Dåligt samvete.En tvåbarnsmammas vardag..

Har man mer än ett barn har man ofta dåligt samvete Du verka göra så gott du kan, mer kan man inte göra.
Jag hade nästa lika tätt mellan mina 2 första barn (16 månader) och det var en tuff tid, men vilken glädje de har haft av varann.

Har en tre åring och en tre veckors...
Klart man har dåligt samvete, den lilla kommer (och har redan flera gånger) få gråta i sin säng eller vagn medan man hjälper den stora färdigt med det man håller på med. Typ toabesök, tandborstning mm.
Superjobbigt, men jag hoppas att man hittar harmoni i tvåbarnslivet så småning om.

Men det är nog bra med en tråd som denna, där man kan prata av sig och se att man inte är ensam.

Jag har 23 mån mellan mina barn. Dottern är nu 2,4 år och sonen 5,5mån. Du får räkna med att det dåliga samvetet kommer komma o gå i perioder. Här svänger det vem jag har mest dåligt samvete för.. Men genom att jag gjort dottern delaktig i allt med lillebror så har hon nog aldrig känt sig "utanför" utan hon har växt av att hjälpa till. Idag tex var jag ut o hämtade syskonvagnen i förrådet, tog väl 1 min och då sa dottern att hon skulle vara barnvakt åt "lillebossan" När jag kom in igen hade hon hämtat nappen o förklarade för mig att han varit ledsen, o kände sig nog så där storasysterduktig

Ni får se det att det blir lättare o lättare ju äldre de blir. När man börjar amma mer sällan så har man ju möjlighet att ta sig iväg o göra nåt med bara den stora o pappan har ju då möjlighet att vara med den lilla då den börjat äta annat. Å sen ska ni se vilken lycka det är när de börjar leka mer o mer med varann, jag kan redan se vilken kärlek det finns mellan dem, helt underbart!!

Så var det för mig med.. har oxå 14mån mellan mina.. Nu är den stora 3 och den lilla 2.. det dåliga samvetet finns kvar, men nu har de sådan nytta utav varann, de leker jättebra MEN den senaste månaden har de börjat bråka... är väl det som kallas syskonkärlek? :) Märks verkligen när de inte är tillsammans att de blir liksom nästan halva... de blir ju nästan som tvillingar:)

Nä, stå på dig tjejen, du gör ju precis så gott du kan för dina barn och du älskar dem! De känner det och det är precis vad de behöver!

Lägg prettokraven på hyllan, man kan inte sitta och sjunga och rita pedagogiska lekar med barnen hela tiden, och det behöver de inte heller. Du gör ju det emellanåt när du har tillfälle och det räcker.

Försök hitta en rytm i vardagen som passar er, det spelar ingen roll vad ni gör utan att ni har det bra. Vill ni vara inne för att ni har mysigt och alla är nöjda och glada så gör det. Vill ni sitta i soffan och kolla på teletubbies medan du ammar så gör det. Är det jobbigt och kaosigt så släng fram lite kex och saft och slå på en film den stiora gillar och blir lugn av. Man måste inte böka sig ut varenda dag om det ändå inte är fint ute om man inte uttalat vill med så små barn.

Det är tufft att ha barn tätt, ibland så man står på randen till vansinne. Jag lovar att det är bättre med lite okynnesfika med lite mer socker än vad bvc förespråkar än att man tappar greppet och börjar grina själv. Är du lugn och nöjd så är barnen det också, om du håller dig lugn och med stadig hand styr dem så litar de på dig. Visst är det så ibland att båda grinar samtidigt men man löser det på bästa sätt. Tänk att inom 5 minuter så har det lättat, det har det i stort sett alltid. 

Ett tips är att om ni nu kan det låta din man gå ner i tid, ta föräldraledigt en timme om dagen så han kommer hem lite tidigare. Av egen erfarenhet tyckte jag att den sista timmen innan han kom hem var den där det ofta blev jobbigt även om resten av dagen varit lugn.

Håller med korint.
Man ska inte vara så pretto.
Alla tjatar om att man ska vara ute och leka och få frisk luft, men denna vinter har jag inte haft det lätt att vara ute (höggravid och denna snö och kyla) och då har dottern och jag varit  mycket inne. Det är mysigt det med och inte blir hon en sämre människa för det. Snart kommer våren.
Fika och kolla på tv, helt OK för mig också, klart man kan välja fruktsallad istället för kakor varje dag men man måste också göra det lite lätt och enkelt och roligt ibland med.

Bra sagt det där om att om 5 minuter är det över...det är så sant så sant...

Sista timmen är också här den jobbigaste tycker jag...tänkt att det är så.. :=)

För att väga upp mitt dåliga samvete sen vi fick ett till barn brukar jag tänka att jag gett mitt första barn den största och finaste gåvan man kan ge ett barn, dvs ett syskon. Att växa upp och dela sitt liv med när föräldrar inte längre finns. Det väger upp för den förlorade tiden tycker iaf jag. Tänk om man inte hade syskon, vad sorgligt!

Jag har 13 månader mellan mina och kände precis som du i ungefär 7 veckor innan jag faktiskt sökte hjälp via bvc. Mådde skit för att min äldsta inte fick lika mkt uppmärksamhet som hon var van vid och för att jag inte hade den lilla lika mkt på mig som jag hade min äldsta när hon var så liten. Jag kom över det efter att ha fått pratat av mig Redan nu står de varandra jättenära och visst är det jobbigt i omgångar när de båda är griniga men oftast är det jättekul nu

har oxå 14mån mellan mina o känner igen det.
Samvetet kommer o går men de blir bara bättre! nu e lillan 6mån o dom "leker" jättebra redan nu o man märker att dom saknar varan när dom inte e tillsammans!

Vi har 15tim v på dagis till den stora o de har nog vart min räddning, då pappan e bortrest en hel del..

5-min tanken lät jättebra! den ska ja ta till mig! för de e ju oftast så de e ;)

men som sagt: känslan av att inte räcka till e fruktansvärd!