Har en dotter på 7. Hon leker ofta ensam på helgerna och loven då de inte är så många barn i hennes ålder här på gatan och klasskompisarna ofta gör annat på helgerna. Idag ville hon gärna leka med kompisar och ringde några som som vanligt var upptagna.
Då jag är gravid med sammandragningar kan jag inte hitta på något roligt utomhus med henne. Vi satt en stund ute på trappen i solen och läste Vitnos och hon lekte lite själv i snöhögarna, men sedan har hon lekt ensam, fantasilekar hela dagen i sitt rum. Hon har en enorm fantasi och leker jättebra ensam och läser och skriver, ritar men vill inte vara utomhus alldeles själv på våran tomt. Tycker att det är synd på en så social tjej att inte ha kompisar på fritiden.
Sportlovet blev jättetråkigt eftersom pappan jobbade och jag inte kunde ens följa med och åka pulka. Jag bävar för sommarlovet, men då kommer förstås lillasyster så det kanske blir mindre ensamt då?!
Ni som har erfarenheter av situationen som ensambarn eller som föräldrar till ensambarn, hur ser ni på situationen? Har ni några tips på hur jag ska tänka? Kan jag göra något för att hon ska vara mindre ensam eller är situationen ok? Finns det någonting positivt med att vara ensam, eller är det bara att jaga kompisar åt henne? Ändras det med åldern?
