En härlig tid

Vår dotter kom vid åttatiden på kvällen efter en långdragen förlossning. Hon tog bröstet direkt, innan vi ens klampat navelsträngen, och jag minns att jag blev väldigt förvånad över att det inte gjorde ont alls att amma. Jag hade hört att det gjorde så ont i början och jag har känsliga bröst så jag förväntade mig att det inte alls skulle vara behagligt. Men det kändes inte alls. Efter första amningen fick dottern ligga hud mot hud hos pappa istället så att vi kunde fika. Jag var inte hungrig alls som alla säger att man är, så sambon fick min smörgås.

Vi stannade minst 1 timme i förlossningsrummet innan vi fick komma upp på rummet. Väl där mös i en stund innan vi kom på att dottern behövde ny blöja. Jag hade inte stått/suttit upp efter förlossningen och ville inte göra det heller, så sambon gick ut till det gemensamma skötrummet utanför och möttes upp av en sköterska som visade vart allt fanns. Så fort han försvunnit ut vände jag ryggen mot dörren och slumrade. Jag var helt slut.

Den natten sov dottern på sambons bröst, och hon sov hela natten utan att vakna. Vi vaknade däremot med jämna mellanrum för att se så att hon andades, och det gjorde hon såklart varje gång. På morgonen såg vi fram mot att få åka hem men till vår stora besvikelse ville de att vi stannade tills dottern var 24 timmar pga att hon bajsat i fostervattnet. Vi ville verkligen hem och det kändes som att jag inte fick börja min "mammaroll" på riktigt medan vi hölls kvar, trots att ingen störde eller la sig i. Första toalettbesöket var otäckt men till min stora lättnad smärtfritt trots stygn. Senare på dagen frågade jag om dottern hade rätt grepp om bröstet och det hade hon enligt dem, och gav mig lite tips vad jag skulle tänka på för att ge henne bra förutsättningar till ett bra grepp.

På eftermiddagen undrade en läkarstuderande om han fick undersöka dotten innan den rutinmässiga läkarundersökningen skulle göras, men hon sov och jag ville inte lägga ifrån mig mitt nyfödda barn i andras händer mer än nödvändigt så vi sa nej till det. När klockan slog åtta på kvällen stod vi redo med packade väskor för nu ville vi hem, trots att personalen tyckte att vi skulle stanna över natten. Och det var SÅ skönt att komma hem till sitt eget och få börja det nya livet på riktigt. Dotterns sovkorg som jag varit så lyrisk över stod tom den natten, för vi ville ha henne hos oss. Och så fortsatte vi, så korgen användes aldrig. Det kändes totalt onaturligt att lägga ifrån sig henne om kvällen.

Dagen efter kom våra föräldrar på kort besök. Vi ville inte ha mer besök än så för vi ville vara tillsammans som en familj. Dessutom ville jag gärna förflytta mig från soffan där jag satt, för det kändes som att allt därnere skulle falla ur mig så fort jag reste mig upp. Vi hade en väldigt skön tid hemma allihop, och för det mesta hade jag och dottern bara underkläder/blöja dygnet runt. Varför bemöda sig med att klä på sig?

Dottern var en väldigt snäll bebis. Vi behövde sällan vanka med henne, hon sov bra på nätterna och amningen fungerade helt problemfritt. Jag fick dock veta att den totalt smärtfria amningen som jag haft på bb inte varade för evigt utan det började sticka och värka med tiden som mjölken rann till. Men det var inte outhärdligt alls, och det blev bättre med tiden tills det slutligen gick över helt. Jag njöt av amningen från dag ett till sista tillfället trots att jag ammade i hela 15 månader. Jag tröttnade aldrig på den stunden.