Jag tycker att det är viktigast att se till barnets behov! Det finns inget rätt eller fel i den här frågan, vissa barn trivs jättebra hemma, andra barn klättrar på väggarna oavsett vad man gör.. Jag har en sån son, vi kan vara ute och leka hela dagarna eller vara på öf osv men det räcker inte, han har jättestort behov av sina kompisar.. För jag har sagt det förut och jag säger det igen barn är också i behov utav ett socialt umgänge som föräldrar inte kan ge i det långa loppet.. Visst första tre åren spelar nog ingen roll men har man dem hemma längre än så tror jag man förstör mer för barnen. Jag menar en vuxen kan aldrig någonsin leka som ett barn, aldrig bete sig som ett barn och aldrig fungera socialt som ett barn.. Och vad får du själv mest ut utav, att sitta själv på ett cafe med massa folk i samma ålder som går förbi eller sitta på ett cafe med en kompis och prata? Trr det är samma sak för barn det spelar ingen roll hur många barn som är ute opch leker i samma park så är det inte samma sak som att leka med sina kompisar.. Så att på någotvis försöka ge föräldrar med barn på dagis något slags mindrevärdeskomplex är så otroligt larvigt... Man bör se till barnens bästa, och nej hör och häpna barnens bästa är inte alltid att vara hemma med föräldrarna. Barn är också i behov av ett socialt umgänge och i behov av den stimulans man får utav andra barn.. Men som sagt, de första 3 åren tror jag inte spelar någon roll..Om man har dem hemma eller inte tror inte utvecklingen störs av det.. Men vet man med sig att man har ett barn som är i behov av en dagis plats så tycker jag att man väljer det..
