Jag blir alltid lite misstänksam när tandläkare säger sånt där - det finns ju en hel del studier som tyder på att bröstmjölkens antibakteriella egenskaper just MOTVERKAR karies..
Om jag går vidare på det andra spåret i din tråd så kan jag hålla med om att det liksom kommer i perioder, hur mammiga och tuttiga de blir, de små liven
. Du säger att det egentligen inte är något problem för dig, och så länge det är så tycker jag att ni kan fortsätta som ni gör.
När det gäller amningsstopp så har vissa saker kommit av sig själv - de blir ju alltmer självständiga och leker längre bort ifrån mamma. Och då kommer det av sig själv att de frågar allt mindre om bröstet. Sedan har jag ibland frågat varför de ville ha bröstet - och ibland visade det sig vara så att de egentligen ville ha vatten, men trodde att det var enklare att bara komma till mammas bröst!
Och allteftersom de blev äldre fick jag oftare ryck då jag absolut inte ville amma och kände mig som ett sto som sparkar undan sitt föl.. ja, inte så att jag sparkades men att jag verkligen värjde mig mot att amma och körde med alla avledningsmanövrar OCH "nej" jag bara kunde. Ibland kunde/kan jag få dåligt samvete av att göra det - men samtidigt ser man faktiskt ett sånt beteende hos andra däggdjur ute i naturen, och det gjorde att det kändes lite mer ok.
Dessutom har vi infört vissa regler om amning. (Det låter strängare än det är!) Den första regeln var ungefär som du också gjort - att låta barnet förstå att brösten ska få vila på natten. Och det var ett rätt smärtfritt sätt att sluta med nattamning och få mer sömn. I nästa steg har mina barn fått lära sig att de inte får tutte om vi är borta någonstans (att vissa "borta" också räknas som "hemma" känner de på sig hur bra som helst, för övrigt). Det har också funkat nästintill klockrent.
Jag har bara amningsstoppat med ett barn än så länge - och där hade vi först rätt många samtal om när man slutar med amningen och om man kunde bli för stor för det. Hon tyckte inte det egentligen, fast hade nog tänkt sluta när hon skulle börja skolan.. Egentligen kändes det rätt fel att berätta för henne om hur andra gör med amning och att det bara är rätt få barn som får tutta så länge som hon fick och att man till slut blir för gammal för det. Jag ville liksom inte lägga på henne för mycket - men hon tog inte åt sig personligen av det ändå, utan tyckte bara det var intressant. (Hon var mäkta upprörd över att mormor varit så elak mot mig och bara ammat mig i två veckor!!
)
Men, så började hon tappa sina mjölktänder och plötsligt kunde hon inte längre tutta, och det gjorde så ont i brösten att det blev ett rätt abrupt slut.
Hon kan fortfarande sitta i min famn och drömmande prata om amningen och hon tycker det känns sorgligt att hon inte längre kan och får..
