Trodde verkligen att Göteborgsresan skulle göra susen för energin. Men det blev värre än någonsin.
Grät mig till somns igår, trött på mig själv. Trött på att inte orka vara människa alltför många gånger. Trött på att inte komma iordning hemma. Trött på att äta mediciner. Trött på att bli TRÖTT av minsta lilla motgång!

Enda gången jag känner mig någorlunda "normal" är när jag är på jobbet. Men vet inte, kanske inte är äkta...
Så fort jag kommer innanför dessa väggar här hemma får jag ångest. Blir trött, ledsen, stressad, arg och irriterad. Jag skulle vilja känna känslan att LÄNGTA HEM. Drömmer om att komma hem någon dag och allt är i ordning, det skiner och var sak har sin plats. Men om jag inte ens kan hålla ordning inom mig, hur fasen ska det då kunna vara ordning runt omkring mig...? Jag menar inte att jag vill ha kliniskt städat hela tiden, utan bara lite ordning. Men jag varken orkar eller har råd att ta tag i det...

Skulle bara vilja skita i allt, rycka på axlarna och ta mig ut på en motionsrunda men allt jag orkar är att lägga pannan i handen, tåras i ögonen och undra hur jag ska överleva när barnen kommer hem och styr och ställer. PANIK!!