Rättvisa sagostunder – för vem?
Åberg & Lenz Tauguchi (2007) skriver några tänkvärda rader om sagostunder i förskolan. Personalen i förskolan bör nog regelbundet reflektera över detta i olika sammanhang vi hamnar i med barnen just för att kunna möta varje barn. Det jag har kursiverat är frågor jag tycker man som förskolepersonal borde reflektera mer över. Läs, begrunda och kommentera gärna! Jag citerar ur boken.
Sagostund för alla barn – är det rättvist? Jag kommer och tänka på alla ”rättvisa” sagosamlingar jag haft genom åren. I åratal har jag föst ihop hela barngruppen i ett rum för att läsa saga för dem. Hur många barn var egentligen intresserade av att höra saga efter maten? Var det bara för att det passade för oss vuxna? Var sagan barnen skulle lyssna på spännande för alla barn som salats i rummet?
Så här i efterhand tycker jag inte att det var så konstigt att den mysiga sagostunden ofta blev allt annat än mysig. Sagoläsningen avbröts ofta eftersom jag blev tvungen att om och om igen be några av barnen att vara tysta och sitta still. De barn som gärna ville höra saga fick nog ofta svårt att få något ordentligt sammanhang i berättelsen. Men de där barnen som störde talade egentligen om något för mig, de talade om att de inte var intresserade, de satt där mot sin vilja. Man kan undra för vem skull vi egentligen hade vår sagostund. Vår ambition var att sagostunden skulle vara en avkopplande och spännande stund för både vuxna och barn. Men för vem var våra sagostunder spännande? Var det egentligen rättvista att alla barn fick höra saga?
Vi har inte längre några obligatoriska sagostunder för alla barn. Idag väljer barnen själva om de vill höra saga efter lunchen. Ibland blir det sagostund för fem barn, ibland för femton barn. I rummet samlas bara de barn som är intresserade och själva valt att lyssna på saga. Då kan jag läsa eller berätta saga hur länge som helst utan att någon stör koncentrationen. När barnen får möjlighet att själva välja om de vill lyssna på saga blir sagostunden både spännande och avkopplande för både vuxna och barn.
/Skrivet av Michaela Ekman 100102
kommentar
Grus grus