13 kg på 12 veckor!!

Barnen sover redan, nu ska vi titta på ARN!

Cornelia och jag har varit och handlat, hela familjen var på en tur till lekparken innan middagen, främmande på dagen, och en härlig promenad i min ensamhet på förmiddagen! Idag har varit en bra dag! Jag vaknade vid 07.30 ungefär av att Cornelia kom till oss, det var så mörkt att jag trodde att det fortfarande var mitt i natten. Men så hörde jag att Clara vaknade också, och det var morgonkvitter från henne. Cornelia somnade om och jag gick och tog upp Clara. Gjorde en flaska välling, tog tidningen och så satte vi oss i vårat fina vardagsrum vid granen och myste. Jag kände mig pigg och på bra humör och dagen förblev faktiskt sådan!
Cornelia sov som en prinsessa i natt utan kommentarer om nappen och hon har varit toppen hela dagen! Jag har verkligen kunnat hämtat upp lite energi idag.
Imorgon blir det en sväng till gymmet och förhoppningsvis en fika med en underbar vän.
Natti!

Just NU är livet i balans, men för ca 16 timmar sen var livet kaos och förmodligen om ett par, tre timmar är det det igen.  I morse vaknade jag med livlöshet, ångest och en enorm trötthet. Natten var kaos. Cornelia har abstinens efter nappen. Kan ju låta fåningt, men det är rätt obehagligt att se sin älskade unge kämpa så dant efter den där jäkla nappen. Det är inte extra synd om just oss, men om allt bara inte hände på samma gång. Som en stor förebild och stöttepelarel sa till mig, man reser sig alltid upp och kör ett varv till, men allt för ofta hinner man knappt resa sig förens man faller igen. Och det kan vara små fåninga saker som att bilen inte startar, men när man då inte hittar nycklarna till källarn där batteriladdarn finns så känns allt så hopplöst. Det räcker liksom inte med bara EN liten käpp i hjulet. Alla småproblem börjar bli så stora problem som gör att man blir mer och mer uppgiven. Men i helvete heller att vi ger upp! Om det nu är så att vi straffas för nåt ont vi må ha gjort, gud vet vad, så får vi väl stå ut med det. Gilla läget. 
Efter en stunds tjurig och tyst morgon så gick jag och mamma på en rask promenad och när jag kom hem var jag som en ny människa. Hade lite kraft igen att prata och busa lite med barnen och prata lite trevligt med hjärtat som annars undrade om någon hade dött här på morgonen...
Mamma och jag bestämde oss för att gå på bio, men innan dess tog jag och Cornelia en promenad med dockvagnen och köpte popcorn som hon ville ha. Vi kom hem, åt lite mat, jag gjorde mig i ordning och gick iväg upp på stan till mamma för att gå på bio. Kände mig pigg och fräsch!
Jag är fortfarande väldigt nöjd med dagen, men bävar en hel del för natten... Jag försöker bestämma mig för att inte diskutera med henne om nappen. Hon vet ju redan, men det är klart hon måste försöka.
Imorgon tänker jag ta en till promenad för visst är det så, att luft är en bra medicin

...julafton! Det blev en helt perfekt julafton, Cornelia och jag tog en promenad på förmiddagen och vid 11-tiden kom mamma, Leif, mormor och Per hit för lite grötbrunch. Klockan 15 ungefär kom pappa. Och något senare kom svärföräldrarna. Så var det fullt hus! Under granen låg det fullt med paket och Cornelia försökte med sina rådjursögon få tillåtelse att öppna dem. Men vi skulle äta mat först och sen skulle kanske Tomten komma förbi! Vid 17-tiden såg vi någon utanför fönstret, TOMTEN! Cornelia satt i sin mormors famn och höll henne krampaktigt om nacken, uppspelt men lite rädd samtidigt. Det var underbart att se hennes min! Äntligen fick vi börja öppna alla paket och det revs och slets i en väldig fart. Men oj vad tacksam hon var för alla paket, ögonen lyste på henne och man riktigt såg ivern i hennes ansikte. Clara fick också många paket, men hon fattade inte riktigt galoppen, hon var bara glad ändå! Jocke och jag blev bortskämda vi med, mycket fina saker, men bäst av allt var 2 canvastavlor med målade porträtt på Cornelia och Clara. Dem var helt fantastiska! Det är brorsans flickvän Sofie som är så duktig.
Efter all paketöppning var det fika och lek som rådde här ett tag och vid 21.30 sov båda barnen som små grisar.
Igår, den 23e, gav Cornelia bort sina nappar i ett paket till tomten som han var och hämtade i natt. Som tack lämnade han ett paket till henne, en docka som kan låta. Gårdagen vid nattning blev en katastrofkväll, i alla fall för vår Cornelia. Hon var så ledsen och det gjorde nog så ont i henne att inte kunna ta nappen i munnen vid läggdags. I fyra timmar grät hon, glömde bort sig, grät igen tills hon tillslut vid midnatt lyckades att somna. Idag har det gått jättebra, lite smågnälldå och då men eftersom vi inte gjort nån stor grej av det så har hon inte tjatat så mycket. Och nu ligger hon där i sin egen säng och sover utan nappen, för första gången på 3 år! Älskade duktiga lilla skrutta!
Jag har precis läst lite i en bok som jag fick och Jocke spelade lite poker på datorn. Det är alldeles tyst här hemma, bara datorns surr som hörs och vi stortrivs i vår nu rätt så fina lägenhet!
Just nu kan det faktiskt inte bli en mer perfekt jul än så här!

God Jul och God Natt! 

det kommer bli jätte härligt och jag längtar, samtidigt som jag önskar att tiden kunde gå lite långsammare. Vill så gärna få lite mer ordning på allt här hemma. Jocke har monterat ihop ett vitrinskåp hela dagen idag, med lite hjälp från Leif. Och mamma har städat lite och hjälpt mig fålla och stryka gardiner. Igår var vi på Ikea, även det tog hela dagen, men det var roligt. Barnen hade vi lämnat bort så vi kunde lunka på i vår egen takt. 
På tisdag fyller ju Cornelia 3 år. Min fina älskling som kan få mig att få psykbryt hundra gånger om dagen. Då blir det lite kalas, granpåklädning och inslagning av nappar som tomten ska få. 
Jag träffade min coach här om dagen igen. Hann knappt sätta mig tillrätta i stolen förrens jag började gråta. Det finns så mycket som vill ut när jag är där och jag får så mycket förståelse och vägledning. Jag hade huvudvärk när jag kom dit men den hjälpte hon mig av med. Och jag har inte haft det sedan dess. Även om jag förtfarande känner mig vilsen och förtvivlad större delen av dagarna så har jag hennes vägledning med mig som lotsar mig framåt.
Jag har till min stora glädje OCH förskräckelse fått reda på lite om vem jag är just nu, och jag är en ganska liten tjej som sprungit snabbt in i vuxenvärlden och som förväntas (av mig själv) att kunna allt och klara allt själv. Jag är en liten tjej som är ganska så rädd för den stora värld vi lever i. Men jag är stolt över att kunna erkänna att jag tycker det är skönt att få krypa upp i mammas famn och bara få vara liten, kunna be om hjälp när det kniper och be någon annan lösa problemen. Däremot så ser och lär jag för att en dag, snart, bli en riktig kvinna.

Nu har vi ju då fått igång internet igen så nu blir det nog lite mer aktivt här på bloggen igen, men det är svårt för det är något i mitt mentala system som tar så ofantligt med energi av mig så att det till och med blir jobbigt att bara se åt datorn.  Men jag vill skriva och jag ska försöka, för om inte annat så mår jag så jäkla bra av det!

Puss och godnatt!  

Jag är så trött på den här människan jag är just nu. En trött och fullkomligt deprimerad människa. Vissa dagar är tjolabaloo, så pang, så kommer en dag som idag med noll kraft och energi och bara lust till att gråta. VAAAARFÖÖÖÖR????? Förstår ni min frustration, kära läsare? Jag vill bara ha lite lugn och ro! Det är allt jag begär! Jag blir som en zombie i kroppen och det går inte att le. Jag orkar inte lyssna på barnen eller nån annan heller för den delen, blir trött av minsta lilla diskusion. Min hjärna känns som en lottomaskin, en sån med bollar. Där alla tankar bara far runt alldeles för snabbt. Tänker på de satans människor som inte hade hjärta att ens städa lägenheten tills vi flyttade in, tänker på hur fint jag vill få i lägenheten fast inte kan det förens allt är renoverat, tänker på godsaker jag inte får äta men så hemska gärna vill äta, tänker på vem jag är men kan inte komma på nåt annat än förvirrad och trött, tänker på familjen som måste stå ut med denna mamma som är som en tickande bomb i humöret, tänker på alla närstående som ständigt och jämt får ställa upp med barnpassning och annat, tänker på att jag blir så jävla förbannad på alltihopa!
Idag har vi gått från stan till dagis i Oppeby, sen var jag tvungen att fråga pappa om han kunde hämta Cornelia klockan 15 för jag höll på och svimma av bara tanken att promenera en vända till. När jag och Clara kom hem igen, pratade jag med mamma i telefon och började grina direkt. Hon kom hem och tog Clara så jag fick lägga mig och vila. Nu har jag vilat några timmar men känner mig lika död förtfarande. Redan nu har jag börjat oroa mig för morgondagen. Hur ska jag orka ta mig igenom den?
Nu har jag gnällt nog, blir ju varken bättre eller sämre av att gnälla.

Så har vi äntligen flyttat! Fast just idag känns det som man bara skulle vilja fly tillbaka till förra stället... Vi hade en mattläggare hos oss i morse som skulle fixa vårat duschrum, fukt, fukt , fukt... Det var fukt i stort sett på hela nedervåningen. För att se allt det positiva med det hela så får man väl tänka att det blir helt och snyggt där när det är klart. Men vi ville ju bara få komma i ordning! Tur är också att det bara är en hyresrätt, hade blivit dyrt annars.
På övervåningen håller en målare på och renoverar, det tar ju också sin lilla tid. Så nu har vi fått flytta hem till mamma ett tag. I alla fall den här veckan tills övervåningen är klar.
Vi fick ju flytta in på söndagen mot att den som bodde där då slapp att städa golv och fönster. Men jag fattar inte hur man kan ha samvete att lämna över en lägenhet så sjukt äcklig som den var. Det såg bokstavligt talat ut som att dem hade använt samma trasa till allt och aldrig sköljt ur den. Men godtrogna som vi är så lovade vi att inte tjafsa om det i efterhand. Så nu får vi så snällt städa hela lägenheten själva när allt vad renovering heter är klart. Vidriga människor! Den kommer i allafall bli så fin när allt är klart, det är jag helt övertygad om!
Jag hoppas snart att vi får igång internet där hemma, så jag kan blogga lite oftare. Nu ska jag faktiskt gå och lägga mig. 

Godnatt!  

I morgon får vi efter mycket om och men tillträde till lägenheten! Så kl 12.00 går första lasset till nya lyan! Idag har vi haft städpatrullen Maria och mamma här, jag lekte arbetsledare och sprang mest runt med telefonen i örat. Presis som det ska när man är arbetsledare eller..? Clara har varit hos farmor Tora så man kunde använda båda sina armar och ben när man höll på. Cornelia har tittat minst 20 gånger på madicken och ätit massor med godis.
Nu behöver vi bara få lasta i första släpet så man kan röra sig här hemma. Sen är det bara att börja putsa.
Jocke och svärfar tog det alldeles perfekta tillfället i akt och stack på Nationalteatern i kväll. Precis rätt kväll att dricka öl och roa sig till sent på natten...hm! Stackars svärmor sitter här och väntar på att dem ska ringa och be om att bli hämtade. Mamma slocknade precis i soffan med Cornelia, tur man har stor soffa för Cornelia skulle promt sova i soffan tillsammans med mormor!
Idag mår jag lite bättre, kanske för att jag har människor runt omkring mig som styr upp saker åt oss.
Tänk, i natt kanske är sista natten i vårat fina parhus...

Godnatt!

Jag vill sitta runt ett middagsbord med familjen och släkten i all oändlighet. Bara få vara! Titta på och prata med dem som jag älskar så högt. Inte bry mig om något annat.
Vem är jag?
Ingen aning, jag vet bara att jag är trött och stressad.

Herregud! Jag måste vara stans största glädjedödare. Är ledsen att jag måste kränga på alla min missnöjdhet. Men får jag inte ur mig det här så vet jag inte vad som skulle hända. Spricka förmodligen. Gå sönder.
När det var dags att lämna livscoachen i tisdags så berättade hon att man kan reagera lite olika efter behandlingen som hon gjorde. En del blir jätte uppåt och svävar på små rosa moln, medans en del kan gråta i flera dagar. Vilket det nu än skulle kunna bli så ska man inte försöka hitta förklaringar till det utan bara låta kroppen regera. Dagen efter kände jag mig rätt lycklig och nyfiken på mitt nya sätt att tänka. Men nu skulle jag bara vilja gråta, det värsta är att jag aldrig får tid till det. Det är ju helt patetiskt, inte tid till att gråta!?
 Varför kan inte jag få känna glädje och energi? Jag vill ha en sån där energi som gör att man bara vill göra massa spontana saker hela tiden. Jag vet att jag känner glädje och energi ibland men det bli bara som bortblåst dagar som idag. Jag tänkte att jag kanske skulle tagit barnen på en promenad men jag orkar inte. Jag vill bara ligga i sängen och sova och gråta. Vara liten.
Jag vet att det kommer kännas bättre efter flytten, men jag vill att idag också ska vara värdefull.

Lagom tills jag var på väg att somna in började Clara jämra sig. Hon vred och vände, tappade nappen och nallen. Jag kände att hon hade feber så hon fick lite alvedon men det hjälpte inte, annars har hon somnat om direkt efter alvedonet. Efter ungefär 10e gången upp och ner ur sängen för att tysta henne tog Jocke henne till oss, men då blev det bara bus och hon blev hur pigg som helst. Klockan 04.00 tror jag det var bar jag in henne till sin säng igen, vare sig hon ville eller inte. Jag var så frustrerad så jag nästan höll på att krypa ur mitt eget skinn. Men äntligen somnade hon! I dag får det bli pyjamasmys hela dagen, även för Cornelia. Orkar inte pallra mig iväg ut idag. Cornelia får väl gå ut en stund sen om hon vill men mycket mer än så blir det inte. 
Igår pratade vi men hyresvärden, vi ska få titta på lägenheten på lördag. Men nåt tillträde får vi inte. De nuvarnade hyresgästerna har flyttat ut allt, stängt elen och har inte bott där på hur länge som helst. Det är så jävla löjligt! Vilka bittra stackare!