Orka med Jobb, hus&hem och barn samtidigt?

hej

Jag har varit ensamstående sedan minsta var 2 och jobbade då dagtid på en större industri. Började halv sju och slutade halv tre. Jag gick upp senast 5 och kl 6 hängde vi på dörren till dagis (helst 10 i) vissa fröknar kom tidigare för att jag skulle hinna men en del kom när de skulle, alltså kl 6.
Då skulle jag sen åka 3 mil i rusningstrafik och hinna stämpla in innan 6,30.

Det fungerade i 3 månader sen gav jag upp.

Hitatde ett jobb som bara var 80%, dagtid (oftsat 8-16) då blev det genast mkt lättare.
Efter det så har jag haft 3 olika anställningar alla runt 80%.

Tidig morgon eller sena kvällar blir problem tyvärr min dröm är sjuksköterska men tyvärr så fungerar ju inte tiderna som ensamstående.

Nej jag har inte folk runtomkring som kan ställa upp, dom jobbar och är trött och slut också. Så jag kan inte jobba kvällar, utan det måste vara dagtid. Kommer inte ta jobbet ifall det är kvällar. Men det kanske finns något jobb inom vården där dom accepterar att jag bara kan jobba dag, 75%. Jag vill ju hinna umgås med min son också, och ha ork. Men tror ni att dom kan låta mig börja ca 8 kanske?. För då måste jag ju ändå upp 5 och stressa, men bättre att kliva upp 5 än 4. Så att börja kl 8 skulle ju gå bättre iallafall. Synd att jag inte har körkort och bil för det skulle underlätta så mycket!. Men räcker lönen om jag jobbar 75% om jag är ensamstående?

Jag har en helt annan situation än din. Mina barn är mycket äldre, den yngsta är 10 år. Jag har högskoleutbildning och ett dagtidsjobb med bra betalt. Jag har körkort och bil vilket jag inte förstår hur jag skulle klara mig utan.

Men jag tänkte att jag kanske kunde komma med lite råd. Du skriver att du vill jobba inom vården, problemet är att det inte funkar för ensamstående. Dels är det mycket obekväm arbetstid (nätter och helger) när dagis är stängt, och dels är det extremt dåligt betalt. Man måste nästan ha en man som försörjer familjen för att ha råd att jobba inom vården. Skulle du kunna tänka dig något annat yrke, där man tjänar lite mer och därmed har råd att gå ner på deltid? Jag tänker tex på vår sekreterare, hon servar en avdelning på ca 50 personer. Hon är världens gulligaste, tar hand om oss, om någon ser ledsen ut så är hon alltid där och bryr sig, fixar och donar. Hela vår avdelning har fått en helt annan stämning än vad vi hade med den förra sekreteraren. Eller som receptionisten på mitt förra jobb, hon jobbar med människor hela dagarna, det var hon som såg till att alla kunder/besökare trivdes. Sådana omvårdande människor behövs på massor av ställen, tex mäklarfirmor, bilsäljare, konsultföretag. Så om du vill jobba med omvårdnad av människor så måste det inte vara inom just vården.

man klarar det för att man måste.. =/..nu måste iofs jag inte gå upp kl 04 men... när jag flyttade på pojkens pappa i dec så bodde vi typ 2 min från dagis.. nu måste jag ta bussen dit, och för att sen gå till jobbet därifrån sen... vi går upp 05.30, bussen går 06.10, missar man den går nästa 06.25 =) (det händer ju rätt ofta då man får tampas med en trotsig 2-åring som inte vill klä på sig hehe)... mellan 06.35-06-40 är vi på dagis då tar det ca 5-10 min att lämna.. sen upp till lasarettet som tar ca 15-20 min.. å då jag börjar kl 07 får jag gå som en dåre dit!.. där ska jag städa sen i 8 timmar.. filket är rätt så fysiskt krävande då man går, å går, å går... kl 4 hämtar jag gossen på dagis.. sen GÅR vi hem.. så är vi hemma ca 16.45, då ska det lagas mat, äta, diska undan.. å vissa dagar ska han duscha/bada.. + att jag vill ha lite tid till Lek med mitt barn.. vilket kan kännas ganska omöjligt ibland, vid 18.30 senast kl 19 ska Han läggas.. för att sedan bli väckt 05.30 igen dagen efter....då har man kanske ett par timmar för sig själv innan man måste lägga sig för att orka upp..  
Det är tufft, men man har inget annat att välja på.. man ligger iaf inte latsidan! hahaha.. tråkigaste är ju att man har sååå lite tid till lek när tiden är så tajt.. så man får ta igen det på helgerna.. varannan helg är han hos sin pappa.. så jag har m.a.o bara sovmorgon varannan helg!! om jag inte är så dum att ta på mig jobb vissa helger..
just nu känner man sig rätt slut som människa.. med med tiden blir väl bättre hoppas jag!

kämpa på, håll ut...
Kram

Ja jag säger som någon ovan; man klarar det för att man måste! O jag tror att det är tufft även om man är två, dvs att gå upp tidiga morgnar o lämna på dagis, o sedan stressa iväg till dagis. Alla är nog trötta när de kommer hem sedan - men det är ju en vanesak!
Så ser ju vardagen ut för de flesta.

Dock måste det ju funka rent praktiskt - men utöver det så får man nog ta de tider som erbjuds; det är ju många som har småbarn, o det innebär ju oftast ett pusslande, vare sig man är ensamstående eller ej.

Jag har själv varit ensammen med min son i många år, o är det fortf, men nu med två barn, o jag har alltid jobbat skift. Det har dock funkat med bl.a mamma som hjälp, samt att äldsta sonen tidigare har varit hos sin pappa på umgänge.
Men med två barn kommer det att bli tufft - men jag räknar med att det löser sig.'
Visst blir det långa dagar, men man får helt enkelt ta till vara på den tiden som man är ledig tillsammans med barnen istället.
Kassa arbetstider är inte så mkt att göra åt - såvida inte arbetsgivaren är väldigt förstående o anpassningsbara mot just dig, men det är nog svårt för de flesta företag att anpassa arbetstiderna på så vis, särskilt inom vården.

Orka kommer du att göra; det måste man ju göra för att kunna ha en inkomst att försörja sig o barnen på!

Jag är inte riktigt ensamstående, men sambon jobbar borta och kommer hem var 3:e helg ungefär. Ibland får jag vikariera (är eg. arbetslös) som tex förra vintern när det var smällkallt och snöade konstant. Eftersom vi bor i villa med elduppvärmning så såg mitt schema ut som så att jag steg upp 05.30 för att slänga på mig kläder, gå och hämta ved, göra upp eld, koppla in motorvärmare i bilen,slänga i sig frukost innan jag kl. 06.00 väckte sonen, bytte blöja, klädde han, gav han en banan. Medans han åt den packade jag ihop min lunch till jobbet+ allt som skulle till dagis. sen klä sonen, starta bilen, skrapa rutor, hoppas på att man tog sig ut från gården utan att behöva skotta sig ut.(isåfall sen till dagis). In på dagis,lämna sonen, tillbaka till bilen. Vara på jobbet senast 07.00. jobba som en iller, hem på lunchen för att elda och skotta+ slänga i sig lite mat. tillbaka till jobbet, jobba som en iller för att hinna sluta kl. 15.00 (hade en snäll chef som gjorde att jag fick sluta när jag var klar för dan), hämta från dagis, hem, kanske skotta lite mer eller bära in ved. In och laga mat, äta, sen plocka undan, diska, umgås med sonen innan han ska i säng. Då hann/orkade man inte städa eller tvätta utan det sparades till helgen. Urtrist, jag kommer inte jobba heltid om jag får ett jobb. 75% skulle vara perfekt!

Jag jobbar ofta kvällar och då är barnen hos sin pappa. Blir lite "hattigt" för barnen men i stället får de gå hem tidigt från skolan när jag är ledig eller jobbat helg. Är pappan så involverad att han kan ha barnen då du jobbar kväll så går det ju?
Folk brukar tycka att det är synd om mig som jobbar så mycket kvällar ca 3 i veckan och varannan helg men jag slipper morgonstresset och behöver inte gå upp så tidigt så barnen behöver inte gå upp förrän 07.30 så de hinner till skolan. Då har jag egentid tills jag börjar jobba kl 16. Jobba helg är också ok för då är man ledig nån dag i veckan istället och kan fixa med grejer utan att stressa eller trängas med andra.
Jag gnäller ofta på arbetsuppgifterna men igentligen har jag det ganska bra ;) fick mig en liten tankeställare nu haha 

finns det ingen OB-förskola där du bor? Då får man ju ha barnen där kvällar/nätter helger ja när man behöver och då skulle du ju kunna jobba skift. Kolla upp olika alternativ som undersköterska kan du ju även jobba inom äldrevården o då kan det ju bli andra tider.
Visst förstår jag att det måste vara jättetufft att vara ensamstående men samtdigt ska du inte ge upp dina drömmar dina barn behöver ju en lycklig mamma. Man kan ju inte få allt på ett jobb utan du måste nog lista vad som är viktigast för dig lön, arbetstider, trivsel, kollegor etc. Lycka till!

Oj - jag var ensamstående med min son när han var liten och jag började sju...i hemvården jobbade jag då. Inte gick jag upp fyra men däremot kvart i fem för att hinna. Visst är det jobbigt och visst är det slitigt men du är en bra mamma om du får chansen att göra det du vill! Dessutom som nån här ovan sa, så ska kommunen kunna ordna nattis eller nåt liknande till dem som har oregelbunden arbetstid. Jag jobbade inte heltid heller - om ekonomin tillåter så kan man ju få gå ned till 75%. På det viset så hade vi mer tid på eftermiddagarna, jag hämtade honom vid halv tre och han lade sej kl sju så det kändes som rena lyxen. Jag var väldigt rutinfast, hade bestämda dagar för tvätt, strykning, städning och sånt för att det skulle kunna funka. På det här sättet funkade det i a f bra för mej!
Är även uppväxt med två föräldrar inom vården, med tidiga mornar, kvällar och helger!
Du får gärna "prata" mer med mej om du vill - om jag kan stötta dej på nåt sätt! Det är viktigt att du gör det du känner är bra även för dej!
Lycka till

Jag läser på högskolan, fasta rutiner är räddningen för mig. Det och att köra på storkok när jag lagar mat lagar jag alltid mer än vad som går åt så jag kan värma andra dagar. Jag tar en liten stund varje dag och ser till att lägenheten ser ok ut när jag lägger mig för att det  tar mindre tid än att vänta tills det urartar. Min son lärde jag tidigt att städa undan varje kväll INNAN han få välling och kan lägga sig. Är han jätte jätte trött så blir det gnälligt men att vara fast och visa att man alltid menar det man har sagt är a-ö för mig. Är han sjuk eller fyller år eller vad det nu är gör man ju undantag, jag är ingen maskin lixom. Det lät så brutalt. Ne men att vara jätte hård på att följa sina egna rutiner som får det att fungera för en själv.

Jag jobbr som kassa biträde på 75 %
jag jobbar 2 dagar i veckan mellan 0845 och 17.30
då är dottern på dagis mellan 8.00 och 18.00 sedan jobbar jag också varannan helg, då är hon hos, sin pappa :)
De blir långa dagar, de blir det, men hon tycker de är roligt och hon trivs bra =)

Klart du kan utbilda dig till undersköterska! Om man läser på komvux här är det 3 terminer och distans är väll ungefär de samma eller kanske lite snabbare.
Men vem vet vad som hänt när utbildningen är klar?? Då kanske du har träffat någon som kanske gärna hjälper dig så du kan jobba med det du vill. Eller så kanske du hittar ett dagjobb som uska. Eller så kanske pappan börjat haft barnet.

Är inte barnet/barnen hos sin pappa någon gång?
Är de inte de kan du ju ansöka om kontaktfamilj där de kan va 1-2 helger i måanden om du känner du behöver avlastning.

Jag jobbar 75% dagtid och är ensamstående. Så de funkar bra. Läser även kurser på kvällar men under den tiden e sonen hos sin pappa eller mormor.

Dock så har jag en vän som endast jobbar på krogen. Hon jobbar onsdag, fredag , lördag kväll/natt. Så hennes dotter sover hos oss varje onsdag och ibland fredag eller lördag .

Jabor ensam med min son på 5, min lycka är att jag är ensamföretagare inom bygg och har förstående kunder,, jag kommer ju aldrig före 8 till jobbet och kommer det minsta snöflinga så måste jag åka 3 för att hinna hämta...
jag jobbar som f,,,n på dagarna eftersom det oftast blir 6 timmars dagar... kommer ju aldrig att bli miljonär på det här sättet men kan ju anpassa mina tider..

vill så gärna vet vad du bestämde dej för. Hoppas att allt har ordnat sej till det bästa för dej och din son.
kram

allt har ordnat sej för oss,, han bor heltid hos mej fortfarande,, och vi har hittat våra rutiner,, du själv då,, allt bra?

Det går jättebra för mig. Jag har börjat läsa till Undersköterska, jag går 2/3 terminen och det fungerar jättebra att plugga 100% som ensamstående.

Hur det blir i framtiden med jobb, arbetstider etc, vet jag inte. Det får jag ta då. Jag ser positivt på framtiden. Jag kanske har en pojkvän då, som kan hjälpa till med min son, så att jag kan jobba kvällar och helger. Eller så kanske jag bor jättenära min arbetsplats så att vi inte behöver kliva upp alltför tidigt på morgonen, eller så kanske jag har bil och körkort då, som underlättar. Man vet aldrig hur framtiden kommer att se ut, så jag lever på hoppet, kan man säga. :) Jag vill verkligen jobba inom vården och jag ska kämpa mig dit.

Jag håller helt med du som skrev att man klarar det för att man måste. Jag har delvis en annan situation då jag är högskoleutbildad och mina arbetstider ser lite annorlunda ut. Men det är tufft att jobba heltid och dessutom bilpendla till en annan ort. Vintern är tuffast. Avstå inte från att utbilda dig. Vill du bli uska så satsa på det. Det är en bra och bred utbildning inom ett område där man får jobb. Det är den bästa grund du kan ge dina barn. Många arbetsgivare har som policy att man ska kunna kombinera förädraskap och jobb och när jag jobbade inom vården var det flera småbarnsföräldrar som började 7.30 eller 8 och vi som då inte hade dagisbarn tog passen som började 7. Dessutom finns det jobb med "kontorstider" för uskor också även om det inte är det vanligaste, tex på vårdcentraler eller privatkliniker. Du får gärna inboxa om du vill. Allt fixar sig! Lycka till.