Ni som ammat er barn till sömns, hur gick det sen?

Hej! Jag började att söva min flicka utan mat för några veckor sedan och hon är 4 månader nu. Jag ammar henne på nedervåningen och sen går vi upp och byter till pyjamas och sen lägger vi henne. Det har inte varit några problem, förutom lite ledset i början, men hon har tagit nappen istället. Vad man menar på Vårdguiden är kanske att det är första steget mot att kunna sova hela natten, eller att kunna somna om om man vknar på natten. Det är den förklaringen jag fått till varför det kan kännas viktigt. Men att man varnar verkar vara knasigt!  

Ja precis. Kopplingen amning-somna om beskrivs som en negativ koppling. Negativ I förhållande till om mamman mår dåligt av att inte få sova hela natten. Naturligtvis positiv från barnets sida, Som någon var inne på så sommar ju barnet just precis för att det är mätt, tryggt, varmt och belåtet vid mammas bröst. Väldigt positivt. Den dag jag har fått nog av störd nattsömn eller pappan pappaledig är det dags att ta den eventuella fighten att vänja av vid somna om utan amning. Kanske har det löst sig då ändå. Så verkar det vara för de flesta som svarat.. Det är de slutsatser jag gör efter att ha vädrat ämnet här! Ja, det är den slutsatsen jag också drar. Det man menar är att om mamman mår dåligt av att inte få sova pga nattamning för att somna om, så

Känns faktiskt som att man kan ta den här filosofin och applicera den på andra aspekter vad gäller livet med barn också...
Att forcera och tvinga på förändringar utan anledning är dels kränkande och dels väldigt onödigt. Eftersom det alltid ändras och förändras av sig självt. Som en vågrörelse, det är bara att glida med...

Ska försöka tänka på det när jag snart hämtar min "2-årsutvecklingsfasiga" son på förskolan...  

Min första dotter ammade jag mkt till sömns, var dock stressad över att det var så pga all info om att det var dumt/fel.

Synd för det tog bort en hel del av nöjet med att ha det så under den relativt korta tid det ändå gäller.

Det visade sig att det var helt onödigt att kämpa med att få bort det, det ändrade sig av sig själv. Jag slutade amma vid 1 år och då slutade hon också att amma till sömns (såklart). Det glesade ut innan det, men helt slut då.

Hoppas ni kan njuta av att amma till sömns så länge det känns bra för er. Slutar det inte av sig själv så ta tag i att ändra det när det är ett problem, men inte så länge allt funkar bra.

Jag amNmade sonen till sömns i över ett och ett halvt år, cirka tjugo månader. Det var toksmidigt och något vi båda trivdes med. När vi väl slutade visade han rätt tydligt att det behövdes någon sorts förändring, för då hade han svårt att komma till ro vid bröstet och var väldigt lättväckt. Dessutom hade jag blivit gravid och han hade minskat på amningen en hel del på egen hand.



Nu nattar vi honom genom att gå upp i sovrummet. Vi läser en eller ett par böcker tillsammans medan han ligger på armen och så somnar bredvid oss. Det går i regel ganska fort för honom att somna. Jag har inte ångrat en sekund att vi gjort som vi gjort, amningsavslutet var väldigt smidigt och det gick ganska lätt att introducera nya rutiner.