Är det rätt att separera som småbarnsförälder?

Och hur kan du veta att "man" inte har gjort sitt bästa bara för att man väljer att gå skilda vägar? Givetvis är det ett stort beslut, men det är även ett beslut som kan förändra personen man trodde att man kände... talar inte om mig själv personligen, men vet att de existerar. Tänk om man inte gillar den utvecklingen man ser och inte kan kompromissa fram en bra lösning? 
Barn görs av kärlek oftast ja, men det finns fall tyvärr där kärleken tar slut. 

Jag röstade på JA, av egen erfarenhet. I vårt fall var en separation det bästa och vi misshandlade inte varandra. Pratade som vanligt och kom fram till beslutet, visst inte helt överens men efter ett tag så. Bättre att man gör det i tid och det gjorde vi INNAN man börjar anmäla varandra hit och dit, bråka inför barnen etc. Sonen var 1½ då vi flyttade ifrån varandra och 1 år senare var vi skilda på papper. Han kommer inte ihåg hur det var när vi levde tilsammans men har två föräldrar som älskar honom ÖVER ALLT ANNAT fast isär.

Jag tror faktiskt det är bättre för ett barn att föräldrarna gör slut när barnen är ca 2 än 4 år tex.

Mina föräldrar gjorde slut när jag var 2 år, jag minns inget och jag har aldrig tagit skada av det, har även fått en styvfar som jag aldrig har "störts" mig av. 
Men min bästa väns föräldrar gjorde slut när hon var 4 år. Hon har mått jättedåligt av det och aldrig riktigt accepterat deras beslut, eller hennes nya styvfar.

Mamman, pappan och den "nya pappan" kommer jättebra överens hos både min familj och hennes.

slugt sagt jag haller med. bara dom har vett att sluta braka sen

Vad menar du med "litet barn"?

Absolut JA! Jag och mina barns pappa separerade när den yngste var sex månader. Har inte ångrat mig en sekund!
Tyvärr har pappan i fråga inte fullgjort sitt ansvar gentemot barnen varesig vad det gäller umgänge eller underhåll, men jag kompenserar så gott det går.
Finns ingen kärlek eller förtroende kvar ska man inte vara tillsammans. Barn mår knappast bra av att växa upp i ett kärlekslöst hem.

Absolut ja! Mycket bättre för alla parter som är inblandade att man separerar. Blir lite jobbigt det första året men logistik, känslor och det gemensamma nätverket osv. Men helt klart värt det. Separerade själv efter 14 år och vi har gemensam vårdnad. Jag har varannan vecka och allt rullar på. Klart man saknar saker i ett förhållande, men jag skulle aldrig byta tillbaka det (med samma person dvs) mot hur bra allt är nu.

Ja, absolut!

Kanske de är bättre ge upp om det inte fungerar när dom är små och kanske bo isär ett tag men för att sen kanske kunna hitta varandra senare då man fått leva lite själv. Tror dock det är svårare för barnet då dom börjar vara i tonåren för då har dom börjat förstå mer och kan känna mer. Då gör det lite ondare och kan bli svårare för barnen att hitta tillbaka till mor eller far.

Ska jag vara en bra småbarnsföräldrer så måste jag kunna orka med mitt egna liv. Lever man i en relation som bara bryter sönder en mer och mer är de inte då bättre att separera för att må bättre och kunna ge mer kärlek till sitt barn?

vi har gemensamt bestämt att vi inte lämnar varandra barnets första 3 år. vi tänker att omställningen/sömnbristen är bidragande om vi skulle bråka under den tiden och det går över!

www.skilsmassa.org
Om hur man vet när det är dags att skiljas... 

Det där funderade jag också mycket på innan vi separerade, och det var skitsvårt i början, men nu har vi varit separerade i 2 år och jag tycker allt är underbart. Visst tusan saknar jag barnen på pappaveckorna men jag vet att de har det bra och jag kan prata med dem när jag och dom vill. I början satt jag mest och saknade barnen varannan vecka men numer fyller jag mina ensamma veckor med aktiviteter jag inte kan göra när jag har barnen. Planerar in så jag pluggar lite extra dom veckorna, tränar lite mer, tar dagar då jag bara ligger och slappar eller umgås med vänner och sover borta.
Julen delar vi på så barnen är på båda ställena varje jul, vi är båda med på barnens födelsedagar.
Att exet har en ny kändes jobbigt förut, men nu tycker jag det är skönt att dom har en till dom älskar. Hon är jättefin och världens bästa bonusmamma, hon pysslar om dom, tar med dom på saker ensam ibland typ bio och sånt men aldrig nånsin så att hon försöker vara nån mamma åt dom.
Jag tycker bättre om exets nya tjej än honom om jag ska vara ärlig

Jag & barnens far har nyligen separerat. Vi har tvillingar som blir ett år nu om en vecka.
Vi bor fortfarande tillsammans men jag hoppas på en lägenhet väldigt snart.

Att läsa det du skrev här uppe gav mig ett leende & hopp!
Jag hoppas de blir så för oss också, särskillt att han hittar någon som är snäll mot barnen & som funkar med mig också

Ska man absolut separera så är det väl bäst att göra det när de är mycket små och inte minns att mamma och pappa varit ihop och får det lättare att acceptera växelvist boende och nya partners i föräldrarnas liv.

Tycker själv tyvärr att folk separerar alldeles för lätt när de har barn, tyvärr ofta av egoistiska skäl. Har sett det alldeles för ofta. Förstår inte hur det kan gå före att barnen har en trygg uppväxt.

Kan tycka det är lite dumt, att bryta upp precis då.