Så överlever ni trotsåldern

Det snurrar till i huvudet och magen drar ihop sig. Kokpunkten är nära. Vad hände egentligen: du som skulle bli en förälder som behöll lugnet i alla lägen, även om ungen låg raklång och gallskrikande på golvet i affären. Du skulle bli en förälder som inte tappade fattningen och gav efter för tjat. Så varför blev det inte så? Jo, för att du blev förälder till en alldeles normal, liten varelse som lägger all sin kraft på att testa dina gränser. Allt för att utvecklas till en trygg och självständig människa.

När vi växer upp genomgår vi många utvecklingsfaser där vi mognar och förändras som människor. De är ofta turbulenta perioder. Den kanske mest kända fasen brukar vi kalla "trotsåldern". Den infaller någon gång runt två- till treårsåldern när barnet börjar söka sin egen identitet, frigöra sig och bli medvetet om att det är en person med egna viljor och färdigheter. Samtidigt utvecklas barnets förmåga till samspel med andra människor, det hittar sin plats i familjen och börjar förstå skillnaden på "min och din". Trotsfasen är nödvändig för att barnet ska utveckla sin identitet och bli en egen social individ.

Barnet går från att vara helt beroende till att bli en mer och mer oberoende liten person. Från att ha fått hjälp med det mesta, så börjar föräldrarna samtidigt att ställa högre krav på att barnet ska förstå och lyda. Det blir en omskakande omställning för det lilla barnet som blir mer och mer medvetet om den egna viljan, dess styrka och att den kan skilja sig från mammas eller pappas. Barnet lär sig därmed snabbt att för att komma dit man vill, så måste man förhandla och argumentera. Barnet blir en mästare på att testa gränser, undersöka och göra tvärtemot. "Nej" och "kan själv" blir ledord för barnet.
Trotsiga småbarn diskuteras mycket i forumet på Familjeliv.se.
- Treåringar är tvärtemot i allting. Om du föreslår att ni ska gå ut, så vill hon vara inne. Om det är läggdags, så vill hon vara uppe. En treåring kan till och med säga nej till sådant hon egentligen vill, bara för att få vara tvärtemot, förklarar Familjelivsmamman lövet2.

När det är som tuffast, vardagen är full av konflikter och barnets humör är som en berg-och-dal-bana, så kan det vara bra att komma ihåg att trots är positivt för barnet eftersom det leder till mognad - en början på något nytt, helt enkelt.
Humörsvängningar är vanliga under trotsfasen, men ganska lätta att vända genom att avleda tvååringen. Även den argaste lilla trotsaren kan bli hur lycklig som helst av att se en katt i en buske eller få bestämma om det ska bli korv eller köttbullar till middag. Treåringen kan vara svårare att avleda, men då finns andra metoder som fungerar, till exempel att skoja eller kittla barnet.

- Barnet kan vara en liten diktator eller tyrann, för att sedan bli en hjälpreda som fixar tacos, säger Kristina Jarl, sköterska på BVC Centrum i Stenungsund. Hon har lång erfarenhet av att jobba med barn och ge tips till föräldrar som ska handskas med små trotsare.

För att slippa tjat och krångel så är en bra idé att låta barnet vara med och bestämma enkla saker i vardagen, berättar Kristina Jarl. Det stärker självförtroendet och barnet känner sig delaktigt och betydelsefullt. Två- till treåringar kan till exempel få bestämma om de vill ha en grön eller en blå tröja på sig, välja om de vill duscha eller bada eller bestämma saga på kvällen.
Som förälder gäller det att vara lite påhittig. I affären kan det bli en rolig lek att hitta rätt bland gångar och hyllor och slutligen finna skatten, som kanske är korven som barnet valde till middag. Inhandlingen blir mycket roligare, barn och förälder är glada och det är ofta värt den lilla extra tid som det tar. För skrik och gråt i affären är ett scenario som många föräldrar fasar för.
- Om barnet får ett utbrott i affären, så går man ut. Sedan provar man igen när barnet har lugnat ner sig. Går det inte då, så får man prova om och om igen tills det fungerar, berättar Kristina Jarl och poängterar gång på gång att det tar tid att uppfostra ett barn, något som är en bristvara för de flesta av oss.
I bästa fall så hinner vi leka och låta barnet vara delaktigt, samtidigt som vi behåller vårt lugn och orkar sätta gränser och stå emot tjat. En lugn förälder orkar välja sina fajter, vilket är viktigt, och slipper falla in i att själv tjata och gnata på barnet, som så ofta händer om man är stressad. Man ska komma ihåg att barn också har dåliga dagar, precis som vuxna. Är barnet inte upplagt för att åka och handla tillsammans, så kanske man kan skjuta på det till en annan gång.

Det är jätteviktigt att föräldrar är tydliga och vågar sätta gränser, eftersom barn behöver regler och lagom motstånd för att utvecklas, menar Kristina Jarl. Vissa barn kan till och med få för sig att testa gränser genom att spotta på folk. Då är det extra viktigt att du är tydlig med att det är oacceptabelt.
- Det är inte fel att säga till sitt barn, säger Kristina Jarl och berättar att många föräldrar, i sin vilja att vara snälla, drar sig för att sätta gränser.

Familjelivmamman Mylla berättar hur viktigt det är att vara tydlig:
- Har man sagt en sak så är det smart att alltid genomföra den, oavsett om det tar fem minuter eller två timmar. Du måste visa att det du säger gäller. Du ifrågasätts, precis som allting annat. Utvecklingen driver barnet att ifrågasätta. Saker som man vet att man kanske inte orkar vara konsekvent med är det bättre att säga ja till på en gång. För varje gång barnet tjatar eller skriker sig till något förstärks tjat- och skrikbeteendet. Det lönar sig ju då, säger hon.
Familjelivsmamman Svana är inne på samma spår, men tycker det är viktigt med en morot då och då:
- Stå fast vid allt du säger och lovar. Det brukar vara runt den här åldern som de börjar förstå att världen inte enbart kretsar kring dem och de inte kan styra och ställa med allt. De är helt enkelt inte "kungen" eller "drottningen"" över tillvaron längre. Det är svårt att acceptera, men blir ännu svårare om de inte vet precis vilka reaktioner och regler de kan räkna med. Belöningar kan vara guld värda ibland. Till och med jag som vuxen kan bli jätteglad för en liten belöning om jag har gjort något bra, menar Svana.
Vi föräldrar är dessutom ofta omedvetet otydliga mot våra barn. Vi ställer en fråga när det istället borde vara en uppmaning. "Ska vi gå och borsta tänderna nu?" kan vi säga. Vilket barn skulle svara ja på den frågan, när det är mitt uppe i leken eller tittar på ett spännande tv-program?
- Försök att bryta trenden att sluta ställa frågor som bara har ett svar, råder Kristina Jarl.

Gränser och regler, ja, men bestraffningar och hot är inte okej, enligt Kristina Jarl. Att skicka en två-treåring till sitt rum för att lugna ner sig är ingen bra metod, menar hon och förklarar att barnet är alldeles för litet för att kunna hantera sina känslor ensam. Då är det bättre att sätta barnet på en stol bredvid sig eller göra det sällskap på rummet tills stormen har blåst över. Bra att komma ihåg är också att skrika på sitt barn inte leder till något konstruktivt. Skrik leder bara till ännu mera skrik.
För många är det en slitsam och krävande tid, men då kan det vara skönt att veta att ju tydligare du är med gränser, desto snabbare brukar trotsperioden passera.

Känner du dig som en misslyckad förälder? Då är du definitivt inte ensam! De allra flesta har nog någon gång känt sig som Familjelivmedlemmen NovaLi:
- Jag har en tjej på nyss fyllda tre och hon har tagit trotset till en helt annan nivå än tidigare. Hon slåss och gör sönder saker - gärna mina - skriker, sparkas och är sällan nöjd. Men sedan har hon sina goa stunder. Då kan jag gråta inombords för det känns som att vi alltid är arga på henne och alltid har ett pågående bråk. Men det är väl så att vara förälder. Det är det svåraste jobbet jag har haft i alla fall, berättar NovaLi.

Om du upplever att allt känns hopplöst och att orken är på väg att ta slut, så kontakta din sköterska eller barnpsykolog på BVC och prata med andra föräldrar i samma situation. Då kan man få tips och råd och det kan vara skönt att få höra att fler känner som du.
- Om du känner dig slutkörd och relationen håller på att ta stryk, så ringer du mor- eller farföräldrarna om de finns i närheten, säger Kristina.
Det är inte fel att be om hjälp.
- Bestäm till exempel att barnet är hos mormor och morfar varannan fredagskväll. Då vet du och din partner att ni har den kvällen för er själva. Ge varandra tid att göra saker på egen hand, lyssna på varandras behov och ta reda på vad som kan göras annorlunda i vardagen, tipsar hon.

Som slutkörda föräldrar kan man nästan bli irriterad när alla andra säger att man har ett så snällt och glatt barn. Har du ett barn som är en ängel borta och en liten tyrann hemma, så kan du faktiskt ta det som en komplimang. För det betyder att ditt barn är tryggt med dig. Och visst är ditt barn underbart allt som oftast, i alla fall när det sover. Så när orken tryter, sätt dig och titta på ditt barn där det ligger lugnt och stilla i sin säng. Då fylls hjärtat med kärlek till det lilla livet och du orkar några dagar till. Och ännu några därtill?