Kvällen innan V föddes hade vi varit hos min syster och ätit middag. Jag vaknade vid kl:23:30 av att jag hade ont i magen och gick upp på toa, tänkte att det berodde på att jag ätit för mycket men insåg ganska snart att det var värkar som var ganska svaga men kom med ca 10 minuters mellanrum. Värkarna kom sen regelbundet hela natten, jag kunde inte sova och gick upp och gick runt i lägenheten med jämna mellanrum.
På morgonen berättade jag för maken att jag kände mig lite konstig och att jag inte hade kunnat sova p g a att jag hade värkar som kom med 10 minuters mellanrum. Han tyckte det var bäst att han stannade hemma från jobbet.
Jag ringde min mamma och bad att henne att komma och hämta sonen som var ledig från förskolan denna dag. Vid kl:10 kom min mamma för att hämta sonen. Vi tog en fika tillsammans och när de hade gått lade jag mig för att vila.
Värkarna ökade inte utan kom även nu med 10 minuters mellanrum. Jag duschade, försökt vila och väntade på att värkarna skulle komma tätare. Kl:11.30 ringde jag min barnmorska för att rådfråga henne lite och att meddela att vi nog inte skulle komma på det inplanerade besöket i dag kl:16. Hon tyckte bestämt att vi skulle komma in så hon kunde kolla bebisens hjärtljud som planerat samt att hon skulle ge mig de intyg som försäkringskassan ville ha. Jag fick en ny tid kl:14.00 i stället.
Värkarna började komma lite tätare och det var nu ca 6-7 minuter mellan värkarna. Maken tyckte vi skulle åka till förlossningen då han kom ihåg hur det var när sonen föddes då förloppet gick väldigt fort på slutet. Kl:13.00 ringde jag förlossningen och sköterskan som svarade hänvisade oss till förlossningen Östra och att vi skulle åka in när det va ca 3 min mellan värkarna. Eftersom vi hade planerat att åka till Mölndal så bestämde vi oss för att åka en sväng för att kolla vad förlossningen låg på Östra då vi var lite osäkra.
Vi packade bb-väskan och tog hissen ner till garaget och satte oss i bilen. Väl i bilen avtog värkarna helt. Jättekonstigt (samma sak hände när sonen föddes men det hade jag nog förträngt just då). Då bestämde jag att vi skulle ta vägen via Barnmorskegruppen vid Lilla Bommen för besöket hos barnmorskan. Maken tyckte att vi skulle åka till Östra men jag tyckte vi kunde åka förbi Barnmorskegruppen när vi ändå var ute och åkte. I väntrummet hos Barnmorskegruppen satt värkarna i gång i gen. Väl inne hos barnmorskan kl:14:00 satte värkarna fart och kom nu med 3 minuters mellanrum. Barnmorskan tyckte att jag skulle lägga mig på sängen så hon kunde lyssna på hjärtljuden. Jag ville helst inte det för nu gjorde det ganska ont. Men jag gjorde ett försök och hon lyssnade på hjärtljudet och tyckte att de lät bra. Maken poängterade att nu kom värkarna med 3 minuters mellanrum och han tyckte att vi skulle åka in till förlossningen. Men barnmorskan var säker på att det bara var ”förvärkar” då jag faktiskt inte verkade ha särskilt ont (????). Hon ansåg att jag skulle åka hem, vila och ta 2 Alvedon och ringa till förlossningen i kväll. Ev trodde han att jag då kanske fick komma in till förlossningen och få ngt att "sova på" , för detta kommer att ta tid. Då hade jag haft värkar i 14 h.
Jag såg på min man att han blev ganska irriterad. Nej vi ska åka till förlossningen sa han. Vi gick där ifrån, i hissen ner fick jag en KRAFTIG värk och precis när jag gick ut genom dörrarna ut på gatan går vattnet. Jag gick några meter till och maken som gick lite före, för att köra fram bilen (då det var ganska halt på gatan) vänder sig om och undrar hur det är. Då kommer första krystvärken (det vet jag ju inte då) och benen låser sig. Jag står helt fast och bara skriker högt FAAAAAN AJJJJ !!! nu kommer bebisen. Jag tar instinktivt handen mot skrevet och känner att huvudet är på väg ut. Jag känner att jag nästan får panik. Maken säger att han ringer ambulansen ..... jag bara vrålar.
Två barnmorskor från Barnmorskegruppen kommer springande. En person som kom ut från porten samtidigt som mig och maken hade sprungit upp för att hämta dem. På mottagningen hade flera hört när jag skrek och trodde att jag hade ramlat. Flera människor tittar ut genom fönstren då dom säkert undrar vem det är som gapar. Maken kör fram bilen så jag ska kunna lägga mig i baksätet men jag kan inte röra mig så jag står där jag står. Barnmorskorna håller mig i handen och säger att jag ska andas lugnt.
Maken pratar med ambulansen men dom hinner inte fram. Vår andra son föds i mina byxor då jag står i en snödriva. Den ena barnmorskan som känt att huvudet är på väg ut drar ner mina byxor och får tag på bebisens ben. Från att jag gick ut från barnmorskan tills att sonen var ute tog det 7- 8 minuter.
Maken får fram en handduk och en filt som vi försöker linda in honom i. Den lille skriker för fullhals. Jag står framåt böjd och med nerdragna byxor och försöker skydda mitt barn mot kylan. Det är trots allt -8 grader ute. Ambulansen kommer ett par minuter senare och undrar vad som står på. Jag har typ fött barn säger jag och dom ser väldig förvånade ut. Ambulanspersonalen tar fram en bår som jag får lägga mig på med bebisen på magen. Moderkakan har inte kommit ut och bebisen sitter fast i navelsträngen. Vi ville ha sen avnavling och det fick vi ju nu. Sen bär det i väg till Östra i Ambulans för undersökning av den lille.
Åk hem och ta två Alvedon ja tjena !
