Jag känner mig så fruktansvärt maktlös. Säg att det blir bättre!

RESPEKT till dig!! Min trills ar ju inget i jamforelse...

Jag skulle aldrig klara eller acceptera det du trots allt klarar av! Mina tvillingar är nu snart 4 mån och det börjar bli lite lättare. Min stora pojk nyss fyllda 4 år. Skulle aldrig klara om min man var borta hela veckorna, jag skulle kräva att han bytte jobb eller var föräldraledig samtidigt med mig..
Min man är bortrest ca 1 och ibland 2dagar i veckan och då har jag alltid hjälp av någon förälder eller svärförälder.
Man ska inte behöva känna som du gör - föäldraskapet ska vara en glädje (i alla fall för det mesta) och inte något man ska uthärda!
Kram

Vet precis hur du har det TS... Nu är våra tvillingar 7,5 månader men de första månaderna var verkligen ingen lek.... Min sambo började jobba i princip direkt vi kom hem från BB (dagtid), och de var aldrig nöjda. Så fort jag la ner dom så skrek dom. Min lösning var att få dom att sova i vagnen, då kunde de sova länge samtidigt.

När de var knappt 3 månader gamla började sambon att jobba, varannan vecka jobbar han em och jag får sköta nattningarna helt själv. Har även en 6-åring, som tack och lov klarar det mesta av nattningen själv. Men det dåliga samvetet gnager, inte alltid jag får till en godnattsaga...

Min räddning första halvåret var babygungan. Vi har en sån där som står på stativ på golvet, som gungar av sig själv och har musik. Köpte den begagnad på Tradera och den har varit guld värd!!!!! Antar att du inte ammar. För mig tyckte jag det blev lättare på kvällarna sen en av twinsen tog flaska och jag ammade den andra. Så gör vi fortfarande. Blev ännu bättre sen vi köpte Dr Browns flaska, killen blev mkt mindre gnällig då.

För mig har inte föräldraskapet varit enbart glädje de första månaderna. Jag har inte haft nån som hjälpt mig, och det har varit tungt. MEN det blir bättre, man hittar lösningar och rutiner som gör att det går bättre och bättre

Hej!
Min räddning i början var babysittrar, och uppallade flaskor, finns foto i mitt galleri!
Så fort de är mätta & nöjda, får de vara på golvet i köket. Nu är de 7 mån, och jag tycker det funkar jättebra, men pojken var svår i början...

Kolla min blogg på FL om du vill, har skrivit en del om hur jag gör praktiskt, för jag har också mestadels varit själv/ är själv med barnen.
Kan vara knivigt med tvilligar när de stora ska med skolbussen, och 4-åringen trotsar...

Mina tvillingar är stora nu (3,5). Jag kan bara säga hur jag gjorde, men självklart är det inte säkert det fungerar för dig. A&O för oss var rutin.. Jag (mer eller mindre) tvingade sakta in barnen till vissa rutiner - Äta, sova bada handla osv på vissa tider för att vardagen skulle fungera och för att det skulle fungera med barnens pappas son sedan ett tidigare förhållande.
När vi väl fått rutinen på allt så gick det mycket lättare och jag fick tid även till mig själv på dagarna (trots att jag i stort sett alltid var ensam med barnen och inte heller hade släktingar nära att få hjälp av)..  
Var INTE rädd att be om hjälp om den finns där och du känner att du behöver den.

Tänk på att du och barnen fortfarande håller på att lära känna varandra.. Det kommer absolut att bli bättre! =)

Tro på dig själv - Du är grym!!

Oj, vad jobbigt det låter. För de allra flesta tvillingföräldrar blir det iaf lättare med tiden. När mina tvillingar var 1-2 månader var sambon hemma med mig, sedan jobbade han deltid fram till att tvillingarna var 10 månader. Att dra lasset ensam, dessutom när du har ett syskon till tvillingarna låter nästan omänskligt. Ta emot all hjälp du kan få! Nu när mina tvillingar är 3 år och vi har en liten till så känner jag på nytt hur svårt det är att räcka till. I vårt fall beror det till stor del på att ena tvillingen har ett jobbigt funktionshinder vilket gör att han behöver en vuxen som tränar honom och passar honom i princip hela hans vakna tid. Att vara ensam med alla tre barnen skulle därför vara förenat med enorm stress och det skulle oundvikligen leda till att barnen mådde dåligt. Av den orsaken har jag nu slutat få dåligt samvete för att jag ber om hjälp.

Måste fråga er som har prematurer om ni ger dom järndroppar.
Våra killar kom i v.32 och när dom var 6 veckor skulle dom börja få dropparna. Det blev början till en tids helvete.
Dom fick ont i magen, fick inte i sig så mycket mat som behövdes för att vara nöjda för det tog stopp i magen. Från kl 4 på eftermiddagen och framåt var fruktansvärt.
Sen blev det ju inte bättre av Sempers ersättning.
Allting vände när vi slutade med järndropparna och bytte till Nan. Barnen blev lugna och harmoniska...helt fantastiska.

utnyttja alla som vill hjälpa!!!! nu om ngt är det berättigat till hjälp. sen så skit i att städa det kan du göra om ett par månader.

mekanisk gunga har varit suverän, tror jag såg att Barnens Hus hade för 595 för en månad sen. jag har haft en och det har räckt.

sen dör inte barnen av att få vänta. se till att storasyster får prata klart, hjälp med vad det nu kan vara. blir så mkt enklare om hon är nöjd. märktes på en gång när jag skärpte till mig å lät bebisarna vänta så hon fick lite mer uppmärksamhet. de är ju inte dumma å ser ju om de små får direkt uppmärksamhet när man skriker varför ska inte jag få det dessutom.

sjalar du? annars kan jag rekommendera det. enkelt sätt att bära två och man kanske inte kan städa med två på magen men iaf läsa en bok

lycka till!

Jag säger som de andra med "äldre" tvillingar  - det blir bättre och lättare!! Mina är nu 17 månader och jag tycker det blev lättare i omgångar. Mina var 4.5 månad innan dom åt på fasta tider (tjejen hade reflux och kräktes mycket så hon blev ju klart hungrig snabbt igen) och då blev livet mycket lättare. Det var psykisk terror att ständigt mata vrålande barn. När dom började sitta vid 7 månader och krypa vid 9 månader var det också mindre gnäll. Och vid 15/16 månader kan dom underhålla sig själva och varandra korta stunder vilket är underbart! Men - för att överleva tills dess så tycker jag absolut du ska ta emot ALL hjälp du kan få. Du får inga bonus poäng för att du "klarar det själv" snarare risken att du bränner ut dig. Nej, be om hjälp!

Jag var ofta själv med mina och fick snabbt som vana att titta på klockan när det var skrik/gnäll fest. När man står mitt i kaoset känns det som att det håller på i evigheter men när det lugnat sig tittade/tittar jag på klockan igen och blir ofta förvånad över att det inte var längre. Kanske låter knäppt men det fick mig att orka lite mer iallafall.

Våra hade ont i magen och vi körde med NAN och semper droppar. Vet inte om det hjälpte men gjorde det iallafall inte värre.

Även om vi inte hade fasta tider förren vid 4.5 månad så försökte jag redan vid 10 veckor att få barnen i en rutin, att dagen hade samma struktur etc. Dels gjorde det lättare för mig (på fm vaken stunden är vi i babygymmet, efter "lunch flaskan" går vi ut, efter eftermiddags flaskan ligger vi på täcket i vardagsrummet etc etc), och jag tror även det är bra för barnen. Och som tvilling mamma behöver man rutin och förutsägbarhet!

Även om det inte känns så så kommer månaderna att gå snabbt och ditt liv bli lättare!

Kram
SB

Håller med de andra här - be om hjälp och lägg undan det dåliga samvetet!

Första två veckorna var jätteenkla, sedan var det totalt kaos i 6 månader. Jag sov knappt alls varken dag eller natt för de ville inte synka sig. Jag bad INTE om hjälp, och det ångrar jag idag. Jag höll på att gå in i väggen pga det.

Efter 6 månader kom rutinerna, slutade amma och sedan blev det mycket lättare. Idag är de 22 månader, sover hela nätterna, äter själva och är två glada och nöjda killar. Jo, den tiden kommer till slut!

När jag sa till min mamma att jag hade dåligt samvete för att jag inte hann med att ge så mycket uppmärksamhet till dem när all logistik runt dem tar sådan tid, sa hon bara att jag själv var nummer tre och hon hade inte så mycket tid till mig men det är så det är med fler barn. Och jag har alltid känt mig älskad och att jag fått mycket uppmärksamhet av mamma.