Hur skulle ni göra, 10-mån som blir skriker vid läggning?

försöker intala oss det också, att det är en fas.

Innan jag fick barn trodde jag verkligen att vid den här åldern så kunde man lägga barnet i sängen och sen sov det...

Alexi, vad är det du ska göra på kvällen? Har ni fler barn? Är det viktigt att hon ska ligga i sin säng? Annars kan du väl natta henne i famnen sittandes i soffan och behålla henne där? Kanske kan pappan serva dig med vad du behöver under denna tid då hon verkar behöva vara nära...
Bara en tanke!

Nja, i soffan skulle hon inte komma till ro. Nu sitter vi i en fåtölj i hennes rum och har det halvmörkt och hon har svårt nog att komma till ro. När hon väl somnat sover hon sen jättebra så att ha henne med oss i vardagsrummet känns inte möjligt, det är ju då vi pratar med varandra, i telefon, ser på tv, fixar praktiska saker osv och det är viktigt att ha någon timma per kväll för detta tycker vi.

Hej igen! Nej vi ligger inte kvar så länge... kan ju dessutom hända att vi redan fått ligga en halvtimme innan han somnat

När han somnat ordentligt så brukar vi gå upp men låta honom ligga kvar med lite kuddar runt. Han rör sig inte så mycket när han just somnat. Sen när det gått minst 20 minuter brukar vi flytta honom, för vi har märkt att han behöver såpass mycket tid för att somna ordentligt.

Nu har jag lagt dottern själv två kvällar i rad och det har gått superbra. hon stökar runt, runt i min famn en stund (för tankarna till en hund som snurrar på stället för att hitta en bekväm ställning... ) och sen har hon somnat. Jag har suttit några minuter med henne och sen lagt ner henne och hon har sovit vidare. Har kommit på att jag ska lägga ner henne på sidan (som hon gärna sover på numera) istället för på rygg som man alltid varit van vid.

Så om läggningarna bara fortsätter så här behöver jag ju inte drömma om att lära henne somna i egen säng, fast problemet med att pappan inte kan lägga kvarstår. Vår bvc-sköterska, som jag träffade igår, tyckte att någon vecka kan ju den som barnet föredrar ta läggningarna men sen får den fasen lov att vara slut för båda måste ju kunna lägga barnet...

Ja när man väl tror man kommit på hur de funkar så ändrar de ju sig Ena veckan vill de sova på rygg, nästa på sidan. Men man lär sig nåt nytt hela tiden iaf. Hoppas läggningen fortsätter funka och att det går bättre med pappan också snart!

Ja, det är verkligen konstanta förändringar det här med att ha barn, att man ens använder ordet rutiner...

Tack!

Har du testat att göra ingenting?

Vår lilla pojke har också haft problem med att somna. Han sover jättebra när han somnat, oftast hela natten i runt 11 timmar men han gillar inte att somna.

Han är ett år nu och för ca en månad sedan började han skrika som en galning när jag försökte få honom att koppla av och sova. Inget funkade, han ville verkligen INTE, INTE INTE somna.

Jag provade allt som tidigare funkat och hjälpt honom att slappna av, varenda knep jag hade sjunga, smeka, klappa, gunga, vagga. Det blev bara värre och värre för varje kväll. Han bara skrek, blev en sprättbåge och slutade inte. Och med honom är det inte kul, när han får gråthicka så kräks han . Stoppade jag ner honom i sängen började han leka och busa *suck*

Till sist gav jag upp både rutiner och all typ av stimulans. Nu får han flaskan i famnen med ljus i rummet, ingen sång, inget smek, inget prat och inget gung med stolen. Därefter tandborstning. Sedan släcker vi lampan, han får nappen och sedan är jag bara stilla. Inte ens ett godnatt får jag säga, ingen puss, ingen klapp, bara titta honom i ögonen.

Och det funkar!!!! Han somnar på max 5 minuter. När han inte har något att kämpa emot (=dum mamma som försöker lura honom att sova) så tar tröttheten överhanden.

Jag har alltid följt min dotters behov. När hon var liten 3-7 mån,var det ok för henne att sova i eget rum, i spjälsäng.. naturligtvis vaknade hon måååånga gånger och ville ha napp osv.. en period har hon somnat i sin säng..sen efter ett par timmar kom hon till min säng och sov vidare resten av natten. Idag är hon 17 månader..18:45 välling..18:55 sitter i sjalen och klappar på min kind =) 19.00 sover som en stock.. hon ligger i soffan tills jag lägger mig runt 21 då bär jag henne till min säng (hon vaknar inte en gång mellan 19-06:00..
Så mitt råd.. ditt barn vill ha närhet. =) Mellan 8-10 mån har dom en jobbig separationsångest..(kommer fler sådana perioder)..

Ts: Hur har det gått för dig? Själv har jag hamnat i samma läge med min son som numera är nästan 9mån. Det är kaos vid läggningarna och han bara skriker och skriker. Efter 30min ger jag upp och så vaggar jag runt honom i famnen, vid det laget är det nog ren utmattning som gör att han somnar. Jag gråter själv och tröstar om vartannat. Det är så svårt att ta dessa skrik/vrål när man varit så mån om att barnet inte ska behöva vara ledsen.

Vad fort tiden går. Mina är 2,5 år och 4 år och jag har redan glömt att vi också hade det så... Kan bara säga att det går över Äldsta vaggade vi till sömns men när hon blev för tung så satt jag ner brevid hennes spjälsäng. Hon vrålade så hon fick sova hos oss

Yngsta hatade sin spjälsäng så hon fick också sova hos oss. Nu sover de i sina egna sängar hela nätterna. Så hoppet finns

Skriker hon om ni lägger ner henne i sin säng och stannar kvar i rummet? Hon kanske blir för varm hos er?

Varför måste både kunna lägga babyn? Egentligen, varför skulle det vara viktigt?

Hej!
Vi gjorde till slut så att enbart jag la henne så vi har gjort så egentligen hela hösten, man vill ju inte att ens bebis ska vara ledsen så då kör man det som funkar. Och när vi kört så ett tag så blev det oerhört lugna läggningar, tydliga läggningsrutiner med pyjamas, saga, välling, jag gav henne välling i famnen och sen somnade hon där, oftast på en gång. Strular ibland när jag lägger ner henne om hon vaknar då men som sagt generellt väldigt enkla läggningar.

Jag har varit borta en kväll och då la maken henne och det gick helt utan problem. Sen har han provat två gånger också när jag varit hemma men då har det inte fungerat, hon stökar och blir till slut jätteledsen.

Även om hon vaknar på kvällen/natten och behöver mer än bara nappen så är det jag som tar henne och då kommer hon till ro rätt så fort.

Så på ett sätt har det ju funkat jättebra men å andra sidan känns det lite låst, jag känner att det känns nervöst OM jag skulle behöva vara borta på kvällen någon gång men också de kvällar som det inte funkar bra av någon anledning (har varit några sådana), då kan jag inte lämna över till maken som jag gjort tidigare, hur frustrerad jag än blir.

Nu har vi dock bestämt oss för att försöka lära henne att somna i sin säng och vara lika trygg där som i min famn, både för att hon ska kunna sova i sin säng ibland på dagarna istället för i vagnen (nu när vinter och dåligt väder närmar sig) men också för att kanske maken ska kunna lägga henne också på sikt.
Så igår kväll satt jag bredvid hennes säng med en hand på henne samtidigt som vi har mjuk musik på i bakgrunden och det funkade över förväntan, hon stökade runt, blev ledsen två gånger men då tog jag upp henne tills hon blev lugn och hon somnade på kanske en halvtimma. Så får vi se hur det går framöver.

Som jag skrivit ovan, två anledningar. Det ena är att kunna avlasta varandra om läggningen strular. Det kommer ju då och då kvällar när dottern inte kommer till ro, stökar och stökar, blir arg, blir ledsen osv och inget jag gör hjälper. Då håller mitt tålamod på att gå i bitar och jag behöver kunna lämna över till maken så som vi gjorde tidigare och han har då kanske fått henne att somna. Nu vet jag att om jag lämnar över till maken kommer hon bara skrika och vara jätteledsen och det är ju inte roligt för någon av oss.

Andra anledningen är ju att OM man skulle vilja/behöva vara borta på kvällen någon gång så känns det väldigt nervöst och jag undviker ju att göra det i möjligaste mån.

Jag skulle också vilja ha någon annan än mig som kan lägga sonen. Nu kan förvisso ingen lägga honom men vi ska börja med tydliga kvällsrutiner. Jag har ju inte riktigt trott på det tidigare men nu känns allt värt att prova.

Kanske det har med vem man är som person också. Jag behöver kunna vara iväg vissa kvällar för min träning (som är viktig för mig) samt kunna vara ute och träffa vänner nån helgkväll då och då. Andra mammor eller pappor kanske inte har det behovet eller kan stå över det ett tag men jag orkar inte längre vara huvudförälder som jag varit nu i typ 8mån.

Upplevde du ts att det blev bättre med rutiner?

Hos oss är sonen inte så himla nöjd hos sin pappa om jag är hemma. När jag inte är hemma är det inga problem. Kanske det är likadant hos er? Din dotter märker att du är hemma och vill då till dig?

All övrig tid på dygnet funkar pappan lika bra som jag, det är just vid läggningen (eller om hon vaknar och är ledsen på natten) som det bara är mig hon kommer till ro hos. Tidigare, fram till kanske 8-9 månader, så var det han som la mer än jag på kvällarna.

Jag har inte känt särskilt stort behov av att vara borta på kvällen så jag har bara varit det någon enstaka gång på elva månader faktiskt. Men det är ändå en trygghet att känna att det funkar för pappan också.

Vi tycker kvällsrutiner är väldigt bra. Började med saga nu i höstas, så det är pyjamas (nu även tandborstning) sen saga medan pappan gör vällingen, sen välling och sen sova. Det känns som att hon får en stund på sig då att förstå att det är sovdags helt enkelt.

det är sköööönt att läsa att det går över. men ibland blir man galen av sömnbristen =(


vi har haft det aaaaapjobbigt sen sonen var 6 månader (idag 9 månader) o en period vaggade vi honom till sömns varje kväll och varje gång han vaknade på natten (vilket var 7-20 ggr) så vaggade vi honom. En dag bestämde vi att vi inte kan göra det, vi höll på att svimma av utmattning och ryggkrasch, så vi bara ligger bredvid sonen och buffar honom i rumpan när han vaknar på nätterna och skriker (vilket han gööööör). Så nattar vi  honom också, ger välling, och sen gosar han lite, sen börjar han gråta och då lägger vi honom på magen och buffar i rumpan tills han somnar.  Jag börjar bli knäpp av sonens dåliga sömn. Herregud va man trixar. Men ett tips är att inte vagga / bära, försök o söva o söva om I sängen. Vi samsover, för enkelheteens skull.

Vi har också så. Är jag hemma tar jag själva somnandet. Det som sker innan, pyjamas, blöjbyte etc tar pappan, så har vi alltid gjort. Det är också jag som går upp på natten.Är jag hemma så vill sonen bara busa om hans pappa försöker lägga honom. Är jag inte hemma funkar det jättebra att pappan tar hela läggningen.

Vi har inte försökt ändra detta. Det skulle inte ge så mycket mer om båda kunde sköta insomnandet men det skulle vara rätt jobbigt att komma dit.