Jag är världens sämsta mamma!

men lägg av

TS: Du är inte alls en dålig mamma!!!! Jag var precis som du!!!! Min räddning var när jag insåg det som Eisa sa här ovan, ALLA gör så. Fast med mer eller mindre dåligt samvete. Du kan också ha fått en förlossningsdepression, det är vanligare än man tror, och det baserar jag itne på det du gör, utan på det du verkar känna. För du ÄR INTE EN DÅLIG MAMMA!!!! De flesta andra ljuger bara om hur "bra" de är! Sätter upp fasader! Jag skulle kunna skriva hur långt som helst men behärskar mig.

hahahaha :´)

Jo precis, om TS har en fl-depp så har det med hennes känslor och ej handlingar att göra.

Du behöver inte känna dig sämst för det , jag har 4 barn varav att 3 av dom är kejsarsnittsbarn och den sista flickan med mitt x hon hade 5 barn innan så fick vi det här och det var som förstföderska , hon ville inte ta tutte och bongstyrig med , så mamman fick pumpa först och sen ge henne på sked med ,

Det du beskriver låter ganska normalt tycker jag. Kände lite så med min första och med min andra kunde jag inte amma ordentligt så kände mig kass men det går över :) Visst att amma är underbart men inget fel att inte kunna/vilja det :) En väninna till mig kunde inte amma sin son men han mår toppen ändå så är absolut inte ditt fel

Ha-ha! Vilken rolig läsning! Känner igen mig 100 %. Nu är mina barn lite äldre, snart 3 och 5, men jag har inte glömt den känslan och jag upplever den fortfarande ganska ofta:)

Jag hoppas att du inte tar illa åt dig mitt tidigare inlägg. Jag tycker verkligen att ditt inlägg är som bra skönlitteratur!
Ibland har jag dagar då jag inte orkar göra någonting alls med mina barn. Jag skulle bara vilja sitta själv och stirra i taket eller göra något annat, men vara SJÄLV, bara jag.
En liten bebis som bara skriker kan kännas skitjobbig, man blir så frustrerad. Det känns exakt så som du beskriver - man skulle vilja kasta ut barnet ur fönstret.

Hej!

Man ska inte isolera sig med bebisen utan gå ut och träffa någon
kompis eller promenera med barnvagnen. Man mår psykiskt dåligt
av att vara hemma för mycket..

Kanske gå på ett bebiscaffe  och träffa andra föräldrar. I mIn stad finns
det ett riktigt bra bebiscafe och jag har gått dit varje fredag sedan lillen
var 6 veckor gammal. Nu när det är uppehåll fram till september  
känns det riktigt tråkigt på fredagarna  

Det jag försöker säga till TS är: se till att försöka komma ut och träffa folk,
bjuda några vänner på middag.. man måste dessvärre ringa själv om man ska
hitta på något, för folk brukar vara dåliga på att höra av sig..

Det kan vara klokt att prata med BVC, de kan hjälpa dig säkert. Det är en
övergående period och vi alla har mer eller mindre känt som du gör så du är inte
ensam!

Kram och lycka till!

P.S Finns det någon som kan avlasta dig? Du behöver verkligen egen tid, 
så att du kan vila och fylla på batterier och få ork. Och att  man undrar om man är
en dålig mamma brukar vara tecken på att man är en bra mamma.. annars
skulle man inte ifrågasätta sig själv!

Å, sådär kände jag miig också förut! Det har blivit lite lättare nu när sonen blivit lite större, men får fortfarande panik när folk börjar prata om att stimulera barnet hit och det....! Men skit i det, mitt barn skrattar när jag gosar med honom (när jag väl gör det...!) och växer och är nöjd i övrigt, så det kan inte vara hela världen.
En tanke som hjälp mig är att (i många fattiga) länder är ungarna glada ändå, även fast de inte får lära sig sjunga "klappa händerna" eller "imse vimse spindel" eller lika med brio-klossar.

Att du ens ifrågasätter dig själv motsäger "faktumet" att du skulle vara en dålig mamma! Nej, det är alla krav som är dåliga, inte du! Gör som du känner, gör som du vill! Skit i alla krav och måsten och BVC-tanternas hysteri!

Jag vet inte hur länge sedan det var ditt barn föddes, men jag tyckte också att jag var ganska dålig mamma i början. Jag visste inte vad jag skulle göra med bebisen lixom. Han låg ju bara där. Nu är han 3 månader och uppskattar att man pratar med hon om och att man sjunger för honom. Det gör ju att man gör det mycket oftare! Han ler och skrattar till en.

Men att det blev kejsarsnitt och flaskmatning betyder ingenting. Du är inte sämre på något sätt för det och det är ingen tävling om vem som fött på bäst sätt eller ammat med bäst mjölk. Huvudsaken är att du och ditt barn mår bra eller hur?
Jag födde vaginalt och flaskmatar. Det är inget som helst fel på mjölkersättning, min erfarenhet är att de flesta flaskbarn är mycket nöjda och friska medan många ammande barn är gnälliga, oroliga och svårare att ha o göra med.

Jag hoppas du hittar lyckan. För mig tog det nästan 3 månader innan jag började njuta på riktigt av att ha fått barn.

Förresten, varför blev han sjuk på grund av att du inte ammar?

Osså en sak till. Ge dig själv lite cred. Du har gått igenom en graviditet och offrat mycket för ditt barn redan. Var inte så hård mot dig själv.

Kunde varit jag som skrivit det där, haha. Hade visserligen vaginal förlossning o helammar men jag är också morgontrött o försöker få henne att somna om. Och hon är nästan alltid lätt att ha att göra med men de dagar hon inte e det tycker jag de e pain in the ass o känner som du för att slänga henne ut genom fönstret. Jag skulle dock ALDRIG göra det och får t.o.m. dåligt samvete när jag vaknar morgonen efter en jobbig natt när jag varit irriterad på henne. Men jag skulle inte vilja vara utan henne och ser det som ett kärt besvär ändå. Dessutom varar det ju inte för alltid

Nej du är en vanlig människa med fel och brister som alla oss andra. Men jag tror att du behöver stöd i en mamma som har lite mer erfarenhet och som kan stötta dig. Kanske kan du hitta någon annan hemmaförälder och då menar jag inte föräldrarledig utan en som valt att själv ansvara för och omsorgen om sina egna barn, istället för att lämna bort dem tidigt. Då kan du få prata av dig och få det stöd du behöver.

Föräldraskap kommer inte per automatik det kommer av att man är med barnen och lär sig hur man gör, gärna från någon med erfarenhet, nätverk är viktigt. Sedan kommer mycket av hur man själv växte upp och vilka inre bilder och erfarenheter man fått med sig. Man gör ofta som den egna mamman gjort.

Sedan tror jag att du behöver avlastning. Hur är det med hushållsarbetet.... jag hoppas att din man tar en stor del nu när du har fullt upp med en liten. Du behöver sömn, rutiner, avlastning och stöd samt en chans att få prata av dig kring alla dina funderingar. 

Mammarollen växer man in i och för en del är det tuffare helt enkelt beroende på hur man själv växt upp och vilket nätverk man har omkring sig. Du låter också väldigt trött och det kan bero på en lätt depression vilket är helt normalt. Då orkar man bara inte, så som sagt, se till att du får stöd. Det är något alla behöver