Hur länge var ni kvar på BB med första barnet?

Två dygn på BB och tre veckor på neonatal. Under den tiden var jag bara hemma några timmar på julafton. Det gick det med, men kan man är det nog skönt att komma hem.

Däremot kan det vara svårt att veta i förväg vad man kommer vilja när man väl är där. Har man haft en jobbig förlossning är det kanske skönt att vara kvar lite extra, och har man tex fått kateter insatt vill de inte skicka hem en på en gång pga risken för uvi.

Så TS - planera gärna tidig hemgång men var lite mentalt förberedd på att det kanske inte blir så.

Vi blev kvar 4 dygn, men var pga att lilltjejen gick ner för mycket i vikt samt att jag tappat för mycket blod och hade spinal-läckage.
När vi låg där ville jag bara hem, men nu i efterhand var det toppen att få vara kvar, när jag kom hem hade amningen kommit igång och vi hade haft lite tid på oss att bara bli en familj utan att slippa laga mat, plocka ihop osv.

pappan o jag var kvar med junior i 4 dagar

Vi var kvar ett drygt dygn. Jag ville hem så fort som möjligt och kände att jag kunde vila bättre hemma och få avlastning av min familj, annars hade vi kanske stannat längre. T ex kom min mamma hem till oss och lagade middag första kvällen hemma och det var guld värt .

Vi var där i två nätter.. Sista natten utan mannen.. Var en superbra upplevelse att vara själv så man vet att man klarar det!! rekommenderar dig att vara själv minst en natt.. :)

Jag låg kvar fyra nätter. Fyra vääldigt långa och ensamma nätter. Flickan kom två veckor tidigare och mannen var mitt uppe i jobb under dagarna och kunde komma ca två timmar på kvällen.
Kände att jag hade det nog bättre på bb än ensam hemma under de första dagarna men nu i efterhand så hade det nog varit bäst hemma.

Nu hade jag till skillnad från dig inte min familj nära så därför valde jag att vara kvar. Nästa gång åker jag hem så fort som möjligt även om amning osv inte riktigt funkar än.

Nu hade vi turen att min sambo fick bo kvar men jag ångrar ändå inte att vi stannade tre nätter (dottern föddes första kvällen). Detta trots att jag verkligen AVSKYR sjukhus och allt som är förknippat med den. Har även ett stort kontrollbehov och hög integritet så det är ingenting för mig med folk som håller på... Anledningen till att jag är glad över att ha stannat kvar var att jag någonstans kände på mig att jag skulle påverkas av den sk förlossningsdepressionen som inträffar ett par dagar efter förlossningen. Jag hade även bestämt mig för att se till att få igång amningen. Detta visade sig vara den största utmaningen och självfallet kom otillräcklighetskänslan som på beställning. Lillan gallskrek och var helt hysterisk eftersom min kropp inte kunde producera mat som motsvarade hennes behov. Det tog många dagar tills detta inträffade. Delvis berodde det på att hon var en stor bebis och vägde ca 4300 g när hon föddes så det var mycket hunger att stilla. Att hon lades till mitt bröst efter förlossningen utan att någon hjälpte varken henne eller mig med att hon skulle få rätt tag gjorde att min bröstvårta blev söndrig och söndertrasad med en gång (tog 3 v att läka!). Det var först sista kvällen som jag verkligen fick hjälp av en barnmorska som var mycket handfast och verkligen justerade mina händer, armar, hållning osv när jag ammade. På det sättet "visade" hon mig hur en bra amning skulle kännas. Hon gav mig även en amningsnapp/bröstvårtnapp av mjuk silikon som var en gudagåva. Annars hade jag aldrig kunnat fortsätta amma. Var nog smärtsamt även med amningsnappen eftersom såren hela tiden gick upp så fort lillan sög tag. Långt inlägg men för min del hade jag nytta av att vara kvar på BB dessa dygn även om jag självfallet hade hemlängtan. Det är verkligen upp till var och en. Min tanke när jag ville åka hem var att jag alltid kan åka hem men att jag inte kan åka tillbaka om jag skulle ångra mig...

Jag stannade tre nätter (efter kejsarsnitt). Jag tyckte att det kändes bra att få stanna ganska länge och ta det lugnt och mysa med vår nya familjemedlem samtidigt som vi hade experthjälp tillhands. Men det ska tilläggas att min sambo kunde bo kvar hela tiden vilket ju gör stor skillnad! Annars tror jag inte det hade kännts så bra att stanna så länge, man vill ju vara tillsammans alla tre så mkt som möjligt

Vi var kvar i 2 dagar.
vi var kvar sammanlagt 4 dagar om man räknar med när vi åkte in till förlossningen tills vi åkte hem

Vi var kvar i tre nätter och tur var ju det för amningen fungerade inte i början och jag var helt slut.

jag fick sonen på morgonen ville åka hem på efter middagen dock ville dom vi stannade en natt så åkte hem nästan exakt ett dygn efter

Jag fick min son 8.50 på morgonen, ville åka hem på eftermiddagen, blev dock avrådd då jag förlorat mycket blod. (1300ml). Jag hade dessutom fått kateter då urinblåsan blivit så uttänjd. Vi stannade en natt och åkte hem dagen därpå när sonen var 26 timmar gammal, hade då kollat hörsel och träffat läkare. Fick tid dagen efter för PKU-test och då togs även katetern bort.

Jag ser enbart vår tidiga hemgång som något positivt! Det kändes viktigt för mig att komma hem till lugnet så snabbt som möjligt. På BB var det svårt att sova, mycket larm som tjöt, bebisar som grät och spring. Även fast jag inte kommit igång med amningen ångrar jag inte en sekund att vi åkte hem. Hemma kunde jag sitta i lugn och ro med stort stöd av sambon! Dessutom var det skönt att sova hemma en natt och sedan åka tillbaks till BB för PKU-test, då kunde man passa på att fråga om allt som man kommit att tänka på hemma.

Skrevs in på bb måndag kl.21 åkte hem på onsdag kl.12. BB var hemskt! Delade rum med två andra mammor och min sambo fick förstås inte sova över. Kände mig så himla otrygg och kände mig bara i vägen när sonen alltid skrek när de andra mammorna och bebisarna sov. Sen när jag sa till vår nazi bm att jag ville åka hem blev hon sur på sambon för hon var helt säker på att det var han som "tvingade" hem mig.