Samband mellan förberedelser inför och upplevelsen av förlossningen?

Tis 9 mar 2010 11:01 Läst 1022 gånger Totalt 18 svar

Caranlachiel

Visa endast

Jag har en teori som jag baserar på vad jag hört från kvinnor i min närhet som har fött barn. Teorin är att om man är förberedd inför förlossningen på hur den går till, vad man har för alternativ osv så går förlossningen lättare - eller i alla fall så upplevs den inte som så traumatisk. Och tvärtom att om man inte alls är förberedd utan nästan förnekar allt som har med förlossningen att göra så blir det mer traumatisk.

Tänkte se om min teori stämmer på er.

Lill-Erik kom till oss den 6 april!

(OBS! Ditt användarnamn syns)

Tack Hjälpsam Wow Intressant Kul Kram Du är inte ensam Grattis Lycka till

Resultat (Totalt 84 röster):
Resultatet visas endast för inloggade medlemmar

Jag hade inte förberett mig inför förlossningen och upplevde en svår/jobbig/traumatisk förlossning		?
Jag hade förberett mig inför förlossningen och upplevde en svår/jobbig/traumatisk förlossning		?
Jag hade inte förberett mig inför förlossningen och upplevde en normal/enkel förlossning		?
Jag hade förberett mig inför förlossningen och upplevde en normal/enkel förlossning		?

Omröstningen är avslutad

Minxy
Visa endast

Tis 9 mar 2010 11:09

#1

Alltså, jag förnekade ju inte direkt allt som hade att göra med förlossningen, men jag förberedde mig inte heller på nåt särskilt sätt. Gick ingen profylax eller så....
Hade bara bestämt mig för att försöka undvika EDA och klara mig på lustgas och varmt bad om det gick.

Gick super
Älskade Leo 2oo8-o2-16 och underbara Nora 2oo9-11-24!
Rhoda Horswunce
Visa endast

Tis 9 mar 2010 11:11

#2

Sista alternativet.

Jag var väldigt förbredd, och jag tror inte att det gjorde själva förlossningen enklare (den gick väldigt fort och jag hann inte ens fatta att den börjat innan den var över) men det gjorde tiden innan förlossningen lättare. Innan jag läste på så var jag livrädd för att föda och funderade allvarligt på kejsarsnitt, men den sista månaden när jag var ordentligt påläst så kände jag mig trygg.
Anansi
Visa endast

Tis 9 mar 2010 11:18

#3

Kände mig väl förberedd, men det slutade med akut snitt. Jag är ändå glad att jag förberedde mig, det långdragna värkarbetet hade varit så mycket jobbigare om jag inte visste hur jag skulle andas och koncentrera mig.
annca
Visa endast

Tis 9 mar 2010 11:23

#4

Tänker på första förlossningen främst...

Jag var rätt förberedd, men mest i det att jag jagat upp mig...
Visste att jag ville ha varje uns av smärtlindring som fanns att uppbåda, och att jag slår den som föreslår att jag ska ställa mig i duschen för att slappna av, eftersomduschar är ett ställe där jag verkligen INTE kan slappna av :)

Nåja, nu överraskade dottern oss genom att vilja komma 5v tidigt, jag fick värkstimulerande och det hjälpte nada, så det blev gudskelov snitt. Vilket jag nog innerst inne önskat hela tiden! :)

Nästa gång ville de att vi skulle planera snitt redan tidigt. Jag ville INTE planera, även om jag ville ha snitt... (Ville verkligen INTE i förväg veta vilken dag liten skulle komma). Nu gick jag till slut med på planerat, men lillen ville liksom storasyster ut tidigare, och det blev akutsnitt igen, som tur var.
~*~ Ursäkta mig men hey! Man har väl rätt att ändra sig...? (W.Crafoord)~*~
Sencha
Visa endast

Tis 9 mar 2010 12:10

#5

Inför första hade jag inte förberett mig särskilt mycket, men var inte oförberedd. Inför andra hade jag förberett mig mycket mer. Båda förlossningarna var skitjobbiga, men den första var mer... ja, traumatisk om du vill kalla den det. Skillnaden berodde dock mer på olika BM:s inställning/attityd (viktigast) samt på skillnaden i att jag erfarenhetsmässigt visste vad jag hade att vänta mig (och kunde se att det var mindre illa den här gången - samt visste att man kunde överleva detta). Samt att smärtan var av delvis annan karaktär (hade inte riktigt tendenser till värkstormar under andra förlossningen). Så nä, den skillnad jag upplevde hade enligt min uppfattning inte så mycket att göra med skillnad i förberedelse.
Varning för ras Gå så försiktigt du kan Inga tanklösa menlösa ord Ingen felaktig fras (LW)
Sencha
Visa endast

Tis 9 mar 2010 12:11

#6

Sencha skrev 2010-03-09 12:10:58 följande:
Inför första hade jag inte förberett mig särskilt mycket, men var inte oförberedd. Inför andra hade jag förberett mig mycket mer. Båda förlossningarna var skitjobbiga, men den första var mer... ja, traumatisk om du vill kalla den det. Skillnaden berodde dock mer på olika BM:s inställning/attityd (viktigast) samt på skillnaden i att jag erfarenhetsmässigt visste vad jag hade att vänta mig (och kunde se att det var mindre illa den här gången - samt visste att man kunde överleva detta). Samt att smärtan var av delvis annan karaktär (hade inte riktigt tendenser till värkstormar under andra förlossningen). Så nä, den skillnad jag upplevde hade enligt min uppfattning inte så mycket att göra med skillnad i förberedelse.
Vet inte vilket jag skulle rösta. Kan ju rösta på både ett och två.
Varning för ras Gå så försiktigt du kan Inga tanklösa menlösa ord Ingen felaktig fras (LW)
Nicke Nyfiken
Visa endast

Tis 9 mar 2010 12:18

#7

Hade inte förberett mig på något annat sätt än intalat mig själv att det skulle gå bra och inte göra ont. Det gick bra och gjorde inte ont så det stämde ju
Har fött två barn och båda gångerna har gått fort och inte gjort direkt jätteont (ingen bedövning någon av gångerna). Har nog lätt att föda barn, men nu blir det inga fler...
Flisan79
Visa endast

Ons 10 mar 2010 09:31

#8

Var mycket förberedd och påläst, såg tom fram emot förlossningen. Gick ändå åt h-vete.

Andra förlossningen hade jag gått på psykosociala enheten på sös pga förra förlossningen. Gick åt h-vete igen.

Blir det fler barn blir det snitt!

Tror inte riktigt på din teori även om det kan stämma på vissa. Jag tror att vissa helt enkelt klarar en förlossning bättre än andra, rent fysiskt.
Plutteli
Visa endast

Ons 10 mar 2010 09:37

#9

Jag tror nog inställning kan underlätta och hjälpa en att slappna av, men fysik spelar ju också stor roll eller vilken personal som arbetar!
Jag hade läst massor om förlossning innan och det gick snabbt och lätt, det enda som gjorde mig lite förvirrad var att mina värkar kom med full kraft direkt (ingen stegring som de sas överallt) och inga pauser längre än 30 sek mellan verkarna, mestadels kom de med 15 sek. Det gjorde inte så ont som jag trodde men jag hann aldrig slappna av mellan verkarna så jag testade EDA till sist, och den funkade inte! Så... min förlossning gick inte alls som jag ens trott i min vildaste fantasi, men jag är glad över att jag läst på mycket innan så jag ändå hade lite strategier när olika saker "gick snett"... (Efteråt blödde jag lite för mycket men då var jag så upptagen av annat så visste inte ens om det fören dagen efter)
Siisa
Visa endast

Fre 12 mar 2010 23:10

#10

Jag hade förbrett mig väldigt mkt inför förlossningen. Det som jag inte kunde förbereda mig på var att den inte skulle starta av sig självt. Vilket jag inte hade en tanke på. Blev varje fall igångsatt. Tog 3,5 timma efter att mina verkar var etablerade. Jag kände kontroll under hela förloppet. Klarade mig på lustgas. Visste hela tiden alla steg, vad jag skulle göra. Alla hade sagt till mig innan att det var så onödigt med profylax osv. att man ändå glömmer allt när man ligger där. Jag kom ihåg varenda grej jag läst, tränat på, kursen osv. Är jätte glad att jag förberede mig så väl. Har bara en posetiv bild av min förlossning och det var mindre en 6 veckor sen jag födde :)
Eisa
Visa endast

Fre 12 mar 2010 23:21

#11

Var inte alls förberedd och hade en mycket enkel förlossning. Barnmorskan visade när jag kom in till förlossningen hur jag skulle andas, och då andades jag så och allt gick skitsmidigt och ej så ont.
Mumin80
Visa endast

Sön 14 mar 2010 19:13

#12

Jag var inte direkt förberedd, bortsett från tre tillfällen föräldrautbildning på mvc så hade jag inte läst på mycket alls. Ingen profylax-utbildning alls eller så.

Förlossningen var inte direkt okomplicerad, och lite oplanerat så blev det i princip ingen smärtlindring alls. Ändå upplevde jag det inte som särskilt traumatiskt. Men jag tror att det beror jättemycket på hur man är som person. Vissa behöver massor av info i förväg, medan jag mest hade blivit stressad av för mycket information.
frk Carlsson
Visa endast

Sön 14 mar 2010 19:33

#13

Mentalt så tror jag att att de flesta har ungefär samma kapacitet att förbereda sig, men det kräver olika lång tid av förberedelse och det kanske krävs olika former: aurroa-samtal, profylax-kurs, läsa litteratur på egen hand, prata med kompisar, meditation, yoga...u name it, vad som passar en. Sen kanske inte all BEHÖVER mental förberedelse för att "klara av det".

Min erfarenhet är att kroppen kan man liksom inte styra i en sån situation, men psyket kan man styra och för mig har den mentala förberedelsen bidragit till en prestation som jag kan känna mig nöjd med - dvs jag påverkade det jag kunde = mitt eget psyke. Tack vare det så blev det inte traumatiskt att föda, även om det är en skum situation såklart, men jag tappade aldrig greppet eller spårade ur och blev kontaktlös eller så utan jag var nog så mkt som vanligt som jag bara kunde bli. Och det var en jätteviktig önskan för mig.
Tuva 060524 o Vilda 080422 ska få en lillebrorsa! BF 100601!
Siisa
Visa endast

Sön 14 mar 2010 21:38

#14

frk Carlsson skrev 2010-03-14 19:33:18 följande:
Mentalt så tror jag att att de flesta har ungefär samma kapacitet att förbereda sig, men det kräver olika lång tid av förberedelse och det kanske krävs olika former: aurroa-samtal, profylax-kurs, läsa litteratur på egen hand, prata med kompisar, meditation, yoga...u name it, vad som passar en. Sen kanske inte all BEHÖVER mental förberedelse för att "klara av det". Min erfarenhet är att kroppen kan man liksom inte styra i en sån situation, men psyket kan man styra och för mig har den mentala förberedelsen bidragit till en prestation som jag kan känna mig nöjd med - dvs jag påverkade det jag kunde = mitt eget psyke. Tack vare det så blev det inte traumatiskt att föda, även om det är en skum situation såklart, men jag tappade aldrig greppet eller spårade ur och blev kontaktlös eller så utan jag var nog så mkt som vanligt som jag bara kunde bli. Och det var en jätteviktig önskan för mig.
Precis så kände jag med. Viktigast för mig var att behålla kontroll och känna att jag var närvarande. Vilket alla mina förberedelser gjorde för mig.
Thursday
Visa endast

Sön 14 mar 2010 21:47

#15

Njaä, så fungerar det nog inte. Eller rättare sagt, jag tror att ens förberedelser kan påverka ens upplevelse av förlossningen, men inte förlossningen i sig. Jag var förberedd järnet inför min första (hittills enda) förlossning, men den tog ändå ett dygn och slutade med sugklocka (dvs kan inte klassas som en normal/enkel förlossning). Däremot är jag inte ett dugg traumatiserad, och det tror jag beror på mina förberedelser.
aaiva88
Visa endast

Tis 16 mar 2010 22:44

#16

Jag visste va som skulle hända men undvek att läsa om det i detalj och gick ingen profylax. Gick bara in med inställningen att det skulle gå finfint och det gjorde det :)
Tror att det hade haft motsatt effekt på mej om jag hade läst på - jag hade nog bara blivit nervös.
Superbia
Visa endast

Tis 16 mar 2010 23:16

#17

Jag hade inställningen att "det får gå som det går", jag kände att jag inte kunde göra så mycket åt det när det väl satte igång. Hade inte direkt pluggat in hur en förlossning går till om man säger så, men hade väl koll på det mest relevanta. Sen att det slutade med snitt är jag bara otroligt glad över
Morten & Vidar - mina underbara små kottar <3
lövet2
Visa endast

Tis 16 mar 2010 23:20

#18

Jag svarade alt 1 för min första förlossning. Vill bara tillägga att det var alt 4 som gällde för min andra ...
www.youtube.com/watch?v=d_cdAYydf50&feature=r