Rätt var det var så hade 21 år passerat. Bara sådär.....
Det var ju inte länge sen vi satt i soffan och läste små Pixiböcker innan läggdags.




Känns ju som om det var igår jag födde henne. Förstår inte att det kunnat gå så fort.
Om några veckor tar min yngsta dotter studenten och samtidigt flyttar hon hemifrån.



Känns konstigt, vemodigt men ändå lite skönt.
Det konstiga blir ju att det kommer vara ovanligt tyst här hemma. Det vemodiga kommer bli att jag inte kommer kunna skratta hejdlöst åt saker och upptåg jag haft tillsammans med henne.

                        

Det sköna med det blir att jag slipper höra mig själv tjata på golvliggande kläder och annat som ibland retar gallfeber på mig. Det ÄR knepigt att vara två vuxna kvinnor i samma sfär, så tätt inpå varandra som vi är i vår lilla lya.

Det känns ändå lite som : Mission Accomplished, för nu är ju mitt arbete som mentor färdigt.
Nu börjar dotterns riktiga vuxenliv på egen hand.
Som mamma kommer jag ju ändå finnas här och stötta, ge råd och så vidare.
Mamma är man ju så länge man lever och har barn vare sig de är biologiska eller adopterade osv.
Jag hoppas att mina råd, mina förmaningar, mina tjat och annat jag kläckt ur mig under dessa 21 år har lagrats någonstans hos henne- så att hon lätt kan dra sig till minnes då hon stöter på eventuella problem eller så.
Min dotter har kämpat och klarat sig igenom väldigt mycket de senaste åren precis som jag har kämpat vid hennes sida, stöttat och tröstat.
Därför är jag så stolt nu när jag släpper henne att flyga ur boet, för hon kommer fixa det .
Skinn på näsan har hon begåvats med, precis som hennes storasyster och även sin storebror.
Skinn på näsan är nästan ett måste i dagens kyliga och lite plastiga värld, och det som gör att jag vet att hon kommer klara sig fint är att hon också har en stor portion ödmjukhet och inlevelseförmåga.
Sen att hon bor i sin iPhone mer eller mindre, kommer nu inte att oroa mig eller reta upp mig längre..... jag kommer kanske till och med att sakna även det.

Jag har å andra sidan alltid tyckt om den så kallade frivilliga ensamheten och älskar verkligen att vara själv. Något som mina barn inte alltid förstått , men som dom förmodligen kommer förstå den dagen dom själva får barn och familj.
Efter att ha varit allt från mamma, faktiskt även pappa, kokerska, tvätterska, sekreterare, sjuksyster, medlare,problemlösare, städerska, nöjesentreprenör, cykelreparatör, bank osv osv osv......  kan det nu vara skönt att få lite ledigt och helt o hållet få göra lite som jag vill.

Förkylningen/influensan hade mig i ett grepp som vägrade släppa taget.
Värre blev ännu värre och till slut fanns ingen annan utväg än antibiotika.
Började med antibiotika i fredags kväll då febern fortfarande pendlade mellan 38 och 40 grader utan intag av Alvedon. MED Alvedon lyckades jag hålla den någorlunda nere, men kroppen tog stryk av febern och hjärtat inte minst.

En underlig sak hände för ca tre dagar sedan. Ett litet fenomen i sig.....
Hur mycket jag än tvättat båda händerna, har höger hands fingrar luktat som om jag hade varit och plockat vilda blommor eller buskar. Bara högerhandens fingrar har luktat så, inte den vänstra. Mycket mycket märkligt, och så är det fortfarande. Efter handtvätt med tvål så har handen börjat lukta illa efter ca en halv minut. Mycket märkligt och lite skrämmande faktiskt.
Vad kan vara fel ? Har försökt googla mig fram till ett svar, men hittar ingen som haft liknande.
Inte heller är det fel på mitt luktsinne då jag frågat andra som fått lukta på bägge händer och säger att dom känner precis samma lukt som jag.

Ett livs levande ( om än Zombie-liknande) apotek har jag känt mig som.
Allergimedicin, hjärtmedicin, Kol-medicin och antibiotika- allt i en himla röra.

Idag då det var fantastiskt väder var jag ute med Caspian och kunde för första gången på mycket länge, njuta av värmen. Försökte att inte vara i solen då jag helst inte ska vara i direkt solljus när jag äter denna antibiotika, men det var svårt att undvika solen. Den värmde ju så gott.

Vi tog en sväng upp till lilla dementa mamma som ju fått stå på "vänt" en vecka i o med min förkylning. Lilla mamma låg och vilade på sin säng och var så söt.
Hon blev jätteglad när vi kom och besökte henne vilket i sin tur gjorde mig glad också så klart.
Jag hade med mig tre kvistar med syrener som jag satte i vatten. Härligt lila.

Caspian är ju precis som andra hundar, mycket bra på att läsa av både människor o andra djur, så han ville ligga bredvid lilla dementa mamma - han som annars aldrig ligger i någons säng.
Utom när man mutar honom med en hundgodis i bästa fall.




Lilla mamma låg där och klappade  på honom och myste. Båda två hade verklig kvalitetstid.

Tvättstugan har intagits idag och nu äntligen kanske jag kan komma ikapp igen..... alltid är det ju nåt som sätter pinnar i hjulet för sådana saker.

Ikväll blir det till att kolla på Partaj på TV, för det är så härligt när dom driver med den krassa verkligheten och dess aktörer.

Apropå aktörer, så kan man bara ta sig för pannan återigen vad gäller ventilationsfirman och Stockholmshem osv osv..... The Neverending Story liksom....
Man har sagt oss att ventilationsarbetena är färdiga och avklarade. Märkligt med tanke på att det fortfarande finns saker som inte är åtgärdade eller så.




En annan lite humoristisk sak är, att i den områdesupprustning kring huset som planerats och påbörjats och nu är inne på etapp 2, har man tänkt bygga/sätta upp grillar  här precis intill husen.





Något som förefaller helt idiotiskt och något som ju går emot alla Stockholmshems regler för grillning osv osv. Dom biter sig helt enkelt i arslet med andra ord.....



En annan sak är att om man sätter grillar intill våra hus, ja då kommer det en massa annat folk och grillar där som ju säkerligen inte var meningen och som vi hyresgäster inte alls tycker är kul.

Vill man grilla, får man som tidigare faktiskt ta och sitta på stora gräsmattan anser vi alla.
Dessutom är det mycket säkrare ur brandsynpunkt också.

Alla sätt är bra, utom dom dåliga. Eller hur var det nu ?

Idag har varit lika snorig som igår. Börjar bli lite väl jobbigt faktiskt.
Som en extra liten krydda på snorigheten så skulle jag snyta mig efter att först ha tagit näsdroppar, men när jag snutit mig så blev jag helt döv på bägge öronen. Helt igenmurad. Kände hur örontrumhinnorna bågnade där inne och knäppte till. Jaha ja.... nu blev man döv också, tänkte jag.
Fattades väl bara det också. Nä, skämt å sido, det var inget kul alls.
Jag provade med gäspningar och allehanda tryckutjämnande tricks, men jag förblev döv i ett par timmar. Mer näsdroppar och till slut släppte det.
Kom då och tänka på ett avsnitt av Sex & the City där Miranda utbrister : - And now I'm deaf...... när någon av de andra skriker i örat på henne.
Så kändes det alltså idag.

Har försökt att vila så mycket jag har kunnat för väderomslaget var definitivt inget för mig eftersom ledvärken blev värre så klart.

Nästan lite lustigt egentligen, men proverna jag var och tog för två veckor sedan fick jag ju svar på och dom var väldigt bra. Jättebra värden osv.
Lite barockt att jag sen blev skitsjuk.... knäppt. Shit happens.
Har hört att det går nåt virus som är envist, så jag får väl bli lika envis jag, och se till att bli frisk så fort det bara går.

På sista rundan häromdagen, dvs i förrgår, gick vi förbi Rhododenronbusken här i området och där hade det minsan börjat blomma lite smått. Stora fina cerisefärgade knoppar, redo att spricka ut i blom. Härligt



Ikväll hade dom spruckit ut  helt och hållet, så nu går det undan vill jag lova.





Imorgon blir det en vilodag igen och förhoppningsvis kommer jag kunna gå till lilla dementa mamma på fredag eller lördag. Har ju inte velat smitta ned henne, även om jag förstått att dom även på boendet haft rejäla förkylningar på gång.

Missade Grey's Anatomy ikväll så det blir till att kolla in den imorgon.

Pollenallergi, Trigeminusneuralgi  och  influensa som grädde på moset -
det ger en helt ny beskrivning av  uttrycket Alla Goda Ting Är Tre.
Hittar dock inget gott med detta utan bara hoppas att det snart ger med sig för detta är inte lite jobbigt....

                       


Mår verkligen inte bra och är fortfarande febrig, snorig, matt och har extrem ledvärk. Hjärtat tar stryk av febern och min Kol blir värre. Kan det verkligen BLI värre ? Jadå, det kan det.
Orkar knappt ta mig ur sängen för att gå på toa. Än mindre orkar jag äta.
Alvedon tar jag var femte timme för att överleva, men nu har det ingen effekt längre, varför jag nog måste ta till antibiotika för att inte däcka helt.
Dricker Actimel och försöker få i mig både Nyponsoppa och Youghurt bara för att jag måste liksom.
Undrar var jag har fått denna influensaliknande bacill.....
Kanske på Konsum, vad vet jag, för där sitter ju kassörskorna och nyser och snorar medan dom tar i varor och pengar.

Därför blir det sängläge och vad gäller Caspian så har snälla människor hjälpt till i mån av tid.
Yngsta dottern är ju hemma också men även hon har fått sig en släng av detta elände, så hon
är inte en adekvat kandidat till hundrastning ens en gång.

Jag skulle varit hos doktorn idag och bl.a gjort  en ny spirometriundersökning.
Precis när jag skulle ta telefonen och ringa återbud, så ringde telefonen.
Det var doktorn. Telepati .....  Båda var vi tvungna att lämna återbud. Nästan lite komiskt.

Hemmet förfaller återigen och så får det bli när man inte mår bra.
Bilden nedan är inte mitt hem, utan en bild jag hittade på nätet, men kan beskriva hur det snart kommer se ut här hemma om jag inte kryar på mig fort.


            

Jodå, visst var det väl så. Tyckte det var konstigt att jag häromdagen var varmt och inte behövde jackan på mig..... förklaringen var den att jag hade feber.
Igår började helvetet på riktigt och idag har jag legat till sängs mest hela dagen.
Fick hjälp av Eva, en kompis med hund, som tog med Caspian på en runda och sedan av yngsta dottern. Var så svag och hade så hög feber att benen inte bar mig.
Som om det inte räckte med pollenallergi liksom.....
Caspian fick komma upp i sängen för att trösta mig lite och konstigt nog ville han det. Han brukar aldrig vilja vara i min säng utan trivs bäst på golvet eller i sin egen hundsäng.




Idag fyllde min stora dotter år. Hon skulle bjuda på mat och ha det trevligt, men jag ville absolut inte smitta någon så jag höll mig hemma.





Med allehanda medikament såsom Alvedon, Acetylcystein, Clarityn och Symbicort kunde jag ta ut Caspian en sväng och passade då på att gå förbi henne ändå och ge henne en bukett rosor.



På väg hemma träffade vi på en kråka som absolut ville smaka på hundgodis, och det fick han ju.















Nästan hemma, stötte vi på nästa djur. En död råtta. Usch. Finns hur mycket råttor som helst häromkring och stora är dom .





Sen var det raka spåret hem igen till sängen .
Snart måste jag ut  med Caspian och hoppas någon vill hänga med ut på en runda så jag slipper vara själv om jag rasar ihop i en hög.

Det verkar som om årstiden går bakåt på något sätt. Nyss var det ju nästan sommar och nu är det plötsligt övergång mellan vinter o vår. Stormigt, regnigt och riktigt kallt igen.
Väldigt jobbigt för både kropp och själ att kastas omkring på detta sätt.
En vän som varit i Turkiet, berättade att där var det minsann nästan 35 grader varmt.
Det var inte utan att jag blev rejält avundsjuk.

Avundsjuka finns överallt.
Är det inte på den som vunnit några miljoner, så är det på den som fått ett toppjobb och så vidare.
Varför kan inte människan nöja sig med det den är och har ? Många är och har ingenting.
Man köper sig ett liv numera, och då menar jag inte att man köper nya kroppsdelar som tjänat ut, utan mer det att man köper ett färdigt så kallat lycka-i-livet-koncept .
Oroväckande tycker jag.

Jag hörde faktiskt ett barn på bussen häromdagen som gallskrek åt sin trötta, men välekiperade mamma där hon satt med sin i-phone och sms:ade.
Barnet, en 6-årig pojke, skrek:
- Mamma jag DÖÖÖÖÖR om jag inte får en iphone ! Alla andra har ju det !

Pojken var helt hysterisk och tårar rann ner för kinderna på honom.
Jag var så himla nära att säga till både honom och mamman, men hann inte eftersom jag skulle av nästa hållplats.

iPhone måhända vara århundradets mest fantastiska pryl, men den förstör mer än den hjälper.

De människor som är kvar här på jorden, sitter numera och fingrar på iphones och ipads ...... istället för att umgås och prata med varann.
Inte konstigt att alltfler kryper in i sina skal och inte vet HUR man umgås eller beter sig humant.
Människan har helt enkelt tappat sitt värde. På alla sätt tänkbara.

Idag ska det mesta vara "personligt" men ändå är det ALLA som ska göra och ha det så.
Personlig tränare, personlig shopper, personlig bankman, personlig mäklare, livsstilsguide och så vidare.
Varför då?  Klarar inte människan av att göra personliga saker på egen hand idag ? Svaret är NEJ.
Allt handlar om pengar.

Pengar är också idag inte alltid förknippat med lön, utan det ska vinnas pengar på allehanda sätt.
Är det inte genom Pokerspel så är det  genom lotteri eller att vara med i ett tävlingsprogram i TV.
Vanligt arbete bringar idag inga pengar och pengar är ju något som idag är förknippat med lycka.

Därför tycker jag att allt faktiskt går bakåt fast det går framåt.

Vaknade jättetidigt i morse igen av att det borrades och slipades marksten klockan halv sju.
Ett jädrans oväsen som inga stängda fönster i världen skyddar mot.
Förstår inte hur länge vi ska behöva genomlida detta oväsen faktiskt, men enligt de som jobbar så lär dom hålla på till veckorna efter midsommar då dom tror sig bli klara.
Det lite lustiga i kråksången är att man ju också ska installera/bygga en GRILL precis här intill huset.
Mycket märkligt då det ju i Stockholmshems regler står svart på vitt att man INTE får grilla vare sig på balkong eller nära husen. Man bygger alltså grill som man inte kommer få använda ??
Helt galet med andra ord. De pengarna hade kunnat läggas på något mycket vettigare.
Man slutar aldrig att förvånas och man får återigen ta sig för pannan.
Börjar verkligen tröttna.




Dagen blev i alla fall hyfsat och vädret likaså, även om det senare idag blåste upp och blev regnigt igen. Precis som väderleksrapporten hade sagt.

Blev förvånad när Caspian o jag kom till hundrastgården idag. Jag hade i och för sig fått sms  från Beatrice om att det var takläggning  på gång på regnskyddet.




Härligt att se att det äntligen blev gjort, även om dom inte avslutade sitt jobb utan var tvungna att sluta då den ena byggaren hade psoriasis och inte kunde fortsätta.
Dom återkommer imorgon bitti sade dom, för att göra det slutliga jobbet.

Fläderträdet som blivit så förstört av kampande hundar som hängt och bitit sönder stam och  grenar osv, har ju fått hönsnät omkring sig tack vare snälla Beatrice som ställt upp med både nät och arbetet.
Idag hade hon med sig mer nät och bättrade på kring grenar och stammen.
De förstörda och döda grenarna sågades bort tack vare att vi fick låna en fogsvans (såg) av de som höll på med takomläggningen på regnskyddsskjulet.




Vi turades om att såga och jag fick så ont i armar, nacke och rygg men Beatrice hon sågade på som om hon inte gjort annat i sitt liv.
När allt sågande var klart, var det två stora grenar som hade tagits bort och de grenarna fyllde sedan en mycket bra funktion. De fick bli utfyllnadsmaterial nere vid stängslet på de ställen där stängslet inte når marken som också gör att hundar lätt kan krypa under och springa ut.



Nu hoppas vi att dom kommer och åtgärdar stängslets brister också någon dag så att vi hundägare, och alla  utanför hundgården kan vara lugna då det ju inte uppskattas då det springer lösa hundar omkring i Vitabergsparken.
Om stängslet hade varit bra byggt, hade det inte behövt vara lösspringande hundar i parken som kommit ut. Hoppas också att dom åtgärdar det stora mellanrummet som är under ingångsggrinden också, för där kommer också hundar ut om dom är mindre än en borderterrier. Sådana små hundar finns det gott om här på söder.....
Hunden Fritte är en virtuos på att rymma lite då och då men kommer snällt tillbaka tack och lov,
vilket inte alla hundar gör dessvärre.




Faktum är ju att om det till exempel promenerar en löptik i parken kring hundrastgårdens område, ja då är det stört omöjligt att hindra en rymmande hanhund som får upp spåret. Vill dom ut så kommer dom ut, i alla fall om stängslet är som det är nu.
Även små hanhundar har driften och inte bara stora hundar som vissa tror.
En viktig sak är att kastrerade hanar kan bli som okastrerade om en tik som höglöper finns i området.
Saken är det att okastrerade hanhundar kan känna löptik på 8 kilometers håll i och med att deras luktsinne är utöver allt annat.

Caspian fick sova hos sin hundvän Fritte och jag spenderade kvällen tillsammans med dottern och hennes kompis som kommit hit från Storfors.
Det blev lite TV-tittande samt pizza.

Nu är klockan mycket igen och jag måste sova. Imorgon är det fredag och då blir det nog en liten sväng till lilla dementa mamma igen.

Igår kväll var det lite halvpanik härhemma. När vi skulle ut på sista rundan så möttes vi av blodsdroppar i trapphuset. Först några högst upp hos oss och sedan hela vägen ner i trapphuset. Undrade så hur det kom sig och om något hemskt hänt. Dum som jag var tog jag inte nån bild förrän sen när vi kom in igen. Det var bra mycket mer och större blodspår hela vägen ner i trappen innan dess.




Tog för säkerhets skull och sms:ade till min granne vägg i vägg och frågade om hon visste nåt.
Hon svarade inte, så jag misstänkte att hon sov för klockan var ju tjugo över elva på kvällen.

Efter vår runda ute kom vi hem och klockan hade hunnit bli nästa halv ett.
Då märkte vi att någon hade torkat upp nästan allt blodet. Hm... men vem ?
När vi kom upp på vårt våningsplan såg jag att kabeltv-ledningen och dess skyddslist var böjt utåt och konstig. Så hade den ju aldrig tidigare varit.



Dessutom var det smuts på den nya vindsluckan vilket gjorde att jag började ana oråd. Kunde någon försökt ta sig upp på vinden och skadat sig eller vad ? Inbrottsförsök eller vad ?
Den gamla, fortfarande befintliga, vindsdörren var det också åverkan på, så det lutade åt att något inte riktigt var som det skulle.





Dottern tyckte det var minst sagt obehagligt och jag kan erkänna att jag tyckte själv att det kändes olustigt att gå o lägga sig ifall det fanns någon obehörig i fastigheten osv.

Tog och ringde Stockholmshems jour och berättade, men dom hänvisade till polisen.
Se där ja....
Det var bara att ringa polisen och berätta och höra.
Polisen ansåg också att det verkade märkligt och skumt, och skulle återkomma till mig efter att ha pratat med befälet.
Polisen ringde tillbaka och meddelade att dom inte alls tänkte komma och kolla hur det var.
Se där ja....
Det kunde man ju förstått på förhand nästan.
Frågan är om dom hade dykt upp om man ringt under pågående intrång här hos oss...... tveksamt tror jag. Man ska nog vara halvdöd eller ha blivit skjuten först.

Lika korkat som att polisen inte får kolla upp någon som sitter i en bil och super eller knarkar.
Så länge inte bilen är i körning, kan polisen inte ingripa säger dom.
Alltså... inte förrän den berusade/höga bilföraren mejjat ner människor osv, kan dom göra nåt.
Rappakalja anser jag.
Man skulle ju kunna kringgå detta mycket enkelt genom att polisen åker till platsen och dom i bilen blir lite svettiga o rädda och åker sin väg.....och DÅ kan polisen ingripa. Klappat o klart så att säga utan att tveka. Men icke då..... allt ska gå enligt den minst sagt märkliga regelboken.....
Man tar sig för pannan både en och flera gånger.




Hur som helst så fick jag ett lugnande sms från grannen i förmiddags.
Det var en vän hos henne som blött näsblod och inte hunnit torka upp efter sig helt o hållet.
Skönt att det inte var värre.
Mysteriet kring kabeltv-ledningen och åverkan på vindsdörren kvarstår dock.
Så kallad felanmälan har gjorts till Stockholmshem men  ingen har varit o kollat.
Så klart.

Inte bara i vårt område håller man på och river upp himmel och jord. Mest jord här hos oss visserligen.
Även på fotbollsplanen vid Sofiaskolan har man nu börjat gräva upp asfalten och så vidare.
Snart lever hela södermalm på en enda stora arbetsplats...... med allehanda risker osv.



Igår kväll förresten, var hunden Alice hos oss i sällskap av hennes ägare Lina.
Vi kollade in programmet På Bar Gärning och rätt var det var så såg hunden Alice så frågande ut och lite ledsen.
Hon lade sig till slut och kopplade av. Efter en stund ropade dottern från sitt rum att Alice hade kissat i hennes säng. Mycket riktigt. Det var alltså DET som Alice ville meddela.... att hon behövde gå ut o kissa. Lilla gumman. Antagligen hade hon blivit kall häromdagen då hon badat vid Gärdet, plus att hon stojjat mycket och glömt bort att kissa ordentligt innan dom kom hit.
Det var  inte lite hon hade kissat ner, utan det var bara att slita bort allt. Lakan, täcke och bäddmadrass. Oj oj oj....

Idag tog jag itu med detta och hade bokat grovtvättstugan klockan 18.
När tvätten var tvättad och jag skulle hänga den i torkrummet blev jag minst sagt förbannad.
På golvet därinne var det som om någon hade haft blodbad..... eller nåt.
Eller färgat något som hade runnit ned på golvet. Fördjävligt.
Städar man inte upp efter sig ?????? Tydligen inte.




Tyvärr gick det inte att se vem som tvättat innan mig, då alla tvättkolvar var borttagna utom min.
Så ikväll när tvätten torkat, tog jag och satte upp en lapp på utsidan av tvättstugan.
I hopp om att den skyldige tar och städar upp efter sig----- för jag tänker då rakt inte göra det.
Aldrig i livet.

Med ögon känsliga för grönt, den fantastiska låten av och med Barbro Hörberg, var precis vad jag hade i förmiddags när jag slog upp mina bärnstensbruna. Jag trodde inte mina ögon !


                      



Ögonen var så känsliga för grönt att dom inte ens såg klart. Tittade ut mot Vitabergsparken och människorna som gick där, men allt var ett enda blurr.  Till och med fast glasögonen var på. Det var faktiskt lite läskigt.
Läsa nåt var ju bara att glömma dessutom.


                                                       


Jag har ju grönstarr, trångvinkelglaukom, och när jag väl fått på mig brillorna så brukar jag ju se okej, men  jag såg suddigt och allt var så oklart det kunde bli även med brillorna på.
Förstod inte alls hur det kom sig.
Putsade brillorna, tog mina ögondroppar och försökte kolla igen.
Nähä.... lika suddigt och konstigt.
Hm.... synnerven ligger ju också bak i skallen och det skulle inte förvåna mig om jag legat konstigt och nu även fått synnervsproblem av det också. Jag har ju redan problem med min nackrosett som det heter så ingenting förvånar mig snart.

  

Kände mig allt annat än pigg och hade turen att få hjälp med Caspian på första utrundan av Lina och hennes hund Alice. Så skönt att bara kunna slappna av och successivt få synen tillbaka sakta men säkert. Det tog sin tid. Flera timmar faktiskt. Hade verkligen inte tänkt bli blind just idag om jag säger så.... då hade jag behövt måla en gardinsstång vit och någon färg hade jag ju inte.

           

Jag försökte plocka undan lite och städa lite smått.
Stora dottern kom förbi på eftermiddagen efter att hon jobbat.
Pratade en del och hon fick sig en kopp kaffe.
Sen kom Lina tillbaka med Caspian och vi beslöt att sen ta färjan över till Hammarby Sjöstad med våra hundar. Dels för att dom skulle få plaska lite i vattnet men också för att jag skulle ta lite fina bilder på Alice.



Alice är nog en av de vackraste hundarna på hela södermalm tycker jag. Kolsvart och med en kort superblank päls.



Kvällen kom och yngsta dottern anlände hem igen från Storfors som hon åkte till i fredags.
Storfors är tydligen ett väldigt litet ställe med helt fel namn.....  lita av en byhåla har jag förstått även om säkerligen många som bor där blir urförbannade om man tycker så.

Sista rundan avklarades relativt fort och nu börjar jag känna att John Blund knackar mig på axeln. Jag hoppas att jag får sova i natt.... utan smärta och att jag vaknar upp imorgon utan att ögonen sviker mig.

                        


Ska ta och ringa min ögonläkare på SöS imorgon och boka in en tid.
Kan ju kanske vara dags med antingen ny eller mer medicin alternativt ny styrka på glasögonen för dom hjälper mig snart inte alls. Nåt är fel helt klart.


        

Jodå, man kan visst vara barnledig fast man har vuxna barn.
I synnerhet om det hemmaboende barnet fyllt 21 år, men åkt iväg till Karlstad en sväng.
Så är det och som andra barnlediga helger förr i tiden, blir jag handlingsförlamad nästan.
Förr var det mer för att jag var slutkörd av dubbelarbete och så, nu är det mer för att jag antingen är så slut fysiskt pga smärtor eller är sjuk på annat sätt. Sååå trist.
Hade emellertid tänkt göra så mycket, men klart som korvspad, fick jag mig ett smärtskov som jag vaknade upp av vid sjutiden i morse. Hade ju tänkt få sovmorgon men det var ju bara att glömma. Hade lite på känn redan igår kväll, men inte mer än att Alvedon och värmekudden kunde lindra.

Att vakna med dessa smärtor är långt ifrån mänskligt.
Tur i oturen att jag fått upp en slags rutin vad gäller smärtlindringen och det numera går per automatik. Kyla, värme, kyla,  gråta lite, kyla, värme och kyla återigen.
Sen är man helt slut efter några timmars kamp.

Tog mig i alla fall ut med Caspian men kände mig långt ifrån bra. Mådde illa och blodtrycksfall på det.... kände paniken komma. Hade ju tänkt hälsa på lilla dementa mamma också idag, men det gick bara inte. Köpte en smörgås på Café Vitabergen, som nu öppnat ordentligt igen, och försökte tugga i mig den. Det tog sin lilla tid.
Mötte Lina, en trevlig smålandstjej som har sin vackra hund Alice.
Lina har minst sagt också det jobbigt. Hon har fått en infektion i sitt skoskav och det såg allt annat än trevligt ut, så jag tvingade iväg henne redan igår till SöS för att kolla upp och få antibiotika då det var klart inflammerat osv. Såg ut som stafylokockinfektion faktiskt.
Hon blev dock  vidaresänd till Ringens Vårdcentral..... för på Sös hade man så mycket att göra osv....märkligt, det brukar vara tvärtom, att vårdcentraler vidaresänder till sjukhusens akutmottagningar då ju vårdcentraler inte har alla grejer som krävs om det skulle behövas dräneras osv.
Nåja, hon fick antibiotika, så nu hoppas jag att hon kryar på sig och slipper gå i Foppatofflor mer.
Tur att det inte är mitt i vintern i alla fall.... även om vädret mer påminner om höst just nu förstås.

I hundrastgården var det full fart och många hundar.
Rätt var det var hörde jag någon ropa Caspian och undrade vem som ropade.
Kände inte igen tjejen alls, men det visade sig att hon ropade på SIN hund som också hette Caspian. Caspian är ju inte ett jättevanligt hundnamn, så jag kände att jag var tvungen att ta en bild på de bägge Caspian tillsammans.

   
Vi tog oss en tur ner till Thomas på Alba Zoo och inhandlade lite motorshundgodis och förhudsrens till Caspian.
På Alba Zoo hade man fått marsvinsungar minsann. Det var ju klart att man kollade in dom och både Caspian och Linas hund Alice var pigga på att titta . Lite väl nära kanske till och med.
Extrem windowshopping skulle man kunna kalla det.....



Sen var det bara att gå hem och ta det lugnt.
Kyla, värme osv osv  och sedan slocknade jag i soffan till slut en stund. Ren o skär utmattning.

Ringde upp min underbara grannväninna som ju genomgår sin minst sagt jobbiga cancerbehandling. Jag blev så orolig häromdagen då ingen svarade i telefon hos henne. Var beredd att gå till henne  och ringa  på. Tog ändå och ringde en annan grannväninna och blev glad att höra att det inte var någon fara utan att hon haft många saker för sig med läkarbesök osv.  Nu fick jag prata med henne själv idag och visst har hon det jobbigt. Tycker hon är helt fantastiskt som kämpar på som hon gör , ja alla de människor stora som små som utkämpar detta cancerkrig dom tvingats delta i.

Har lyckats diska upp och med lite kaffe i kroppen kommer jag förhoppningsvis klara av att byta sängkläder kanske. Inget överhängande men det vore skönt.

Tolerans är A och O anser jag, som människa boendei ett samhälle.
Ändå kan jag mycket väl irritera mig på både saker och ting. Även människor faktiskt.
Har börjat irritera mig ganska mycket på senare tid just på människor och deras fasoner.

Människor som irriterar mig, är sådana som tror sig veta vem jag är, hur jag är, vad jag gör och så vidare, utan att ha en susning om vad som försiggår i min tankevärld eller annat.
Intresset av mig som person är ju inte speciellt stort, ändå tycker folk så mycket och snackar minst lika mycket.  Man blir sååå tröttt......

             


Visst, man SKA säga vad man tycker- men man ska stå för det också. Annars är det inte mycket att hänga i julgranen anser jag. Kan man inte stå för vad man säger, kan man heller inte tas på allvar, och då kan man lika gärna hålla käften.

En kategori människor jag retar mig på är en del (tyvärr många) småbarnsföräldrar.
De med riktigt små barn 0-2 år sisådär. Föräldrarna ställer frågor, följdfrågor och barnen ges valfrågor och så vidare och föräldrarna förväntar sig svar. Helt otroligt korkat. Vad inbillar sig föräldrarna egentligen?

                    

En ettåring kan inte banne mig inte välja om den vill ha spaghetti eller fisk till middag !!!!
Eller om den vill gunga istället för sitta i knät. Eller sitta i vagnen eller sitta och titta ut genom fönstret i bussen. När blev det vedertaget att pyttesmå barn ska få välja själv och när försvann föräldraskapets bestämmande ?

Ungefär lika korkat som när 8-åringar i skolan ska få vara med och bestämma vad man ska göra på lektionstid ( vilket i flera fall existerar på skolor faktiskt).
Kan se scenariot framför mig.....

- Jaha Olle, vad vill du göra på lektionen idag då ?
- Jag vill spela TV-spel, eller gå ut.
- Jag vill gå hem, säger en annan.
- Jag vill äta mellanmål .. NU ! säger en annan.


                 


Man tar sig för pannan och undrar om studieplan existerar över huvudtaget i dagens skolor....


De människor som i övrigt irriterar mig är de människor som till exempel petar i näsan när dom sitter på bussen eller tunnelbanan. Bilförare som gör det  irriterar mig inte eftersom jag inte längre är bilist. Att behöva sitta och titta på någon som gräver sig i näsan är så vidrigt. Sen finns det faktiskt de som etter värre, äter upp snorkråkorna.  Man behöver ju inte titta kanske många kan tycka, men ibland är det människor som petar näsan så pass att det är oundvikligt att inte se.
Allvarligt alltså... vad är det med dessa människor ? Har dom någon form av vitaminbrist som dom lider av eller vad? Äckligt är det i alla fall.
Måste man nu nödvändigtvis peta näsan, kan man väl försöka vänta tills man kommer hem eller på en avskild plats. Vett och etikett helt enkelt.


                                 


Hur fräscht är det att sedan hålla i en av bussens stänger som den näspetande människan hållit i då den tacksamt gick av ????

Andra människor som irriterar mig är de som gett sig den på att cykla på trottoarerna eller dom som cyklar mot röd gubbe  vid övergångsställen. Det  borde ju finnas ett litet trafikljus med en cyklande gubbe på , i rött, grönt och gult också -  för cyklisterna verkar ju  inte fatta trafikreglerna.

       


Människor som lovar saker är också ett av mina irritationsobjekt.
Lovar man något ska man hålla det. Kan man inte lova, ska man inte lova. Enklare än så kan det inte bli, eller hur.

                 

Människor som inte lärt sig att ändra sina telefonsvararmeddelande, utan låter de som måste ha kontakt med dom, inbilla sig att personen i fråga kommer vara på plats en viss tid- vilket visar sig inte stämma alls. Lathet eller enbart dumhet hos sådana människor , det är frågan.


         

Idag gick jag till vårdcentralen och tog de prover som husläkaren ordinerat på min önskan.
Lite allmänna prover och sen lite prover för att kolla ifall jag lider brist på någon vitamin, mineral eller nåt. Alltid bra att kolla sånt.
Mötte upp Madde med sin hund  Tolle och sen var vi ute en ganska lång stund.
Maddes mobil var nästintill urladdad så jag hade tagit med mig laddare och kom på den brillianta idén att ladda hennes mobil på vårdcentralen medan jag tog prover, men det gick så fort att jag inte hann det.
Då tog vi istället och laddade hennes mobil i vår tvättstuga. Hur bra som helst.

                         


Hemmaboende dottern och blivande studenten om  någon månad, for iväg på en 24-timmars kryssning helt apropå med sin kompis. Snacka om impulshandling. Kul. Kommer själv ihåg hur man gjorde sådana saker i ungdomen.

Värmen är här och jag borde kunna känna euforin spridas i kroppen och tanken, men jag gör inte det tyvärr. Visserligen skonas ju Trillingnerven en aning, men ändå....
Det är lite svårt nämligen, eftersom att upprustningen kring huset är åt helskotta och när det eviga festandet i parkerna gör att man ledsnar ganska så snart på att trampa i krossat glas och spyor. Medaljens baksida så att säga, visar på något annat än idyll, myspys och så vidare.



Visst, jag bor i paradiset skulle man kunna säga - men att bo här har ett högt pris.
Både vad gäller hyran som höjts igen och omgivningens/naturens förfall, som återkommer varje vår och sommar.
Man förtränger olägenheterna hela vinterhalvåret och vaknar upp till verkligheten när solens vårstrålar tränger in genom fönstrets dammiga yta. Då inser man att nu har det satt igång igen..... festandet, vandaliseringen, nedskräpningen och skrikandet.





Vitabergen och Vitabergsparken är bland det finaste som finns, när det får vara just det och inte en avskrädesplats.
Det spelar ingen roll hur många papperskorgar eller containrar dom ställer ut...... allt skräp, tomglas och så vidare ligger överallt utom där det borde ligga.

Valborgsmässoafton var inget undantag. Tvärtom, det festades hej vilt. Likt pingviner på ett isflak satt och stod dom där. Alla festande, grillande, supande och spyende ungdomarna.



Caspian och jag vandrade sista rundan i Vitabergsparken som vanligt denna kväll/natt och det kändes mer som om man var på en enda stor fest. En mycket stökig sådan.
Polispatruller, piketbussar, volontärer och civilpoliser fanns överallt och överallt var det någon som var så pass berusad att dom krävde vård. Tragiskt att festa blir rena rama motsatsen och det väldigt fort.

Tog mig friheten att byta bild på en artikel i Aftonbladet häromdagen. Kunde liksom inte låta bli.....
hade ju inte en aning om att det fanns/finns en blomma som heter SVINRÖV.  Bytte ut bilden mot just svinrövar på rad på bilden till höger. Lite kul.




En annan sak som var lite kul var när jag kollade runt på nätet efter hallmöbler och hallbyrå.
Hittade en annons och blev mäkta förvånad över priset på den smala byrån.... lite väl dyrt.
Tryckfelsnisse hade helt klart varit i farten. Konstigt att ingen reagerat på priset och fått sidan att ändra det.



Nästa grej som var lite kul var de två "barnvagnar" som stod parkerade vid restaurangen nere vid kajen ...... två cyklar.




Ytterligare en sak som fångade mitt öga var det vackra körsbärsträdet intill barnvagnsparkeringen......
Man hade prytt körsbärsträdet med julbelysning. Helt fel och inte ett dugg snyggt. Körsbärsträd gör sig bäst som dom är.




Nu återstår det bara att invänta allehanda insekter och annat elände...... vår/sommarmedaljens baksida !

Idag var det återigen halvtråkigt väder. Man börjar dock vänja sig vid detta och kommer väl antagligen att bli så förvånad när väl våren och försommaren kommer att man trillar av stolen.

När vi gick ut i förmiddags här hemma så var det som att gå med livet som insats, vilket det ju i och för sig varit de senaste halvåret i och med alla renoveringar och upprustningar osv.
Fick höra av min granne att man nu grävt upp hela baksidan av ena huset igen..... för att dom glömt att lägga ner en elledning.




Man tar sig återigen för pannan och undrar hur det är ställt med de som ansvarar för alltihop. Ingen ordning alls, utan bara en massa mer problem som dyker upp titt som tätt. Undrar när helvetet ska ta slut någon gång så man får lugn och ro.....

På väg upp mot Vitabergen stannade jag upp en stund för att iaktta en man som uppenbarligen tagit lagen i sina egna händer vad gäller att bygga in sin balkong.
Frågan är om det över huvudtaget är lagligt att göra så som han gjorde.


        


Det är å andra sidan samme man som varje år dekorerar sin balkong á la Las Vegas med allehanda ljusslingor och annat som lyser ilsket på vinterhalvåret. Undrar vilket elbolag han har...... eller om han tar elen från uttaget som finns i trapphuset kanske, för att slippa betala all denna Las Vegas-belysning.

Det finns mycket som man undrar över i dagens läge.
Varför är människor så irriterade?
Varför är människor så oempatiska ?
Varför är människor så oansvariga?
Varför är människor så ointresserade ?
Frågorna är många, men svaren få.

Hur som helst, fick skjuts av Frittes husse till Sickla Köpkvarter så att jag kunde åka dit till Medstop Apoteket för att hämta mina ögondroppar bland annat. Dom var ju slut överallt i närheten här, så det var dit jag fick ta mig. Jättesnällt att jag fick skjuts för det spöregnade ju.

Det blev en sväng in till Jysk för att kolla lite och fick med mig två fleeseplädar hem. I orange så klart, som matchar soffkuddarna.

Resan hem blev minst sagt spännande.....
Buss 71 från Sickla  kördes nämligen av en man, 50+, som var så upptagen med att prata i sin mobiltelefon (privatsamtal) att han knappt kunde köra bussen.
Folk stirrade på honom men  han brydde sig inte det minsta. Inte heller när folk steg på bussen vid hållplatserna kunde han slita sig från sin mobil. Helt ofattbart.
Till slut kunde jag inte hålla mig längre, då han körde som en  potta, utan gick helt sonika fram till förarplatsen och upplyste honom om att det faktiskt är olagligt att prata i mobilen samtidigt som han körde bussen. Upplyste honom också om att han ju hade huvudansvaret för alla passagerare i bussen och om något skulle hända och han pratade i mobilen, ja då skulle det nog inte bli något mer busskörande för hans del. Även om hans buss skulle bli påkörd av en bil som inte var busschaufförens fel eller så och det sen framkommer att han pratat i mobilen, skulle den olyckan förmodligen skyllas på hans mobilpratande vilket jag hoppas att han insåg.
Han tog tack och lov till sig tillsägelsen och slutade babbla i mobilen.
Som vanligt var det många i bussen som hade åsikter om att han pratade i mobilen, men INGEN gjorde något resolut av det hela utan satt mest och muttrade. Jävla mesar.

Då är det tur att det finns en kverulantkärring som inte räds att säga till eller göra bort sig.
Det vill säga JAG.

Idag kunde man förresten läsa om en flygplanspilot som suttit och läst sms och blivit tvungen att avbryta landingen pga det. Herre gud.




Det händer andra saker i världen också som kan vara farliga......
som det att man kan fastna med fingrarna i bankomaten. Dråpligt värre.
Stackars tanten....

Idag sken solen minsann och det kändes verkligen som om våren kommit på allvar. Jag till och med vågade gå ut utan min "rånarluva" även om jag hade den med mig i fickan för säkerhets skull.

Vaknade i och för sig alldeles för tidigt av oväsendet utanför som ju består av allehanda maskiner som antingen gräver upp marken eller sågar itu stora stenplattor. Ett jäkla liv helt enkelt som ingen människa kan finna sovro i. Vi bor ju mitt i en byggarbetsplats med stora svårigheter för oss hyresgäster såsom nästintill ingen framkomlighet och en massa buller.



Klockan tre bar det iväg upp till lilla mamma på boendet igen.
Denna gång för att vara med då hon skulle bli friserad o klippt av yngsta dottern som ju
är färdig frisör snart. Hon tar ju studenten i juni.
Även stora dottern följde med och också hundarna som fick agera publik.

Lilla mamma var så söt idag. Hennes kontaktman(kvinna) hade satt upp håret på henne i en flätad knut och var så fin.



Yngsta dottern klippte sin mormor men innan så satt både hon och storasyster och pratade lite med min lilla dementa mamma.




Ett fint samspel verkligen och man riktigt såg alla känslorna dem emellan. Så fint.



Lilla mamma satt så still och fint, men ibland vred hon på huvudet och dottern hade lite svårt att kunna klippa då, Till slut var hon färdig och mamma blev så fin.




Hundarna satt fint och väntade, som om dom aldrig gjort annat. Duktiga som alltid.



Imorgon den 24 april blir det hyllandet av Den blommande Magnolian i Vitabergen.
Det verkar lite optimistiskt för när Caspian och jag var ute sista rundan igår så var det inte mycket till knoppar ens på Magnolian. Vi får se hur det ser ut imorgon. Det kan ju mycket väl blomma då, för nu går det fort med blomningen när solen ligger på.
              

Idag var det inte något roligt väder ..... grått och trist. Man har nästan börjat vänja sig vid att det kanske kommer vara så hela tiden. Man ställer inga högre förhoppningar kring att vädret ska bli bättre och då känns det ju inte lika jobbigt i och för sig. Man får försöka glädja sig åt annat.

Hade planerat in att gå och byta den nya kudden jag köpt på Hemtex, eller helst få pengarna tillbaka och även ta en sväng till Kjell & Company för att ordna det där med högtalarna.

Faktum är att min blogg här på Familjeliv blev räddningen vad gäller högtalarna, då jag kom på att jag ju skrivit om högtalarna. Satt och letade fram inlägget och där stod det ju svart på vitt och vilket datum också. Det stod även att jag lagt pengar emellan då de högtalarna innan hade havererat. Så nu förstod jag varför jag inte hittat rätt transaktion eller kvittot.  Tog därför och skrev ut hela den dagens bloggande och tog med mig kopia på de transaktioner som hade gjorts för det datumet, där även Kjell & Company ingick. Hur bra som helst.

Caspian blev ju glad av att få gå in på Hemtex igen i förhoppningen om att godis skulle erbjudas återigen. Dessvärre blev det ingen godis och inga pengar tillbaka eller tillgodokvitto heller på kudden.
Den ynka lilla plastbiten vid dragkedjan på kuddens så kallade "dustbag"  var borta och det var det dom kallade för plombering. Ha... det var det ingen som hade nämnt för mig, så nu fick jag inte göra något mer än behålla kudden trots att jag inte kan använda den. Så himla trist.
Då sade den trevliga expediten att jag ju kunde ge bort kudden i present till nån och jag blev plötsligt glad, för kudden kunde jag ju ge lilla dementa mamma. Den skulle ju bli perfekt till henne istället.  Så fick det bli.
Glad i hågen gick vi sen in  i Skrapan och upp till Kjell & Company.
Ännu gladare blev jag när vi träffade Maria och Fredrik som vi känner. Dom är huvudfigurer på SoS- animials  organisation, där Caspian kommer från. Det blev ett trevligt möte på trottoaren och Caspian lös upp som en sol. Dom har ju spanien-hundar också som han känner mycket väl.

När vi kom upp till Kjell & Company, upptäckte jag att en av expediterna var han som expedierat mig vid första högtalarköpet. Toppen. Så jag berättade för honom att jag nu hade ytterligare bevis och verifiering på mitt köp och han tog det jag skrivit ut och kopia på transaktionen och försvann in på kontoret. Efter en stund kom han tillbaka och sade att självklart skulle dom fixa detta.
Helt enkelt underbart. Allting kvittades och jag fick skriva på en kvittens osv. Härligt när rättvisan funkar och allt blir bra.

På väg ut från Skrapan hittade Caspian ett ben.
Inte ett hundben, eller godisben som man kanske kallar det, utan ett BEN.
Lite lustigt var det allt. Var liksom tvungen att fota det, humoristisk som jag är.




När vi kom ut från Skrapan var jag så glad att jag kände att lilla dementa mamma självfallet skulle ha en blombukett. Dom sålde blommor precis där i ett stånd, så jag hittade en underbart stor bukett som gick i lila toner.
Med jättebuketten, kudden och gladkänslan inombords tog vi oss hem med bussen Caspian och jag.  Steg av vid Erstagatans hållplats och gick raka vägen till lilla dementa mamma på boendet.

Mamma satt och sov i dagrummet framför TV:n och blev glad när vi kom. Jag överlämnade den stora buketten




Vi tog av papperet runt buketten och sen gick vi in till henne och satte blommorna i vatten.
Det blev jättefint.

            

Jag gav henne den nya fina och sköna kudden och hon blev sååå glad.
Satte på ett örngott och lade kudden  fint i sängen. Nu har hon ju både helt ny och härlig madrass och kudde. Kan inte bli mycket bättre.
Vi fick kaffe och en mjuk kaka till.



Jag var så hungrig att jag nästan slukade kakbiten i ett nafs, men hejdade mig efter att ha ätit och svalt halva. Det var ju nötter i den märkte jag och kände  att tungan svällde upp direkt och halsen kändes trång. Tog en Clarityn direkt för att på så sätt häva den värsta allergichocken !
Spottade ut det mesta av kakan också, sköljde munnen noggrannt och höll tummarna. Det verkade funka.

Sen bar det iväg hemåt och klockan hade redan hunnit bli nästan halv sex. Middagsdags alltså.
Det fick bli Chicken Nuggets, ris och blandade grönsaker.  Hur gott som helst.

Nu är dagen till ända och nu sitter jag här i pyjamas. Nyduschad och med rent hår.
Ska bli gudomligt att få lägga sig  och har bytt till rena sängkläder så det är härligt.

Natten igår blev minst sagt lång. Så lång att det blev lördag morgon.
Kom hem efter sista rundan med Caspian och hörde hur grannen vägg i vägg, fast i den andra trappuppgången, hade någon slags fest. Eller rättare sagt röj on masse. Skrik och hög musik om vartannat. Flyttande av möbler och ett jäkla slående i dörrar och så vidare.
Så höll det på ända till cirka halv tre ungefär, då jag fick nog. Det är ju inte första gången som den grannen lever fan och har en massa folk där som tar noll hänsyn till oss som händelsevis vill sova vid den tiden.

        


Min yngsta dotter,21 år o hemmaboende, var ute med sin killkompis och hade sms:at att dom nu var på väg hem. Tycker det är bra att hon hör av sig oavsett tid på dygnet så jag vet att hon är okej.
Jag svarade med ett sms att jag skulle ringa Störningsjouren på Stockholmshem. Det tyckte hon också. Sagt och gjort. Jag ringde och förklarade scenariot och hur det varit förr och dom lovade komma förbi inom en halvtimme. 

                                                     

Grannens son hade tydligen pratat med henne när dom kom till porten och frågat henne  om jag var död eftersom det var så tyst hos oss. Sen försökte han snacka men det var mest skit  och kränkande saker i och med att hon ju är gay, liksom sin killkompis. Min dotter tog illa upp och sade att man inte skämtar om att någon är död, i synnerhet då hennes pappa dött i januari , bland annat.
Precis när dottern och kompisen kom innanför dörren, och hörde vilket liv det fortfarande var hos grannen- kom Störningsjourens bil utanför.
På grannens balkong var nu grannens son och hans minst sagt skräniga kompisar. Även ute på gatan nedanför fanns fler kompisar.

Plötsligt skriker grannens son och hans kompisar både på balkongen och nere på gatan:

-  ZIEG HEIL, ZIEG HEIL, BREIVIK  och också BÖGJÄVLAR !!!!!

Minst sagt otrevligt och obehagligt. Mitt i detta virrvarr knackade Störningsjouren på vår dörr och det som var bra med det var att dom hört och sett alltihop och gjorde en internanmälan s.a.s.
Polisanmälan skulle vi göra om vi kände för det sade dom.
Störningsjouren bestod denna natt av två kvinnor i 50 årsåldern vilket förvånade mig mycket.
Jag har inte några förutfattade meningar, MEN vad skulle dom kunna göra om grannens patrask skulle ta till våld och bli än mer hotfulla ? Allvarligt, det hade varit bättre med en karl än dessa lite mesiga kvinnor.
Nåväl..... man kanske inte ska dra alla kvinnor över en kam, men någon direkt pondus hade dom då rakt inte, utan såg och verkade var mer som några från något fritidshem.

Efter att ha sagt adjö till kvinnorna, tog jag och satte mig ner och mailade till pappan till sonen som stört något så otroligt. Det är ju inte första gången vi i huset har fått kontakta pappan i ärenden som detta tyvärr. I mailet bad jag pappan att ta ett rejält snack med sin son och att han nog inte kan lämna sonen ensam i helgerna, för varje gång pappan är borta så festas det med både det ena och de andra vilket får konsekvenser.
Till historien hör att sonen numera är myndig och vill det sig riktigt illa och störningarna blir för många, ja då äventyras pappans besittningsrätt till lägenheten helt o hållet. Prekärt läge med andra ord. Något som många myndiga, hemmaboende vuxna barn helt uppenbart inte förstått eller fått lära sig över huvud taget.

      

Klockan var nog tjugo i sex lördag morgon när jag äntligen fick lägga mig i sängen och på min nyinköpta kudde.
Tyvärr så blev det ett mycket negativt uppvaknande redan efter tre timmar, då Trillingsnervssmärtan slog till med full effekt.
Den nya och för mig dyrt inköpta kudden var alltså inte alls bra för min nacke, hur skön den än verkade vara. Hade legat mycket konstigt antagligen för så ont i nacken som jag hade när jag vaknade, var det länge sen jag haft.
Så det blev att köra igång min lilla egenbehandling med värme kontra kyla igen...... suck.
Imorgon blir det jag som går tillbaka till Hemtex och lämnar tillbaka den. Förhoppningsvis får jag pengarna tillbaka men är inställd på ett tillgodokvitto i värsta fall.

Jag hade ju tänkt gå till lilla dementa mamma idag, men det gick då rakt inte. Fanns inte en chans att hinna både kurera mig, gå ut med Caspian och handla. I synnerhet då jag äntligen somnade om först vid halv tio tiden och sov till tolv nästan. Hela dagen var ju upp och ned.

Caspian tog jag med mig och vi traskade bort till hundgården en stund. Där träffade vi en ny liten hund. En DanskSvensk Gårdshund på 13 veckor som hette Valter. Sockersöt liten kille.



Sedan blev det en runda till Kronans Droghandel för att hämta mina grönstarr-ögondroppar, munskölj och fästinghalsband till Caspian.                         
 
Jag köpte en ny förpackning  NEXCARE, så att jag kan ha en att hetta upp och en att kyla ner i frysen .En billig smärtlindring för 69 kr. Man måste var praktisk och ekonomisk.

     

Vi hann en sväng förbi Sofo's Pets också och köpte mer veterinärfoder till Caspian, innan vi bägge två var så trötta av allt gående att vi tog bussen hem. Denna gång gick det inte lika fort som igår.

Frampå kvällen var dottern så gullig och beställde hem pizza så jag slapp laga mat och det var länge sedan jag ätit en sån fantastiskt god och mäktig pizza. Jag fick en Pan Pizza och den blev jag så mätt av att jag slocknade i soffan nästan direkt .

             

Denna dagen har varit minst sagt trött och seg. Hoppas morgondagen blir lite piggare och utan smärtor helst.