Hur rent konkret ska man göra egentligen?
Vi har försökt med det mesta men inget förutom mutor fungerar särskilt bra.
När han inte får göra som han vill, så blir han gaaaalen.
Ex 1: Igår var vi och handlade, efter en rolig tur på Coop så skulle vi gå en bit till Ikea och köpa glass. Sonen hade sett fram emot detta och var jätteglad. Jag säger att han måste hålla mamma i handen på parkeringen för att det är så mycket bilar där.. Sitter ner framför honom och förklarar detta lugnt, men han vägrar utan börjar skrika och bråka för att han hellre vill springa "fritt".
Det vart ingen glass utan jag fick bära en skrikande unge till bilen, pressa ner honom med all kraft i bilstolen och åka med en skrikande unge hela vägen hem. hemma fortsatte han skrika och härja. (under bilfärden så fick han dessutom av sig bältet på armarna.)
ex 2: Blöjor och pyjamas ska på för kvällen, men han vägrar. Sitter skrikande i min famn och fäktar och härjar tills han utmattad somnar utan blöja. Tom i sömnen knorrade han om att inte ta på blöjan.
ex.3 : han får inte leka med nåt som han bara tagit på skrivbordet. Blir arg och ger mig en hård flatnäve rakt i ansiktet. Varpå jag blir riktigt förbannad och vi sitter ännu en gång i soffan och han skriker och härjar. (jag håller alltså honom i min famn för att han inte ska gå bärsärkagång på resten av inredningen.)
Så.. konkreta tips önskas! Jag vet att viss avledning fungerar.. men i vissa lägen så tycker jag att det känns extraviktigt att vara "hård"? Ex när han slåss. Är jag fel ute.. Ska man avleda allting hela tiden och hoppas på att det går över lr hur ska man göra?
I ex 1 tex.. jag kände bara att botten var nådd.. vi skulle gå och äta glass och han börjar bråka. Då åkte jag hem. Nånstans så vill jag ju att han ska förstå att det blir konsekvenser när man beter sig illa också..
Jag satt också ner hemma med honom när han lugnat sig och pratade med honom om det som hänt .. Då är han jättegosig och kramig och lyssnar till det man säger.. Men så är vi tillbaka och är osams igen, när han ska ha sommarskor mitt i vinterna.. exempelvis.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-15 16:24
Nu har jag ett fjärde purfärskt exempel.
Vi kommer hem från dagis och sonen får välja mellan att vara ute självoch leka tillsammans med hunden lr komma in och laga mat med mig. Han väljer att stå i dörren med dörren öppen. Alltså det enda han inte får göra. Jag frågar honom flera ggr vad han vill göra. Vill du vara ute eller vill du vara inne? han väljer ute men börjar skrika så fort jag stänger dörren. Tillslut efter många frågor till honom och försök att resonera.. (att han ska få hjälpa till att laga mat mm som han gillar) så bestämmer jag att han måste gå in och under STORA protester klär jag av honom. Han skriker och grinar nu medan jag skriver detta.
HUR ska man agera i detta läge??
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-16 10:39
Och nästa dag fortsätter likadant..
Vi ska ta på innekläderna som han ska ha på dagis. Han vägrar totalt. Inte cykel!! Säger han. (det är en mc på tröjan)
Ok, du får ta en annan tröja. Näe ingen tröja.
Men man måste ju ha kläder på sig om man ska gå ut när det är -6 grader...
Efter mycket krångel och bråk och resonerande hit och dit från min sida så tvingar jag på honom kläderna, men när de är på så försöker han ta av sig dem igen.
(det tog 20 min)
Då kommer hjälpen ovanifrån! Det rasar från taket och sonen glömmer helt bort vad han bråkat om och ska ut direkt för att kolla vad som hänt!!
Och så är det frid och fröjd igen.. tills vi kommer och han ska sätta sig i bilen.. Då börjar det igen.
NEJ! inte sitta.
Det är såååå kul. Nästan jämt.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-17 11:05
Idag har vi haft en uuuunderbar morgon! Glad från första stund, kläderna gick på väldans lätt och det var tom så att han hoppade in i bilen självmant! (han fick dock klättra in och sitta i bara baksätet ett tag först..så vart han nöjd och klättrade upp i stolen sen!)
Ibland känns allt bara sååå bra! (det är tur att det finns såna dgr också!