Att grilla en majkväll, 12 grader varmt (?),  i Halsäng, kan te sig så här.
(Man måste grilla nu, sedan kommer fluginvasionen,
och då kan ingen äta ute alls.)

 X antal vanliga förberedelser ni väl känner till, om man med tvillingarnas hjälp ska fixa kvällsmat. (Kotletter/korv i bröd m klyftpotatis & vitlökssmör)

Mamman ringer och säger att maten är klar.
Pappan säger "Men vi tänkte grilla där vi ska elda ris!"
M: Nä, nu har jag tänt grillen, nu kommer ni!
P: Jaja, vi eldar efter maten då.

Mamman dukar & fixar i ordning, vänder korv/kött på grillen, samt passar potatisen inne i ugnen. Elon skiter ner sig. Korv/ kött blir svarta. Mamman klär på & sätter Elon & Ida i skrindan. Elon gastar.

Pappan & barnen kommer, tuggar tyst den svarta maten, och Carl säger; Men potatisen var god, mamma. Nils sätter sig på 4-hjulingen och brummar, frågar pappa 46 gånger om han inte får starta den snart, vilket han snart får, och så åker grabbarna och eldar ris. Kvar är mamman med Elon i famnen, maten oäten på tallriken och sedan är det bara att bära in disken och ta hand om de halvtvära små...

ÄR DET KONSTIGT ATT JAG INTE GILLAR ATT GRILLA???

Mina bebbar gillar inte att jag hänger vid datorn, och nu är det VÅR, med allt vad det innebär på gården, ibland får man motion också!

Jag älskar INTE att ha djur i "mjölkalyckan", en minihage som passeras med två grindar, på väg till mossen...GISSA om djuren tycker att det är kul att springa ut, medan man öppnat och kört igenom 1a grinden? Missar kossen där, är det LIKA kul att smita igenom 2a grinden...Men jag och bordecollien Sickan fick en motionsrunda på ensilage-åkern i alla fall Vallhund är bra, med en sjysst vallhund och en hasselkäpp, slår man världen med häpnad!

Jag har en make som kört sönder mattan på gödselspridaren, den ligger i drygt 50 st småbitar på mormors mosse. Två glada barn springer där nere i skiten och letar delar, 10 kr/st får de. Men vad får jag som tvättar?? SKIT!!!

I tisdags var vi på bvc på morgonen, sen skulle Johan ha de minsta och Anton för att jag och Nils skulle på utvecklingssamtal och till tandläkaren. VET ni, vad min galna make gör när han är hemma med dem? KÖR GÖDSEL!!!Så nu har Elon (8140g/70 cm) och Ida (6400?/68 cm) åkt traktor och hjullastare för första gången, dessutom körde Johan fast, så jag fick dra upp honom ur mossen med hjullastaren när jag kom hem - vilket drama.

Jag badar mina tvillingar i hink! Sen kan man ju förstås ställa hinkarna i badkaret och spola i mer vatten! Det blir som en badhjälp, en rektangulär typ tapetklistershink. Ja jag är ju lite (?) ding, men det var maken som kom på det med ettan, hinken är lagom att sitta i, så kan man ställa den i duschen när man ändå duschar själv!

Jag har löst problemet med var man förvarar bebisar ute så här års, när man vill såga buskar i trädgården, världens största lekhage. Studsmattan med skyddsnät!

Mina gillar inte att sitta i vagnen längre, därför testade jag studssmattan, och nyss blev dynan till skrindan klar, sydde den av en gammal gardin, skit samma, bara det är nåt att sitta på! Men det går väl inte att ta ut dem i denna blåst i alla fall

En liten fundering...

Hos oss har jag hand om det som är innanför staketet.
Till trädgården alltså.
Det innebär i praktiken att ska det städas, diskas, plockas, sorteras, tvättas, rensas avlopp eller ordnas nåt annat, så har jag huvudansvaret att göra det. Ska det planteras, rensas, klippas gräs, sotas skorsten, eller om huset ska målas om, är det också mitt ansvar.
Dålig deal?
Nä, jag vill inte byta och ha huvudansvaret för resten inte...HUGA!

Men...när det gäller maskiner, varför gillar husse inte att köra sakerna som brummar och snurrar inne?

SÅNA maskiner vill han minsann inte köra...
Jag har en idé om varför.
Maskiner som brummar och har nåt som snurrar, är kravet, men det ska helst synas när man använt dem (grävmaskin, lastmaskin osv), inte när man INTE använt dem (så det blir högar av damm, tvätt, disk mm)

Dessutom måste man kunna få bli lite svart också, en maskin får ju inte vara ren, heller...då syns det ju inte så uppenbart på håll att man arbetat med nåt besvärligt...

Folk i storstäder är tydligen sura över att daglediga föräldrar är på stan och fikar med stora tvillingvagnar i galleriorna.

Men HAR folk så bråttom, verkligen?? VAD gör de i gallerian i så fall, fråga dem det Svärfar har ett par sköna kommentarer ang stressat folk.

Han körde hem halm i höstas, med traktor och 12 metersvagn.

Plötsligt blev han idiotomkörd av en dam, som sedemera fick möte, varpå hon chockat kastade sig in och stannade framför svärfar, som turligt nog fick stopp på åket. Svärfar berättar:
"Hon sprang fram till traktorn, jag öppnade dörren, och hon skällde som en bandhund!!!"
"Vad SA hon då, det var ju hon som kört illa?"frågade jag.
"Det vet jag inte, för jag tog aldrig av mig hörselkåporna..."

En annan dag, blev han ikappkörd och omkörd vid våra gemensamma postlådor av en ilsken granne, som ställde bilen framför traktorn han också. Han rusade ut, slet upp dörren på traktorn, där svärfar i godan ro satt och sorterade posten. Han påstod sig ha legat bakom länge och väl, utan att svärfar släppt förbi honom, ha (pensionären) som hade SÅ #¤&***/**^^ bråttom.
"Men HADE du haft så bråttom, så hade du ju inte stått här och skällt på mig..." säger svärfar och ler. Då smäller gubben igen dörren, rivstartar och försvinner...

Ida & Elon vägde 5810, resp 7800, så min gissning på att det skiljde 2 kg på dem var ju inte så dum!? Sprutor fick de också, och jag har preppat med Alvedon.

BVC-sköterskan sa åt mig att trycka i dem så mkt som möjligt inför läkarbesöket 3/3! "Jag har liksom inte snålfodrat dem inför detta besöket heller", sa jag halvsurt, "men vi föder inte upp dem till slakt, så det är ju ingen brådska!"
"Däremot har de varit sjuka/risiga i snart en månad, som du vet, det är ju därför vi inte varit här!" "Nä, det kan ju vara en förklaring..." sa människan.

Idag var vi på hemmet och hälsade på barnens gamlamormor igen, alla de gamla fullständigt älskar när vi kommer. Det känns bra, barnen hade med en ballong och lekte "inte nudda golvet" med den och gamlamormor, VAD hon skrattade!

Ridningen på kvällen var en mycket kall historia, mor och far var kvar och passade de tre minsta, så de slapp följa med. Det blev snöstorm...
När vi kom hem, fodrade jag mor & far med korv & bröd, varpå de skulle hem.
5 min senare ringer de från ett närbeläget dike...maken fick dra upp dem, men det hade gått bra.

Maken förresten, har ägnat denna veckan åt meningslöst arbete i iskyla.
Om man har djur på lösdrift, så är det kallt där också, och därför krävs cirkulerande vatten, så det inte fryser i vattenkopparna.
Om cirkulationspumpen passar på att gå sönder nu, fryser det direkt.
Det gjorde den.
Han har bytt pump, troligen tinat upp allt vattnet i slangarna, satt på cirkulationen, och så funkade det ett tag, sedan frös det igen.
Han har bytt pump IGEN, troligen tinat upp allt vattnet i slangarna, satt på cirkulationen, och så funkade det ett tag, sedan frös det igen.

Nu har han konstaterat att det inte är så kul, för att pumparnas hastighet inte var tillräcklig i denna iskyla, för det frös ÄNDÅ!

Brodern, som är rörmokare hade en starkare pump med värmare till - kosta vad det kosta vill, den hämtade han nu ikväll.
Kvällsnöjet är således att plocka isär alltihop igen, tina med gasol, peta med ståltråd, och koppla in värmare och ny pump.

Behöver jag berätta att han inte kommit in ännu?
Det är kul att vara bonde - MOAHAHAHAHAHA

Hehe...muuu...
Berättade jag att ungarna i 9an kallade mig "Rosa"?
En gång när de inte visste att jag kom i korridoren, sa en tjej,

"Jaså, ska vi ha "Rosa" denna lektionen?"
varpå hon vände sig om och där stod jag och sa muuuu och garvade!
"Jag trodde du skulle bli arg..." sa hon.
"Men jag GILLAR ju kor!", sa jag och log.
Inte lätt att mobba sån lärare...

Det hände en underlig sak igår.
På väg hem från byn ringde maken och sa,
"Hämtar du takvinklarna jag beställde på plåtslageriet?"
"Japp" sa jag, och for dit.
Letade mig fram till kontoret och frågade om man möjligen kunde hämta några takvinklar.
"Nä!" sa den vresige äldre herren.
"Nähä!" sa jag dumt.
"Är de inte klara?"
"Det är ingen som beställt några plåtar här!" sa herren.
"Nähä!?", sa jag igen.
"Har DU hört talats om att J.L. beställt något då?"frågade jag sonen som satt vid datorn.
"Näää..." sa han.
"Nänä, då har jag väl åkt FEL då?!" sa jag och gick ut för att ringa maken.

"Jamen det klart att jag beställt dem, jag var t.o.m DÄR och pratade med den yngre ju!" sa maken, "får jag prata med honom!?"

Jag gick in igen, mötte den yngre strax innanför dörren, och gav honom luren. Han hade GLÖMT det! Helt och hållet, trots att J varit där! Otroligt! Det är alltså en LITEN firma...

Han bad mig så mkt om ursäkt, skämdes tydligen en del, och frågade om jag hade vägarna förbi på em.

"NÄ!" sa jag, men kanske imorgon". Sedan for jag hem.

Någon timme senare ringer maken och skrattar i örat på mig.
"VET du vem som var här nyss??"
"Nä"
"Han med plåtvinklarna, han bockade i ordning dem direkt då du åkt, han levererade dem HIT, och bad återigen om ursäkt och sa att han skämdes SÅ!"

Haha, vad det biter bra när man själv kan hålla sig lugn och trevlig, även när man blir illa bemött!  Det är verkligen att lägga glödande kol på deras huvuden!
Det är ett av mina stora nöjen nuförtiden.
(Jag har taggat ner från rivjärn till disktrasa, det tog för mycket energi)

Tänk på det flickor, när det är motigt, försök se sakerna från den humoristiska sidan!
Är man extra trevlig trots eländet, sätter det verkligen griller i huvudet på dem!

Det har snöat mycket och är halt på våra slingriga vägar.
Det finns en man i byn som får mat från hemvården.

En dag när kvinnan från hemvården, varit och lämnat mat hos den gamle, for hon i diket ett par kilometer från byn. Av någon anledning GICK hon (istället för att ringa) tillbaka till mannen och bad om hjälp. Han trodde sig inte kunna hjälpa kvinnan, med sin traktor. Alltså man nummer 1.

Han ringde man nummer 2. Kunde han möjligen hjälpa kvinnan? Nja, men han talade vid sin BROR.

Brodern tog fram traktorn, men det slirade lite, så han drog inte upp kvinnan. Alltså man nummer 3.

Han for hem, pratade med grannens brorson. Alltså man nummer 4. Han hade snökedjor på traktorn. Den ville dock inte starta i kylan, så de fick hjälpas åt med att dra igång den.

När man nummer 4 kommer till platsen, är både kvinnan och bilen borta!

Någon dag senare pratar den gamle mannen med sin snälla granne, en händig kvinna i 40-årsåldern, och berättar historien om bilen, som bara försvann.

"Jaså DEN!, den drog jag upp med 745an på väg hem, jag tyckte synd om henne att hon skulle behöva stå där hela eftermiddagen!" sa kvinnan!

Det krävs en stund av en handlingskraftig kvinna - ELLER - 4 män, och mer tid...

Säga vad man vill, men hjälper varandra, försöker man här på landet i alla fall!