Blir man gravid om man bara slappnar av?

För oss var det så. Att ha kämpat i 24 månader med temp, ältest och så vidare så planerade vi bröllop i stället. Min tanke var i grunden att om vi inte blivit gravida nu så är något knas och då tar vi det efter bröllopet för att vara gravid på mitt eget bröllop var inget jag önskade mig. Sagt och gjort nästa gång jag väntade på mensen kom den aldrig. Testade och fick två svaga sträck. Förundrad ringde jag min bm och bad om att få komma och göra ett test hos henne. Hon kommer in med samma min hon haft ett par gånger tidigare och så då var det bröllopet som spökade tänkte jag. Men icke sa nicke.... hon såg att det var mycket svagt positivt och så var det nog ändå att bröllopet fick oss att släppa alla "krav" på att göra barn och när vi släppte på allt så lyckades vi Är ju halvvägs igenom min graviditet och i november är det beräknat att lill* pyret ska komma.

Nej det blir man inte. Sen kan det ju avra så lyckigt att man råkar bli gravid precis när man bestämt sig för att slappna av men jag tror inte det hör i hop speciellt mycket.

- Ingen vetenskaplig undersökning vad jag känner till har kunnat hitta något samband mellan att slappna av och förmågan att bli gravid.
- Skulle det inte finnas långt många fler oplanerade barn i världen om det var så enkelt att man inte behövde tänka på barn? Då skulle jag ju ha blivit gravid stup i kvarten ända tills vi bestämde oss för att försöka få barn.
- Hur kommer det sig att man som elitidrottare får rådet att fokusera på målet för att lättare nå dit? Borde det inte funka åt samma håll för graviditeter i så fall?
- Vad exakt är det som ni förväntar er ska hända med kroppen om man tänker för mycket på barn? Täpps livmodern till? Tappar spermierna svansen?

Jag tror att om man tillhör de ofrivilligt barnlösa där ingen orsak hittats så tror jag stress kan göra så det "låser" sig. Då jag lyckades bli gravid efter 10 års kämpande så hade jag det mindre stressigt på jobbet, jag tog ett brejk i att vara spinninginstruktör, jag "gjorde upp" med mitt förflutna (alkoholiserad mamma) och vi startade adoptionsutredning och då lyckades det. Jag tror att tack vare att jag var mindre stressad och samtidigt gav upp tanken på biologiska barn så släppte det.

Blir så less på sånt här..
En herrans massa semestrar, hus och gård + en dröse djur, jobb jag trivs med...näää, aldrig att jag blev gravid trots det. Jag har slappnat av hur mycket som helst och har haft annat att göra och bry mig över.

Känns bara som ett hån..
Fast det är ju intressant att se att det finns så många som tror..

No worries, jag uppfattade den inte så.-

Hmm, alkohol gör ju att man slappnar av. Det är kanske en redig fylla som behövs?

*ironi*

*lol*

...eller kanske knapra lugnande?

Jomen det tror jag! Första gången jag blev planerat gravid så hade jag först avstått helt från alkohol ett antal månader och inte blivit gravid. Sen festade jag till det, blev berusad... och blev gravid!!! Eftersom det faktum att händelse A följs av B är detsamma som att B sker _på grund av_ A så måste det betyda att berusning = lättare bli gravid, att jag blev gravid FÖR ATT jag var berusad. Visst????