Fel att skaffa barn??

Startsidan

Logga in med Facebook

Barnlängtan - Planerar barn

Du som medlem ansvarar för det du skriver i forumet

Göm
trådstart

Hjälp

Fel att skaffa barn??

Lör 13 mar 2010 16:11 Läst 3159 gånger Totalt 101 svar

Hanna91
Visa endast

Hej Hej.

Jag och min sambo har varit ihop i 2 år ungefär och jag är 19 år och han är 22 (iår). Vi har det så underbart ihop, vi bor i en 3a och har en hund ihop, han blev 1år i onsdags. Nu känner jag att vi är redo för barn, kanske om ett år eller ett och ett halft. Jag vill gärna veta vad ni tycker, jag vet redan vad jag vill men vill bara höra lite andras tankar över situationen, är de för tidigt eller fel eller? Jag kommer inte precis ändra åsikt men känner att alla i våran närhet hade tyckt de skulle vara för tidigt. Men jag har väldigt bra hand om barn och jag vet att jag hittat mannen i mitt liv.

Tack tack för svar :) KRAMIS

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-15 15:47
Jag vill bara lägga till att vi har stadig ekonomi, jag kan inte tänka mig någon annan pojkvän, båda har körkort, han har fast jobb och vi har hans lön som ger oss mkt över varje månad och jag jobbar extra med minst 2000kr ut varje månad :)

(OBS! Ditt användarnamn syns)
Tack Hjälpsam Wow Intressant Kul Kram Du är inte ensam Grattis Lycka till
1. «
2. ‹
3. 3
4. 4
5. 5
6. 6
7. 7
8. 8
9. 9
10. ›
11. »
1. Matillin
  Visa endast
  
  Sön 14 mar 2010 23:40
  
  #51
  
  X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
  
  Jo jag förstod att det nog var så du menade.
  Det var jag som tyckte det mer lät som att du hade barn än att du inte hade det eftersom det du skrev lät som en mer realistisk syn på hur det faktiskt är att ha barn.
  Och du har ju jobbat som au pair så då tror jag att du så gott som till 100% också vet precis hur det är att vara förälder.
  Det är otroligt givande att vara förälder men det kräver också otroligt mycket precis som du skriver.
  Vissa barn kräver lite mindre och andra extremt mycket och sånt kan man aldrig veta innan man får dom.
  
  Att jag låter lite neggo är nog för att jag läst såå många trådar här på fl där unga mammor efteråt skrivit att livet som mamma inte var som dom hade tänkt sig.
  Många unga mammor brukar önska att dom hade väntat några år nu när dom vet hur det är att vara förälder.
  Finns många som det går jättebra för också och som inte ångrar sig alls, antagligen tillhör du den kategorin ts.
  Men hörde någon gång statistik på hur många förhållande som höll där man skaffade barn före 20 års ålder, tror siffran låg på ca 10%.
  Och som snart 30 åring förvånar det mig inte ett dugg med tanke på hur krävande föräldrarollen är.
2. Leijne
  Visa endast
  
  Sön 14 mar 2010 23:43
  
  #52
  
  X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
  .Men hörde någon gång statistik på hur många förhållande som höll där man skaffade barn före 20 års ålder, tror siffran låg på ca 10%.Och som snart 30 åring förvånar det mig inte ett dugg med tanke på hur krävande föräldrarollen är.
  De förhållandena som går å fanders där, tror jag hade gjort det efter 30 också. Men det är ju bara en teori. Dock visar inte statisitken att det skulle vara omöjligt.
3. Matillin
  Visa endast
  
  Sön 14 mar 2010 23:58
  
  #53
  
  X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
  De förhållandena som går å fanders där, tror jag hade gjort det efter 30 också. Men det är ju bara en teori. Dock visar inte statisitken att det skulle vara omöjligt.
  Hur menar du?
  
  Att många förhållande spricker före 20 år är ju inget ovanligt vare sig man har barn eller ej.
  Det är få som lever hela livet med sin första pojkvän eller flickvän.
  Att få barn är ju dessutom en stor påfrestning och är man då inte speciellt vuxen eller mogen så är ju risken ännu större att det tar slut.
  Tror speciellt att killar i den åldern är redo för barn och ansvaret det innebär.
4. Leijne
  Visa endast
  
  Mån 15 mar 2010 00:05
  
  #54
  
  X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
  Hur menar du?Att många förhållande spricker före 20 år är ju inget ovanligt vare sig man har barn eller ej.Det är få som lever hela livet med sin första pojkvän eller flickvän. Att få barn är ju dessutom en stor påfrestning och är man då inte speciellt vuxen eller mogen så är ju risken ännu större att det tar slut.Tror speciellt att killar i den åldern är redo för barn och ansvaret det innebär.
  Jag menar bara att, har man tagit steget att bilda familj. Jag utgår nu ifrån att man tänkt igenom det och inser att livet inte blir som det vart etc. Att man känner sig säker i förhållandet helt enkelt. Då tror jag inte det spelar så stor roll om man är under 20. Jag har haft två förhållanden. Ett mellan 15-16 ( vilket inte höll, då jag kände att vi inte hade samma värderingar eller mål ) Och mitt nuvarande, sen jag var 16.
  I mitt fall har vi levt tätt inpå sen dess och delat allt. Ekonomi, bostad, bil, bekymmer och kärlek.
  Men absolut. Många tonårsförälskelser är just bara förälskelser. Och det tror jag inte heller så mycket på.
5. saarvitossan
  Visa endast
  
  Mån 15 mar 2010 08:05
  
  #55
  
  Det finns så många åsikter här i världen. Mitt tips är att göra det som känns rätt för dig oavsett ålder, livserfarenhet, statistik osv. Unga föräldrar kommer alltid sticka lite i andras ögon, det kommer du nog aldrig ifrån.
  
  Att de ytliga förutsättningarna som ex jobb och bostad, borde vara de bästa är bara en fördel för dig själv. Föräldraskapet klarar man i de allra flesta fall av oavsett vad, men det blir nog rättså mycket lättare att göra ett bra föräldrajobb när man inte behöver fokusera på så mycket annat än just det. Vill man gå den hårda vägen skapar man säkert en fin liten varelse ändå, men det blir mycket tuffare. Nu verkar du ju ha det löst med allt det ytliga.
  
  Känner du dig trygg med din pojkvän, och tror att ni för all framtid, oavsett vad som händer mellan er två, kan älska och fostra och ge ert lilla barn allt hon eller han någonsin kan tänkas behöva säger jag bara GO! :)
6. Hanna91
  Visa endast
  
  Mån 15 mar 2010 08:28
  
  #56
  
  X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
  Nästan så jag blir avundsjuk, en annan hade ju inte tid att planera och kolla upp sånt innan :P Där satt jag med panik och skulle försöka förstå mig på en helt ny värld av föräldrapenning, dagisköer, folsyra och fontaneller! Men som sagt, det gick jättebra ändå. Om inte annat så växer man med uppgiften. :)
  Hheh men du klarade ju dig fint :) Och precis, man växer ju under tiden :)
7. Hanna91
  Visa endast
  
  Mån 15 mar 2010 08:31
  
  #57
  
  X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
  Tack så mkt för ditt svar. Jag kommer som sagt hinna gå ut skolan och förhoppningsvis hinna få jobb. Hinner jag inte få jobb så är det ingen panik för vi klarar oss nog rätt bra på sambons lön isåfall men vi kanske väntar om de känns bra-Detta var det jag såg att du skrivit om jobb och där lät det som att det inte spelade någon roll för dig om du blir gravid innan du skaffat dig ett jobb? Jag det är ju bra om du känner så.De är så härligt med dina svar :D jag känner mig bara mer och mer mogen när jag förstår hur fel de du skriver faktiskt är. Jag tycker inte alls du har rätt. Det finns så himla många 18, 19 åringar med så himla mkt mer erfarenheter än er 30åringar. Säger inte att vi är fler men det finns väldigt många. Och jag har snart bott hemifrån i 2 år och har jobbat i 2 år. Jag vet vad jag ger mig ut på, jag är MOGENKänner du många 30 åringar? Det finns strulputtar till 30 åringar och det finns dom som är 60 år och fortfarande inte kan ta ansvar för något.Men jo det är ovanligt att en 19 åring har mer livserfarenhet än någon som är 30 år helt enkelt därför att man inte levt lika länge.Däremot är det typiskt att man som 19 åring tror man är mer vuxna än en 30 åring det gjorde jag med Därmed inte sagt att du inte skulle vara mogen eller redo för barn.Det låter som att du har rätt ambitioner i livet och rätt förutsättningar bortsett från ett jobb då.Men vad är det jag har fel om, att hjärnan inte är färdigutvecklad förrens man är 22 år tex?Det är inget jag hittat på utan vetenskaplig fakta och det förklarar en hel del i yngre människors beteende i den ålder.
  Det jag tycker är fel med att en 30 åring är mognare än en 18, 19 år just det, okej Hjärnan är färdig på 30 åringen men den behöver inte fungera bättre bara för det. Menar också att om du hade känt mig och sett hur mitt liv ser ut så hade du också tyckte att jag skulle vara redo för ett barn här hemma =)
8. längtar och väntar
  Visa endast
  
  Mån 15 mar 2010 08:32
  
  #58
  
  Jag tycker själv man ska vänta hur mogen man än är. Det är mycket som händer i början av 20-årsåldern. Om några år kanske ni inte alls vill samma saker längre (sådant händer lättar när man är yngre anser jag). Jag var själv tillsammans med en kille, var förlovad, vi var tillsammans 5 år, från när jag var 19-24 år.
  
  Även om man kan vara jättemogen när man är 19 så händer mycket. Jag tycker själv man ska ha en utbildning så att man kan försörja sig och även ha ett jobb att komma tillbaka till efter föräldraledigheten.
  
  Sen kanske man vill resa lite, visst det kan man göra med barn också, men vissa resor kanske inte lämpar sig för barn t.ex.
9. Hanna91
  Visa endast
  
  Mån 15 mar 2010 08:34
  
  #59
  
  Tack så mkt för ditt svar. Jag kommer som sagt hinna gå ut skolan och förhoppningsvis hinna få jobb. Hinner jag inte få jobb så är det ingen panik för vi klarar oss nog rätt bra på sambons lön isåfall men vi kanske väntar om de känns bra
  
  -Detta var det jag såg att du skrivit om jobb och där lät det som att det inte spelade någon roll för dig om du blir gravid innan du skaffat dig ett jobb?
  
  Jag prioriterar som sagt o få jobb, vi kommer vänta ett tag om jag inte får något, men jag vet att vi kommer klara oss ekonomiskt även utan föräldrapenningen så det är därför jag skrev så, det är ingen panik.
10. Hanna91
  Visa endast
  
  Mån 15 mar 2010 08:38
  
  #60
  
  X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
  Har du redan ett jobb? Tyckte du skrev att du gick i gymnasiet någonstans och skulle söka jobb?
  Ja jag går sista året på gymnasiet man har ju jobb upp till så klart. Helger och kväller ;) Denna månaden som va hann jag bara jobba 2 dagar ( en heldag och en kort dag), de va så himla mkt annat, så valde att bara jobba de lilla. Men får min lön idag och den ligger ändå på 2000 efter skatt så de känns bra. Det är inom KF, Coop jag jobbar och det finns så himla mkt jobb så man blir tvungen o säga nej ibland. :)
1. «
2. ‹
3. 3
4. 4
5. 5
6. 6
7. 7
8. 8
9. 9
10. ›
11. »