När vattnet gått gick allt fort. När jag sa att barnet var på väg trodde sambon att jag skojade och gick ivägför att hämta bilen... Då kom barnet!
Jag vaknade på natten och hade förvärkar och gick upp. Med mellanbarnet hade jag förvärkar i 3 veckor och jag ville verkligen inte att dessa skulle stanna av nu när barn nr 3 var påväg. Efter ett tag tyckte jag att de var nog starkare, men var osäker, ringde till förlossningen som nog tyckte vi skulle komma in för en kontroll. Jag kände mig lite dum för jag var orolig att vi skulle åka in i onödan. 02.15 la vi på luren enligt journalen.
Vattnet gick på nästa värk, och det började faktiskt kännas lite mer. Jag gick och väckte mannen, han ringde barnvakten 02.19. Jag kände att jag behövde bajsa... Gick på toa. Bad sambon värma vete-värmaren, men han skulle gå på andra toan först så jag fick vänta. När jag satt på toa fick jag i värkarna en sådan konstig känsla av att det tryckte på, men mellan värkarna kändes det inte så mycket. När sambon kom med vetevärmaren blev jag dock lite osäker på hur långt det gått egentligen, gled av toastolen och ställde mig på knä lutad mot toastolen istället och bad sambon ge mig ett badlakan, pulade in det mellan mina ben. Nästa värk kändes som en krystvärk - men det kunde det väl inte vara? Sa till sambon att vi hinner nog inte in till förlossningen. Jodå, sa han, jag springer ner med väskorna till bilen i förväg så kommer jag och hämtar dig sedan...
Nästa värk var definitivt en krystvärk, ner med handen och det buktade mellan benen, nästa värk tänkte jag att det är inte över förens barnet är ute så jag krystade, plopp och så var huvudet ute. Litet vått och varmt i min hand. Nästa krystvärk behövde jag knappt krysta och barnet trillade ut mellan mina ben. Sedan var det bara att backa bakåt med pyjamasbyxorna nere vid knäna och beskåda den lille som trillat ner på handduken. Han gallskrek på en gång så jag han aldrig bli orolig. Några minuter senare kom mannen och barnvakten upp i lägenheten... 02.40 ringde de efter ambulans till mig enl sos-journalen.
Det som är tråkigt är att vi inte har några bilder eftersom kameran var nerpackad i väskan som sambon sprungit ner och lagt i bilen...
Vattnet gick på nästa värk, och det började faktiskt kännas lite mer. Jag gick och väckte mannen, han ringde barnvakten 02.19. Jag kände att jag behövde bajsa... Gick på toa. Bad sambon värma vete-värmaren, men han skulle gå på andra toan först så jag fick vänta. När jag satt på toa fick jag i värkarna en sådan konstig känsla av att det tryckte på, men mellan värkarna kändes det inte så mycket. När sambon kom med vetevärmaren blev jag dock lite osäker på hur långt det gått egentligen, gled av toastolen och ställde mig på knä lutad mot toastolen istället och bad sambon ge mig ett badlakan, pulade in det mellan mina ben. Nästa värk kändes som en krystvärk - men det kunde det väl inte vara? Sa till sambon att vi hinner nog inte in till förlossningen. Jodå, sa han, jag springer ner med väskorna till bilen i förväg så kommer jag och hämtar dig sedan...
Nästa värk var definitivt en krystvärk, ner med handen och det buktade mellan benen, nästa värk tänkte jag att det är inte över förens barnet är ute så jag krystade, plopp och så var huvudet ute. Litet vått och varmt i min hand. Nästa krystvärk behövde jag knappt krysta och barnet trillade ut mellan mina ben. Sedan var det bara att backa bakåt med pyjamasbyxorna nere vid knäna och beskåda den lille som trillat ner på handduken. Han gallskrek på en gång så jag han aldrig bli orolig. Några minuter senare kom mannen och barnvakten upp i lägenheten... 02.40 ringde de efter ambulans till mig enl sos-journalen.
Det som är tråkigt är att vi inte har några bilder eftersom kameran var nerpackad i väskan som sambon sprungit ner och lagt i bilen...
