Fel att skaffa barn??

Startsidan

Logga in med Facebook

Barnlängtan - Planerar barn

Du som medlem ansvarar för det du skriver i forumet

Göm
trådstart

Hjälp

Fel att skaffa barn??

Lör 13 mar 2010 16:11 Läst 3157 gånger Totalt 101 svar

Hanna91
Visa endast

Hej Hej.

Jag och min sambo har varit ihop i 2 år ungefär och jag är 19 år och han är 22 (iår). Vi har det så underbart ihop, vi bor i en 3a och har en hund ihop, han blev 1år i onsdags. Nu känner jag att vi är redo för barn, kanske om ett år eller ett och ett halft. Jag vill gärna veta vad ni tycker, jag vet redan vad jag vill men vill bara höra lite andras tankar över situationen, är de för tidigt eller fel eller? Jag kommer inte precis ändra åsikt men känner att alla i våran närhet hade tyckt de skulle vara för tidigt. Men jag har väldigt bra hand om barn och jag vet att jag hittat mannen i mitt liv.

Tack tack för svar :) KRAMIS

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-15 15:47
Jag vill bara lägga till att vi har stadig ekonomi, jag kan inte tänka mig någon annan pojkvän, båda har körkort, han har fast jobb och vi har hans lön som ger oss mkt över varje månad och jag jobbar extra med minst 2000kr ut varje månad :)

(OBS! Ditt användarnamn syns)
Tack Hjälpsam Wow Intressant Kul Kram Du är inte ensam Grattis Lycka till
1. «
2. ‹
3. 2
4. 3
5. 4
6. 5
7. 6
8. 7
9. 8
10. ›
11. »
1. Hanna91
  Visa endast
  
  Sön 14 mar 2010 22:46
  
  #41
  
  X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
  Personligen tror jag inte att det finns nån tid som är mer "rätt" än någon annan. Jag och min sambo hade vart ihop i 5 dagar när vår tjej blev till. Nu två år senare så väntar vi på nummer 2 som kommer vilken dag som helst...Vi bodde 10 mil ifrån varandra, jag pluggade och han jobbade. Så fort jag fick veta att jag var gravid så flyttade jag ihop med honom för att söka jobb och hinna få upp föräldrapenningen lite (vilket jag inte hann men pengar är inte det viktigaste här i livet). Hoppade alltså av min drömutbildning som jag verkligen haft tur med att komma in på och flyttade ifrån min nyrenoverade, billiga lägenhet i stan och ut på "landet". Jag gav upp hela mitt liv för att satsa på detta, och jag kan lova dig, jag har inte ångrat mig en sekund! :) Jag har rest, jag har gjort alla dumma saker man "ska" göra när man är ung... Och när min dotter är 18 kommer jag att vara 40. Livet är väl knappast slut när man är 40? :)
  Härligt o höra!!! Hur fungerar det med föräldrapenningen? Jag har läst o läst men förstår inte riktigt. =)
2. noia
  Visa endast
  
  Sön 14 mar 2010 22:51
  
  #42
  
  X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
  Härligt o höra!!! Hur fungerar det med föräldrapenningen? Jag har läst o läst men förstår inte riktigt. =)
  Det är en hel vetenskap i sig, men jag fick då lägsta nivå vilket ger ca 4000 kr i månaden efter skatt, den får man om man inte har jobbat 6 månader innan man får barn (om man är timvikarie) och 8 månader (om man är fast anställd). Nåt sånt, jag är inte helt hundra heller för som sagt, det är en hel vetenskap i sig och det verkar variera beroende på vem man pratar med på försäkringskassan. Nu hann jag jobba tillräckligt mellan graviditeterna så nu får jag en som är baserad på min årsinkomst, jag tror det är 80% av vad man tjänat som man får ut.
  anayahs.blogg.se
3. Hanna91
  Visa endast
  
  Sön 14 mar 2010 22:51
  
  #43
  
  X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
  Jag menar inte att man tex måste ha festat av sig, mer att man har levt av sig skaffat sig livserfarenhet och blivit "vuxen".Att man har bott ensam eller hemifrån, att ha arbetat och kommit in i vuxenvärlden vilket man inte har när man bott hemma hela livet eller inte arbetat.Sen finns det kanske omogna 30 åringar som planerar barn och inte vet vad det innebär, men dom skulle jag tro är relativt få i alla fall på den kvinnliga fronten En 30 åring har fått mycket mer livserfarenhet vilket är det som gör att man mognar och man vet oftast vad man ger sig in på.Hjärnan är inte färdigutvecklad på en människa förrens man är runt 22 år gammal.Konsekvenstänket är inte helt färdigutvecklat vilket helt naturligt gör att man är mer naiv och omogen före dess.Därför tror jag man för sin egen skull bör vänta några år och inte ha sån panik att bli förälder Sen menar jag inte att man måste vara 30 år gammal, själv var jag 26 när jag fick barn och började försöka få det vid 24.Men det är stor skillnad på att vara 18 och 24 Ungefär lika stor skillnad som att vara 12 och 18 skulle jag tro?Sen säger jag inte att någon inte ska skaffa barn, bara att ha inte så bråttom och se till att man verkligen vet vad det är man ger sig in på.Det verkar vara många unga tjejer som inte riktigt har koll på det av naturliga skäl.
  De är så härligt med dina svar :D jag känner mig bara mer och mer mogen när jag förstår hur fel de du skriver faktiskt är. Jag tycker inte alls du har rätt. Det finns så himla många 18, 19 åringar med så himla mkt mer erfarenheter än er 30åringar. Säger inte att vi är fler men det finns väldigt många. Och jag har snart bott hemifrån i 2 år och har jobbat i 2 år. Jag vet vad jag ger mig ut på, jag är MOGEN
4. Hanna91
  Visa endast
  
  Sön 14 mar 2010 22:53
  
  #44
  
  Jag vet att de borde så "ger mig in på" men jag tycker ut passar bättre eftersom det är "ut" i vuxenlivet ;)
5. Hanna91
  Visa endast
  
  Sön 14 mar 2010 22:55
  
  #45
  
  X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
  Det är en hel vetenskap i sig, men jag fick då lägsta nivå vilket ger ca 4000 kr i månaden efter skatt, den får man om man inte har jobbat 6 månader innan man får barn (om man är timvikarie) och 8 månader (om man är fast anställd). Nåt sånt, jag är inte helt hundra heller för som sagt, det är en hel vetenskap i sig och det verkar variera beroende på vem man pratar med på försäkringskassan. Nu hann jag jobba tillräckligt mellan graviditeterna så nu får jag en som är baserad på min årsinkomst, jag tror det är 80% av vad man tjänat som man får ut.
  Ja då hade jag förstått rätt ${#lang_emotions_smile}$ Det va skönt, då va de klart iallafall :) Jag har en lista här hemma med allt jag måste kolla upp så jag har "sten" koll på det mesta innan :)
6. noia
  Visa endast
  
  Sön 14 mar 2010 22:58
  
  #46
  
  X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
  Ja då hade jag förstått rätt Det va skönt, då va de klart iallafall :) Jag har en lista här hemma med allt jag måste kolla upp så jag har "sten" koll på det mesta innan :)
  Nästan så jag blir avundsjuk, en annan hade ju inte tid att planera och kolla upp sånt innan :P Där satt jag med panik och skulle försöka förstå mig på en helt ny värld av föräldrapenning, dagisköer, folsyra och fontaneller! Men som sagt, det gick jättebra ändå. Om inte annat så växer man med uppgiften. :)
  anayahs.blogg.se
7. Matillin
  Visa endast
  
  Sön 14 mar 2010 23:14
  
  #47
  
  Tack så mkt för ditt svar. Jag kommer som sagt hinna gå ut skolan och förhoppningsvis hinna få jobb. Hinner jag inte få jobb så är det ingen panik för vi klarar oss nog rätt bra på sambons lön isåfall men vi kanske väntar om de känns bra
  
  -Detta var det jag såg att du skrivit om jobb och där lät det som att det inte spelade någon roll för dig om du blir gravid innan du skaffat dig ett jobb?
  
  X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
  Jag har njutit klart av livet, jag har gjort allt jag vill göra, jag har varit fri, nu är jag redo för barn och jag vet att jag kommer klara av det!
  Jag det är ju bra om du känner så.
  
  De är så härligt med dina svar :D jag känner mig bara mer och mer mogen när jag förstår hur fel de du skriver faktiskt är. Jag tycker inte alls du har rätt. Det finns så himla många 18, 19 åringar med så himla mkt mer erfarenheter än er 30åringar. Säger inte att vi är fler men det finns väldigt många. Och jag har snart bott hemifrån i 2 år och har jobbat i 2 år. Jag vet vad jag ger mig ut på, jag är MOGEN
  
  Känner du många 30 åringar?
  Det finns strulputtar till 30 åringar och det finns dom som är 60 år och fortfarande inte kan ta ansvar för något.
  Men jo det är ovanligt att en 19 åring har mer livserfarenhet än någon som är 30 år helt enkelt därför att man inte levt lika länge.
  Däremot är det typiskt att man som 19 åring tror man är mer vuxna än en 30 åring det gjorde jag med
  Därmed inte sagt att du inte skulle vara mogen eller redo för barn.
  Det låter som att du har rätt ambitioner i livet och rätt förutsättningar bortsett från ett jobb då.
  
  Men vad är det jag har fel om, att hjärnan inte är färdigutvecklad förrens man är 22 år tex?
  Det är inget jag hittat på utan vetenskaplig fakta och det förklarar en hel del i yngre människors beteende i den ålder.
8. Matillin
  Visa endast
  
  Sön 14 mar 2010 23:15
  
  #48
  
  Har du redan ett jobb? Tyckte du skrev att du gick i gymnasiet någonstans och skulle söka jobb?
9. Leijne
  Visa endast
  
  Sön 14 mar 2010 23:25
  
  #49
  
  Jag blir 19 i år och min sambo 24. Vi har vart ihop i snart 3 år och bott ihop i 2 (han bodde ett tag hos mig och min familj innan vi fick tillgång till lägenhet)
  Vi väntar våran kotte om 3½ vecka.
  Jag kan ju inte veta hur eran relation är. Men jag kan ju berätta utifrån våran.
  Vi kände inte att vi behövde vänta. Vi längtade båda efter barn. Hade fast jobb båda två (jag hoppade av gymnasiet i 1an) och därmed en stadig ekonomi.
  Vi är inga festprissar någon av oss. Så det där känner vi inte att vi kommer sakna. Resa kan vi göra ändå och, ja allt det där som man "borde göra innan".
  Sen finns det en del som alltid kommer tycka att man inte vart ihop tillräckligt länge. Men vad tusan. Visst kan jag inte vara helt 100 på att det alltid kommer vara vi. Men folk skiljer sig efter 20-30-40 år tillsammans också.
  Så summan av kardemunnan: Vi kom inte fram till vad det var vi skulle vänta på.
  Vi kände helt enkelt att det var dags att välkomna ett barn i vårat liv.
  
  Så.. Nej, jag tycker inte att det är för tidigt eller fel. Jag tycker det är varje människas rätt att få bestämma när man är redo, alldeles själv!
10. Ginge
  Visa endast
  
  Sön 14 mar 2010 23:29
  
  #50
  
  X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
  Jag tror ginger menar att man borde passa på och njuta av livet när man är så ung och innan det kommer barn in i livet.Barn är en stor gåva och helt rätt när man är mogen men oavsett det så komplicerar dom livet Det går inte att ta med sig bebisen på allt och det vill man heller inte göra när man får barn.Man kan inte gå på restaurang när som helts när man vill, bio, åka och träna, festa osv.Allt måste planeras, man kan ju inte ens gå på toaletten ifred utan planering typ Man kan fortsätta resa men det blir givetvis inte alls på samma premisser som när man reste utan barn.Jag förespråkar också att man passar på och njuta av det barnfria livet när man är ung.
  Jag såg nu att jag orsakade ganska stor diskution med mitt inlägg:) Många som blev upprörda, men jag menar egentligen som Matilin skrev. Jag är inte den typ av tjej som tycker att alting blir så bra med barn. Jag är mer realistisk. Någon av er tyckte att jag lät som att jag har redan barn :) Nej det har jag inte. Även om vi försökt i 2år nu.
  men jag vet precis hur det är att ha barn. Har varit au-pair till ett barn från hans 4mån tills han fylde 3 år. Vet hur mycket det kräver energi, enorm tålomod, mycket stark vilja och att vara bestämd. Barn är otroligt duktiga på att testa gränser och testa föräldrarna i almänhet. Det är konstant krig om makten. HUnden kan man träna på flera dag till en mycket lydlig. Med barn tar det många år. När ens barn blir sjalv vuxen och flytar hemifrån, då förhoppningsvis har man hunnit med uppfostran....
1. «
2. ‹
3. 2
4. 3
5. 4
6. 5
7. 6
8. 7
9. 8
10. ›
11. »