Otrevlig, slåss, säger dumma saker, är det åldern eller?

Startsidan

Bli medlem » Glömt ditt lösenord?

Du är här:
Familjeliv.se
Foralder
Forum
Barn 3-5 år
Otrevlig, slåss, säger dumma saker, är det åldern eller?

Barn 3-5 år - Förälder

Du som medlem ansvarar för det du skriver i forumet

Göm
trådstart

Hjälp

Otrevlig, slåss, säger dumma saker, är det åldern eller?

Sön 7 mar 2010 20:23 Läst 3129 gånger Totalt 13 svar

S168
Visa endast

Hej,
Vår 3,5 åriga tjej kan vara riktigt otrevlig, tex. säger "jag vill inte vara med dig, gå härifrån", eller "flytta på dig" allt i en otrevlig ton.

Blir hon arg, skriker hon högt och får hon inte som hon vill börjar hon slåss...

Hör detta till åldern?

Jag undrar speciellt därför att vi i aug bytte dagis. Och det är sedan dagis bytet det har escallerat i detta dåliga beteende. Hon fick dessutom ett syskon under sommaren så mycket har skett.

(OBS! Ditt användarnamn syns)
Tack Hjälpsam Wow Intressant Kul Kram Du är inte ensam Grattis Lycka till
1. «
2. ‹
3. 1
10. ›
11. »
1. KRAM
  Visa endast
  
  Sön 7 mar 2010 21:49
  
  #1
  
  Förra vintern var min dotter som din tjej. Hon har alltid haft mycket humör men då var det som värst. Hon kunde skrika för att hon var arg i timmar. Hon slog sin lillebror och bet honom (han var då 2 år). Hon sa massa elaka saker.
  
  Men nu är det mycket bättre. Hon blir inte lika ofta arg och hon kan lugna ner sig efter ett tag (istället för timmar av skrik kanske det bara är en halvtimme). Och slåss lugnare också.
  
  Vi hade en hel del förändringar i den vevan. Vi flyttade ut på landet. Hon slutade med napp och en lillasyster kom också (fast humören började innan detta men det gjorde saken säkert inte bättre).
  
  Försök håll ut. Och försök ha distans till det hon säger. Om man inte gör så stor grej av det och försöker (om det nu går) vara neutral till det, så att man inte blir negativ tillbaka. Säg i vanlig ton "du behöver inte vara med mig" eller om hon säger att du är dum säger du positiva saker typ jag är en snäll mamma och sedan förklara varför du gör som du gör (om hon inte är väldigt arg för då hör de oftast inte vad du säger) eller fråga om hon vill ha en kram eller om hon vill göra ngt, typ läsa bok med dig.
  
  Men det kommer bli bättre!
  ♥ Ethel 16/8-05 ♥ Alve 1/2-07 ♥ Signe 16/1 -09 ♥
2. Themis
  Moderator Visa endast
  
  Sön 7 mar 2010 21:55
  
  #2
  
  Jag hade nog börjat med att stämma av hur mitt barn beter sig på förskolan och vad de använder för tillsägelser/åtgärder då, samt fråga om andra barn i gruppen har detta beteende?
  
  Använd sedan samma typ av tillsägelser hemma om du tycker förskolans sätt verkar okej, så får hon konsekvent behandling på båda ställena och då är det nog lättare att förstå vad som förväntas och var gränsen går.
3. S168
  Visa endast
  
  Mån 8 mar 2010 14:04
  
  #3
  
  Hej,
  Jo jag ska stämma av med förskolan, har även bokat in en förmiddag att vara med, så jag själv kan lyssna hur det går till där. Min förhoppning är ändå att det är någon slags fas och att det går över.
4. Alexandria
  Visa endast
  
  Mån 8 mar 2010 14:33
  
  #4
  
  Exakt samma beteende som min son 4 år har. Har också kommit efter att han fick en lillasyster i somras. Så det har säkert med det att göra, men åldern spelar nog också in.
5. Gladskit
  Visa endast
  
  Mån 8 mar 2010 20:13
  
  #5
  
  Min nyligen fyllda fyraåring kan också säga såna där elaka saker. "Om inte du gör si eller så, vill inte jag vara ditt barn längre" och "jag hatar dig". Inte så kul men det har faktiskt lugnat ner sig på sista tiden så det var nog bara en fas.
6. ElinC
  Visa endast
  
  Tis 16 mar 2010 19:17
  
  #6
  
  Vad gör ni när era barn slåss? Min treåring kan bli helt galen ibland. Då gör han allt för att skada mig. Försöker rivars och bitas och slåss och ser helt vansinnig ut. Jag får hålla fast honom en bit ifrån mig tills han lugnar sig. Har ni nått annat sätt att hantera det på? Jag kan inte släppa för då flyger han på mig.
7. Miamaria77
  Visa endast
  
  Tis 10 aug 2010 00:11
  
  #7
  
  min fyraåring säger jättedumma saker, speciellt till mormor ( du är död mormor, jag vill inte vara med dig, du är ful mormor etc) och mormor är verkligen jättefin mot honom så det är bara han som säger så, första kansk 20 minutrarna när vi ses, sen vänder det. Konstigt.
  
  Men, även här nyligen blivit storebror och sommarsemenster med 5 veckor bara med mamma och pappa (inte förskola alltså men med vänner såklart).
  
  det vänder väl
8. virre80
  Visa endast
  
  Tis 10 aug 2010 08:45
  
  #8
  
  Sådan är min stora i perioder, han är 4,5 nu och senast imorse hade vi ett praktgräl där han skrek att han hatade mig kändes ju inte så kul att höra men när han fått skrika klart ensam på sitt rum så kom han och kröp upp i famnen och kramade om. Det går i vågor...hoppas han snart blir den härliga goa killen han brukar vara
9. Maggis
  Visa endast
  
  Tis 10 aug 2010 08:57
  
  #9
  
  Min 3½-åring visar samma tendenser. Slåss också gärna om han inte får som han vill. Har pratat med fsk och där finns inget av det beteendet; i alla fall inte särskilt uttalat.
  
  Jag försöker förhålla mig ganska neutral om han säger dumma saker och slåss han markerar jag tydligt att det inte är ok. Och härdar ut.
  //Maggis
10. Maria222
  Visa endast
  
  Tis 10 aug 2010 09:04
  
  #10
  
  Jag har kunnat se lite sådana tendenser de senaste veckorna hos min son också. Framförallt säger han "dumma dej" och sträcker ut tungan och fräser så det kommer spott. Det tycker inte jag känns speciellt trevligt och det har jag väl sagt några gånger, men det har inte alls känts som att sonen lyssnat då, men en kväll sa sonen till mig "inte säga dumma dej och spotta, det är inte trevligt".
  
  Om han slåss säger jag att jag inte vill att han ska göra det därför att jag får ont då. Det brukar fungera.
  Mamma till Kevin född 0706. BF med lillebror Lukas 2010-08-14
11. Monem
  Visa endast
  
  Tis 10 aug 2010 19:56
  
  #11
  
  Jag känner igen mig också. Min dotter är 4,5 år och denna sommaren har det eskalerat. Hon blir arg och slår sig och mig. Jag vet inte om jag hanterar det så bra för jag blir ibland alldeles för arg och ibland för ledsen. Men samtidigt måste jag ju reagera när hon gör på det sättet. Visst kan jag kanske göra som hon vill men då blir hon ju odräglig tillslut. Idag när hon hade spelat på datorn och jag sa att det var dags att sluta. Hon började gråta. Jag tänkte då att hon kunde spela en gång till eftersom mormor var där. Då plötsligt biter hon mig i armen. Och sedan biter hon sig och drar sig i håret. Då kan jag ju inte säga (som min mamma sedan verkade tycka) säga att hon kunde spela ett spel till. Det slutade med att hon fick gå till sitt rum för det var läggdags.
  
  Jag tar gärna emot tips. Det verkar inte som hon alls gör så här på dagis. Hoppas verkligen att det bara är en fas.
12. ACW
  Visa endast
  
  Ons 11 aug 2010 03:23
  
  #12
  
  Här finns en till ARG 3-åring, nyligen storasyster och långt sommarlov... Får utbrott helt oväntat, slåss, skriker, sparkas och har börjat rita på väggar/sig själv, smula sönder mat o kasta på golvet, förstöra leksaker etc. Hon är väldigt aktiv och intensiv i vanliga fall, och kräver/får vår fulla uppmärksamhet så jag tror inte att det är brist på det. Vi försöker alltid 'motionera' henne ordentligt varje dag - gå till lekpark, bad etc men jag tycker inte att det verkar göra nån skillnad på humöret. Hon sköter sig exemplariskt på förskolan men sekunden vi kommer hem så brakar det ut - kastar sin skor på mig, etc
  
  90% av tiden är hon underbar - rolig, smart och mysig - men det är resten som är sååå kämpigt! Jag ger henne några chanser att göra rätt, sen blir det sammandrabbning (för hon väljer aldrig alternativet att göra rätt i dessa fall...). Jag har väldigt svårt att vara lugn själv efter 5-6 sammandrabbningar på en dag...
  
  Ni som har BRA och konkreta tips på hur man kan minska och hantera bråket får gärna komma med förslag!! Jag brukar bära bort henne om det är andra omkring och förklara i bestämd ton att man inte gör si o så etc. men hon kommer bara efter mig så fort jag släppt henne och slåss, klöser, spottar etc. Känns inte som att det funkar...
13. Madame Mim
  Visa endast
  
  Ons 11 aug 2010 11:48
  
  #13
  
  Om man tänker att deras beteende är en fas, och vi föräldrar deras testpanel, så de kan hantera situationer i vanliga livet så blir det lättare. Om man fösöker lyssna på barnet, dvs ge en respons så barnet förstår att vi vet att det är argt, besviket, ledset ed så kan det lugna sig. Inte säkert det fungerar alla gånger men ofta brukar det märkas skillnad åtminstone efter en stund. Sedan tar det tid för dem att lära sig impulskontroll, det där som vi som vuxna ska behärska spec när barnet använder oss som testpanel (inte riktigt medvetet men ändå. Får se det som att barnet känner sig tryggt i förvissningen om att det är älskat oavsett vad och vågar både ta för sig och visa känslor etc. Puh, inte lätt alla gånger men ... Självklart är vi bara människor vi med och det är våra reaktioner som blir lite av rättesnöre för barnen. Dvs Vad och HUR vi gör, inte vad vi SÄGER... :) Bör kanske lägga till att jag känner igen betendet i mina egna barn och att det verkar vara övergående och återkommande i olika mån och vågor, men när det känner sig älskat, sett, och tryggt och verkligen känner att mamma/pappa vill vara just med bara henne/honom så verkar det lätta upp. I övrigt så är det "bara" att försöka vara konsekvent i vad man säger och gör ang barnet och ta de drabbningar och utbrott som kan komma, och strunta i vart man är mm. Enklaste vägen idag är tuffaste vägen för framtiden. Nog med prat. Känner bara igen mina barn i mycket ni skriver och drar faktiskt en lättnadens suck över att inte behöva känna mig så förbaskat ensam i det! Lycka till allihopa!
1. «
2. ‹
3. 1
10. ›
11. »