Besök
Lördagen den 19 september hade vi besök av sambons mamma och vi gick till IKEA och jag hade en del sammandragningar under tiden vi gick. Senare på kvällen efter vi hade sett en film med henne, hände det något.
Sjukhus-visit
Det kom en liten blödning precis innan man skulle gå och lägga sig. Jag ringde runt 23-tiden till förlossningen och de bad mig komma in på en kontroll så jag kunde åka hem och sova sen. Men det visade det sig att jag inte fick det. Jag fick sova där över natten eftersom livmodertappen var för kort och jag hade mycket sammandragningar. De sa att jag fick vara kvar där några dagar för att se hur det såg ut med livmodertappen. Men sen visade det sig att jag fick vara kvar 2 veckor. Riktigt segt och ledsamt att ligga där.
För att se hur mycket sammandragningar jag hade, så körde dem en CTG och det var rätt mycket. Då fick jag spruta för att stoppa det. Den sprutan hette Bricanyl och jag fick den i låret. Jag fick gå mellan toaletten och sängen i två veckors tid. Riktigt segt att ligga där utan dator, hade besök av Jens (sambon) iallafall varje kväll. Kunde bara titta på tv och lyssna på radio.
En vecka senare kom mina föräldrar dit och jag fick korsordstidningar som gjorde att tiden gick fortare. Dagen därpå kom min syster med sin lilla dotter för att se hur jag hade det.
Fredagen den 2 oktober fick jag äntligen gå upp och röra på mig lite mer efter 2 veckors sängliggande på sjukhus. Jag fick gå ut på en promenad en sväng, och då fick jag lite sammandragningar. Jag stannade upp ett litet tag och fortsatte ett tag därefter. Då passade jag på att ladda på mobilen och köpte lite godis inför förlossningen så jag hade energi så jag klarade av att föda.
Närmar sig
Senare på kvällen kom Jens (sambon) förbi en sväng för att titta på Idol. Då fick jag lite sammandragningar, men det var inte så täta värkar. Natten till lördagen kunde jag inte sova så bra pga förvärkar.
3 Oktober
Lite innan klockan blev 05.00, hade vattnet gått och jag trodde inte innan att det skulle ske. Men det berodde på att jag var uppe och fick röra på mig för att se om värkarna satte igång. Det gjorde det verkligen. Det var rätt skönt att va på sjukhuset när vattnet hade gått. Då fick man hjälp direkt. Strax därefter ringde jag Jens om att han skulle komma hit och inom en timme var han där.
De satte igång CTG-maskinen och det visade sig att jag hade en del sammandragningar och det kom en hel del fostervatten i sängen så jag fick byta skjortan som jag hade på mig. Det var bara ligga där och vänta tills det skulle sätta igång med de riktiga värkarna. När klockan slog 11.00 var jag uppe och gick i korridoren för att se om det satte igång värkarna lite mer. Det gjorde det. Jag kände att han tryckte sig neråt mot bäckenet. Min bebis ville verkligen ut. Kl. 11.15 var det bara dags att gå in till förlossningssalen och sätta igång. Jag var redan fullt öppen, 10 cm. Det var tänkt att jag skulle haft ryggbedövning men jag fick inte det eftersom jag redan var fullt öppen och då var det försent för det.
Bebis ute
Det var bara sätta igång och vänta på nästa värk och sedan krysta. Jag tog lustgas som smärtlindring och det hjälpte verkligen, men efter ett tag höll jag på att kräkas. Man blir verkligen lite snurrig i bollen av den där lustgasen. Under tiden jag låg och krystade, fick Jens en adrenalinkick och behövde gå ut för att röra på sig. Han ville inte se mig lida av smärta. Strax därefter kom han tillbaka och då var lille bebisen nästan ute. Det var bara några få krystvärkar kvar. Men då ville Jens gå ut en sväng, men det fick han inte eftersom vår son var ute inom 5 min. Men Jens klarade av att vara kvar. Det bästa var ju att se sin son för första gången.
Problem med moderkakan
När han var ute, kom han upp i min famn. Vilken härlig känsla, men hade ont fortfarande pga att moderkakan inte hade kommit ut ännu. Det var knepigt att få ut den. Den satt fast där inne och de försökte med allt. Fick t o m akupunktur för att sätta igång värkarna så jag kunde krysta ut moderkakan. Men den ville ändå inte komma ut riktigt. De slet och drog med navelsträngen, efter ca 1 timme fick läkaren komma och slita ut den. Först var det snack om att det kunde bli operation men de ville helst undvika det, för då hade jag isåfall blivit nedsövd och de ville tydligen inte det.
Förlorat blod
När det blev problem med att få ut moderkakan så hade jag förlorat en hel del blod, 1,6 liter blod. Därefter ville de att jag skulle försöka gå upp för att kissa och duscha. Men då fick jag blodtrycksfall, höll på att svimma. Jag blev alldeles blek och varför tog de mig dit när de visste att jag hade förlorat mycket blod? Jo, de var lite väl för optimistiska. Men fick åka in till salen igen för att vila upp mig. Jag var riktigt slut, så Jens fick hålla i vår son under tiden. Han var riktigt stolt. Jag orkade inte att hålla i honom, behövde vila upp mig.
Men annars var jag riktigt lycklig för att se min son för första gången. Man ville bara titta efter likheter, vem han är mest lik osv. Samma dag som han föddes blev han inlagd på neonatala-avdelningen, (för tidigt född). Han föddes 6 veckor för tidigt i vecka 34+1.
Några veckor senare fick vi åka hem från Neo, för att kunna ha hemsjukvård istället. Ett bra sätt för att kunna bilda familj lite snabbare. Det var riktigt skönt att komma hem och va en liten familj.
3 veckor senare efter förlossningen
Jag trodde allt var klart med sjukhusvistelsen, men det var det verkligen inte. Det hände nåt riktigt hemskt med mig. Det var så att jag satt och tittade på idol och ammade min son och då började jag känna något varmt i byxorna och det rann på ordentligt. När jag ställde mig upp så forsade det ut blod, mycket kraftigt. Jag fick nästan springa till toaletten och då fick Jens ringa 112, för att få hit en ambulans, för jag kunde inte ta mig till sjukhuset själv med denna kraftiga blödning. Under tiden låg vår son i sin säng och skrek eftersom han fick inte mycket mat då blödningen kom. Efter 20-25 min kom de med en ambulans och jag satt där och hade ont och höll på att svimma. Fick försöka stoppa blödningen genom att sitta ner och trycka emot. Jens gick ner för att öppna ytterdörren, så de kom in med båren upp hit. Jag fick försöka ta mig upp och lägga mig på båren. Jens tog hand om vår son och tog med honom in i ambulansen och vi åkte vidare mot sjukhuset. Där blev jag omhändertagen av de sköterskor som tog hand om mig på BB innan jag blev förlöst. Det var lite kul att se dem igen. De kände igen mig såklart.
Operation
Jag förstod nästan vad det var som orskade denna kraftiga blödning. Det var att allt av moderkakan inte hade kommit ut vid förlossningen. Det blev operation den här gången och det var meningen att jag skulle bli nedsövd men eftersom jag hade precis ätit innan blödningen kom så fick jag inte det. Fick bli ryggbedövning istället, men det gick bra det med.
Var vaken hela tiden och jag kände ingenting när de skrapade inuti mig. De fick bort en hel del av moderkakan och det var skönt att allt är borta nu. Efter det var klart, fick jag ligga på intensiven några timmar för att få bort ryggbedövningen. Jag kände ingenting från magen och neråt.
Det var verkligen tur att vår son var fortfarande inskriven på Neo, efter han inte fick mat från mig under tiden jag var på operation. Då fick han mat på Neo istället, med nappflaska. Men 8 timmar senare fick han mat från mig, så inte min bröstmjölk sinade. Jag mådde mycket bättre efter operationen och nu kunde jag äntligen få njuta med att vara mamma till världens sötaste pojke. 
Det känns overkligt att vara förälder, det tar nog tid innan man vänjer sig.
