GOD JUL PÅ ER ALLESAMMANS!!

Har inte mycket och skriva nu idag i bloggen. Ska snart iväg till svärfar och fira jul där. Kanske skriver mer senare ikväll eller imorgon.. Eller i övermorgon.

Ha det så bra så länge.

Älskar min underbara familj!

/ Nina.

Nu vet jag inte om det beror på om Nova är lite täppt i näsan, men hon har inte velat ha bröstet på hela dagen. Inte ens nu när vi strax ska gå till sängs. Hon har ju varit snuvig ett ex antal gånger förut, och då har hon ju ammat precis som vanligt men nu så är hon inte intresserad längre, verkar det som. Mitt högra bröst är vrålspänt! Vet inte hur det kommer bli nu. Kommer jag få handpumpa ut mjölk för att inte få mjölkstockning? Hur länge då isåfall?

Hon har iallafall inte ammat till sömns på hela dagen utan det har räckt att jag bara har legat brevid henne och hållt om henne så har hon somnat utan problem. =) Hoppas det håller i sig detta nu. Bra tajming nu när det är dagisdags och grejer. Får vi se sen när hon blir frisk, om hon går tillbaka till tutten eller om hon helt enkelt är nöjd med tuttandet nu. Att det är nog! =) Fan vad jag kommer behöva använda bröstinlägg i behån.

Jag kommer iallafall sakna våra amningsstunder. Det har ju blivit som en vana för mig med.. Men det är bäst att släppa den vanan då, om Nova inte vill amma mera.

Nu ska jag och lilla Nova gå till sängs! Ska upp vid halv nio imorgon ju. Gå till dagis och vara där en timme, sen ska vi till min skola och hämta scheman och lite annat och prata med mina lärare. =)

Skriver mera nån annan dag!

/ Nina.

Du & jag får dagarna att fara fram , Men bara vi kom närmare varann så skulle allt bara gå ann. Inga beskymmer , Inga moln som skymmer! Love Chirrin

Fick detta utav min bästa vän för en stund sen. Är det inte fint? =)

Jag har haft 7 helt underbara och helt fasansfullt galna år tillsammans med dig Chirrin! Och flera år ska det bli.
Har aldrig lika kul med nån som jag har med dig. Du får mig alltid att le, gumman! Vänner för livet!

/ Din bästa vän Nina.

Idag har vi firat lilla Nova som fyller 1 år idag! Stora tjejen! Vi har haft så kul så hela dagen. En massa lek och stoj. En massa kramar. En massa fotande.

Vi började med att äta mat tillsammans allihopa och att Nova idag för första gången fick äta en portion med "vuxen"mat. Hon älskade mammas pasta med köttfärssås. Smackade sig runt munnen och tyckte det var jättegott!
Numera så ska Nova få äta mer av våran mat, men vi är ju förstås försiktiga med saltet.

Sen efter maten så dukade vi fram våran rosa marsipantårta och satte födelsedagsljuset på tårtan som mamma och pappa hjälpte att blåsa ut. Nova gluffsade i sig den med sina små händer och hade grädde i hela ansiktet efter att hon ätit klart.

Nova fick 2 st prsenter av dom 6 st vi köpte åt henne idag.
Tänkte att hon skulle få öppna resten på Lördag då hela släkten kommer, då blir det en massa, massa presenter.

Hon fick ett litet pussel, och sedan på eftermiddan fick hon sin "Blixten Mccane" (bilen från filmen Bilar) bobbycar!
Den gav en massa ljud ifrån sig som Nova diggade glatt åt.
Hon är lite rädd för att åka på den än, men det kommer nog snart att bilen kommer bli en storslagen favoritleksak.

En massa som ringt också och grattat lilla Nova. Både hennes mormor och morfar. Hennes morbror. Hennes farfar. Och sen har min moster och Novas gammelmormor och gammelmorfar hört av sig också. Och min kära vän Chirrin har ju också grattat lilla Nova, och t.o.m. skickat en present! Hon skickade en bok om Nicke Nyfiken! Tack så mycket gumman, hoppas vi ses snart! Tack för alla som grattat min underbara dotter på hennes 1-års dag!

Just nu kryper hon omkring på golvet i vardagsrummet och tittar på sin nya bobbycar och gnager på sina leksaker. Hon är så fin min lilla flicka. Helt otroligt att hon redan blivit 1 år! Det känns ju inte som så längesen då hon var helt nykläckt och bara sov hela dagarna. Tiden går för fort!

Nu vill min lilla fröken löken ha uppmärksamhet.
Får jag ta och busa lite med henne, och det gör jag ju så gärna.

Vi ska ge henne en till present innan denna dag är slut. Sen resten får hon på Lördag. Tre stycken presenter från mamma och pappa idag, och tre stycken från mamma och pappa på Lördag.

Grattis ytterligare en gång min lilla Nova på din födelsedag! Hoppas dagen din har varit bra. Mamma och pappa älskar dig något otroligt mycket!

/ Nina.

Grattis min lilla älskling på din 1 års dag!
Nu har ett helt år gått. Helt otroligt!
Det känns ju som igår. Men idag, klockan 06,30 så var det precis ett år sen jag födde fram dig min lilla guldklimp!

Vi vaknade förstås klockan 06,30. Jag var pigg som en nötkärna, Nova vill sova. Så jag tände nattbordslampan, tog fram ett paket och sjöng: Ja må hon leva.
Då började hon vakna till. Jag tog upp henne i min famn och sa: - Godmorgon gumman. Hon kliade sig i ögonen och vaknade till. Jag gav presenten till henne på en gång och hon blev genast till sig! Inget gnäll eller nånting på morgonen utan bara nyfikenhet vad som kunde ligga i paketet.
Jag tog förstås en massa kort, och hjälpte lilla Nova med att öppna paketet. Och i det fanns ett litet pussel. Inget avancerat eller så, utan bara med 4 bitar som man lätt kan lägga dit. Men hon förstog ju inte det utan började istället tugga på bitarna. Haha. Min lilla sötnos!

Hennes morfar var först och gratta henne. Han skickade ett grattis-sms klockan fem imorse. Hehe.. Han är uppe med tuppen han. Precis som Janne.

Jag har glada nyheter ang. Lördag då mamma & co skulle komma. Pappa pratade om att han också skulle komma ändå med några av syskonen förmodligen. Gud, vad roligt! Det blir lite trångt här hemma, men det går nog bra! 15-16 pers blir det, men det löser sig.

Nova har precis fått frukost. Nu leker hon med en ballong och sina andra leksaker. Dagen kommer bestå av en massa lek och bus, som vanligt. Bada tillsammans. Sätta på den jättefina klänningen som jag köpt till min prinsessa. Äta tårta. Få presenter. En massa fotande. m.m m.m.

Nu ville hon komma upp i famnen och gosa. Lilltjejen!
Får avsluta skrivandet strax.

Nu är klockan 07,40. Idag för 1 år sen så låg Nova, alldeles nykläckt, i min famn och ammade för första gången.
Vi hade det så mysigt trots att vi båda var helt slutkörda.

Nu ska Nova och jag hoppa i ett bad.

Grattis ytterligare en gång på födelsedagen min lilla gumma! Hoppas du får en underbar första födelsedag. Mamma och pappa älskar dig!!

/ Nina.

Idag är det exakt ett år sen förlossningsvärkarna började.
Dom startade vid 04,45, då jag var i v.40+4. Jag kommer ihåg att jag först inte trodde att det var värkar. Jag trodde t.o.m att jag inbillade mig att jag hade ont. Haha.
Efter ett tag då värkarna hade blivit något starkare så gick jag upp och då började det göra ont i magen också. Anade att det var värkar, men var inte säker. La mig i ett varmt bad, och smärtan avtog inte! Jippi! Vad glad jag blev. Äntligen skulle jag få träffa min bebis, efter veckor av hemska förvärkar och smärta i hela benen.

Gick och satte mig vid datorn en stund och försökte klocka värkarna, men dom kom inte regelbundet. Vissa av dom kom varannan minut, medans den andra kom var fjärde minut osv.
Klockan blev 06,00 och värkarna gjorde lite mer ont. Väcker Janne och säger att det har satt igång nu och att jag har värkar. Han mummlar någonting och säger: - Va, vadå?
- Förlossningen har satt igång!
Då blir han klarvaken och stiger upp! =P

Jag går och tar två alvedon och ställer mig i ett varmt bad och försöker slappna av. Sms:ar mamma och pappa och förklarar läget. Mamma skickar sms tillbaka och är orolig och frågar om allt går bra.

Vid 07,30 så börjar värkarna kännas i benen också. Då bestämmer jag mig för att ringa förlossningen och förklara läget. Dom säger att jag ska äta lite frukost (som jag knappt får ner, hade inte nån aptit alls!) och komma in på en undersökning.

Är inne vid 08,00 och får ligga och göra en ctg-undersökning. Värkarna är starka, men oregelbundna. Efter att ha legat där ett tag så kommer bm in och säger att hon ska undersöka mig, men precis då kommer annan bm in och säger att jag har telefon!? Eh, jaha. Hon räcker luren till mig och det är min kära make som ringer och frågar hur det går. =P - Ja, det går bra. Bm håller på att undersöka mig just nu. - Jaha, har det hänt något då?
Jadå, det visar sig att jag är öppen nästan 3 cm och livmodertappen nästan är borta! Härligt!
Dom tar blodtrycket på mig också och bm tycker att det är en aning högt, så jag får stanna kvar på förlossningen ett tag och vila och se om blodtrycket sjunker. Får ligga i dagrummet på soffan och försöka vila. Har svårt att slappna av och biter mig själv i tröjan varje gång en värk kommer. Dom börjar bli mer smärtsamma! En bm kommer in och frågar hur det är, om jag vill ha något. - Ja, något som lindrar smärtan lite. Hon går iväg och hämtar det och kommer tillbaka med 2 alvedon och en värmedyna som jag kan ha på magen. Hjälper lite grann.

Jag kände ju mig så ensam och ville att Janne skulle komma. Försökte ringa hem från förlossningens telefon flera gånger, men inget svar. Typiskt!

1½ timme senare så kommer en undersköterska och tar blodtrycket, och nu har det sjunkit lite, så nu kan jag få åka hem. Försökte ringa Janne ytterligare några gånger på telefonen men inget svar. Ringer på mobilen, och då svarar han! Han hade varit ute med sin pappa och gymmat lite.
Jag frågar om han kan komma till förlossningen och möta upp mig så att vi kan gå hem tillsammans. Han skulle vara där utanför om en kvart. Så länge fick jag sitta i korridoren och vänta på att Janne skulle komma. En bm kommer och frågar om jag vill ha något? Jag frågar efter numret då man ringer efter sjuktransport. Hon ger mig numret dit, ger mig ytterligare 2 alvedon och skickar sen hem mig när Janne väl ha kommit.

Vi går hela vägen hem. Stannar förbi ICA och köper saft och en chokladkaka till mig. För att få upp enegin lite.
Sen går vi hela vägen hem cirka 1 km, med värkar och allt.

Hemma vid 12,00 och lägger mig i sängen och försöker vila. Går inte så bra. Värkarna gör ondare nu. Jag går ut i köket istället och hjälper Janne med maten. Klarar av det i några minuter, innan benen börjar ge vika. Det går fan inte att göra nånting. Det gör så ont! Lägger mig i ett varmt bad igen, men hjälper bara lite grann. Går upp efter bara några minuter. Värmer rispåsen och lägger på magen. Hjälper bara lite också. Hade vart bra om jag hade haft 4 rispåsar. En på magen, en på ryggen och en på båda benen. Det gör ju ont överallt känns det som. Försöker andas igenom värkarna så gott det går och Janne stöttar mig och masserar mig.

Vid 15,00 ringer mobilen, det är min kära styvfar Micke som ringer och frågar hur allt går. Jag får knappt fram ett ord. Säger att jag har så ont, så ont! Micke säger att jag ska ringa förlossningen och kräva att få komma in!

Jag själv blir orolig och tänker att dom bara kommer undersöka mig och sedan skicka hem mig. Så jag stannar hemma en stund till. Hehe, man kan ju undra vad grannarna tänkte. =P Vid 15,30 står jag inte ut längre.
Jag ringer förlossningen och gråter i telefonen och säger: -Jag har haft värkar i 12 timmar snart. Jag står inte ut längre!
Den snälla barnmorskan telefonen svarar: - Men lilla vän. Det är bara och komma in. Ni är varmt välkomna!

vi tar och packar ihop det sista i bb-väskan och ger oss iväg till busshållplatsen. Vi tyckte att det var för dyrt att åka taxi den lilla biten som är till förlossningen, så vi tog bussen. När väl bussen kom och bussschaffören märkte att jag hade värkar så fick han väl lite smått panik. Han frågade: - Ska jag ringa en sjuktaxi eller en ambulans? Jag försökte le lite och svarade: - Nej, det behövs inte. Det är ju inte så långt till sjukhuset, så det går nog bra det här ändå.
Jag hann få några värkar där på bussen innan vi var framme och chaffören frågade varje gång jag fick en värk: - Går det bra där bak? Jag fick en massa blickar på mig.

Väl framme vid 16,30, så tar en trevlig undersköterska emot oss. Går med oss bort till förlossningsrummet direkt. Hon tar blodtrycket på mig och stöttar mig och säger åt mig hur jag ska andas. Får ligga med ctg och värkarna är betydligt mycket starkare nu, men är fortfarande oregelbundna. En bm kommer in som heter Rebecka, hon ställer lite frågor och undersöker mig. Är öppen 3 cm och tappen är helt borta nu.

Efter att ha legat ett tag med ctg, så kommer bm fram till att mina värkar är för oregelbundna för att jag ska få stanna kvar. Jag blir nästan irreterad och säger att jag inte vill åka hem! Okej. Då fick vi gå på en promenad ett tag då. Men det var okej att lämna våra saker i förlossningsrummet, så att ingen annan skulle ta det, rummet alltså.

Gick vi ut och tog en liten sväng ner till Statoil och köpte smörgåsar och dricka. Jag hade skitsvårt att gå. Janne fick nästan bära mig. Oregelbundna? Pyttsan! Känns som dom kommer hela tiden nu.

Vi går in vid huvudentrén på sjukhuset och sitter på en soffa där och försöker koppla av och äta lite.
Efter att ha varit borta i en och en halv timme så går vi tillbaka till förlossningen igen. Är tillbaka vid 18,30 och får vänta i korridoren på att våran bm ska komma tillbaka. Medans vi sitter där så möter vi bm som höll koll på oss då vi var inne under v.26 då jag hade fått starka sammandragningar. Hon var hur snäll som helst! Så vi satt och pratade lite och berättade att nu var det dags för bebisen att komma ut.

Vid 19,00 kommer våran bm tillbaka och vi säger att vi har varit ute en sväng i nån timme nu. - Visst, då går vi in och kör en ctg igen, och gör en undersökning. Värkarna kommer något tätare nu och nu är jag öppen 4 cm och så blir vi äntligen inskrivna. Jag får det där bandet runt handleden och dom sexiga sjukhuskläderna att ta på mig.

Ställer mig i duschen och sitter där nästan en timme.
När jag går ut så märker jag att jag har fått en teckenblödning.

Går och promenerar i korridoren och går ut i dagrummet där Janne sitter och glor på tv med ett par romer som sitter där. Jag försöker och koppla av, men värkarna känns inte lika starka längre. tänk om det bara var ett falskt alarm?!!
Men nej då, det var det inte. Värkarna kom tillbaka efter ett tag. Den romerska kvinnan som satt där sa åt mig att andas och fläktade mig med tidning. Tyckte mest att hon var störande än hjälpsam och hon babblade på som en jävla kackelhöna om allt och inget. Jag ville koppla av och det gick inte och göra där inne så jag gick tillbaka till förlossningsrummet. Jag ringer på klockan och bm kommer in och frågar om jag vill ha något. - Ja tack, något som lindrar smärtan lite. Hon kommer tillbaka med en värmedyna och ett glas och en tillbringare med saft. Så snällt!

Vid 20,30 så är det skiftbyte och då får jag en ny bm som heter Malin.

Vid 21,00 står jag inte ut längre, och är så trött att jag skulle kunna sova i 100 år. Jag ringer på klockan igen och ber om smärtlindring. Bm undersöker mig. Är öppen 4 cm, så det är för tidigt för EDA och lustgas. Men jag kunde få en spruta petidin om jag ville. Hade aldrig hört talas om det förut. Var tydligen som morfin. Man slappnar av och blir trött. Det tackade jag ja till. Vid 21,30 så kommer bm in och sätter sprutan, och det börjar verka ganska snabbt. Jag lyckades slappna av och slummra till då och då mellan värkarna. Började småhalliculera lite också. Haha, det var kul. Trodde musse pigg var i rummet och frågade varför hans öron var så runda. =P

Blir törstig och flummar fram till coca colan som jag hade med mig och dricker och börjar må jätteilla och kräks. Usch, drick inte något kolsyrat om ni får petidin under förlossningen. Man mår apilla utav det. Uäk!

Efter det så minns jag inte så mycket.

Vid 01,00 så slutat pedidinet att verka och värkarna börjar träda fram allt tydligare och jag får mer ont. Vid 01,30 ringer jag på klockan och säger att jag börjar få mer ont nu och att jag vill ha smärtlindring. Bm säger att jag kan ställa mig i duschen så avtar smärtan lite grann.
Ställer mig i duschen, där värkarna bara blir värre.
Står och skriker och gråter som om jag har blivit knivhuggen. Bm kommer in och frågar om jag vill ha akupunktur, som jag tackar ja till.

Bm sätter ctg på mig och kollar värkarna som kommer mer och mer tätt.

Vid 02,00 kommer en annan bm in och sätter akupunktur nålarna lite här och var. Och överraskande nog så hjälpte akupunkturen ganska bra och fick mig att slappna av lite. Vid 03,00 så blir värkarna regelbundna. Vid 03,30 så kommer bm in och undersöker mig och säger att jag är öppen nästan 6 cm och kan nu börja med smärtlindring. Lustgasen åker fram som blev min bästis direkt! Bad om eda också, och narkosläkaren skulle komma så fort han fick tid.

Vid 04,00 så tar bm hål på hinnorna och vattnet går, och det är tydligen lite missfärgat. Bm sätter också värkstimulerande dropp, och efter det gör det svinont!!
Varje värk känns som att man blir trampad på av en häst.
Jag gråter och skriker för full hals och klämmer hårt i Jannes hand vid varje värk. Jag andas lustgas som en tok och ringer på klockan typ var femte minut och ber om eda. Men narkosläkaren hade inte tid.

Vid 05,00 så börjar jag hyperventilera pga smärtan. Bm blir lite orolig och tar tag om mina axlar och säger mitt namn oroligt flera gånger. Efter ett tag så lugnar jag mig och allt blir som vanligt, eller ja som förut iallafall.

Vid 05,30 så börjar det trycka på varje gång jag får en värk. Anar att det är krystvärkarna som kommer igång och ber Janne ringa på klockan. Bm kommer in och jag säger att det börjar trycka på Hon undersöker mig och säger häpet: - Men du är ju helt otrolig Nina! Du har öppnat dig från 6 cm till 10 cm på mindre än två timmar. Jag blir överraskad men samtidigt lite rädd. Shit, nu är det dags! Nu ska jag klämma ut en unge. Kommer jag att fixa det? En massa tankar hinner virra omkring i huvudet tills klockan 05,55 då krystvärkarna börjar på allvar. Jag halvsitter i gynställning och får nästan panik när jag krystar och säger att jag inte vill krysta i denna ställning. Utan byter till på sidan istället och det kändes mycket bättre! Krystvärkarna är otroligt påfrestande och jobbiga, men gör inte så värst ont. Jag kommer ihåg att varje gång jag hade krystat en gång så frågade jag bm och Janne om huvudet syntes. Och dom svarade: - Ja, men det åkte in igen.
Under dom sista 10 minuterna så mådde jag hemskt illa då jag krystade, men kräktes aldrig som tur var. Var nog för att Nova passerade spinaeknölarna, man kan tydligen må väldigt illa då.

Bm, undersköterskan och Janne pushar mig för fullt och säger: - Lite till, det går jättebra! Jag blir nästan förbannad på slutet eftersom det var aldrig ta slut. - TA UT UNGEN FÖR FAAN!!! skriker jag. - Det går bra! Det är snart klart. Det svider och bränner lite mellan benen och den sista krystvärken var riktigt jobbig, då trodde jag fan att mitt eget huvud skulle sprängas. Tog i utav helvete, och så flocssh.. Så glider en liten människa ut. Jag tänkte: - Herregud, jag drömmer va?! - Sådär Nina, då var det färdigt. Du är mamma nu. berättar undersköterskan som stog brevid mig hela tiden. - Det blev en flicka, älskling. hör jag Janne säga. - Va?! Du skojar? Du skämtar? Det är inte sant! Du skämtar! ligger jag och säger innan jag hör ett litet bebisskrik och vänder mig om och öppnar ögonen och ser bm lyfta upp den vackraste människan jag någonsin har sett. - Men gud! Herregud! är det enda jag får fram. Först var navelsträngen tvungen att klippas av, av den stolta pappan förstås eftersom den var så kort, innan Nova fick komma upp på bröstet. Jag fattade ingenting! Är jag mamma nu? Jag var så chockad. Jag grät inte ens, som jag trodde att jag skulle göra, känslig som jag är. Jag låg bara där och tittade på henne och höll om henne och sa: - Hej mitt lilla pyre. Är det du som har legat där inne i 9 månader och sparkat på mig?

7 minuter senare så kom en krystvärk till och jag förstog att det inte var nån bebis till som var på väg, utan att det var moderkakan som var på väg nu. Jag berättade för bm att jag måste krysta. Krystade två gånger, så kom moderkakan ut, hel och fin.
Hörde hur Janne sa precis då moderkakan kom ut: - Huh! Nu kommer det inte lite mycket blod!
Det tyckte jag lät kul.

Sen var det dags att sys. Jag var lite skraj över det när bm skulle lägga bedövningssprejen, men det kändes knappt. Sved till lite grann i början bara. Så syddes jag med sex stygn.

Efter det så blev vi lämnade ifred med våran älskade lilla dotter. Vi fick ju den kära fikabrickan också med smörgåsar och dricka. Sen var det ju dags för ett namn också. - Vad ska du heta, min vackra lilla älskling? Denise? Nej, det ser inte ut som någon Denise. Julia? Nadja? Janne, vad ska hon heta? - Jag vet inte. Hmm.. Supernova. - Va? - Nova?
- Ja, det får bli ditt namn. Nova! Våran älskade lilla Nova.

Allt detta hände för snart ett år sedan! Tänk vad tiden har gått. Min dotter är ett år snart. Kryper omkring, ställer sig upp, säger mamma och pappa, dansar i sin matstol. Åh, min lilla gumma! Det har varit ett helt fantastiskt år tillsammans med dig. Och det ska bli oändligt många till.
Mamma och pappa älskar dig mer än allting annat gumman!

Nu är klockan 12,05, och idag för ett år sedan så var jag precis hemkommen från förlossningen första gången då jag bara hade blivit undersökt. Nu var jag hemma och hade värkar och kämpade.

Tänk vad tiden går..

Imorgon fyller våran älskling år som sagt, och det ska förstås firas med presenter, tårta, ballonger och en massa bus och en massa, massa kramar!

Nova föddes den 22 oktober 2007, klockan 06,30 i v.40+5. Hon var 52 cm lång och vägde 3650 gram.

Om en vecka ska vi till bvc och se hur det går i utvecklingen. Och nu snart ska vi ner på stan och lägga in lite pengar som hon fått fram gammelmormor och gammelmorfar, och lite pengar från gammelfarmor och gammelfarfar, sen ska vi köpa lite saker tills imorgon också. Tårtljus, ballonger och lite annat.

Så nu fick ni en uppdatering om hur det gick till dagen då min älskade, vackra, "lilla" dotter föddes.

/ Nina.

Idag är det den 16 oktober och idag för precis 1 år sen så var Nova beräknad att komma till världen. Men det gjorde hon ju inte, utan hon trivdes ju så bra i värmen i mammas mage, så hon väntade i 6 dagar sen, den 22 oktober, föddes världens vackraste tjej. Våran lilla Nova!
Inte långt kvar nu till 1-års dagen.

Åhh, just nu är jag den stoltaste mamman i världen! Alldeles nyss så tog Nova två steg helt själv!
Hon ställde sig upp helt själv och så lyckades hon försiktigt ta två små steg. Jag är världens stoltaste mamma! Min lilla älskling går!
Just nu är hon jättemallig och bara sitter och flinar och klappar händerna. Hehe, gullunge!

Mamma älskar dig oändligt mycket lilla Nova.

Idag är det precis en vecka kvar till den stora dagen, då min älskade, fina, underbara, lilla prinsessa blir ett helt år gammal! Åhh, tiden har ju bara rusat förbi.
Känns inte som så längesen då jag hade köpt ett grav-test och stickan visade positivt. Dagen då jag förstog att jag snart skulle bli mamma. Det var den 9 feburari 2007.
Dagen efter min 19 års dag och min bröllopsdag.
Jag var världens lyckligaste!

Och 8 månader senare, rättare sagt den 22 oktober 2007 så föddes den vackraste människan jag någonsin har sett. Min dotter! Min älskade lilla Nova.
Och nu är hon snart 1 år och hon kryper omkring för fullt och ställer sig upp hela tiden och försöker ta små steg och säger en massa ord och klappar händerna.
Jag är världens lyckligaste mamma. Nova, det var hon som gjorde mitt liv komplett. När jag är utan min lilla bebis så känner jag mig så tom, men så fort jag kommer hem och ser när min bebis kommer leende och krypande emot mig, så fylls hela jag med glädje! Jag må vara en ung mamma, men jag kan lova till 100 procent att jag inte ångrar en enda sekund att jag skaffade barn så tidigt. Jag älskar min dotter så fruktansvärt mycket och jag vet inte vad jag skulle göra utan henne. Hon må hålla mig vaken ibland hela nätterna, men hon har ändå förgyllt alla mina dagar i snart exakt 1 år, trots att jag har kännt mig som en zombie och varit dödstrött. Du ska veta lilla Nova att DU är det bästa som någonsin har hänt mamma. Du är mammas lilla prinsessa.
Mamma älskar dig över allting annat! Och det kommer mamma ALLTID att göra. Mamma kommer alltid finnas här för dig lilla gumman, vad som än händer!

----------------------------------
----------------------------------

Under en hel vecka så har vi varit och passat svärmor och svärfars katt. Dom har varit på resa på Mallis.
Igår var det den sista dagen då vi skulle passa och se till deras katt och vi gick därifrån vid halvsju tiden, och då hade det börjat mörkna och så fort vi gick ut och skulle mot bussen så börjar Nova krångla och skrika, förmodligen för att det är mörkt, hon gillar nog inte mörkret. Jag försökte trösta henne så gott det gick men det hjälpte inte.
Så när vi till slut kommer upp till busshållplatsen och jag börjar leta efter hennes saker i vagnen så upptäcker jag en stor fasa. Hennes ena sko är borta och hennes gröna, lilla snuttefilt! Den har hon haft enda sen hon var nyfödd. Fan, fan, fan! Det var ju en lång bit tillbaka och bussen skulle ju komma snart så skulle jag gå tillbaka och kolla efter om den ligger där? Men jag ville inte riskera det. Det var bäcksvart ute, jag var i ett ganska kriminellt och stökigt område och vem vill som ensam tjej gå där själv, liksom? Bestämde mig att strunta i det och hoppa på bussen och åka hem istället och prata med svärfar istället, men han hade sin telefon avstängd. Just det. Han var ju på väg hem till Sverige nu från Mallis. Jaja.. Får ringa honom imorgon då, tänkte jag.

Så jag ringde honom på morgonen och frågade om Novas snuttefilt var hemma hos dom. Men hennes gröna snuttefilt låg inte där. Jag frågade om dom kunde gå ut och leta, eftersom jag trodde nästan exakt vart den kunde ligga någonstans isåfall. Han lovade att gå ut och kolla.
Ringde upp en halvtimme senare och frågade om han hade hittat den.. Men icke. Han hade kollat överallt i området där den kunde ha varit. Men den är borta!
Helvete! Vi har ju iofs en exakt likadan filt hemma, en grön med vita lamm på, men den har ju Nova inte använt. Den har ju för det mesta legat i klädskåpet hela tiden. Jäkla skit! Fan vad ledsen jag blir. Jaja.. Ibland för inte livet tur med sig. *suck*

Märkte när jag kollade i klädskåpet att det låg en annan grön filt som var helt oanvänd. Då kommer jag ihåg att min mormor och morfar hade ju gett Nova den filten i vintras.
Så den kan vi ju börja använda här hemma och sen ha den andra precis likadana gröna filten med lamm på när vi är ute och åker vagn.

Vi har ju fått låna bil från svärfar i några dagar. Har vi kunnat slänga lite skräp som bara står och dammar i förrådet och kunnat storhandla. Vi lyckades få böter också på 600 kronor för att vi ställde oss på ett ställe där man inte får parkera, längre. Det var helt okej att parkera där innan, men inte nu längre. Men om man nu inte får göra det, så kan dom ju gärna sätta upp en skylt att det är parkering förbjuden, eller är det så svårt? *suck*

Idag ska jag ner på stan och lämna tillbaka tre filmer. Den ena är filmen Juno. Den var sådär.. Den var verkligen inte som jag hade förväntat mig. Men den gick att se på.

Den andra var Altered. En ganska konstig, men också rätt så obehaglig skräckis. Påminnde en hel del om The blair witch project. Den ser jag nog inte om. Den var ganska så äcklig.

Och den tredje filmen var What happens in Vegas.
Det var nog en av dom bästa filmerna jag sett på länge. Har sett den tre gånger nu tror jag. Skitbra är den! Och man skrattar så man gråter genom hela filmen. Åhh, jag måste bara skaffa den! En solklar femma!

Och jag har ju börjat spara ut mina naglar nu också. Dom börjar bli ganska långa nu. Har inte bitit på dom på snart 4 veckor. Det är faktiskt ett rekord. *stolt*
Jag pysslar om dom varje dag. Dom naglar i olivolja varannan dag. Tvättar och sköter om dom. Petar ner nagelbanden några gånger i veckan. Stryker på myrraolja, nagelbandscreme och mjukgörande handkräm varje kväll. Så även om jag försöker bita av dom (ja, det har faktiskt hänt några gånger att jag har försökt) så går det inte. Nu är naglarna benhårda! Jag är grymt stolt över mig själv.

Just nu sover lillan middag. Hehe, hon är så söt när hon sover. Min lilla docka.

På lördag så ska vi till svärmor och svärfar och äta lunch och ha det trevligt!

Annars vet jag inget mer som är planerat, förutom att min lilla älskling fyller år om en vecka och att vi ska fira henne då med ett litet födelsedagsfirande med en liten tårta och presenter, och sen med ett stort födelsedagsfirande lördagen därpå. Blir det tårta, partyhattar, presenter och massa, massa skoj och bus.
Jag har köpt en jättefin liten klänning och en liten blus och ett par strumpbyxor med rosa hjärtan på till klänningen som hon ska få ha på sig på sin födelsedag och på lördagen då alla släktingar kommer.

Får jag ta och börja med lunchen snart. Ska göra flygande jakob idag. Mums.

Älskar min underbara familj!

/ Nina.

Haha! Det enda Nova verkar vilja göra nu är att ställa sig upp, och hon lyckas jättebra med det! Som längst har hon stått upp i cirka 1 minut. Gissa om jag är stolt?
Det är väl bara en tidsfråga tills hon börjar gå också.
Åh, mammsen är så stolt över dig Nova!

Den 22 september! Vilket betyder att min lilla tjej har blivit 11 månader. 1 månad kvar till hennes födelsedag. Dags att börja planera den snart tycker jag. För det ska ju självklart vara en dag att minnas. Grattis min lilla gumma på din 11 månaders dag. Mamma älskar dig mer än du kan ana!

Hahaha! Vet ni vad jag har? Bortsett från världens underbaraste och finaste familj?

Jag har fått SEX AND THE CITY BOXEN! ALLA 6 SÄSONGERNA!
Janne köpte den till mig idag! Jag vet inte hur många gånger jag har sagt tack. Fy fan vad glad jag är!

Tack så mycket älskling! Jag kan inte tacka dig nog känns det som! Tack, tack, tack!

Jag älskar min underbara familj! Ni är det finaste och det bästa jag har.

Nova har fått en dagisplats! Fick beskedet idag!
Hon kan börja från och med den: 10/12-08. Då är hon nästan 1 år och 2 månader. Underbart! Perfekt!
Kan jag börja plugga igen i Januari.
Jippi!