Bebis i säte vecka 35

Startsidan

Bli medlem » Glömt ditt lösenord?

Tredje trimestern - Gravid

Du som medlem ansvarar för det du skriver i forumet

Göm
trådstart

Hjälp

Bebis i säte vecka 35

Tors 2 feb 11:31 Läst 1026 gånger Totalt 29 svar

MEW85
Visa endast

Hej!

Var på UL här om dagen och fick veta att min bebis ligger i säte med huvudet uppe vid mina revben på höger sida.

Kan bebisen vända sig själv så här sent?
Någon som haft en envis bebis i säte sista månaden och hur gick det?
När kan man senast göra vändningsförsök?
Hur vet man om bebisen har fasnat i bäckenet och fixerat rumpan?

Tack på förhand!

(OBS! Ditt användarnamn syns)
Tack Hjälpsam Wow Intressant Kul Kram Du är inte ensam Grattis Lycka till
1. «
2. ‹
3. 1
4. 2
10. ›
11. »
1. MEW85
  Visa endast
  
  Tors 9 feb 20:17
  
  #11
  
  Update: Var hos barnmorskan igår, ligger bebis fortfarande i säte den 20/2 dvs. 36+6 så blir det vändningsförsök. Måste ringa SöS 8 på morgonen samma dag och få tid. Segt med denna ovisshet
2. turpis
  Visa endast
  
  Fre 10 feb 00:00
  
  #12
  
  Båda mina söner låg "fel" i v 35 och vände sig själva sen! Stannade så också. Jag tror att jag förstår hur du känner, det blev faktiskt en liten kris med första barnet att plötsligt tänka att det kanske skulle bli snitt. Hann vänja mig vid tanken innan han vände sig rätt igen. Just det, båda hade legat med huvudet ner tidigare under grav. Lycka till hur det än blir! Ps om du bor i Sthlm så tror jag att södersjukhuset är lite specialiserade på sätesförlossningar.
3. turpis
  Visa endast
  
  Fre 10 feb 00:02
  
  #13
  
  Sorry, läste faktiskt inte din uppdatering innan jag skrev!
4. colanappen
  Visa endast
  
  Fre 10 feb 07:53
  
  #14
  
  colanappen skrev 2012-02-03 09:24:52 följande:
  sonen vände de i v 37 efter att bm skickat mig på ul eftersom hon inte visste vad som var upp och ned.
  de gör inte vändningen för tidigt för då finns risk att bebben vänder tillbaka...
  finns ju massa egna knep att ta till men vet itne hur ofta det lyckas ett tips är bla att stå på huvudet (och det kan man ju självklart när man är höggravid)
  
  han kom ut med huvudet först men han var rätt vild i magen så jag undrar om han itne gjorde både en och två kullerbyttor innan det var dags... men det vet jag som sagt inte...
5. MEW85
  Visa endast
  
  Tis 14 feb 17:33
  
  #15
  
  Går in i vecka 37 idag, bebis har inte vänt på sig...jag blir galen!
  Vänd på dig bebis, snälla!?!
6. Mercurialis
  Visa endast
  
  Ons 15 feb 02:48
  
  #16
  
  Mitt andra barn låg envist parkerad i tvärläge i vecka efter vecka efter vecka. Han rörde sig verkligen inte ur fläcken. Det gjordes ett vändningsförsök i vecka 35+3, eftersom det hade bestämts att jag skulle bli igångsatt då. Vändningen lyckades inte så det blev ett kejsarsnitt direkt efter.
  Don't walk in front of me, I may not follow. Don't walk behind me, I may not lead. Walk beside me and just be my friend.
7. anna017
  Visa endast
  
  Tis 21 feb 12:34
  
  #17
  
  Hej jag hade samma problem. Min Lizette är 6 månader nu,hon var i sätte, jag hade för lita foster vatten och moderkakan var framme. min BM sa... rekomenderar inte vända... men de görde det ändå. skit ont, jag skrek, jag grätt, nästan svimmade, om jag bara visste.. aldrig skulle jag göra det. dom vänd henne nästan helt, sen sa att hon måste vända sig själv de sista cm, men hon vägrade och vände sig tillbaka, hon blev stressad och flera timmar efter förlossning började, men jafg oppnades intealls, så dom stannade värkarna och sen fick jag tid till kejsarsnitt. opration gick hur bra som helst, men det var mycket ont efter, inte så att mycket ont men ganska lång tid, en månad säkert, man behöver hjälp, senare blev det bättre. inte så mycket ont men det var jobbigt att man har ont på samma nivån hella tiden. jag är emot vändningsförsök om man har lite fostervatten och moderkakan är framme
8. evolyn
  Visa endast
  
  Tis 21 feb 12:57
  
  #18
  
  Min andra som var fixerad med huvudet ner i v. 37 men fick för sig att sluta sig loss och lägga sig i säte, fick bekräftelse på att han vänt sig och en tid till vändningsförsök 5 dagar senare och på tunnelbanan på väg till sjukhuset vände han sig rätt igen.
  
  Tredje sonen låg i säte ända till v 37 sen vände han sig själv men var fortfarande fullt rörlig!
9. MEW85
  Visa endast
  
  Tis 21 feb 14:32
  
  #19
  
  Det blev ingen vändning, började blöda under undersökningen och efter diverse andra undersökningar bestämdes att det inte var någon bra idé att försöka vända bebisen. Den låg långt ner i bäckenet pga av mina tidigare sammandragningar och tillväxten hade börjat plana.
  
  Vi fick stanna på BB för observation över natten men nu är vi hemma igen. Jag är beordrad vila då tappen var förkortad och mjuk och vi har fått datum för planerat snitt om inte bebis mot förmodan vänder på sig.
  Känns väldigt konstigt och omvälvande. Har varit mycekt känslor och tårar det senaste dygnet.
10. msRestless
  Visa endast
  
  Ons 22 feb 13:55
  
  #20
  
  Jag kände mig också besviken över att det skulle bli snitt när bebisen inte gick att vända. Ledsen över att jag skulle missa själva upplevelsen med en naturlig födsel, som jag ändå ställt in mig på. Men det är liksom bara att gilla läget om bebisen sitter där den sitter och jag föredrog ett snitt framför att försöka mig på en sätesförlossning.
  Snittet gick hur bra som helst (säger jag som har sprutfobi och verkligen inte såg fram emot att bli skuren i), det är inget att oroa sig för. Sedan kan det ju vara en period när man har ont i snittet som efter vilken operation som helst (ca 10 dagar för min del), men en del känner inte av det så mycket alls, som jag förstår det.
  Jag tyckte att det var en positiv bieffekt att pappan fick ta väldigt stort ansvar och vara precis lika viktig som mamman (=maten) de första dagarna när man själv inte är så lättrörlig. Så försök acceptera situationen (inte så mycket annat att göra liksom..) och fokusera istället på ev positiva saker med ett snitt och att du snart får träffa bebisen!
11. Luzita
  Visa endast
  
  Ons 22 feb 17:22
  
  #21
  
  Min son låg också i säte från ca vecka 35, de gjorde ett vändningsförsök i vecka 37 som var helt omöjligt, ingenting hände då han redan var fixerad med rumpan. Jag blev superledsen! Verkligen helt förkrossad! Men när jag hade smält det så var ju faktiskt det viktigaste att han kom ut, inte HUR han kom ut. Så jag fick komma tillbaka 4 dagar senare på ett bokat snitt som gick hur bra som helst.
  Så oroa dig inte, det kommer att gå bra vilket som :)
  Leonel 090722
12. MEW85
  Visa endast
  
  Fre 24 feb 16:02
  
  #22
  
  Ms restless och Luzita: Tack för att ni skriver. Har känt mig så ensam om att känna mig besviken och snuvad på en naturlig förlossning. Sätesförlossning var inget alternativ för mig heller och inget som läkaren ens föreslog.
  
  Hade ni mycket ont efteråt? Känner mig orolig för allt från ryggbedövning till kateter och smärtan efteråt....
  
  Var dock på föreläsning igår där jag förstod att efteråt är det inte så stor skillnad mellan snitt och vaginal förlösta, man har förstås ont i såret när man är snittad och blir en aning mer orörlig. Men annars sa de att de är ganska lika nu för tiden. Det trodde jag inte.
  
  Några tips på bra kläder att ha efteråt eller något annat bra tips som att veta som ny snittad?
13. fruevab
  Visa endast
  
  Lör 25 feb 13:20
  
  #23
  
  Hej mitt barn låg i sätes läge till vecka 35+6 dagar innan hon vände sig själva slapp att boka tid för vändningsförsök utan det kollade kk upp med ett extra ultra ljud. Fast fick inga bilder på mitt sista ultraljud som jag hade denna vecka
  
  21 februari har ett sista besök till mödra den 6 mars i fall min lilla flicka ej kommer innan som jag hoppas att hon gör..så oroa dig ej för tidigt...
14. fruevab
  Visa endast
  
  Lör 25 feb 13:21
  
  #24
  
  Ett tips att ligga några nätter på alla 4 det gjorde jag och det funkade...
15. msRestless
  Visa endast
  
  Mån 27 feb 15:38
  
  #25
  
  TS: Själva snittet i sig var för min del en piece of cake. Jag har som sagt lite svårt för sprutor och att bli skuren i och trots det tyckte jag att det värsta med hela operationen var när de satte en nål i handen på mig innan snittet... Varken ryggbedövningen eller katetern kände jag ens av. Smärstillande och infektionssdämpande medicin käkade jag i ca två veckor för att jag kände av snittet (dock inte så farligt), men värst var nog 1-2 första dygnen eftersom det gör jäkligt ont när man skrattar och precis har skurit av magmusklerna (och jag har svårt för att INTE skratta, speciellt när man inte vill göra det). Så visst, lite smärta som efter vilken operation som helst, men med smärtstillande var det inga större problem att vara uppe och röra på sig som vanligt.
  
  Jag har en kompis som skaffade en sorts gördel att ha efter sitt snitt för att hjälpa till att dra ihop magen och stötta en okomplicerad läkning (tror att många använder maggördel även utan att ha gjort snitt eftersom man inte har så mycket till magmuskler efter 9 månaders långsam uttöjning), en sådan ska jag nog skaffa till nästa gång (är i v 18 nu). Mitt ärr sitter väldigt långt ner och syns knappt så läkningen gick bra för min del, men tänkte att det nog ändå skulle vara bra med en gördel till nästa gång.
16. ThereseW
  Visa endast
  
  Mån 27 feb 19:48
  
  #26
  
  Min dotter la sig tidigt i tvärläge och sen vände hon inte på sig utan bara hamnade mer och mer med rumpan nedåt. BM klantade sig lite och att hon låg i säte upptäcktes inte förrän i v 37. Hon hade börjat fixera sig med rumpan först och med liten fostervattenmängd så blev det inget vändningsförsök utan ett planerat snitt v38+0. Jag blev jätte ledsen och kände mej snuvad på förlossningen. Dock gick OP mycket bra och det var en jättefin upplevelse då mitt lilla hjärta föddes.
  Är nu gravid igen i v31 och är lite rädd att även denna bebis ska hamna lika, börjar känna såna tendenser nämligen :( Ska få UL om 2 veckor för att kolla hur den ligger. Hoppas verkligen på en vaginal förlossning denna gång.
17. lotten77
  Visa endast
  
  Mån 27 feb 21:14
  
  #27
  
  Men TS det är väll bebisen du har väntat på i nio månader, inte förlossningen! Bara allt går bra så spelar det väll ingen roll hur den kommer ut?
18. Luzita
  Visa endast
  
  Sön 4 mar 21:46
  
  #28
  
  bedövningen i ryggen kände jag knappt av alls. jag frågade narkosläkaren om han skulle sticka in den nån gång eftersom jag var så nervös och skakade. Ville ju bara få det gjort! men då märkte jag plötsligt att känseln i benen försvann och han sa att det redan var klart. hehe :)
  
  Katetern är mindre rolig dock.. det gör inte ont men jag kände mig liksom som om jag var superkissenödig hela tiden men inte kan kissa.. men när det gick över så kände jag inte ens av den längre..
  
  Hade inte mycket smärtor efteråt heller.. men ca 4 dagar efter att jag kommit hem så anstrände jag mig lite för mycket vilket gjorde att jag hade väldigt ont i en hel dag och knappt kunde gå... men det var ju rätt dumt av mig så ta det bara lungt så går det nog bra :)
  Leonel 090722
19. Pajsarn
  Visa endast
  
  Mån 5 mar 13:48
  
  #29
  
  Min bebbe ligger också i säte, visserligen är jag "bara" i v.34 så än finns det ju tid/plats att vända sig men jag har såklart börjat fundera på vad som händer om den inte vänder sig. Hur gör man egentligen ett vändningsförsök? Gör det ont? Snälla, dela med er av era erfarenheter!
1. «
2. ‹
3. 1
4. 2
10. ›
11. »