hur skulle ni göra med en utomlandsresa?

Fast det blir ju lite svårt om man är utomlands... Menar du verkligen att bonusarna skulle kunna lämna en sovande 4-åring ensam på hotellrummet och dra iväg på äventyr?

Nej nej nej, ingen diagnos alls. Bara det som Tessa S skriver.

Jag är själv bonusmamma och vi gör så att antingen åker alla eller så åker bara vi vuxna. Jag skulle inte låta ett barn följa med och ett stanna hemma - speciellt inte en tonåring.

Alltså om tonåringen är varanna vecka hos sin pappa och kanske får resa med honom då är det inte så konstigt. Om tonåringen aldrig heller får resa är det orättvist och hjärtlöst att exkludera en familjemedlem från ngt som en utlandsresa. Som tonåring hade jag kanske valt att stanna hemma men jag tycker isåfall att det ska vara tonåringens eget beslut.

Vi kommer dela upp våra resor lite för det blir rätt dyrt annars. Vi kommer åka dels bara med min sambos barn så får vårt gemensamma vara hos mormor och morfar. Dels kommer vi säkerligen resa med bara vårt gemensamma också. Sedan är vprt gemensamma så litet ännu så hon kommer inte komma ihåg resorna ännu

Men tror du att man som förälder VILL lämna sin sovande 4-åring hos någon som svär/skriker/hotar med att lämna rummet?

När jag var 9 år och bonusbarn och fick en lite syster älskade jag att vara barnvakt åt henne! Min mamma och hennes man hade inga problem att lämna mig ensam med henne en stund ( i början bara korta, korta stunder givetvis), sen när jag flyttade hemifrån (då 16 år, lillasyster 7) kom hon ofta och sov över hos mig. 

Oj vad härligt med så mycket inlägg Ja denna 16åring är en ordentlig och faktiskt väldigt trevlig kille. Jag får självklart själv dåligt samvete(därav denna tråd)för att jag vill göra en resa utan honom. Jag känner att han inte får ut något av resan, men han vill vara med allt vi gör. Hotellweekend i sverige, små utflykter här o där... lite sådär att vi inte kommit iväg själva alls..

Skulle vi sätta oss ner och prata skulle han utan tvekan vilja följa med, det vet jag!
Det jag kan känna att vår 4åring somnar tidigt på kvällarna o då får vi egen tid i något härligt paradis, men har man en rastlös 16åring ändras ju förutsättningarna...
Äh vi kanske får åka allihopa på resan, han blir ju snart 18år och då betalar vi garanterat inte en resa för honom samt att han kan åka på egna med sina kompisar...

Usch vilken sits man kan hamna i ibland.. man vill väl men det blir fel i vissa situationer..

Ja, jag tycker att du tänker fel. Självklart ska han få följa med på resan om han vill.

Han kanske inte tycker det e så himla roligt att åka med er o en 4 åring, eftersom han e 16... Min äldste son vill inte följa med farmor utomlands för han vill vara hemma med kompisarna o han e 11... min dotter vill oxå bara skicka dit lillebror för dom känner att dom behöver komma ifrån varandra o hon e 9, minstingen e 7 o e såååååååååååååååååå glad att han ska åka med farmor o kusin utomlands.... Jag hade kört på att snacka med honom... kanske vill han ha med sig en kompis, då behöver ni inte tänka på honom direkt utan han o kompien klarar sig själv. Jag pratar alltid med mina barn o vi kommer tillsammans fram till det bästa resultatet.... det funkar bäst.
Så mitt råd e att prata med honom om vad han verkligen vill.... svaret kanske blir annorlunda än du trott
lycka till

Hej! Kom precis från en utlandsresa (första tillsammans med maken som jag varit tillsammans med i 5år) med på resan var hela familjen dvs. dotra, bonusdotra, jag och maken Självklart skulle alla med eftersom det äldsta barnet (bonusen) bara är 11år. HELT UNDERBART! I det här fallet var det helt uteslutet att lämna henne hemma, hon har inte rest sedan hon var i 1års ålder och vi vill dra med henne på våra resor speciellt nu då hon börjar bli äldre, man vet ju inte hur länge hon vill hänga med.

I framtiden vet jag inte riktigt hur det blir, men det blir väl liknande som det blev i min familj där vi barn bara fick hänga med till en viss ålder (kanske upp till 17 nått) efter det var det sommarjobb och stanna hemma som gällde. Hade säkerligen med priserna att göra. Jag var den som hängde med längst just eftersom jag var yngst!

Vidare måste ju bonusen själv vilja hänga med och är det en tonåring är det ju inte alltid säkert

Känner igen mig!

Mitt problem är att min man inte förstår varför jag vill åka med honom och vårt gemensamma. När hon lagt sig på kvällen skulle vi ju få en del egen tid. I ett förhållande behöver man tid tillsammans och vi kan inte lämna vårt gemensamma barn som fortfarande är litet.

Min mans barn har inte varit utomlands förrän jag kom in i bilden, så varför är det så viktigt att de ska få åka nu? Bara för att jag vill åka - så ska de med. Varför åkte de aldrig tillsammans när det bodde med sin mamma och pappa?

Har inte läst alla inlägg, men det som AnnanAnna skriver tycker jag är klokt och förståndigt. Fattar inte varför man alltid ska göra allting tillsammans. Tycker inte det är fel att en förälder gör något med kanske ett av barnen, nästa gång är det andra barnets tur.

Min pappa och bonusmamma reste jättemycket själva och lämnade oss tonåringar hemma. Vi tyckte inte det var något konstigt. Vi förstod också att de behövde semestra själva. (Sen tyckte vi det var kul och spännande att vara själva hemma.)

Han är 16 och kan bestämma om han vill eller inte att åka.
Om han vill ok-alla åker. Om han inte vill då pappa skulle inte ha nån dåligt samvete om han stannar hemma

Åk utan honom, åk med honom, åk med själv, stanna själv hemma. Åk alla. Gör olika olika gånger och ha olika innehåll på era resor så alla får sitt. Att vara bonusförälder innebär inte ett liv av ständig försakelse utan det är ge och ta. En semester med bara er 3 blir helt annorlunda precis som en resa med bara pappan och sonen blir. Gör man annorlunda på fler än ett vis kan alla bli positivt överraskade!