Att ha små barn på dagis. Hur ser ni på det?

Vilken toppenyrke. Kan du tipsa om liknande yrken med hyffat betalt om man bara har kontosutbildning och ekonomiutbildning i bagaget? Jobbar gärna någon helgdag och även kvällar.

Ingen aning faktiskt, men ibland kan man ju få lov att påverka sitt schema själv. När jag sökte den tjänsten jag har nu var jag tydlig med att jag är ensamstående och la direkt fram mina önskemål gällande schema, som tur var gick de med på det. Dock är det trist att jobba varannan helg, men så får jag ju mina dagar med lillfisen i veckorna så jag ska inte gnälla

9-15 är en ganska kort tid. Jag tycker små barn ska vara på dagis så kort tid som möjligt. Under 2 år så tycker jag inte de hör hemma på dagis. För barnens skull. Sen ser ju samhället annorlunda ut och där handlar det ju om pengar och om att man måste äta.

9-15 måndag till fredag funkar nog bra för de flesta tvååringar.

När storebror började var han 21 månader. Jag var förvånad över hur tidigt han visade att det var utvecklande och att han fick vänner. Redan runt tvåårsdagen. Lillasyster kommer att börja redan vid 14 månader. Det känns hysteriskt tidigt, men hon får någorlunda korta dagar, och det är syskonavdelning. Hon "känner" ju personalen och barnen eftersom hon varit med och hämtat och lämnat varje dag, och hon har storebror där, så jag tror att det blir bra ändå. Enklare att lämna henne där några timmar än hos mormor/ farmor som hon träffar en gång/ månad.

Den vetenskap som finns tyder ju på att tidig förskolestart är bra, åtminstone för skolgången. Och det gäller väl att förskolan är bra också, men det är den oftast i Sverige. Och man ska ha klart för sig att det knappast är "naturligt" för människobarn att vara hemma med mamma och kanske ett syskon. Våra gener är från jägar/ samlartiden och då var det väl ett helt gäng barn som passades skulle jag tro.

Och, just det, korta dagar. Vi kommer att gå ner i tid båda två. Med storebror jobbade jag 90%, så jag kunde hämta halv tre två dagar i veckan, och min man jobbade 80%, så han hade en ledig dag. Vet inte exakt hur vi lägger upp det i höst, men något liknande blir det nog.

Jaha och enligt vilken forskning? Känner inga som forskar i pedagogik som kommit med sådana rekommendationer. Snarare tvärtom finns det forskning som lyfter fördelar med "förskolemiljön" för små barn.
 

Min dotter 2,5 år går mellan 9-15, 4 eller 5 dagar i veckan. Det räcker gott och väl. Tycker hon blir trött bara av det! Om en vecka får hon ett syskon, då får hon nog gå bara 3 dagar i veckan tror jag. För att få lite avlastning, samt att hon faktiskt älskar dagis. 

Det finns forskning som väger för och emot, som vanligt med andra ord.
Det bästa är nog om man utgår från barnet.

Fast det finns ju ganska mkt forskning kring anknytning som talar för att barn inte bör separeras från sina föräldrar för tidigt och för länge eftersom det bidrar till hög stress hos små barn. Någon här kan säkert ge dig bra källor till sådan forskning, jag kan det inte just nu...

Men som med allt så handlar ju forskning om pengar och som samhället ser ut just nu så passar det sig inte direkt att ge mkt pengar till forskning som skulle visa att förskolemiljöer skulle vara skadligt för små barn eftersom det skulle innebära att fler föräldrar skulle vara hemma längre, vilket i sin tur då leder till att färre människor är aktiva i arbetslivet och då kan du själv räkna ut resten...

Vår tvååring är på dagis. Vi försöker hålla nere tiden så gott det går. Jag tror att det är bra för barn med dagis om dagarna inte blir för långa. Tyvärr har jag ett jobb som kommer göra det svårare att begränsa tiden fr o m i sommar, utan att mina kollegor (varav många ocks¨å har små barn) blir lidande och måste göra mitt jobb också. Fler som står i den situationen? Hur hanterar ni den?

Det finns massor av froskning som visar att dagismiljö är dålig, mycket dålig eller nästan skadlig för små barn. Då de inte får den omsorg de behöver. Denna forskning kommer inte fram så mycket i Sverige, men i tex Storbrittanien har man tagit den på allvar och har helt andra småbarnsavdelningar än vad vi har i Sverige, då man vet att barn under 2 är känsliga. Så stora grupper som i Sverige har man inte för små barn där. (Sen har de det sämre än vad vi har det för barn över 3)

Jag tror tvärtom förskola är bra för små barn, de får träffa andra barn och lära sig en massa. Tycker min son verkar må hur bra som helst av att gå på förskola. Så lite beror det nog på hur barnet är som person också.

Jag tror att små barn kan gå mycket korta dagar (läs halvdagar) upp till treårsåldern.
Låt deras värld få vara liten, tids nog blir den så stor och stressig och kravfylld.
Jag tror på en mjuk och harmonisk början med en sakta utveckling i barnets takt allt så att barnet känner sig tryggt och hinner med.
Det tror jag absolut man har igen senare.

Men som vanligt är det förstås helt individuellt från barn till barn och föräldrarna måste själva avgöra vad som är bäst för just deras barn.

Glimma76: har du referenser för studierna från Storbritannien? Vad gällde det för åldrar?  Jag har arbetat lite in England och där var det vanligt att man lämnade bort barnen i väldigt många timmar från det att de var ca 2 mån. I så fall är det ju inte riktigt jämförbart med en två-åring som är där hälften så länge.

www.growingpeople.se/templates/Page.aspx?id=1...

Här står det lite om forskning i Sverige och utomlands.

Nej, forsking visar att så små barn inte ska vara i så stora barngrupper som dem som tillåts i Sverige.

Sen mår ju massor av ungdomar dåligt, så något fel görs ju med barnen, och det kanske är BLA det, att dagisen inte är anpassade för de små barnens känsliga hjärnor.

Stress för små barn leder ju tex gärna till att man får svårt att hantera stress resten av livet.
Nje, det har du ju förstås rätt i, absolut. Det är nog bättre med kortare tid, oavsett avdelning. Mne jag tror det är väldigt viktigt att storleken på grupperna anpassas efter åldern.

Den artikeln TROR jag finns här någonstans; www.hemmaforaldrar.se

Glimma76, i vilket perspektiv menar du det? Är dte höga ljudvolymer från skrik tro?

För har man låt oss säga tre barn så skriks det ju och det måste ju även det vara stressande hos det minsta barnet?

Till min stora sorg måste vi lämna vår tio månaders son till dagis fem timmar om dagen. Vi bor i Belgien och här var personalen bekymrad över att han började så sent som vid åtta månaders ålder eftersom det är svårare att skola in dem då än vid tre månader när den vanliga mammaledigheten här är slut. Min man är på väg tillbaka till arbetslivet efter en lång sjukskrivning så han hämtar och lämnar och vi hoppas att han ska kunna arbeta deltid. Jag måste naturligt vis dra in huvudinkomsten och är borta knappt tolv timmar varje dag.
Jag kan se både för och nackdelar med vår sons utveckling. Han sover inte bra på dagis eftersom han är van att sova nära pappa eller mamma och jag har vägrat den Belgiska modellen att låta honom skrika några nätter tills han lär sig utan han sover fortarande med oss. Jag ammar när jag är hemma och pumpar ur på jobbet.

Han utvecklas i rasande fart och jag kan se att han lär sig av de andra barnen. Han leker dessutom ofta med de äldre banen (18 månader +) eftersom de andra barnen i hans ålder sover mycket mer. Sedan han lärt känna personalen så går det bra att lämna och han älskar att leka med de andra barnen. Han äter bättre på dagis än hemma - förmodligen för att det inte finns några tuttar att ta till.

Jag tror egentligen att det är jobbigare för mig och hans pappa att han måste gå på dagis men visst ser jag at han är jättelycklig på lördag förmiddag när han inser att både mamma och pappa ska stanna hemma.

Det jag helt klart ser som en fördel är att han lär sig kommunicera snabbare och han lär sig gå i en miljö där allt är utformat för att han inte ska göra sig illa och med tillgång till alla pedagogiska leksaker man kan föreställa sig.

Men visst önskar jag att han (och jag) kunde vara hemma tills han börjar skolan. Här är skola obligatorisk från tre års ålder.