Känner du dig också ensam som föräldraledig?

Chokladpuddingar!

Acelise - tänk att min lilla matrona är född på din bemärkelsedag! Wow! Vilken ära! Jag tolkar det som ett mycket gott tecken. Hon har det sannerligen förspänt, den lilla jäntungen.

Hur mår du nu, Acelise? Jag känner som vanligt igen mig i allt du skriver. Jag sitter och nickar så instämmande att det blir whiplash-varning i nackpartiet. Man ska alltid vara så jädra in i bomben duktig hela tiden och om man är hemma en tisdag utan att jobba så finns det liksom ingen ro i kroppen att unna sig en skål gelehallon och en välförtjänt Sex and the city-box. Sabla duktighetssyndrom! Hoppas hoppas att du snart kommer in i hur det är att arbeta som frilansare (jag har också gjort det och kan allt om oregelbundna arbetsbördor) så att du kan uppskatta ledigheten när den väl kommer. Vilken ynnest dessutom att få så mycket kvalletid med sonen! Tänk på det!

Bananflugan - you crazy thing! Ett barn till? Holy macarony! Har du presenterat detta stolleprov för maken? Berätta allt för oss! Här finns inga hemligheter.

Själv har jag upptäckt det mirakulösa i yin och yang. Först fick jag ett flickebarn som aldrig sov. Nu har jag ett flickebarn som aldrig är vaken. Hon sover baske mig 21 timmar om dygnet. Självklart måste jag oroa mig lite över det. Jag säger som Ingmar Bergman: "Jag har alltid ångest och när jag inte har ångest så har jag ångest över att jag inte har ångest." Haha, vilken spjuver.

Mår ni bra, mina hjärtan?

HUGS!

Hej hopp
Här är det rätt fridfullt just nu, båda barnen sover middag samtidigt just nu! Kors i taket
Så istället för att plocka undan massa som behövs göras satte jag mig i soffan med marknadsgodis och familjeliv. Härligt att jag också för en gångs skull kan slappna av lite men jag känner mig ändå stressad pga att bebis kan vakna närsomhelst och störa mina få minuters frid.

mmaria - heja dig och heja sömniga dottern! fridfullt! Min lilla buse sov också otroligt mycket i början!

Toppen - kram och heja dig!!

nu höll jag på att glömma bort er igen!! oförlåtligt men ändå

vilken dramatik mmaria! imponerande att du faktiskt inte dödshotade den där chauffören på riktigt!

jag har massor av framtidsångest. kortversionen av det: 1, nya förskolan suger jämfört med den gamla :( 2, mannen har inte haft så lätt att få jobb som planerat (dvs han har fått jobb men inte på rätt ställe och inte fast tjänst och han är tjänstledig från en fast tjänst och vill inte förlora den utan att ha en annan, förstås) 3, allt är sjukt mycket dyrare än vad vi räknat med så poängen med att lämna bästa stan för bondvischan känns just nu rätt idiotisk.... suck suck suck. men samtidigt, det är ju här jag har mitt drömjobb! svåååååårt

jag tycker det är helt grymt nu när kidsen blivit 4 och 2. inte för att det inte krånglas men min lilla donna som fick mig att slita mitt hår bedyrar sin kärlek till sin mamma varenda dag nu och är bara solsken och skratt. så det var helt klart värt hårtussarna

Mmaria - nej, aldrig är man nöjd! Det är alltid nåt man nojjar sig över. Här sov killarna typ dygnet runt fram till dom blev 8 veckor och jag längtade efter att dom skulle vara vakna mer. Sen, önskade jag att dom ville sova lite mer, hehe. Det vände tvärt om vid 8 veckor och jag hade två vakna och ständigt missnöjda pojkar istället.


Jo, jag har presenterat mina bebisidé för min make och han är väl inte helt med på noterna. ;) Och jag vet inte jag, ibland är det nog bara min livmoder som känner sig ensam. Det är ju jättebra som det är nu och för första gången på länge njuuuter jag av mina pojkar! Dom är underbara på alla sätt o vis. Visst är det fortfarande fighter mellan mig och dom, och även dom emellan. Men inte alls på samma sätt som innan, dom kan även samsas och leka tillsammans och det ska mysas och kramas och pussas. Det där trotset som dök upp runt 1½ försvann när dom började dagis, jag tror det var ren uttråkning från deras sida faktiskt, som försvann när dom fick umgås med andra barn. Och tror jag det, inte är det kul att gå hemma med en konstant trött mamma som egentligen inte ville gå hemma länge! Så, nu är både barn och mamma mycket gladare. :)   


Duktighetssyndromet skriver jag under på.. varför kan man aldrig känna att det räcker, att det duger att bara sitta i soffan o glo om det ges tillfälle? Nej, jag ska plocka o städa o diska o tvätta.. o samtidigt vara en god och glad mamma som är ute och leker med barnen.   

Idag har jag haft en riktig skitdag.
Tydligen gjorde jag inget rätt idag enligt sambon som varit jäkligt taskig rent ut sagt. Redan imorse gick allt snett och vi kom osams.

Jag har tvättat, sytt och rensat (+ tagit hand om barnen) under tiden som han plockade upp leksaker och sen var chaufför åt ett par vänner.
När kom han hem och det tog inte lång tid innan ett par andra av hans vänner kom och fikade. Då fortsatte jag rensa och städa.
Sen klippte han gräset och då lagade jag middag och tog hand om bebis, fick då höra att "jaha så du har suttit i soffan".

Har fått höra att jag bara ljuger, överdriver, är lat, taskig och nåt om att stora sonen är brevbärarens idag....
Vet inte om jag orkar mer vet inte om jag vill försöka mer nu.

Det känns bara som en börda att vara tillsammans med honom. Han är bara nåt negativt för mig nu förtiden, har försökt förtränga det eftersom jag verkligen vill? (ville?) reda ut våra problem och bli lyckliga tillsammans men nu känns det lönlöst

Toppen nio: kram

Toppen - orkar du inte mer så orkar du inte mer. Jag tror inte på det där med att hålla ihop för barnens skull, barn är smarta de märker att nåt är fel. Mina föräldrar bråkade med varandra hela min barndom, oftast på kvällarna när de trodde att vi inte hörde. Min största önskan var att de gå skilda vägar så att jag slapp allt gap, skrik och bråk.

Men med det sagt är det naturligtvis väldigt jobbigt med vårdnad, boende, umgänge osv när man har barn, speciellt små barn. Detta är ett reellt problem som sällan går att lösa på ett optimalt vis. Men som jag sa orkar du inte så orkar du inte och så är det med det! INGEN orkar hur mkt som helst, ingen. Kramar

Toppen - jaaadu... ingen kan ju säga att du inte försökt. Men nu verkar det ju inte som att han förtjänar dig... Försök se till att ni kommer iväg till familjeterapi igen, för hur det än slutar så är det ju oundvikligen så att ni behöver kommunicera även i framtiden!! *KRAAAM* Hoppas att du har någon annan i din närhet att söka stöd hos!!!!

toppen det låter faktiskt överjävligt. glöm inte att man faktiskt kan testa och ändra sig. vi tänker ofta att det vi gör är definitivt men det går faktiskt att separera på prov också! det är ju massor av praktiskt meck men kanske ändå värt det för att man skall få fler alternativ att förhålla sig till. kram!

Jag måste dela med mig av lite goda nyheter!

Våra pojkar är ju synskadade pga sin albinism, och med den diagnosen kommer ju också en del andra problem som att dom måste smörjas mycket mer med solkräm osv.


För nästan exakt ett år sen sökte vi vårdbidrag hos Försäkringskassan. Det är ett bidrag man kan söka om man har merjobb som förälder, mer "jobb" än vad andra föräldrar har med friska barn i samma ålder. Likaså för merkostnader, typ solkräm som är på flera tusen varje år, parasoll som är ett måste om dom ska vara ute i solen en längre tid, uv-kläder när dom ska bada, osv. Iallafall, den handläggaren vi fick då avslog oss med en gång, våra barn var minsann som alla andra barn, det var inget med det.

Vi överklagade, och fick avslag igen. Vi fortsatte överklaga till Förvaltningsrätten och idag kom domen, vi fick godkänt!!! 25% vårdbidrag + merkostnader. En stooor vinst för oss som föräldrar då synskada är ett väldigt dold funktionshinder och många tror inte att det är ett så stort handikapp som det är. Det är inte många innan oss med barn med albinism som fått det ändrat i förvaltningsrätten så det känns jättebra. :) Pengarna i sig spelar liksom ingen roll egentligen, men det blir en knäpp på näsan på damen på försäkringskassan som minsann sa att det är ingenting..

Heja dig Bananflugan!

Heja Bananflugan!!!

grattis bananflugan! grymt bra jobbat att ni fortsatte överklaga!!!!

Tack!! :) Ja, det känns underbart. Nu är vårt fall dessutom vägledande för Försäkringskassan när dom ska ta beslut i vårt län, då handläggaren har sagt till oss innan att dom inte har några domar här sen innan att gå efter. Men nu är vårt det vilket betyder att fler föräldrar med barn med samma diagnos kan få rätt mot Försäkringskassan när dom söker. :)

Bananflugan - fasen, vad coolt! Och inspirerande!! Heja dig!

Heja bananflugan!!! Go girl! Kram

Ok. Jag har en unge som sitter fast som en sugklocka i tutten och en annan som springer omkring med rumpan bar och skriker: JAG MÅSTE BAAAAJSSSAAA! Hav därmed förståelse för att jag fattar mig kort.

Toppen: Jag kan bara instämma med föregående klokingar. enough is enough. Familjerådgivning eller separation på prov eller lyxkryssning till Bahamas. Vad som helst. Men något måste hända! Detta är ohållbart. Du förtjänar oändligt mycket mer.

Bananflugan: Respekt! Tänk att ni vann mot försäkringskassan! Upp och nervända världen liksom! Vad kommer att hända härnäst? Att påven godkänner homoäktenskap? Att Jimmie Åkesson adopterar ett barn från Korea? Att Bengt Magnusson börjar tala i falsett? Gud i himlen vad coolt att ni fightades! Så rätt!

Hoppas att ni mår bra allihopa!

KRAM