Fel att skaffa barn??

Jag blir 19 i år och min sambo 24. Vi har vart ihop i snart 3 år och bott ihop i 2 (han bodde ett tag hos mig och min familj innan vi fick tillgång till lägenhet)Vi väntar våran kotte om 3½ vecka. Jag kan ju inte veta hur eran relation är. Men jag kan ju berätta utifrån våran.Vi kände inte att vi behövde vänta. Vi längtade båda efter barn. Hade fast jobb båda två (jag hoppade av gymnasiet i 1an) och därmed en stadig ekonomi. Vi är inga festprissar någon av oss. Så det där känner vi inte att vi kommer sakna. Resa kan vi göra ändå och, ja allt det där som man "borde göra innan". Sen finns det en del som alltid kommer tycka att man inte vart ihop tillräckligt länge. Men vad tusan. Visst kan jag inte vara helt 100 på att det alltid kommer vara vi. Men folk skiljer sig efter 20-30-40 år tillsammans också. Så summan av kardemunnan: Vi kom inte fram till vad det var vi skulle vänta på.Vi kände helt enkelt att det var dags att välkomna ett barn i vårat liv. Så.. Nej, jag tycker inte att det är för tidigt eller fel. Jag tycker det är varje människas rätt att få bestämma när man är redo, alldeles själv!

Jo jag förstod att det nog var så du menade. Det var jag som tyckte det mer lät som att du hade barn än att du inte hade det eftersom det du skrev lät som en mer realistisk syn på hur det faktiskt är att ha barn.Och du har ju jobbat som au pair så då tror jag att du så gott som till 100% också vet precis hur det är att vara förälder.Det är otroligt givande att vara förälder men det kräver också otroligt mycket precis som du skriver.Vissa barn kräver lite mindre och andra extremt mycket och sånt kan man aldrig veta innan man får dom. Att jag låter lite neggo är nog för att jag läst såå många trådar här på fl där unga mammor efteråt skrivit att livet som mamma inte var som dom hade tänkt sig.Många unga mammor brukar önska att dom hade väntat några år nu när dom vet hur det är att vara förälder.Finns många som det går jättebra för också och som inte ångrar sig alls, antagligen tillhör du den kategorin ts.Men hörde någon gång statistik på hur många förhållande som höll där man skaffade barn före 20 års ålder, tror siffran låg på ca 10%.Och som snart 30 åring förvånar det mig inte ett dugg med tanke på hur krävande föräldrarollen är.

Ja jag går sista året på gymnasiet man har ju jobb upp till så klart. Helger och kväller ;) Denna månaden som va hann jag bara jobba 2 dagar ( en heldag och en kort dag), de va så himla mkt annat, så valde att bara jobba de lilla. Men får min lön idag och den ligger ändå på 2000 efter skatt så de känns bra. Det är inom KF, Coop jag jobbar och det finns så himla mkt jobb så man blir tvungen o säga nej ibland. :)

Va bra då lär det inte bli några problem för dig att jobba när skolan är klar.Det måste jag ge dig en eloge för inte alla som vill eller orkar jobba under tiden dom går på gymnasiet Lycka till med allt.

Jag tycker själv man ska vänta hur mogen man än är. Det är mycket som händer i början av 20-årsåldern. Om några år kanske ni inte alls vill samma saker längre (sådant händer lättar när man är yngre anser jag). Jag var själv tillsammans med en kille, var förlovad, vi var tillsammans 5 år, från när jag var 19-24 år. Även om man kan vara jättemogen när man är 19 så händer mycket. Jag tycker själv man ska ha en utbildning så att man kan försörja sig och även ha ett jobb att komma tillbaka till efter föräldraledigheten.  Sen kanske man vill resa lite, visst det kan man göra med barn också, men vissa resor kanske inte lämpar sig för barn t.ex.

Jag har ingen utbildning. Men jag har ett jobb att komma tillbaka till. Jag tycker också att det är viktigt att kunna försörja sig. Skillnaden är att jag inte anser att en utbildning är nödvändigt för det.

Jag föreslår att inte skaffa barn så tydigt. Leva och njut livet  istället! med barn blir det mer komplicerad. Man kan inte impuls resa eller resa i almänhet så lätt. Plus att det kostar att ha barn! Får man barn då slutar livet för din skull, då måste mamn leva för barn. Dem flesta tjejer tycker och säger: oh... titta vad guligt med än bebis.... verkligheten är att dem är bebis i max 2 år, och sen börjar allt tjfs, krav, skola o.s.v.....Så. Njut av livet som det är nu i några år till.  Och du säget att ni har det jätte bra :)