ni "nära föräldrar" när började ni lämna bort era barn till barnvakt/farmor mormor osv.

Vi har barnvakt av farmor eller mormor ibland, men då hemma hos oss. Vi har också farmor och mormor långt borta så när de kommer och hälsar påså är de här i tre-fyra dagar innan själva barnvaktstillfället (de är pensionärer, båda två) och så kanske vi går iväg och gör nåt på kvällen och kommer hem senare på natten, så vi är hemma när grabben vaknar.
Han är två år nu och första barnvaktstillfället hade vi när han var runt 1½

Nuförtiden när vi hälsar på mormor och farmor så händer det att vi efter några dagar åker iväg och gör nåt på dagen, typ åker till stan och shoppar eller nåt sånt. Men bara på dagtid när vi inte är hemma. MEn vi väntar i några dagar tills det är tydligt att grabben känner sig trygg igen med sin farmor/mormor.

tack tack cat36 det är så bra att få höra lite hur andra tänker och gör.  När jag skulle föda minstingen så gjorde just min mamma så att hon kom ner och spenderade en vecka här innan lillebror föddes. Det var hon som föreslog att  vi skulle lägga upp det så och det funkade jätte bra.Då var hon barnvakt dagtid å min man kom hem på kvällen å nattade och sov med honom.

ja, vassego! :)

Första gången med äldsta var två timmar vid åtta månader pga av jobbintervju. Det var inte alls behagligt med gick bra och var nödvändigt. Nästa tillfälle var när hon var 15 månader och vi var på bröllop. Då passade de henne under en kväll. Från 18 månader passade de henne då och då dagtid när vi jobbade. Vid två år och ett halvt över natt när lillebror föddes. Då hade hon övat några nätter innan. Lillebror passades första gången en timme när han var elva månader och vi var på dop. Därefter var det förutom ett röntgenbesök som tog en timme, efter 18 mån då han börjat dagis. Sedan dess har de "vabbat" en del. Han har aldrig haft barnvakt en kväll eller varit utan oss en natt. Är nu två och ett halvt.  - Jo en natt som han inte vet om - morgonen då lillasyster föddes men det gick så fort så det knappt räknas!

Det kan ju tilläggas att våra barn har träffat mormor och morfar minst två gånger i veckan sedan de föddes och sen i höstas dagligen så de har en mycket nära relation. Relationen har utvecklas i sällskap av oss föräldrar. Den äldsta var trygg att samsova med mormor vid två och ett halvt - så vi har det bra vi !

tack tack Örtagård. Det var bra att höra hur ni lagt upp det. Jag funderar oxå på det där med att låta relationen utvecklas lite till i vårt sällskap.

Nu har vi turen att mer eller mindre fungerar som en storfamilj. Det är toppen för barnen. Men vi har aldrig tryckt på eller skyndat på anknytningen till morföräldrana. Den har kommit av sig själv och det är så härligt att se relationerna växa fram !

Dagen innan min dotter blev 6 månader hade min mamma henne en helväll.
Jag är ensamstående (söker inge medlidande ) och ibland behöver man
lie egentid. Självklar behöver man de när man är två om allt också!

Vi har en enligt mig tråkig situation i detta. Sambons föräldrar bor nära men är väldigt väldigt sällan hos oss, det är upp till oss. Ändå är det tjat om att de ska passa. Det får de göra ibland om vi vill något men då ska det vara hos dem
Min mamma träffar sonen oftare trots att hon har 22mil till oss, han är jättetrygg med henne och jag är trygg med att hon har honom. Det är inte samma med sambons föräldrar, det är tydligt för mig att sonen inte känner trygghet med dem. Samtidigt går det inte att säga det till sambon, det blir bara bråk då han inte kan ta min mammas sida i detta....så det slutar med att sonen får vara hos farmor och farfar.

Nu ska vi på bröllop 30mil bort och då ska farmor följa med dit. Farfar blev sur och undrade om inte ettåriga sonen kan sova där. Jag höll på att säga att då kanske ni får masa er hit lite oftare och bygga en relation till honom. Jag stör mig så otroligt på att de håller sig undan och när det ska passas ska det vara på hemmaplan och det är som allt går ut på att de ska gå runt med sonen i barnvagn och visa att de har barnbarn. Det känns inte som sonen är i fokus för dem utan deras behov. Sorgligt.

Jag försöker tänka att det är deras förlust och vi får använda dem till vad det går. Typ en timme hit och dit för bio. Slutar dock med att vi inte orkar skjutsa 10mil för en bio varpå de träffar honom mer sällan.

Sorry ts....jag tog väl över lite här. Jag tycker du ska känna och se hur barnen beter sig hos barnvakten. Jag ser att min son är trygg med min mamma...dock inga nätter. Nätter tycker jag kan vara aktuellt när barnen kan prata....

1 timme några få gånger då barnet var 2-4 år gammalt.

över flera timmar och över en natt då barnet var ca 8 år och ville det själv.

Jag har haft dottern som nu är 22 mån sovandes hos mormor och morfar en gång i vintras, men det enbart för att "träna" henne att få sova borta då vi väntar en lillasyster om 2 veckor. Sätter förlossningen igång på natten är det tänkt att mormor och morfar ska vara barnvakt då.
Det gick väl okej när dom var barnvakt på natten, förutom att min mamma inte ringde mig och sa att dottern blivit magsjuk där. Jag fick reda på det när jag kom dit och då var hon jättedålig och hade vätskebrist, dom hade knappt vågat ge henne ngn vätska eftersom hon kräktes hela tiden.
Så det satte tyvärr spår i mig, jag känner mig tyvärr inte lika trygg med dom på natten längre..
Och det hjälper inte att min mamma tjatar hål i huvudet på mig över att hon vill att min dotter ska få sova över hos dom.

Jag tycker det är för tidigt för dottern att sova borta och gör enbart det nu för att vi måste, eftersom att jag inte vill föda själv..

Däremot har de varit barnvakt flera ggr (kanske totalt 5-6) på dagen och det tycker jag verkligen är okej. Dottern trivs och tycker det är kul att vara med dom, plus att rutiner och tryggheten kanske inte är lika viktig på dagen som på natten..

Min fyraåring sover hos mormor eller farmor och farfar ibland när han vill och vår snart tvåårige son har varit med storebror och farmor och farfar i max ngn timme men inte sovit över ännu.Kanske till hösten när han är 2,5 eller runt 3 att han får göra det.