mig. 

Just för att kroppen är kass känns det skönt att det är över. Det är en del möten kring skolan nu. Blir alltid det på hösten då allt drar i gång. Inget speciellt utan bara starta upp verksamheten liksom. Plus min egen skola med all plugg som blir kring den. Skönt då att fotbollen är slut och att det är LIA nu. Lite andrum för ett tag...fast jag vet att jag kommer att sakna fotbollen på bara någon vecka och skolan är också kul så det kommer jag säkert att sakna också. I alla fall klasskamraterna.   

Går mest med en känsla av att jag har ett underbart liv. Det känns bra. Försöker skapa vardagslyx här hemma.  Som igår då jag och grannen gjorde pizza i bagarstugan tillsammans med barnen. Ost och kex på en vardag med maken eller andra små saker som betyder mycket för mig. Imorgon ska jag ut och gå med finvännen. Något jag ser fram emot massor. Det blir så sällan vi tar oss tid till att ses. Har lovat varandra att det ska blir ändring på det.

Nu ska jag krypa ner i storsängen med mina fina flickor och läsa lite innan John Blund kommer och kastar sand i ögonen.

Vilken tajming dottern har som hostat hela natten och inte är värst pigg. Jag som just nu är i en dålig period med kroppen kan skylla på henne då jag är hemma. Vill inte gärna och skulle antagligen inte varit hemma om det inte var för henne men behöver det. Ryggen är en enda stor värkande del av min kropp som jag har svårt att hantera. Det går inte sitta, inte ligga, helst inte stå ja, det är att ändra ställning hela tiden som gäller. Sova är ingen höjdare heller så nätterna blir något avhuggna och absolut inte sömngivande eller vilsamma.

Ska försöka plugga lite i dag. Engelskan behöver jag nöta då det inte är mitt bästa ämne men jag vill bli bra och har ambitioner. Tycker det är kul också. Läser mycket och nu väljer jag böcker på engelska bara för att träna mig och få många ord i "ryggsäcken". Företagsekonomin tycker jag är grymt rolig så den vill jag helst sitta med hela tiden. Tänkte i går kväll då jag satt med övningsuppgifterna att jag kanske skulle ha läst det i stället för vårdadm. fast jag får väl klättra och bli nå chefaktivt:) Njaaaa det är inte riktigt "my cup of coffeé".

Lustigt, då jag satte mig och skrev här kände jag mig ledsen och less på situationen, med en kropp som inte fungerar men nu sitter jag och ler åt mina tankar och känslorna har förändrats. Gå skola var ett av mina bättre beslut i livet. Känner mig kunskapstörstande och får nu utlopp för en del av den törsten. Inser att det är mycket här i världen som jag skulle vilja läsa på mig om. Det får bli enstaka kurser här framöver. Plugga är för mig en riktig energikick som jag inte ska lägga på hyllan bara för att den här utbildningen slutar. Det finns alltid kvällskurser jag kan gå och även kurser i t.ex. segling som skulle vara väldigt roligt att gå, delvis för att barnen har gått och kan grunderna men även för att jag tror det är en frihetskänsla att segla. Närheten till naturen, havet och även sjövett som kan vara livsviktig.

Nu ska jag kramas med sjuklingen lite. 

Nu är vardagen här med stormsteg. Kroppen blir mer och mer ond. Dagen idag har jag tillbringat i min kupa. Trött så in i h-vete. Ändå har jag flyttat alla mina kläder till den nybyggda garderoben och rensat ut allt jag aldrig använder, sen har jag flyttat lillans kläder till den garderoben jag har haft. Var så trött efter lunch att jag tänkte jag orkar inte ett steg till. Det var bara bita i hop och köra grabben till kalas och sen fortsatte jag med projekt kläder. Tvätta, stryka, vika och bära. Äldsta flicka, 10 åringen på torsdag, skulle behöva göra en ordentlig rensning i sin garderob men jag har inte hunnit det idag.

Eftermiddagen bjöd på träning. "Mitt" lag hade träning, jag stod mest bredvid orkade inte vara angagerad. SKIT, SKIT, SKIT. Orka inte med alla dessa måsten. Nu ska jag snart dra ner på åtagandena, måste göra det.

Inte för att jag egentligen mår bättre av värmen som är under sommaren men jag är i alla fall ledig. Har haft 2 månaders ledighet. Väldigt få måsten och inga morgontider att passa. En vecka till utlandet har jag och familjen också fått. Skönt har det varit men nu har jag så där j-vulst ont igen.

Sista veckan har jag gått på som om min kropp tillhörde en fullt frisk människa. Igår fick jag mitt straff. Jag skulle bara sätta mig en liten, liten stund. Jo, jo vid 10 i dag började knäna och ryggen ge med sig så det gick att röra sig. Tur mina äldre barn är vana och fixade mat själv och inte bråkade utan verkligen var "stora". Lillan har inte riktigt samma tänk än.....men jag hoppas att vi i familjen ska hitta en hållbar lösning för de tillfällen jag inte fungerar. Maken var naturligtvis inte hemma...inte illa menat. Våran vardag ser ju ut så att jag och barnen är mycket själva medans maken jobbar borta. Denna gång var det iof inte jobb men situationen i sig var inte ny.

Dagen idag har gått på sparlåga och jag har bara gjort det mest nödvändiga. Har ju lite svårt att tro mig i ett oaktivt läge, även om jag inte kanske är den mest aktiva människan. Eller jo, det är nog inget fel på mitt "tempo". Tränare för flickans lag, sitter med i en stryrelse och en ledningsgrupp. Har tre barn som bor permanet och ett bonusbarn som hör till familjen men inte bor här permanent. En hund som jag verkligen vill träna med och göra roliga saker med, tillsammans med barnen. Jag VILL vara en mamma som finns här men som jag känner att jag inte alltid lyckas fullt ut med. Där har jag nog stora ambitioner som jag skulle kunna dra ner på. Dygnet har bara 24 timmar och det räcker inte för allt jag vill göra.

Resten av vardagarna i denna vecka ska jag försöka vara lite mer avslappnad och inte vara så duktig. Helgen har barnen fotbollscup. En av Sveriges största cuper går av stapel här i stan. Jag ska cotcha flickan och heja fram sonen sen har jag en ambition att heja fram två andra lag också. Vi får väl se hur långt jag orkar. Svägerska flyttar också så jag skulle vilja hinna hjälpa henne också lite eftersom hon är så himla duktig på att ställa upp på oss jämnt. Tack fina du för det.

Som skrivet, jag har lite svårt att solla bort aktiviteter. Jag vill vara med överallt. Vila får jag göra i graven:)

Skolan är rent hysterisk, säkert skrivit det hundra gånger. Idag har jag ett sjukt barn hemma som verkligen inte mår bra, svider i mammahjärtat, sen har jag ett gäng andra olika åtagande som kräver energi. Visst är det konstigt att allt kommer samtidigt.

Kroppen är inte på topp kanske inte värst just i dag men stressen som finns runt mig skapar verkligen inte rätta förutsättningarna. Jag skulle verkligen gå i skola för att lära mig ta konflikter utan att må dåligt av det. Speciellt då jag inte kan hålla mig borta från sånt som inte alltid är problemfritt. Engagerar jag mig blir det problem/konflikt någon gång, konstigt vore det annars men just nu känns det som det kom två saker som jag ska hantera på samma gång. Vet också att efter jag ridit ut stormen känner jag mig stärkt och har vuxit mentalt, det är bara så tungt innan jag är igenom.

Mentalt är jag helt energilös just nu och klarar inte riktigt att hålla humöret. Det är bara att bita ihop. Nu ska barnen få mat. Det klarar jag i alla fall...utan konflikt hoppas jag:)

Jag har en lite önskan att kroppen ska bli bra. Att all den värk som bor där ska flyga bort en dag. För tröttheten gör mig galen och smärtan driver på, så sinnet blir svart som natten och glädjen kan jag ej nå. Jag vill så gärna springa och hoppa runt en stund, utan att bli stel, jag vill bara vara hel.

Mina ögon gråter , var gång jag inte mina barn låter, neka dem den glädjen med en lekfull mor, jag vet att hon i mig bor.
I halsen finns en klump som jag vill önska bort, om så bara för stunden så kort. Inte ligga i sängen, nej springa runt på ängen. 

Kan min lilla önskan få bli hörd, av någon som blir rörd. Jag tycker inte jag begär så mycket, jag begär ju bara rätten till min kropp och tycke. Rätten till att göra det jag helst av allt vill, att räcka till. Rätten att få vara rolig, aktiv och glad, börja varje dag som ett oskrivet blad. Utan värk och smärta det skulle för mig räcka. Det är väl inte mycke i mitt tycke.