Vad händer om jag tex bryter benen?

Jag har jättesvårt att tro att barnen blir placerade pga en sån orsak. Man vill i all möjligaste mån undvika placeringar då det är oerhört traumatiskt för barnen. Och att då utsätta dem för det när föräldern inte är olämplig, utan fullt kapabel förutom just vissa fysiska förutsättningar låter osannolikt. Skulle som sagt var tro att de flesta kommunerna kopplar in hemtjänsten under den begränsade perioden och föräldern saknar nätverk som kan hjälpa.

Det låter bra..
Nu hoppas jag ju att jag aldrig behöver befinna mig i denna situation.
Men det låter bra att höra att det finns hjälp att få då.

Men stödfamilj menade jag som avlastning t.ex. på helgen, inte att dom är där hela tiden.

Och det är ju inget farligt med det, familjerna är ju noga utredda och man får träffa dem innan.

Jag är själv med min son och har en stödfamilj till honom 1 helg i månaden och det är absolut inga problem. En jättego familj!

Dom är ju 3år och 1½år Skulle jag ringa taxi och försvänta mig att han/hon såg till att ungarna kom in på dagis. ?
Ensak hade det varit om de hade varit 5-7år...

jag är jätte glad att du fått en fin stödfamilj, Men jag har så många vänner som slussats runt i sin barn dom (nu har DET inte precis med min situation att göra med) och det finns så många historier om familje hem som INTE varit så utredda som man kan tro att dom ska vara.

Det är klart att man undrar hur livet skulle te sig om man råkade ut för något.
Antar att du är ensam med ansvaret - precis som jag?

Något som varit uppe här tidigare är också frågan; vad händer om jag avlider?

Hihi tror hon mer talar om vad som händer med barnen om hon skulle dö.
Inte vad som händer efter döden *ler*

Du är på ett forum för ensam förälder.
Vi pratar om vad som händer med barnen om man råkar ut för en allvarlig olycka.

Sarkastiska kommentarer undanbedes, detta är inget man skojar om.

Då får mor/farföräldrar ansöka om de vill ha barnet/barnen. Och de utreds om det är lämpliga för det. Om de inte vill eller inte får p.g.a. ålder så blir barnen placerade i ett familjehem. Men det är nog mer om pappan inte finns i livet. Om pappan finns är han också en del av utredningen. Och även ens syskon om de vill.

Men det kan säkert gå till på andra sätt också. Är pappan också vårdnashavare blir det nog mer automatiskt över till honom.

Jag har frågat mig samma sak. Jag lever ihop med min sons pappa. Men vet ej för hur länge pg av arbetssituation. Eftersom vårt samboskap är osäkert så har tanken inte varit helt okänd för mig.
Jag har fått på senare år svåra fotproblem vänster sida. Bland annat så gjorde jag en steloperation i en fotled då sonen var 10 månader gammal. Jag satt hela ht 2008 i rullstol. Hur hade de gått om jag vore själv eller om min sambo inte kunnat ta ledigt från arbetet. Jag har inga anhöriga i länet och jag kan inte förlita mig på min karls anhöriga.

Jag kollade omkring. I denna kommun så kopplar man in socialen. De är inte så farligt som det låter. Det blir en punktinsats på grund av familjekris.Det bästa är om barnet kan bo hemma hos dig för er bådas skull. Då kan man sätta in människor som ev kan bo hemma hos er för hjälp. Alternativt att barnet bor i en stödfamilj och ni träffas så mycket som möjligt.

I denna kommun så hjälper inte hemtjänsten till med såna här ärenden. Men i andra kommuner gör man det.
Min mamma bröt benet då jag och mina syskon var små. Då var hemtjänsten hos oss. Men så är de inte i denna kommun idag.

Kolla gärna upp för de är en väldigt bra fråga.

Detta är en bra fråga, TS. Jag är också ensam med min dotter. Förvisso har jag ett hyfsat bra kontaktnät men vem tar hand om min dotter om jag råkar ut för någon olycka? :(

Folk som aldrig förlorat sin äkta hälft eller haft med döden att göra förstår inte oss helt enkelt. Hur vet man det? Jo.. de skämtar fortfarande om döden. Jag och de som upplevt vad ond bråd död kan orsaka i en familj skämtar aldrig om döden.