Det hela började med värkar ons 28/3 . Hade vetat sedan lördagen att jag var öppen drygt 1cm o va mogen.
Vi åker in kl.6.30 den 28/3 är då öppen lite mer än 2 cm, får åka hem och som de så ut o gå, gå i trappor men också äta o dricka. Värken tilltog runt 12, vi hann äta lunch, åkte ner igen vid 13.30 tiden var då öpen 3cm men fick välja om vi ville stanna eller hem o vila o äta, vi åkte hem. Men väl hemma tilltog värkarna väldigt mycket och jag märkte ganska snart att det här skulle jag inte fixa utan ngn smärtlindring så vid 18 åkte vi in i igen. Var öppen 4cm och ett tag till klarade jag mig med profylaxandning. Hade gåstol till hjälp vilket va jättebra att luta o tynga sig över i värken.
Sen använde jag lustgas ett tag och det var riktigt bra. Men så småningom behövde de höja döden men jag tyckte inte det hjälpte utan blev lite för borta så jag bad om Eda när smärtan va så pass att jag inte riktigt kunde hantera de. Eda'n va helt underbar! Från en smärtnivå på 10 av 10 ner till 1 på bara några minuter! Jag var helt plötsligt tillbaka och kunde skratta, äta lite, dricka och vila upp mig inför själva utdrivningsfasen.
Var öppen 5cm vid insättning av Eda och en timme senare 9cm så det gick sjukt fort men BM förklarade att det var för jag kunde slappna av efter jag fått Eda.
Sen tog utdrivningen 45min så det gick fort och det var en helt annan smärta då, visst gjorde det ont men hanterbart o när han nästan va ute så spände och sved det men då fick jag turbokrafter i varje värk och kryte som tusan o fokuserade totalt och det tog 5 krystvärkar sen va han ute! Ändå låg han lite snett med huvudet så det var lite svårare o han har precis som efter en sugklocka på huvudet men den försvinner inom en månad o han har inte ont av den.
7h tog förlossningen så det var bra för att vara första ggn, spräck bara lite fick sy 3 stygn men de kände jag inte eftersom William då låg på bröstet och vi bara njöt!
