Jag kan tillföra en synpunkt som inte ens förekommer i debatten i Sverige, men väl i Tyskland, där man har frångått principen samma föräldrapenning för alla och börjat med det svenska systemet med % av inkomsten, och förstås med tak.
Där argumenterar låginkomsttagare, studenter och hemmafruar med lägsta föräldrapenningen: Varför är det jobbet som jag gör i hemmet med mitt barn, så mycket mindre värt än det som en manager gör (i hemmet med sitt barn)? Varför ska de med hög lön få mera? Varför är det så viktigt att den som tjänar bäst, oftast pappan, stannar hemma, och måste premieras med extra pengar för detta?
Och svaret är förstås att det inte är omsorgen om barnet som det handlar om, utan om omsorg om jämlikheten.
Visserligen sägs det att det är så bra för barnet om pappan tar ut lika mycket tid under bebistiden, men några källor har jag hittills inte sett. Själv tror jag inte att det spelar någon roll för bebisen om det är mamma, pappa eller mormor som stannar hemma det första året, bara de gör ett bra jobb. Och om den andra föräldern är aktivt närvarande efter jobbet.
Sen är det kanske en annan sak när barnet blir äldre, men det hör ju inte till den här debatten.
