Näst sista helgen i november komsvärföräldrarna och hjälpte oss att bygga veranda. I smällkall vinter och snö byttes stolpar och sattes panel samt sattes byggplywood där fönstren ska vara. Nu finn ialla fall ett  provisorium.

Lillebror är född och har hunnit bli tre månader. Det blåa rummet har alltså numera en inneboende (och min mage slipper )

Det händer inte mycket på renoveringsfronten. Vilket ju är fullt logiskt, och helt och hållet vad jag räknat med, egentligen för hela första året. Men det är ändå lite frustrerande. Inte så mycket för att vi inte kommer någon vart som för det faktum att jag längtar efter den sortens aktiviteter. Som jag sa till sambon häromdagen: "jag längtar efter att ha sågspån i strumporna". Ja, kanske inte just efter sågspånen i sig. Men efter att ha gjort sådana saker att jag faktiskt fått sågspån i strumporna. Och efter att göra något konkret och handfast, och dessutom kunna ha fokus på något annat än att kånka runt på en frustrerad bebis.

Nå, lite har hänt sedan sist. När lillen var sex dagar gammal sattes svärfar in en diskmaskin åt oss (med hjälp av sambon). Svärfar stängde av vattnet helt utan förvarning, för att installera en ny blandare. I ett hus med en frekvent bajsande nyföding och en mamma med avslag. Fredag eftermiddag, i mitten av juli. Och sedan fick han inte saker att funka igen... GIssa om jag var arg? När en granne räddat oss (Tack!) så att vi hade vatten igen, fick det slutliga installerandet anstå några veckor tills en riktig hantverkare kunde komma.

Sedan skulle vi alltså egentligen inte ge oss på något direkt i nuläget. Men sambon har påpekat länge och väl att vi faktiskt MÅSTE rädda den ena glasverandan innan den totalt rasar. Det vill säga byta hörnstolpar och sätta masonit emellan tills dess vi har tid att renovera/komplettera fönstren i dem alternativt råd att köpa nytillverkade. Så nu är stolpar inköpta, och vi har börjat olja dem, för att sedan kunna måla dem.  Och någon gång i november är det tänkt att taket ska stöttas upp, gamla väggar och stolpar ska väck och nya stolpar ska in på plats...

Nästa inomhusprojekt är annars tänkt att bli köket. Kanske kanske kanske till nästa sommar...? I alla fall, kök ska planeras i god tid, speciellt när man som vi har ett litet kök som måste planeras väl. Så nu har vi börjat tänka lite mer seriöst på kök. Om jag får tid och möjlighet ska jag försöka plita ner lite tankar kring det här (feedback välkomnas).

Ikväll har jag alltså stått ute i garaget och oljat stolpar Det känns udda. Det var så länge sedan, liksom - det tog faktiskt emot att våga, på något vis. (Speciellt när man liksom är van att vara på ständig amningsstandby.)

Så nu blir det sängen!

Ja, det kan man ju kanske tycka

Det huvudsakliga byggandet pågår just nu i min mage, och pågår dygnet runt. Det är ett krävande projekt och lämnar inte mycket ork till annat.

Men självklart sitter vi inte på våra ändor och gör "ingenting" De saker som pågår för tillfället handla dock mest om att komma i ordning efter att ovanvåningen blivit inflyttningsklar.

Det handlar alltså om omflyttning och rensning av saker. För som en konsekvens av att vi fått rum att använda däruppe, så händer en massa annat.

Allrummet däruppe - som visserligen inte är målat och så, men det får nog förbli omålat ett tag framöver, för jag vill inte vare sig måla med eller sova i linoljefärg  nuläget - ska ju kunna fungera som just ett allrum. Det innebär att det inte enbart är en vind längre. Så vi sorterar lådor med saker vi borde sorterat och rensat ut bland för åratal sedan. Rensar ut möbler som inte är funktionella men som fått duga så länge - och köper nya möbler, som passar in bättre i både funktion och utseende. Och som en konsekvens flyttar vi runt och möblerar om i resten av huset - och uthusen - också.

Det tar tid. Och är tråkigt. Men lik förbaskat nödvändigt. Lik förbaskat faktiskt ett steg i renoverandet. Och dessutom förhållandevis hanterligt under graviditeten.

Man ska inte överdriva användandet av utropstecken. Men i det här fallet är det helt klart motiverat

Efter mååååånga turer, där sängarna först skulle komma efter 3-4 veckor, sedan snart skulle komma, sedan inte hade kommit med den här veckans leverans men nog skulle komma med nästa, sedan ingen alls visste var de blivit av eller när de skulle komma, sedan möbelfirman konstaterade att de tydligen visst fått dem levererade men skickat tillbaka dem (!), så kom slutligen en förvirrad kille med sängarna igår. (Fast det höll på att falla där, för han hade inget lokalsinne men hade ändå fått för sig att han skulle köra hit utan att ringa om vägbeskrivning, och sedan, när han väl var vilse och ringde, så misslyckades han bara mer och mer att följa sambons instruktioner och kom bara mer och mer fel...)

Ja, självklart fattades nåt i leveransen: kopplingsbeslagen som skulle hålla ihop sängarna till en dubbelsäng. Men men, det hade väl varit alltför osannolikt att allt skulle bli helt rätt

Så igårkväll sprang vi runt här som yra hönor. Slet av plast, monterade ben, ställde sängar på plats. Bar upp sonens säng till hans rum. Bäddade och fixade och donade.

Vilken känsla att lägga sig i vår dubbelsäng, i vårt rum!!

Och ja, det blir verkligen jättemysigt. Det känns inte alls så trångt som jag stundtals har befarat.

Vi har sovit däruppe i natt. Idag på kvällen har vi fortsatta att försöka komma i ordning med saker däruppe. Det tar förstås tid. Men med sängarna på plats så finns det liksom inspiration och motivation att fortsätta igen

Sedan blev elektrikern sjuk.
Sedan blev det helg.
Sedan tillstötte andra saker för elektrikern.
(Ja ja, inte mycket att säga om det. Och han ringde faktiskt.)


Men idag har han varit här. En bit till på väg. Det finns faktiskt EL på vissa ställen däruppe nu!

Faktiskt! Dragit kabel och satt upp eluttag och lampknappar. Till och med kommit en bra bit

Igår, faktiskt Reglat, isolerat och panelat (och då skulle en del av panelen vara inspektionslucka, dessutom - vilket ju innebär något mer pill).

Och så har vi sågat lite mer lister som ska målas. Och tänkt och funderat och kommit fram till saker angående panelen i trappan.

I övrigt sorterar vi. Flera år av renovering leder till en hel del osorterade verktyg, spik, skruvar och annat. Och på "vinden" (i allrummet) samt i hallen på nedervåningen som man passerar på väg upp, finns en hel massa saker som behöver gås igenom och antingen få en förvaringsplats eller avhysas.
Behöver förvaringsprylar - men det stora jobbet är ju att ta ställning till alltsammans.

Det tar tid.
Det är tråkigt.
Det är mentalt påfrestande.

Fast det beror nog egentligen på att vi gjort en massa

Få se nu...
Vi har målat och satt upp de flesta listerna i de tre sovrummen. Målat och satt upp dörrfoder. Städat en hel massa, så att det ska gå att ta sig fram genom allrummet
Och - börjat flytta upp saker i sonens rum! Lite leksaker, en bokhylla... och en madrass för att "markera" sängen.

Följande saknas för att vi ska kunna flytta upp:
* elektrikern ska dra upp el
* element ska kopplas tillbaka på rör i sonens rum
* sängarna vi beställt ska komma

Sedan går "flyttlasset"!

Det betyder ju inte att det inte finns saker kvar att göra däruppe. Vi saknar fortfarande panel och ledstång i trappan. Det saknas fortfarande isolering på ett par fåniga små ställen. Och hela allrummet saknar både lister och färg.

Men än sen då? Vi har snart sovrum!

Alltid nåt. Och med faktiskt en nästan legitim ursäkt. Eller, ja, han KUNDE ju ha ringt...

Mellan 17 och 18, var det sagt. För att titta på det som ska göras på vinden. Så vi såg till att vara hemma, både jag och sambon (han skulle egentligen tränat).

Vi har liksom försökt få hit honom lääääänge nu. Jag pratade med honom i våras (det är den elektriker vi anlitat tidigare, och för övrigt så var han den enda i trakten som inte sa "om ett halvår" eller "jag är sjukskriven" eller inte alls svarade...), när vi inte ännu riktigt behövde hjälp - vi ville vara ute i god tid - och då sa han "hör bara av er ett par veckor innan ni behöver hjälp, så är det lugnt".

Så i slutet av juni ringde vi honom. Telefonsvarare. Varje gång. Så vi lämnade meddelanden.

Sedan hade vi semester. Och sedan rullade det på, med målning däruppe. Så vi låg väl inte på så mycket. Men nu de senaste veckorna har vi ringt ungefär hur många gånger som helst. Alltid telefonsvarare. Ett antal gånger har vi pratat in meddelanden. Ingen har ringt tillbaka.

I måndags fick jag slutligen fatt i honom. "Jag dyker upp på onsdag, mellan 5 och 6", sa han.

Nä.
Han har fortfarande inte dykt upp.
Han har inte heller ringt och sagt att han inte kommer.



Vi behöver ju EL på vår ovanvåning!!!

***********************************
Annars har jag ikväll börjat måla lite schabloner på vårt golv, också i järnoxidrött. Det bli snyggt.

Och så har vi beställt sängar (för några dagar sedan).


Listerna? Nä, de är inte klara än. Lister är inte roligt att fixa på trötta kvällar med en gnällg 3½-åringf