Vi har en bebis på tre månader och det blir ofta jobbigt när hon ska somna, både på kvällen och på dagen. (Innan jag fick barn tänkte jag mig att det bara var bebisar som behövde somna ensamma som skrek...)
Ibland somnar hon vid bröstet helt odramatiskt men oftare blir hon alldeles upprörd när hon håller på att dåsa till och slänger sig bakåt, skriker och fäktar. Ibland kan hon somna vid bröstet fem-tio minuter senare men ofta blir hon upprörd bara man lägger ned henne vid bröstet igen. Ibland blir hon upprörd med detsamma bara av att bli erbjuden ett bröst.
Övriga gånger bär vi henne till sömns i bärsjal eller sele, och då skriker hon oftast en stund innan hon somnar. Vi har låtit henne vara vaken olika långa stunder men hon skriker ändå, försökt söva när hon börjar bli grinig, när hon är glad, när hon gnuggat sig i ögonen, försökt söva innan dess, låtit henne vara vaken längre men då blir hon alltmer trött och labil till humöret.
Vi har provat att gunga henne på olika sätt, sjunga för henne och det som funkar rätt bra är att ha på dammsugaren och trampa runt bredvid den – ibland somnar hon ögonblicket efter man startat den annars slutar hon rätt ofta att skrika och blir lugn, men det känns knäppt att ha dammsugaren på varje gång hon ska sova (eller är det det, om det betyder att den hjälper henne att komma till ro så att hon behöver skrika mindre eller inte alls?).
I vagnen somnar hon aldrig, har aldrig gjort. Hon somnar aldrig liggandes eller halvliggandes i en famn och inte heller när man bär henne i famnen, hon är för aktiv och lägger aldrig ned huvudet. Hon har inte somnat så sedan hon var alldeles nyfödd och inte orkade lyfta huvudet.
Det känns jobbigt iaf, att flera gånger per dag ladda för att få henne att somna. Speciellt när vi är ute eller har besök känns det jobbigt att hon ska behöva skrika. Dessutom, då vi ju bär henne så känns det som att man får extra uppmärksamhet och man inbillar sig att folk tänker någonting om att det stackars barnet inte gillar det – men de vet ju inte att det skulle ha varit mycket värre om hon legat i vagnen. Det är så stressande att inte veta hur länge kom kommer att skrika och det känns hemskt att hon ens ska behöva göra det, att vi inte kan hjälpa henne somna ändå.
